Att vara den "coola" resenären

"Hur klarade du dig utan smarttelefon??" Det frågade en kompis som nu är ute och ensamreser efter att jag berättade att jag 2009 reste i fem månader utan en smarttelefon – för att sådana helt enkelt knappt existerade. Visst fanns iPhone redan, men jag kände inte många som hade en smarttelefon då. Och hade definitivt inte en själv.

Jag hade med mig en gammal och vanlig Nokia, som sen dessutom slutade fungera i något skede så jag fick köpa en ny (typ ännu sämre) telefon för 60 dollar. När jag ville skriva nåt på min reseblogg eller höras med kompisar gick jag till ett internetkafé och betalade några dollar för att få uppdatera Facebook.

Vid kanske ett av världens mest turistiga ställen – Macchu Picchu – 2009.

Vid kanske ett av världens mest turistiga ställen – Macchu Picchu – 2009.

I dag reser en på ett helt annat sätt. Smarttelefonen är med och Instagram och övriga sociala medier fylls av bilder och stories. En ska ju liksom dela med sig av sin resa. Och det leder ofta (i mitt fall) till att jag känner en press att göra coola grejer.

Att jag hela tiden måste bevisa på sociala medier att min resa är faktiskt underbar!

Samtidigt vill en kanske inte berätta att en just betalat för världens sämsta middag eller blivit grundlurad på en marknad. Det är mindre coolt att hänga med andra turister än att försöka infiltrera sig med lokalbefolkningen. Om en missat det där coola ölhaket på resan är det ju så himla pinsamt.

Men hörni nej. Så är det ju inte alls. En resa (eller livet överlag faktiskt) är ju ingen prestation eller tävling. En behöver inte göra något speciellt på en resa. Det är okej att göra vad som helst. Nu i efterhand är jag faktiskt glad att jag 2009 inte hade någon smarttelefon. Jag fick vara "töntig" och göra precis vad jag ville – utan att tänka på hur jag skulle presentera det i en insta story.

I Buenos Aires i fjol.

I Buenos Aires i fjol.

Så till den här kompisen som nu är ute och reser och hade haft en dålig dag sa jag följande: Det hör till att ha dåliga dagar på resor, ofta blir en sur på grund av att något inte riktigt möter förväntningarna. Det är också jätteokej att göra superturistiga grejer eller att låta bli att göra dem. Du som reser väljer själv. Det är din resa.

Och allt det här ska jag försöka komma ihåg när jag själv är i Mexiko. Planen är faktiskt inte så himla spännande. Det enda jag önskar mig är sol & en avokado och öl om dagen. Så vill jag också gärna sova och läsa. Allt utöver det är liksom ett stort plus. Utmaningen den här gången blir att jag inte är ensam – hur gör en när en reser tillsammans med nån? Har typ glömt bort det, men lär väl lära mig det.

Med det sagt: aj jestas så jag längtar till denna semester. Mantrat i mitt huvud går "på måndag vaknar jag i Mexiko, på måndag vaknar jag Mexiko". Förra veckan och denna har jag skrivit/kommer att skriva åtta artiklar, gjort en korrekturläsning och samtidigt borde jag då redigera cirka 60 sidor roman. Hittills har jag åstadkommit drygt 20 sidor. Ja ja, på måndag vaknar jag i Mexiko!

Reser du helst ensam eller tillsammans med någon?