Inspirera en hel skola – iiikk!

På måndag ska jag göra något jätteroligt men samtidigt väldigt skrämmande. Jag ska prata inför hela (!) min gamla gymnasieskola Brändö gymnasium här i Helsingfors. Och om det inte är nog så ska jag inte hålla ett normallångt tal på 5–10 minuter, nej nej, jag ska prata i 20–30 minuter. Nästan trettio minuter!

Det känns som en evighet! Hur ska jag hålla intresset uppe för några hundra tonåringar som mycket hellre scrollar på sin mobil än lyssnar på en författare? Eller är det jag som har alldeles för förutfattade meningar om tonåringar och deras förmåga att lyssna?

Oberoende så är jag är rätt så nervös, vilket jag naturligtvis tacklar med att skjuta upp planeringen av det här snacket – bara för att inse att jag snart MÅSTE börja fundera på vad jag ska prata om. Jag är bra på att prata, men tror inte jag kan trolla fram närmare en halv timme sammanhängande snack så där bara.

Så klart har jag en grund att stå på. Önskemålet från skolan är att jag bland annat ska inspirera till läsning, de har nämligen temat "läsning för livet" under det här läsåret. Men nåt annat måste jag så klart också prata om.

Vad skulle du ha velat höra under ett dylikt besök när du gick i gymnasiet? Tar gärna emot tips och tankar. Det här är första gången jag står inför en så här stor publik, men jag hoppas verkligen att det inte blir den sista. Och då gäller det väl att göra någorlunda bra ifrån sig. Iiikk!

Jag försökte hitta min studentbild men har den inte digitalt nånstans (och inte på papper heller, det är mamma som förvaltar allt sånt). Men så här såg jag ut som 19-åring, några månader efter att jag tog studenten.

Jag försökte hitta min studentbild men har den inte digitalt nånstans (och inte på papper heller, det är mamma som förvaltar allt sånt). Men så här såg jag ut som 19-åring, några månader efter att jag tog studenten.