Årets första vecka

Årets första vecka är nästan förbi och jag måste säga att det faktiskt blev en riktigt bra vecka, trots lite tvivel och ångest kring redigeringen av Nationen. Men i fredags stod jag och diskade och plötsligt visste jag äntligen vem Astrid är och vad som ska hända i romanen. En kunde ju tro att denna insikt hade kommit lite tidigare – skrev råmanus november 2014 och har grubblat i cirka två år över Astrid – meeen bättre sent än aldrig?

Jag har alltså deadline om två veckor och eftersom jag känner att det är mer eller mindre omöjligt för mig att koncentrera mig hemma just nu spontanbokade jag en kryssning till Stockholm på onsdag för 27 (!!) euro. Planerar att skriva, skriva, skriva. Och eftersom jag åker med Viking Line funderar jag på att gå på inspirationslunch på Fotografiska. Nog ska det bli roman av det här manuset också.

I övrigt har veckan var lämpligt lugn men ändå innehållit många positiva små överraskningar. Det började strålande på årets första dag med blinier och skumpa, jag har simmat, promenerat och sprungit och bestämde på dagens löprunda att jag ska försöka springa minst en gång i veckan i år, det blir väl bra? Jag har också läst årets första bok, Vi mot er av Fredrik Backman. Jag grät och skrattade och älskade boken. Kan varmt rekommendera.

blinier.jpg

Jag har också en del jobb på gång vilket är förvånande. Alltså inte att jag har jobb på gång, utan att det händer något i jobbväg nu i januari. Jag tror nämligen inte jag fick ett enda jobbrelaterat mejl under hela januari i fjol? Jag var lite stressad att jag skulle behöva tacka nej till jobb när jag var i Argentina, men liksom noll panik på den fronten. Så en positiv överraskning att det nu händer grejer!

Vi har också gjort upp vår plan för Mexiko och hittat boende för alla ställen och jestas så jag är pepp på den resan. Allt vi bokat verkar vara ljuvligare än ljuvligt och jag ser så mycket fram emot sol och värme (och kall öl så klart). Avfärd om två veckor. TVÅ VECKOR!

Jag är ju inte den som tycker att mitt liv annars heller är skit, men just nu har jag verkligen inget att klaga på. Allt känns perfekt just som det är. Skulle någon stipendiefond ännu vilja slänga lite pengar mot mitt håll (ja jag har ansökt och ska ansöka om mer pengar) skulle allt bli snäppet bättre.

Det värsta med att ha det så bra är att en automatiskt börjar tänka på att det inte kommer att hålla i sig. Men jag ska strunta i den tanken och njuta av att det är så bra som det är. Just nu, den här stunden.