fbpx

Ett år sedan debuten – är jag bortglömd nu?

Förra hösten var jag författare fullt ut. Det var bokmässor och evenemang, recensioner och hålligång. Nu ett år senare känner jag nästan som om jag ramlat ur svängen. Bokmässorna känns inte alls lika spännande eller angelägna och att springa på diverse (release)fester har inte heller lockat fastän jag så klart är så glad för alla författarkompisar vars böcker kommet i höst. Jag chattade om det här med Ellen och hon sa att det antagligen är en rätt så naturlig reaktion. Efter ett hektiskt år är det inte så konstigt att en vill dra sig undan.

När Kjell Westö föreläste för oss på Litterärt skapande förra hösten berättade han att han året efter att en bok blivit utgiven inte har någon tid att skriva eftersom han har så många uppträdanden och resor. Under den här perioden kan han omöjligen koncentrera sig på skrivandet men sedan när han får skriva drar han sig undan.

Det är det som är så dubbelt med författarskapet. Ena stunden sitter du i din skrivkammare med smutsigt hår och trasiga byxor, i nästa stund ska du vara snygg, fräsch och gärna rolig inför en publik. Visserligen är jag väldigt långt ifrån Kjell Westö, men i grunden är det samma sak. Det är som om det finns två olika versioner av ens författarjag. En som syns och en som drar sig undan.

Bokmässelooken i fjol.

Bokmässelooken i fjol.

Det är över ett år sedan min debutroman blev utgiven och jag tänker ofta att den nog börjar vara bortglömd. I dagens värld är tempot brutalt. En bok tävlar inte bara med andra böcker utan med precis allt annat. Netflix, sociala medier, vänner och allt vad livet har att bjuda på. Just när boken blir utgiven kan det i bästa fall vara en liten hype kring boken. Den syns kanske extramycket på sociala medier, blir recenserad och det är evenemang och sånt.

Men sen när allt det där ebbar ut? Vad blir kvar? En författardebutant som undrar vad som hände och varför ingen längre verkar vara intresserad. Bokmässan i Helsingfors har börjat i dag men för mig är det bara ett evenemang som vimlar förbi, inte något som jag deltar i. Ingen “bryr sig” om mig och min bok. Och det är ju mer än rätt. Det har kommit en hel skörd vår- och höstböcker sedan min debut publicerades och jag kände faktiskt redan efter bokmässorna i fjol “jaha, det var den boken då”.

Riktigt så brutalt är det ju lyckligtvis inte. Alltid då och då trillar det in recensioner på min debut. Extra glad blir jag när någon hör av sig och berättar att hen läst min bok. Varje meddelande värmer så otroligt mycket. För nån vecka sen spionerade jag (ja!) på min bok på huvudstadsregionens bibliotek och såg att många ex var utlånade, hur roligt?! Just biblioteken är guld värda när publiceringstakten av nya böcker är så hektiskt som den är. På bibban går det nästan alltid att få tag på böcker som för länge sen “gått ur säsong”. <3

Bokmässevimmel för ett år sedan. Jag pratar med Elin som jobbar för Göteborgs bokmässa och som jag faktiskt träffade på en studieresa till Israel 2011!

Bokmässevimmel för ett år sedan. Jag pratar med Elin som jobbar för Göteborgs bokmässa och som jag faktiskt träffade på en studieresa till Israel 2011!

Jag vet inte riktigt vad jag försöker säga. Kanske att allt går så fort och att när det är över så känns det lite tomt. Lite märkligt. Det kan gå dagar utan att jag tänker på att jag skrivit en bok, fastän det var i mina tankar i typ 4,5 år före det blev en bok. Jag har faktiskt inte läst Vad heter ångest på spanska? en enda gång sen den sista korrläsningen i juli i fjol. Jag har flera gånger tänkt på att jag borde göra det, men jag vet inte om jag vill eller vågar? Däremot hoppas jag att boken får leva länge, att det inte blir bortglömd bara för att det kommer nya säsonger med nya böcker av nya författare.

Och så en dag ska väl jag själv vara med i den nya säsongen igen och så börjar allt om från början igen. Det kommer nya bokmässor, nya fester, nya evenemang. Precis som det ska vara. Och jag är alltså inte det minsta bitter för att nu vara “bortglömd”, snarare är det märkligt hur olika ett evenemang kan kännas ett år senare. Det är som om jag befinner mig i en helt annan sinnesstämning.

I dag blir det tyvärr ingen bokmässa för mig eftersom jag är på lande på blogathon (bäst!), men under helgen ska jag försöka klämma in ett besök. För det är ju liksom ändå bokmässan. Böcker, författare och en massa intressanta samtal. Plus att mat- och vinmässan ju pågår samtidigt och det är alltid kul. Älskar att just de här mässorna pågår samtidigt. Perfekt kombination ju!

Ska du besöka bokmässan? Vad ser du allra mest fram emot? Själv ser jag faktiskt mest fram emot det nya finlandssvenska konceptet med en fest i morgon kväll. Ses vi där?!

0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »
skriva

Det skrivna året 2023

Att summera det skrivna året är en kär tradition här på bloggen. Lika mycket som jag vill summera året för att du som läsare ska få ta del av vad som hänt vill jag skapa ett eget arkiv

Läs mer »