Utvecklas tillsammans med likasinnade

Att skriva och blogga är väldigt ensamma sysslor. Jag sitter framför min dator och knackar ner ord och så kommer orden snabbt (bloggen) eller långsamt (böckerna) ut i världen. Efter det kanske någon tycker till någonstans men en stor del av tiden sitter jag ensam med mina tankar och beslut. För det mesta är det ju roligt och går bra – annars hade jag väl inte gjort det här. Men alltid då och då är det kul att kunna ventilera med någon annan.

Därför är jag så glad över att jag har hittat andra som bloggar och skriver. Stödet från dem är ovärderligt. Dem kan jag fråga hur de tänker, hur de gör, hur mycket de skulle ta betalt för ett uppdrag eller hur de skulle lösa dramaturgiska problem i ett manus. Ja vad som helst som jag inte har ett svar på.

  I den här gula stugan har vi skapat bloggmagi. Eller försökt i alla fall.

I den här gula stugan har vi skapat bloggmagi. Eller försökt i alla fall.

Sedan onsdag kväll har jag hängt på mitt lande med mitt härliga bloggäng bestående av Malin, Corinne och Jennifer. Vi körde en blogathon för första gången i april och nu ett halvår senare var det dags igen. Senast var vi bara en natt här men det kändes ändå som att vi då kanske fick mer gjort, hehe. Då hade jag en tydligare plan för vad som skulle hända här på bloggen, nu hade jag ingen tydlig vision men har i alla fall lyckats skriva ett antal inlägg som kommer att publiceras de kommande veckorna.

Men vad har vi gjort på vårt blogathon? Torsdag morgon började med morgonyoga som Corinne ansvarade för. Jag hade ingen aning att hon var en så bra instruktör, men hon var så proffsig. Efter det lagade hon dessutom världens godaste scones och klockan var faktiskt rätt mycket innan vi kom i gång med bloggjobbet (och annat jobb). Mellan varven gick vi ut en sväng, läste lite bok eller pladdrade. Så skönt att komma bort från stan för nån dag.

  Jag ser COrinne som fotograf, kock, yogainstruktör och bloggare. Sjukt bra på allt dessutom.

Jag ser COrinne som fotograf, kock, yogainstruktör och bloggare. Sjukt bra på allt dessutom.

Att ge och få respons

Det bästa med vårt blogathon var när vi i går kväll hade en responssession då vi i tur och ordning gick igenom varandras bloggar. Corinne hade föreslagit att vi skulle diskutera följande grejer.

  1. Feedback om designen (både positivt och negativt).

  2. Feedback om själva inläggen.

  3. Feedback om bloggen i sig.

  4. Övrig feedback samt inläggsidéer för varandra.

Vi fokuserade först på utseende och funktionalitet och efter det hade vi långa diskussioner om allas bloggar. Vad vi gör bra och vilka teman och ämnen vi borde skriva mer om. Med tanke på hur bloggförvirrad jag känner mig just nu var det fint att få höra hur de tänker och vad jag kunde utveckla.

Det blev en otroligt givande stund och under diskussionens gång kom vi på fler och fler grejer som vi vill se på varandras bloggar. Alla vi fyra har en nisch eller ett expertisområde som vi kunde utnyttja bättre på bloggen – men det mest självklara är inte alltid självklart för en själv.

  Kamerorna åkte fram när morgonen bjöd på trolsk dimma.

Kamerorna åkte fram när morgonen bjöd på trolsk dimma.

Vad ville tjejerna då att jag skulle skriva mer om?

Kärlek, relationer, bokrecensioner och skrivandet så klart. De uppskattade också att jag så öppet bloggat om min skrivprocess och det är ju egentligen grunden för den här bloggen fastän det halkat in mycket annat också. Men nu finns det alltså en hel del skrivrelaterade inlägg på kommande! Missa inte heller att kika bland mina skrivtips – där samlar jag alla inlägg som kan vara av intresse för dig som skriver och försöker uppdatera kontinuerligt.

Galet ändå att jag i över fyra år bloggat om mitt skrivande? Jag minns hur pirrigt det kändes att outa på internet att jag skriver en roman och drömmer om att bli utgiven. Tänk om jag misslyckas? Och det gjorde jag ju, blev refuserad och fick börja om från början – vilket kanske var rätt väntat. Mitt refuseringsinlägg är nog ett av de mest lästa genom tiderna på bloggen faktiskt!

Fastän bloggen började som en skrivblogg har det framförallt på sistone skett en hel del utveckling och jag har (äntligen!) kommit in i en ganska jämn publiceringstakt. Precis som med allt annat hjälper rutiner mig att hållas i gång. När det blir en vana tänker jag inte så mycket på det utan inläggen kommer av sig själva nästan.

  En liten vilo- och läspaus. Jennifer går en skrivarkurs och ska läsa bland annat den här klassikern.

En liten vilo- och läspaus. Jennifer går en skrivarkurs och ska läsa bland annat den här klassikern.

Jag kör inte på någon utstakad strategi utan brukar spontanblogga de flesta dagar. En strategi kunde kanske vara bra, men för mig känns det mest som om det dödar intresset. Samma tänker jag på Instagram. Jag postar utan att tänka så mycket på hur mitt flöde ser ut och tvingar inte heller mig själv att posta en bild varje dag. Både bloggen och Instagram får vara så som livet är – operfekt och utan att en vet hur slutresultatet blir.

Fastän jag inte har någon strategi eller kanske ens en tydlig målsättning vet jag att jag trivs här i min hörna på internet och att jag gärna vill utvecklas. Därför är jag så glad över att jag lärt känna tjejerna och att vi kan inspirera och stöda varandra. Fastän jag gärna jobbar ensam är det så värdefullt att kunna utbyta tankar och idéer med andra som sysslar med samma grejer som jag.

Brukar du bolla idéer med kolleger och likasinnade? Själv känner jag mig alltid hundra gånger klokare efter att ha snackat igenom nåt. Vare sig det handlar om blogg, skrivande eller relationer. Så mitt tips: hitta likasinnade som du kan prata med och som kan hjälpa dig och som du kan hjälpa. Det ger så mycket!