Första meningen – är den så viktig?

 Foto: Fabiola Peñalba/Unsplash.

Foto: Fabiola Peñalba/Unsplash.

En del hävdar att de inte läser vidare i en bok om första meningen inte är bra. Själv tror jag inte riktigt på det och har faktiskt aldrig vurmat speciellt mycket för första meningar. Jag tänker att det är första stycket, första sidan och hela första kapitlet som avgör om jag vill läsa vidare. Mycket handlar om ton och stil. Visst går det att fånga redan i första meningen, men jag tror det växer fram så småningom.

Själv har jag aldrig känt stor panik för just första meningen, men visst försöker jag ju få till en så snygg mening som möjligt. Jag låter det ändå inte ta över eftersom jag tänker att det ändå bara är en mening och har någon plockat upp min bok kommer hen att läsa vidare fastän första meningen inte orsakar hjärnorgasmer.

Nu tänkte jag ändå att vi skulle göra en djupdykning i ett antal meningar som fått agera första mening i mina utkast till Vad heter ångest på spanska?

  • Erika vet inte hur höjdsjuka känns, men hon känner inget konstigt då hon stiger av planet.

  • Bagagebandet rullade i gång med en liten knyck.

  • Erika tänjde nacken och kände efter.

  • ”Första gången i Ecuador?”

  • Kön till passkontrollen hasade fram, varje litet steg framåt kändes som tre bakåt.

Skärmavbild 2018-11-14 kl. 11.30.23.png

I bilden ser du hur meningen till slut blev. Jag lär knappast vinna något pris för mest originella första mening, men jag är ändå nöjd med den. Och alltså ananasen, så nöjd att den är med i början av varje kapitel! <3

Men hur ser en fantastisk första mening ut då? Jag var tvungen att googla och hittade bland annat följande klassiker:

  • Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.  Anna Karenina (1877) av Leo Tolstoj

  • I dag dog mamma. Eller kanske igår; jag vet inte. – Främlingen (1942) av Albert Camus

  • It is a truth universally acknowledged, that a single man in possession of a good fortune, must be in want of a wife. – Pride and prejudice (1813) av Jane Austen

Och så några favoriter ur min egen bokhylla:

  • Mr. and Mrs. Dursley of number four, Privet Drive, were proud to say that they were perfectly normal, thank you very much. – Harry Potter and the Philosopher’s Stone (1997) av J.K. Rowling 

  • Det finns inte många jag älskat under mitt alltför långa liv. – Naondel (2016) av Maria Turtschaninoff

  • Den som har sett förändringen i ett landskap när en båt kommer in i synfältet kan aldrig hålla med om att ett enskilt människoliv saknar betydelse. – Is (2012) av Ulla-Lena Lundberg

  • Samma morgon som Mumintrollets pappa fick bron över floden färdig gjorde det lilla djuret Sniff en upptäckt. – Kometen kommer (1946) av Tove Jansson

  • Jag landar i istiden. – Middagsmörker (2016) av Charlotte Cederlund

Du är tio minuter försenad i en stad som inte är din. Jag slutar frysa när jag möter din blick. Sedan frågar jag dig om du gillar hamburgare. Du säger ja. Så klart..png

Jag plockade också fram Där vi en gång gått av Kjell Westö som hör till en av mina absoluta favoritböcker. Jag har inte läst den på säkert tio år och var nyfiken på hur den första meningen är – Westö är ändå en av mina stora idoler. Det är en bra, om än lite krånglig, mening:

Vivan Fallenius första dag som hembiträde hos herrskapet Gylfe i åttarumslägenheten på Boulevardsgatan råkade infalla på den första årsdagen av den ensamma och halvdöva tjänstemannen Eugen Schaumans mord på den ryska generalguvernören Bobrikoff.

Lärdomen? Första meningen är viktig, men knappast stjälper en dålig första mening hela din bok. Första meningen kan vara mindre bra och boken kan ändå vara fantastisk. Eller första meningen kan vara magi och så är resten av boken inte alls det. Med andra ord lönar det sig att lägga mer krut på alla resterande meningar i boken för att få ett så bra slutresultat som möjligt.

Hur viktig är första meningen för dig? Är det olika när du läser och skriver? Och vilken är din bästa första mening?