Första mentorträffen

“Minns du vem som är din mentor?” frågar en tjej när jag kommer till mentorträffen som ordnas i Helsingfors universitets tankehörna. De har lagt ut lappar på borden, ett bord per mentor, och tjejen vill hjälpa mig att hitta rätt. “Ja, det är jag själv”, svarar jag med ett skratt. Tjejen tittar lite förläget på mig och säger sedan att en aldrig borde anta något baserat på utseende. Själv blir jag dels glad för att hon misstänker mig för en studerande, dels ännu mer nervös – är jag verkligen “för” ung för att vara mentor? Det var ju det jag funderade på före jag sökte, är jag en tillräckligt bra mentor för någon?

De här farhågorna försvann lyckligtvis ganska snabbt när jag fick träffa två av mina tre adepter (en hade förhinder och kunde inte delta i kväll). Jag kände direkt att jag fattade rätt beslut när jag sökte med i mentorsprogrammet vid mitt gamla universitet. Tjejerna i min grupp var pratglada och hade mycket att fundera på som jag ser fram emot att börja bena ut tillsammans.

upload.jpg

I dag var alltså ett gemensamt kick off-tillfälle där alla 29 mentorer fick träffa sina adepter. Av alla 29 grupper är det faktiskt bara en (!) på svenska så jag är extra glad över att jag valde att söka till programmet. Jag vill så klart visa att det finns många som gärna pratar svenska i olika sammanhang på universitetet. I dag fick vi också en arbetsbok för mentorskap (till och med på svenska!) och jag tror att den kommer att vara till nytta, men en stor del av mentoreringen kommer att formas av gruppen. Vi träffas alltså alla fyra varje gång, så det här kanske skiljer sig en del från klassisk one-on-one-mentorering.

Jag ser fram emot att lära känna tjejerna i min grupp och hoppas verkligen att jag kan bidra med något matnyttig. Men mest av allt ser jag ändå fram emot att själv lära mig något själv. Jag har aldrig tidigare varit mentor och är säker på att erfarenheten kommer att vara mycket givande och att vi kommer att ha många intressanta diskussioner under det kommande halvåret.

Nu är jag tyvärr lite för trött för att berätta mer om vår första träff och vad själva mentoreringen kommer att fokusera på (och det vet jag faktiskt inte riktigt ännu), så vi tar det i ett annat inlägg. I stället är jag nyfiken på om du har varit mentor eller adept? Hur var det? Vad var bäst? Vad lärde du dig? Vad skulle du rekommendera för mig och min grupp?

Och som en allmän påminnelse: Gör allt du är sugen på. Också det som känns skrämmande!