Livsdejt med mig själv – att hitta balansen

I augusti 2016 livsdejtade jag mig själv för första gången. Jag hade köpt en bok till Kindlen som heter My best year yet och gjorde de uppgifter som fanns i boken. I korthet handlar det om att både titta bakåt och framåt. Vad har jag lyckats med det senaste året? Vad har jag misslyckats med? Vad är de viktigaste grejerna det kommande året? Lite som en hälsogranskning men för huvud och själ. 

Planen var att jag skulle livsdejta mig själv i augusti i fjol, alltså ett år efter första gången, men sen så hände min romandebut och det fanns helt enkelt inte tid att sätta sig ner och reflektera över livet och vart jag är på väg. Då gällde det bara att spänna bältet och försöka hänga med. Men i februari dök den perfekta chansen upp. Jag var nere i en grop både jobbmässigt och kreativt. Dessutom tog mitt förhållande slut och jag var ganska uppsliten.

  Jag älskar verkligen min nya kamera och mitt objektiv, kolla nu på skärpedjupet jag får till.

Jag älskar verkligen min nya kamera och mitt objektiv, kolla nu på skärpedjupet jag får till.

Men det bästa med de där groparna är ju att de är en perfekt chans att börja fundera på vad jag egentligen vill. Så nysingel och med enorm ångest inför både jobb och skriv satte jag mig ner en lördag för två månader sedan och gick igenom det som hänt och vad jag hoppas på under det kommande året.

När det händer mycket i livet kan det vara svårt att hänga med och det är lätt att "glömma" prestationer eller sånt en åstadkommit, så därför tror jag att det är jättebra att verkligen skriva en lista över sånt som en lyckats med. Min lista blev tre sidor lång (!) och innehåller både stort och smått, viktig och mindre viktigt. Bland annat följande:

  • Mitt manus blev antaget & utgivet.
  • Jag har vågat tro på kärleken trots tidigare besvikelser.
  • Jag har börjat föreläsa.
  • Att jag fakturerade ca 20 000 euro mer 2017 än 2016.
  • Jag har träffat Sandra Beijer (2 gånger!).

På det stora hela har ju perioden augusti 2016–februari 2018 varit en enda stor succé, att påstå något annat skulle vara lögn. Att det däremot gått mindre bra på kärleksfronten är nåt jag försöker lära mig av och just nu känns det faktiskt rätt så skönt att vara singel. Jag är så nyfiken på vem jag kommer att bli kär i – men känner absolut noll press. Så skönt.

  Ibland när jag druckit för många glas skumpa brukar jag irritera min omgivning med citatet "När gud stänger en dörr öppnar han ett fönster". Men så är det, en stängd dörr är ett öppet fönster mot något nytt. Den här dörren i botaniska öppnade upp till ytterligare ett vackert rum.

Ibland när jag druckit för många glas skumpa brukar jag irritera min omgivning med citatet "När gud stänger en dörr öppnar han ett fönster". Men så är det, en stängd dörr är ett öppet fönster mot något nytt. Den här dörren i botaniska öppnade upp till ytterligare ett vackert rum.

Utöver kärleken har det funnits en del andra grejer jag inte varit helt nöjd med. Bland annat har jag inte tränat så mycket som jag skulle önska (men det har skett en tydlig förbättring nu, hurra) och jag har inte heller läst alls så många böcker jag skulle vilja. Långa bloggtystnader har också känts dåliga, jag trivs ju väldigt bra här i mitt blogguniversum. 

Att gå igenom sånt som inte har varit så bra är ju inte speciellt roligt, men desto viktigare. Dessutom är det ganska skönt att se att den "dåliga" listan är en knapp sida medan "bra" listan är nästan tre. Det säger ju ren ganska mycket. 

En del av livsdejten handlar också om att skriva ner vad en lärt sig. Det här tror jag är nästan ännu viktigare än att gå igenom det som varit mindre bra. Varje upplevelse leder ju så klart till att vi växer och utvecklas som människor och jag försöker bli litelite klokare för varje år som går. Men vad har jag lärt mig då?

  1. Utan plan blir det inte av. Planera & prioritera!
  2. Det krävs en vettig balans för att jag ska må bra.
  3. Allt ordnar sig. Det kommer nya jobb, det kommer nya män. Njut av resan!

Varje gång jag känner lite ångest tittar jag på den här listan och tänker att ja, just det. Allt har löst sig hittills, antagligen kommer allt att lösa sig i fortsättningen också. Sällan blir det som jag planerar, oftast blir det mycket bättre fastän det i stunden eller mitt i stormen inte känns alls så. Och obs, jag är medveten om mina privilegier och mitt skyddsnätverk som ger en otrolig grundtrygghet i livet. Jag vågar och kan verkligen lita på att allt löser sig. 

  Här pekar jag mot framtiden och säger "här kommer jag!". Foto:  Malin .

Här pekar jag mot framtiden och säger "här kommer jag!". Foto: Malin.

Och nudå?

Efter allt det här är det dags att blicka framåt. Hur vill jag att det kommande året ska se ut? Vad är viktigt för mig? Under de timmar jag livsdejtade mig själv blev det allt tydligare att det jag behöver är balans. Det må låta tråkigt, men desto viktigare. Andra målsättningar fram till februari 2019 är:

  • Bli färdig med Nationen
  • Vara helt ledig en period under sommaren (planen är att åka till Berlin!).
  • Säga nej till allt jag inte vill göra.
  • Åka på skrivresa.

Den sista punkten leder perfekt till det jag ska göra i dag. Jag ska ju nämligen åka till Budapest för att skriva på mitt hemliga projekt (och för att upptäcka staden och dricka vin), men jag är så otroligt glad att jag bokade den här resan mitt i min heart break. Jag visste att när jag åker iväg så mår jag så mycket bättre. Och det gör jag. En överlever alltid och förhoppningsvis blir en lite klokare på vägen.

Nu ska jag strax boarda mitt plan och om någon timme landar jag i ett soligt Budapest redo att skriva skriva skriva. Förväntningarna är höga men jag ska också vara snäll med mig själv. Det går sällan att tvinga fram något så det är viktigt att inte bara kräva kräva kräva av sig själv. 

Livsdejtar du dig själv och lägger upp mål för det kommande året? Vad tycker du att du får ut av det? Och om du inte gjort det, blev du peppad nu? Kanske du den här vårsöndagen kan ta någon timme och fundera på ditt liv, vad du gjort och vart du är på väg.