Att resa utan pass

Direkt jag kom till Helsingfors-Vanda flygplats i söndags insåg jag det: jag hade glömt passet. Eftersom jag hade tajmat så att jag inte skulle ha onödig tid på flygplatsen så var det frågan om jag skulle hinna åka av och an med taxi efter passet. Jag gjorde en snabbkalkylering i huvudet. Ungern är en del av EU, jag minns inte när jag senast visat passet på ett EU-flyg. Dessutom har jag bara handbagage. Och inte jättemycket lust att betala över 80 euro för att åka på en taxiresa som kanske gör att jag missar flyget helt och hållet.

För att vara på den säkra sidan frågade jag en som jobbade på Finnair. Hon sa att jag kunde åka iväg på egen risk. Jag frågade vilka risker det kunde handla om och så sa hon att om jag till exempel hamnar i trubbel med myndigheterna. Jag nickade och lovade mig själv att hålla mig borta från poliser och sånt hela veckan i Budapest.

  Det fanns så mycket vackra blommor i Budapest!

Det fanns så mycket vackra blommor i Budapest!

I Helsingfors kom jag igenom säkerhetskontrollen och ombord på planet utan problem. När jag landade i Budapest var det inte heller någon som var intresserad av mitt pass. Under veckan glömde jag nästan bort att jag inte hade något pass med mig, men i dag när det var dags att åka hem blev jag påmind om mitt passlösa tillstånd.

Allt började bra. Jag kom igenom säkerhetskontrollen endast med boardingkortet och inga passkrav nånstans.. Jag hade kommit i god tid ifall det skulle bli trubbel så jag hade tid att kolla på första handbollsfinalen mellan Dicken och HIFK men i slutet av matchen började jag ta mig mot rätt gate.

När jag ställde mig längst bak i kön såg jag något som fick pulsen att skena iväg. De kollade passen! De kollade allas pass. Skit-jävlar-helvete tänkte jag och funderade på vilken förklaring jag skulle ta till eller om jag kanske måste börja gråta och om jag överhuvudtaget skulle få gå ombord.

  När jag såg passkontrollen vid gaten önskade jag nog att jag hade varit en fågel som kunnat flyga utan pass.

När jag såg passkontrollen vid gaten önskade jag nog att jag hade varit en fågel som kunnat flyga utan pass.

Med pulsen dånande i öronen gick jag fram till boardingen och sträckte fram min telefon med boardingkortet. När kvinnan frågade efter mitt pass visade jag mitt körkort och spelade lite dum. Hon frågade om jag har ett pass eller ID men jag sa att nej, bara det här. Hon tog mig åt sidan och började konferera med sin kollega. Samtidigt grävde jag fram alla möjliga kort, mitt FPA-kort och presskort (alltså haha). Jag tänkte bara att jag ska försöka bevisa att det faktiskt är jag.

Jag kände paniken växa. Fan fan fan. Hur ska jag komma hem?! Tänk om jag verkligen inte får gå ombord? Sedan frågade de mig om jag är från Finland och jag svarade att jo, det är jag. Och så plötsligt lät de mig bara gå ombord. Jag vet inte varför men det kändes inte som rätt läge att börja ifrågasätta deras beslut. Det brukar ju sägas att det finska passet är det "mäktigaste" passet i världen, men jag tror att jag som vit finländsk kvinna hade avsevärt bättre chanser att också klara mig utan passet.

Jag har nog aldrig varit lika lycklig över att komma ombord på ett plan tidigare. Och så tror jag att jag lär komma ihåg passet ett antal resor framöver … Rekommenderar inte heller det här till någon. Ifall en nu inte vill ha lite spänning i livet då. Har du någon gång glömt passet och hur gick det då?