Skriv och oskriv – längtan efter redigeringstid

Ja ja, aldrig är det bra. Antingen är det för lite jobb eller så är det för mycket jobb. Nu den senaste veckan har det definitivt varit för mycket. Eller egentligen ganska lämpligt – om jag inte samtidigt skulle försöka redigera en roman.

De två senaste veckorna har jag skrivit exceptionellt många artiklar. Jag räknade nyss att det blivit nio skrivna artiklar på sju arbetsdagar. Inte så konstigt kanske att jag är lite seg i huvudet om kvällarna. Däremot har det varit jättemånga intressanta personer och ämnen jag fått skriva om så det har ju också varit roligt.

Men tyvärr innebär så här mycket jobb att jag då knappt tittat på Nationen. Det finns helt enkelt ingen kapacitet i hjärnan efter att jag skrivit så mycket annat. Ibland önskar jag att jag skulle ha ett icke-skrivande "riktigt" jobb så att jag skulle ha mer energi för det skönlitterära. Eller kanske det inte alls fungerar så, men jag kan ju inbilla mig, ehe.

  Ett av många roliga jobbuppdrag har varit att intervjua Ulla-Lena Lundberg i Diktarhemmet i Borgå. Så här fint hade hon dukat upp för intervjun.

Ett av många roliga jobbuppdrag har varit att intervjua Ulla-Lena Lundberg i Diktarhemmet i Borgå. Så här fint hade hon dukat upp för intervjun.

Men å andra sidan är ju allt skrivande sånt som jag så himla gärna sysslar med. Jag får faktiskt lite ångest av tanken på att vara författare på heltid, jag tror till och med jag behöver mitt journalistiska skrivande (inte minst för att överleva ekonomiskt, haha). Så jag klagar inte, jag bara konstaterar att nu har det varit lite väl mycket. Så typiskt att allt jobb kommer på en gång?

Nästa vecka borde jag däremot kunna ägna mig nästan 100-procentigt åt Nationen. Är det nämligen nåt jag lärt mig om skrivandet så är det hur viktigt det är att hållas inne i texten och det kräver arbete så gott som varje dag. Redan efter några dagar utan redigering känns det som om jag glömt vem och vad jag skriver om. Jag brukar också känna ett konstigt motstånd ju närmare "slutet" jag kommer i en process.

Men ett slut ska det bli på den här redigeringsomgången. Få se om jag håller min nya deadline (den 15 april), men senast (!) före Budapest ska det där jäkla manuset iväg till redaktör och testläsare. Så är det nu bara! Och nu när jag sagt det här så måste jag hålla deadline. Ni får hemskt gärna komma med peppande kommentarer eller klicka på det lilla hjärtat så ska jag suga i mig all den energi och kanalisera ut det i redigeringsiver.