I wear my heart on my sleeve

I morse vaknade jag till följande dröm eller kanske var det en tanke: min kärlek är som mjölk – den spiller lätt över i ivriga händer (hjärtan) men det är helt okej. För en kan alltid köpa mer mjölk. Och jag har alltid mer kärlek att ge. Okej, kanske inte världens snyggaste metafor, men där i gränslandet mellan sömn och vakenhet tyckte jag att jag var sjukt smart, så nu ska vi snacka lite kärlek.

Jag har nog ganska lätt att bli kär. Med det sagt: jag blir inte kär i varendaste en man jag dejtar (haha, i perioder hade det varit extremt tungt), men om jag träffar nån som får mig att skratta och som jag trivs med, ja då blir jag kär ganska lätt. Det finns både för- och nackdelar med att vara så. Fördelen är väl att en får uppleva många förälskelser, nackdelen är kanske att hjärtat inte alltid är så klokt och jag kärar ner mig i killar som inte är rätt för mig.

Att jag blir lätt kär betyder också att jag lätt visar mina känslor. Jag spelar inga spel och vet faktiskt inte ens hur en ska göra. Jag försöker bara vara så ärlig och öppen som möjligt med det jag känner och vill. Dessutom: att jag är ärlig och säger att jag tycker om någon betyder inte att jag friar på tredje dejten.

Men de senaste åren har det varit en hel del mindre och större heart breaks men inget jag inte lyckats komma över. Jag har tänkt väldigt mycket på hur öppen jag är med mina känslor och att det kanske kan upplevas som en svaghet (framförallt av dem som spelar en massa spel), men själv vägrar jag se det som en svaghet att jag vågar visa att jag tycker om någon. Visst, mitt hjärta brustit lite för många gånger på sistone, men jag har också fått bli kär ett antal gånger. Underbart och hemskt. Hand i hand.

IMG_0529.JPG

För att påminna mig om att allt i livet löser sig har jag tatuerat en hjärtkurva på min arm. Because I wear my heart on my sleeve. Samtidigt är det en påminnelse om att livet går upp och ner, men så länge hjärtat slår är "allt" ändå bra. När jag tittar på tatueringen känner jag mig lugn och hoppfull. Allt löser sig. Han jag blev kär i senast var inte rätt, men det betyder inte att jag gjorde något fel.

Den här tatueringen är en present till mig själv och ett sätt att tydligt visa för resten av världen: jag visar mina känslor öppet och skäms inte för det. Jag orkar inte spela några spel, jag vill bara vara mig själv. Och jag kommer aldrig att skämmas över att jag älskat någon, hur det än slutat. För just i den stunden när jag var jättekär så var jag ju faktiskt det – och att släta över det skulle vara att förminska det som hände.

Hur är du? En som visar sina känslor öppet eller en som sitter och pantar på dem?