Det är först nu den börjar, sommaren

I morgon är det skolavslutning här i Finland. Det har gått tretton (!) år sedan jag skrev studenten och fick min vita mössa. Sju (!) år sedan jag blev politices magister och gick omkring hela sommaren och kallade mig själv Maisteri von Kügelgen (av nån anledning var det otroligt roligt).

Mina vänner gillade framförallt när jag sa "maisteri maksaa", alltså magistern betalar. Roligaste var ni vi ramlade in på en hamburgerrestaurang cirka fyra på natten efter min fantastiska examensfest och högt förkunnade att "MAISTERI MAKSAA" och vi beställde massor franskisar (pommes). Nåjo, det här var ett sidospår, bara började tänka på det nu. Men alltså sju år sen?!! Fattar inte.

aperolspritz.jpg

I dag är det den första juni 2018. Den första dagen av sommaren men i år har min sommar börjat redan sista veckan i april i Budapest, så det känns som om den redan hållit på i en evighet. I går kväll när jag cyklade genom ett tyst Helsingfors och luften var sval på ett sätt jag nästan glömt bort att den kan vara kändes det mer som den sista augusti än sista maj. Jag fylldes av melankoli och längtan efter fler ljusa kvällar och varma dagar. En känsla av att jag inte ännu hunnit med allt jag vill. Att sommaren runnit som sand genom mina fingrar och jag bara tittat på, inte varit med.

Både min kropp och hjärna verkar tro att sommaren redan håller på att ta slut men det är ju först nu den börjar! Jag har så otroligt svårt att greppa det. Att vi ännu har tre sommarmånader som väntar på oss. Otaliga dagar att fylla med cykelturer, picknickfiltar, solnedgångar, simturer, hångel, fräscha drinkar, kall öl och bastubad. Jag vet det här men det är som om jag ändå inte förstår. Är det den första juni eller första september?

tölöviken-2.jpg

Efter två ganska skräpiga somrar – både vädermässigt och på det personliga planet förhåller jag mig lite skeptiskt till den här sommaren. Men jag har bestämt att sommaren tjugohundraarton ska bli en bra sommar. Jag vill inte vara stressad, ledsen eller oförmögen att koppla av. Jag vill ha en sommar som är värd sitt namn. En sommar som är en sommar med allt som hör till. Men om det blir ens bråkdel så bra som det var i maj så kommer det att bli fantastiskt. Det är jag säker på.

För ja, det är först nu den börjar, sommaren.