Marknad vid Maybachufer

  Observera den gulliga lilla "gubben" ovanpå vägskylten. Han och hans kompisar är utspridda runtom i stan!

Observera den gulliga lilla "gubben" ovanpå vägskylten. Han och hans kompisar är utspridda runtom i stan!

Varje tisdag och fredag, året runt, är det turkisk marknad vid Maybachufer. Här hittar du allt mellan himmel och jord. Tyger, kläder, färska frukter och grönsaker, kryddor, handgjorda smycken och mycket mer. Plus en massa massa människor. Det går också att köpa nåt att äta och dricka, så det är smart att komma hit lite hungrig.

Marknaden vid Maybachufer, eller Wochenmarkt, är en typisk grej i Berlin jag gillar. Så under min hela sista dag passade jag på att trängas bland och folk och knäppte samtidigt en hel del bilder. Förvånansvärt många sa att jag inte fick fotografera, typ tomater?! Så efter ett tag såg jag till att vara på säkra sidan och fråga om det är okej att fota. Eftersom det blev så många bilder skapade jag ett galleri – du kan bläddra mellan bilderna genom att klicka på antingen den stora bilden eller på de små bilderna för att se dem i större format.

Efter en runda på marknaden gick jag till ett favoritställe vid kanalen: Ankerklause. En liten gullig bar nästan ovanför vattnet. Jag drack te och läste Ann-Louise Bertells Vänd om min längtan. Jag har haft boken hur länge som helst men aldrig kommit mig för att läsa den. Eller jag läste väl några sidor nån gång förra hösten men fastnade inte, så boken blev liggande.

I dag läste jag faktiskt boken från början till slut och kan inte annat än rekommendera. Också den här gången tog det en stund att komma in i berättelsen, men sen så! Bertell skriver så vackert med så många pricksäkra formuleringar och berättelsen går liksom under huden. Jag önskar att jag en dag kan skriva lika vackra meningar som hon. Läs!

  Men kolla nu så gulligt på Ankerklause!

Men kolla nu så gulligt på Ankerklause!

Nu är det kväll och i morgon åker jag hem. Som jag skrivit så är jag mer än redo för det. Jag längtar efter rutiner, rågbröd, alla nära och kära. Det känns som om jag varit borta en evighet?! Samtidigt finns min ständiga Berlinlängtan inuti. Jag älskar den här staden och vill så gärna bo här nån gång i framtiden i en längre tid. Hur, när och varför – det får tiden visa.

Men ett är säkert: Berlin kommer alltid att vara en väsentlig del av mig. På ett sätt eller annat. Det måste det vara.

P.S. Vad tyckte du om fotogalleriet? Kommentera eller klicka på hjärtat om du tycker att det funkar bra – så vet jag om jag ska satsa på det i fortsättningen eller inte.