Till alla duktiga flickor

Augusti slutade både på topp och på botten. Förlagsfesten var (föga överraskande) sjukt rolig och slutade som senast med karaoke. Själv vrålade jag mer eller mindre begåvat till Spice Girls Wannabe med ett gäng härliga tjejer och vinglade in i en taxi vid klockan tre. Under torsdagen hade jag känt att en förkylning var på kommande och planen var att ta kål på den med lite vin och så, men den planen lyckades tyvärr inte. Nästa morgon vaknade jag helt täppt och däckad.

På fredag hade jag vid ett skede riktigt svårt att andas och har sedan dess knarkat diverse mediciner som stundvis fått mig att må helt okej, men största delen av helgen har jag legat i vågrätt läge. Jag sov typ tio timmar i natt, var vaken en stund, sov två timmar till, var vaken några timmar och sov en timme till. Nu mår jag igen helt okej, men brukar alltid må som bäst om kvällarna så får se hur det känns i morgon bitti. Förhoppningsvis bättre!

  Himlen var minst sagt dramatisk när jag skulle åka hem från festen i torsdags.

Himlen var minst sagt dramatisk när jag skulle åka hem från festen i torsdags.

I går kväll när jag låg och snorade i soffan var resten av mitt handbollslag (och hela föreningen faktiskt) och fixade på löpevenemanget Midnight run. Jag borde också ha varit där och i går morse trodde jag att jag nog klarar av att gå dit men fick inse faktum: jag var inte i skick att fixa eller ordna nåt. Jag var tvungen att skicka ett meddelande och säga att jag inte orkar komma.

Skulle det ha gällt någon annan hade jag utan tvekan sagt att personen bara ska vila och absolut inte åka iväg nånstans, men när det gäller mig själv kommer det dåliga samvetet krypande. Jag vet hur värdefulla ett par extra händer är och jag hade ju lovat ställa upp. Att svika andra känns alltid lika dålig. Speciellt om en är van vid att vara en duktig flicka, en som alltid ställer upp.

Men är jag sjuk så är jag. Hundra gånger hellre hade jag varit på Midnight run och hjälpt till än legat seg och sjuk på soffan, men ändå känner jag mig skit. Och jag vet att jag inte är den enda som känner sig så här vid liknande situationer. Har en vant sig vid att vara den som är duktig är det värsta som finns att vara oduktig.

Som tur är läste jag i går ut Heidi Hakalas debutroman Bara lite till. Romanen utkommer officiellt nu i september men jag fick ett recensionsex från Förlaget under konstens natt så. Återkommer med recension senare, men kan säga så här mycket: det här är en roman för alla duktiga flickor (och pojkar och ickebinära). Alltså alla som inte vet hur en ska säga nej. Alla som tänker att jag orkar lite till. Om du blev nyfiken så går romanen att köpa på till exempel Adlibris till det ytterst facila priset 16,70 euro!

  Nöjd, nervös och förväntansfull debutant på höstfesten. <3

Nöjd, nervös och förväntansfull debutant på höstfesten. <3

Vad försöker säga med allt det här? Att det är okej att tänka på sig själv, sin egen ork och sin egen hälsa. Livet ska och kan inte vara en tävling i vem som orkar mest, eller vem som "klarar sig" oberoende av vad som händer. Ibland mår vi alla dåligt, antingen fysiskt eller psykiskt, och det finns inget pinsamt med att inte orka, att be om hjälp eller avboka något. Däremot önskar jag att vi alla skulle bli bättre på det och också påminna varandra om det. Ibland är vila det enda som hjälper och det är hur okej som helst. Det är otroligt viktigt lyssna på kroppen fastän det ibland känns nästan omöjligt när kroppen säger nåt annat än det en själv vill.

Nu hoppas jag att den här förkylningen lämnar min kropp så fort som möjligt så att den kommande veckan blir nåt mer än sjukstuga. Lyckligtvis har jag inte så mycket jobb nu. Och den bästa nyheten: jag har fått min dator tillbaka! Lyckan är verkligen obeskrivlig! När jag lämnade in datorn sa de att det skulle ta minst tio arbetsdagar, men det gick på en dryg vecka! Och så hoppas jag verkligen att du haft en bättre helg än jag!