Oväntade möten och höga höjder

Vi har första veckan av resan bakom oss men det känns som om vi skulle ha varit borta mycket längre än så. Jag vet inte vad det är med Sydamerika men så fort jag landar på kontinenten släpper alla bekymmer och jag glider in i en riktig semesterkänsla. Visst har jag kollat mejlen och också svarat på några jobbrelaterade mejl men det känns inte alls störande för det är ändå en så liten del av allt annat. Jag har aldrig stört mig på att jobba lite när jag är ledig eftersom det inte på något sätt stör min ledighet. Med det sagt har jag jobbat otroligt lite här och knappt tänkt på jobb, to do-listor eller något sånt. Och jag har haft datorn framme kanske tre gånger?

Det hjälper så klart att vi kör semester för fullt och upplever något roligt, nytt eller spännande varje dag. I går var vi till exempel till ett escape room här i Bariloche (och klarade oss ut på ganska exakt 60 minuter), åkte linbana upp till Cerro Otto på 1400 meter som bjöd på fantastisk utsikt och på kvällen åt vi middag på stans kanske bästa restaurang och en helt otroligt god biff. Jag njöt verkligen av varje tugga. Middagen blev extra kul tack vare att vi satt i ett stort bord och hade sällskap av en italiensk journalist som är pressperson för en motocrossförare och ett holländskt par som båda jobbar med hjärnforskning. Det måste nog vara det bästa med resor – alla dessa möten med intressanta människor. De flesta träffar en ju aldrig igen, men det spelar inte så stor roll i stunden.

upload.jpg

I dag på eftermiddagen hoppar vi på en buss mot Chile. Vi ska korsa Anderna och jag är otroligt taggad på det. Och i morgon på morgonen, efter 19 timmar, anländer bussen i Chiles huvudstad Santiago där vi byter buss och styr mot kusten och den färgglada staden Valparaíso. Jag var bara en eller två nätter där under min resa 2009 men har ett minne av att jag verkligen älskade stället så ser fram emot det. På lördag har vi bokat några wine tastings på några vingårdar ungefär en timme bort och så får vi se vad annat vi hittar på.

Vi har som sagt hunnit med väldigt mycket under veckan som gått och ska hinna med mycket mer under den resterande resan. I går bestämde vi att vi ska åka till Uruguay nästa vecka – liksom varför inte! I dag blir det en sorts pausdag när vi hänger på hostellet och väntar på att bussen ska åka. Men hittills är jag mer än nöjd med resan. Så kul att resa ihop och uppleva allt det här tillsammans. Älskar också att det finns människor i alla åldrar här på vårt hostell. Jag sa faktiskt till Markus att jag vill resa på det här sättet ännu när jag är 60. Få se om mitt framtida jag håller med eller om jag blir mer bekväm med åren, hehe.

upload.jpg

Av förklarliga skäl fylls den här bloggen av väldigt mycket reserelaterat just nu. Så om du inte är så sugen på att läsa om vårt äventyr här får du tyvärr vänta i någon vecka till att livet och bloggen återgår till det normala. Förra veckan skrev jag faktiskt på en kortare text som snart börjar bli färdig och det kliar i fingrarna att göra andra skrivgrejer – men jag tror att det är bra. Att ge hjärnan en välbehövlig paus, samla energi och nya intryck och helt enkelt ha så mycket mer att komma med när jag väl sätter i gång och skriver och jobbar.

För övrigt så har jag äntligen svarat på alla kommentarer som droppat in de senaste veckorna. Så ledsen att det dröjde så länge! Tack att ni är så många som skriver och kommenterar, det gör mig jätteglad. Och för er alla som inte är på resa just nu och är trötta på vintern och allt det där så kommer här en påminnelse från mig själv från 2017. Dags att sätta skumpan på kylning! Typ.

upload.jpg