En lördag med vän och ett manus

Det är helt tyst i huset när jag vaknar. Jag har sovit gott, som jag alltid gör när jag är här. Det är något med att vara mitt ute i skogen, i tystnad, långt borta från stad och allt larm. Mina steg till toaletten väcker Jennifer och strax är vi i full färd med att laga frukost. Det blir äggröra med lök, vitlök, tomat, grönkål och fetaost. Plus lite frukter och kaffe och te. Vi pladdrar bort en timme och sätter oss sedan med varsitt projekt.

Jag lägger mig i soffan med min Kindle: planen är att läsa igenom hela manuset för Allt jag (inte) ångrar och se vad som måste hända med det. Jag börjar med läsa igenom min planering jag gjorde inför NaNoWriMo och konstaterar att jag har en ganska bra grundtanke och är ivrig över att läsa igenom texten. Jennifer sätter sig vid bordet, utrustad med dator och post it-lappar som hon limmar på det stora fönstret. Ibland säger vi något till varandra eller slänger ut en fråga, sedan fortsätter vi med vår egen grej.

upload.jpg

Timmarna går, vi äter mellanmål, pratar och funderar. En timme före vi ska äta middag med mamma och pappa (väldigt lyxigt med matservice en sådan här helg!) går vi ut på en promenad och jag känner hur en del av rastlösheten av att bara sitta inne och fundera rinner av. Vi snackar hela tiden, tänker vidare kring våra projekt, hjälper varandra och ställer frågor.

Efter middagen tar vi itu med Friday Lab-uppgifter och funderar på våra etiketter. Vi sammanfattar den otroligt fina respons vi fått av andra, funderar på vilka etiketter vi vill slippa, vilka vi önskar oss. Det är så mycket mer givande att diskutera tillsammans, säga saker högt. På många sätt är vi väldigt lika, på många sätt inte alls vilket gör att diskussionen aldrig blir tråkig och att vi alltid har nån bra poäng som den andra kan ta till sig.

upload.jpg

Vi fortsätter diskussionen i köket, steker plättar och vispar grädde. När vi ätit plättarna lägger sig Jennifer i soffan och jobbar med sitt, jag skriver på mitt inlägg för valskolan som publiceras i morgon. Nu är klockan halv elva och vi sitter fortfarande med datorerna framför oss men ska nog snart krypa ner i varsin säng och sova riktigt gott.

I morgon fortsätter vi på samma sätt som i dag och åker hem till Helsingfors på eftermiddagen. Båda mycket klokare än tidigare, båda tagit itu med sånt som sällan blir av utan enhetlig tid eller lugn och ro. Guld värt är det, att kunna åka iväg och jobba med sin egen grej men ändå ha någon att bolla med. Jag hoppas vi gör det här snart igen! <3