Jag som var så rolig att dricka vin med

Det är semester och du firar med en kall öl eller skålar i skumpa. Du hänger med dina vänner, ni dricker alkohol. Du har haft en tung dag på jobbet och förtjänar ett glas vin. Du har lagat en extragod middag och förgyller den med ett glas rött. Låter det bekant?

I år har jag läst/lyssnat på två böcker om alkohol som fått mig att fundera en hel del på min och andras alkoholkonsumtion. För faktum är att vi marineras i alkohol. Alkohol hör till fester men också till mångas vardag. En del dricker vin varje dag, andra kanske en gång i månaden. Vissa aldrig. De som inte dricker får ofta förklara varför de inte gör det. I Finland brukar vi godta graviditet och chaufförskap som orsaker till nykterhet. Om du inte dricker är du tråkig, liksom äh, slappna nu av och drick ett glas. Det hör ju till. Skål!

Jag är ju definitivt inte den som spottar i glaset och måste, tyvärr, erkänna att jag också stundvis varit den där jobbiga alkoholhetsaren. “Klart du kan dricka ett glas fast du kör.” Under studietiden handlade alkohol i hög grad om att gå på fest och bli full, numera föredrar jag ett riktigt gott vin eller en god drink i stället för största möjliga mängd alkohol för minsta möjliga peng. Jag har aldrig haft en vit månad, men jag har heller aldrig svårt att avstå från alkohol och känner inget beroende.

En bok om alkohol avnjuten tillsammans med saft.

En bok om alkohol avnjuten tillsammans med saft.

Men jag har funderat en hel del på det här med alkohol medan jag läste Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med och lyssnade på en finsk bok, Tiedostavan siemailun taito (typ Konsten att kunna dricka medvetet), av Ani Kellomäki. Åhlunds bok är skriven ur hennes eget perspektiv, Kellomäkis bok en ganska klassisk fackbok som kryddats med en hel del intervjuer.

När Åhlund flyttade till London kändes det som om hon var på konstant semester och på semestern dricks det vin. Så småningom började hon dricka allt mer. Det fanns en öppnad vinflaska i kylen som bara försvann under dagens lopp, hon gick till olika affärer för att kunna köpa vin på flera ställen, det fanns alltid någon som ville komma som sällskap till puben. Hon slår sig gul och blå, glömmer bort vad hon gjort och var hon varit och lovar sig själv att sluta dricka. Men löftet håller sällan mer än några timmar och hon ger efter för suget i kroppen.

Boken börjar med att Åhlund skriver om sin 40-årsdag. Hon blir överraskad av sina vänner och hennes första tanke är att det är intervention – de vill att hon ska sluta dricka. Men nej, det är fest och hon dricker, dricker, dricker. Efter festen inser hon slutligen att det gått för långt och boken är en dagbok över hennes alkoholfria liv. Åhlund berättar hudlöst och så att det känns.

Boken om hennes beroende är otroligt beroendeframkallande. Jag läser den på några timmar, kan inte sluta. Efter att jag läst klart är jag inte speciellt sugen på alkohol ett tag. Jag kan verkligen rekommendera Rebecka Åhlunds bok. Så otroligt bra, intressant, tankeväckande och ja – beroendeframkallande!

Vinrankor i Chile.

Vinrankor i Chile.

I dag lyssnade jag klart Kellomäkis bok. Den är mycket “torrare” till sin utformning. Hon skriver delvis om sitt eget förhållande till alkohol men den känns väldigt förnuftig – hon är och har inte varit någon storsupare. Däremot tar hon fasta på hur mycket av våra liv som omringas av alkohol och jämför alkoholreklam med tobaksreklam som numer är förbjuden – hur skulle vi till exempel reagera om kryssningsbåtarna skulle locka med två cigaretter i stället för två skumpaglas i sin reklam? Boken är intressant men fångar mig inte alls på samma sätt som Åhlunds bok, dessutom tror jag att den hade funkat bättre om jag hade läst den, inte lyssnat.

Efter de här båda böckerna kan jag inte låta bli att fundera ett extra varv på vår alkoholkonsumtion. Nu under påsken har flödet i sociala medier fyllts av skumpaglas, öl och mycket mer. Själv drack jag alkohol varje dag från onsdag till söndag. Inte så att jag var full en enda kväll, vissa dagar blev det bara en öl, men jag har druckit. Alkoholen är närvarande så gott som hela tiden. Vi kan liksom inte fira, eller leva, utan alkohol. Eller så verkar det som.

Så länge alkoholkonsumtionen hålls på en rimlig nivå och inte orsakar problem är det faktiskt inget problem, men faktum är att alkohol bidrar till problem i väldigt många hushåll. Jag vill inte säga att vi ska förbjuda alkohol (dessutom skulle det vara typ omöjligt), men jag tror att var och en skulle må bra av att tänka på sin egen alkoholkonsumtion. Behöver jag dricka i dag? Vilka följder har mitt drickande? Påverkar mitt drickande andra? Och om det känns som ett problem på minsta lilla sätt: prata med någon och sök hjälp.

Hur förhåller du dig till alkohol? Blev du nyfiken på nåndera av böckerna?