Dåliga recensioner

Den andra maj tänker jag mig att åtminstone många finländare känna sig lite sega och trötta efter festligheter två dagar i rad. Vissa kanske har ångest över nåt de sagt eller gjort (obs! nästan alltid helt i onödan) eller känner sig allmänt bara dåliga. Därför tänkte jag att det här är en ypperlig dag att gräva sig ner i dåliga recensioner. Så här kommer några mindre smickrande ord om Vad heter ångest på spanska? som kanske får dig att känna dig mindre dålig (ifall du då kände dig dålig av nån orsak).

“Men i övrigt är språket enkelt och funktionellt, utan undertext. Det kräver sin författare att skriva på det sättet utan att det blir platt, och von Kügelgen är ännu stilistiskt och berättartekniskt osäker. Det blir på sina ställen både övertydligt och långrandigt, medan kvardröjande klumpigheter ger texten inte så lite Starletvibbar.”
Recension i Hufvudstadsbladet

“Jag var inte särskilt imponerad av denna banala chicklitt. Bortskämda småflickor som gnäller över att livet är såå jobbigt - inte en bra romanintrig. Jag tror att Kügelgen råkade skriva fel berättelse: hon borde ha skrivit om den tuffa tiden innan huvudpersonen åker till Ecuador istället för att skriva en dag-för-dag repetitiv reseberättelse. Jag förstår varför det blev så när jag tittar in på författarens blogg - hon är resenörd, och tänker nog att det är själva reseskildringen vi ska bli imponerade och intresserade av. Men det är ju i backstoryn det finns en massa stoff för en intressant berättelse! Att bara läsa om drinkar och fjortisliknande sms-gräl med nya pojkvännerna... mindre fängslande. Inte särskilt fängslande alls, faktiskt.”
Bokbloggaren Sannas bokhylla

bokochkarta.jpg

“Vad heter ångest på spanska? påminner mest om en ungdomsroman på gränsen till kiosklitteratur. En lång bit in i boken skakar man nämligen på huvudet: personerna saknar djup och känns mera irriterande än äkta. Känslosvallen verkar påklistrade och romanens händelser är triviala och drar snabbt förbi utan att lämna större intryck än diverse annorlunda färger och smaker från ett fjärran Ecuador.”
Recension i Östnyland

Vi kände oss som målgruppen men blev besvikna, eftersom boken inte hade fler lager. Den var en harlequinn/chiclit som höll sig till klichéer men lämnade oss suktande efter mer: djupare karaktärer, relationer, miljöskildringar. Mer sex tack! […] Vi saknade feministiskt tänk och ett mer medvetet klassperspektiv. Klarar boken bechdeltestet? Vi hade gärna kommit närmre Ecuador, Erikas förflutna och Ingrid.
Åbokklubben

Ja så här har det låtit när folk recenserat min bok. Men som vi vet så gillar inte alla allt. Inte ens min debutroman! Jag tar inte längre åt mig av de här recensionerna, men det är klart att det sved i stunden. Nu tycker jag många av recensionerna är främst underhållande. Sen tycker jag också att det är viktigt att kunna ta emot kritik – så länge den är konstruktiv. Det är ju inte som att jag inte vill utvecklas i mitt skrivande, det är klart jag vill!

När jag skulle leta efter recensioner för det här inlägget blev jag ändå positivt överraskad – de flesta recensioner jag fått är ju faktiskt väldigt väldigt fina. Vissa hade jag glömt och blev glad över att läsa dem igen. Tänk ändå att så många läst och gillat? Här har jag samlat några favoriter, men kunde kanske uppdatera med några till.

Snart börjar redigeringen av Nationen och då ska jag glömma allt vad recensioner och läsare heter och bara fokusera på att skriva en roman jag själv tycker om. Det går ändå aldrig att göra alla nöjda, så det är bra att börja med sig själv!

Har du fått någon riktigt dålig recension? Eller hur tänker du kring eventuella framtida recensioner?