Hur långt är du beredd att gå?

Det finns en sliten sanning som säger att de som blir publicerade författare inte nödvändigtvis är de som är bäst på att skriva, utan de som inte ger upp. Samma gäller för mycket annat. Det spelar liksom ingen roll om någon är bäst eller snabbast om hen inte är redo att jobba hela vägen ut. Det är jättelätt att börja något, men tusen gånger svårare att avsluta.

När jag blev refuserad första gången i februari 2015 hade jag två val. Antingen att ge upp eller kämpa vidare. Jag kan lova er att jag hade lust att bränna upp manuset, gräva mig ner under täcket och aldrig mer skriva en skönlitterär mening till. Men jag är ju inte sådan. Den tillfälliga svackan klargjorde också för mig att jag inte skriver bara för skojs skull, utan att jag verkligen verkligen vill skriva. Och inte bara det, jag ville ju verkligen också att det jag skriver skulle läsas av andra.

Men vad är då skillnaden mellan en som drömmer om att skriva och en som faktiskt skriver? Jag snubblade över en bra artikel som jämför amatörer och proffs med en massa olika påståenden. Listan är lång, men jag plockade ut några favoriter som jag översatte till svenska:

  • En amatör har en målsättning. Ett proffs har en process.

  • En amatör ser feedback och coaching som kritik av den egna personan. Ett proffs vet att hen har svagheter och vill ha uppbyggande kritik.

  • En amatör fokuserar på att ha rätt. Ett proffs fokuserar på att hitta bästa möjliga lösning.

  • En amatör tänker kortsiktigt. Ett proffs tänker långsiktigt.

  • En amatör skyller ifrån sig. Ett proffs tar ansvar över det egna arbetet.

  • En amatör är snabbare. Ett proffs når längre.

Är du redo att Hoppa och satsa fullt ut?

Är du redo att Hoppa och satsa fullt ut?

Nu är det ju så att alla som skriver inte kan (eller vill) bli författare och alla som springer inte har siktet på att vinna OS-guld (haha jämförde jag just författarskap med OS-guld?). Det är mer än okej att ha en hobby som är kul, men som inte behöver leda någonstans. Skillnaden uppstår om du verkligen vill blir författare eller OS-medaljör. Det är så himla lätt att ge upp halvvägs, så himla svårt att komma i mål.

Nu ärjag på väg på Förlagets höstfest. För tre år sedan drömde jag bara om den. Mitt manus fanns hos dem och jag hade varit och diskuterat med dem, men inget var säkert. Jag visste inte ännu då om det skulle bli en bok. För två år sedan höll jag min debutroman i handen för första gången. Nästa vår är jag författare till två böcker. Inget har kommit gratis, nästan inget har varit lätt, stundvis har det varit väldigt frustrerande.

Men skulle jag byta bort en dag? Nej. För det här är ju faktiskt det jag vill. Jag är inte världens bästa författare, men jag kan avsluta, jag kan ta emot kritik, jag kan ändra min text om den inte fungerar. Jag vill utvecklas, jag vill bli bättre och jag vill skriva många många romaner och böcker till.

Vad vill du och hur långt är du beredd att gå för att nå det?