Författare, pengar och konkurrens

Varför blir det oftast lite obekvämt när vi människor börjar tala om pengar? Varför väcker det ofta så mycket uppmärksamhet? Varför är vi så nyfikna på vad andra tjänar men kan knappt säga vad vi själva får i lön?

Tidigare i veckan publicerades en intervju med Kjell Westö i tidningen Forum där han säger att finlandssvenska författare sällan tjänar några pengar och det att han stundvis tjänat väldigt mycket på sina romaner väckt mycket avund och kanske till och med missämja hos andra författare.

”Det finns få saker som är så tabu som pengar inom den finlandssvenska litteratur- och kulturvärlden. Man hamnar i en konstig position som författare om man plötsligt säljer. Det uppstår märkliga, spända relationer och det finns plötsligt fullt med outsagda saker i undertexten.”

Med tanke på att en finlandssvensk bok säljer i snitt knappt 700 exemplar (enligt en undersökning från 2016), behöver man inte vara ett matematiskt geni för att förstå att det inte är superlätt att tjäna pengar på böcker.

Royaltyn varierar lite, men en författare tjänar ungefär två euro per såld bok, så med 700 sålda böcker blir det inte mycket kalas.

För min debut fick jag inga stipendier och har väl tjänat någon tusenlapp (euro) på den – alltså inget som motsvarar den tid jag lagt ned på att arbeta med romanen. För Nationen har jag lyckligtvis fått tre (!) olika stipendier för sammanlagt 8000 euro, så det är ju redan en ordentlig summa pengar, men å andra sidan har jag jobbat med romanen sedan hösten 2014 …

Foto:  Peppe . <3

Foto: Peppe. <3

För mig har pengar eller beröm aldrig varit en orsak att skriva, men det är självklart att jag vill att mina böcker ska sälja bra, att jag blir översatt till andra språk osv, men det är ju ändå själva skrivandet som jag vill syssla med. Om jag lyckas tjäna lite pengar på böckerna är det en bonus, nu är det ändå helt omöjligt att ens tänka mig att kunna leva på det. Dessutom älskar jag ju verkligen mitt frilansjobb och har inget behov av att vara författare på heltid.

Däremot är jag supernöjd med mitt nya jobb- och skrivschema. Det har varit en aning utmanande nu i september med många olika jobb och uppdrag, men drömmen är att jag ska kunna jobba två dagar i veckan och skriva resten av dagarna och kunna leva på det. På det här sättet kommer jag inte att bli rik, eller det är ytterst osannolikt, men det gör inget så länge jag får göra det jag gillar och klarar av att leva.

Jag kan varmt rekommendera intervjun med Kjell Westö i Forum. Utöver det med pengarna tycker jag att han säger mycket kloka saker. Han tar bland annat upp den tävling som författare är mer eller mindre tvungna att delta i:

”Våra böcker ställs som fyrkantiga travhästar vid samma startlinje. Förläggarna och bokhandeln gynnas – men konstnärerna betalar priset i form av tävlingsmentalitet och ångest över att inte synas och räknas. Vi författare ska bara sträva till att bli bättre genom att tävla med oss själva – inte med varandra!”

Det är ingen idé för mig att tävla med Westö eller andra etablerade författare, så jag satsar på att tävla med mig själv. När Nationen går i tryck vill jag vara stolt och känna att jag skrivit en bra bok – och en bättre bok än min debut. Jag vill utvecklas och bli bättre, men inte för att tävla med andra.

Vad tänker du om det här hela? Och hur bra koll har du på vad författare egentligen tjänar?

P.S. Är så himla avundsjuk på alla som vimlar runt på bokmässan i Göteborg just nu, men nästa år får jag förhoppningsvis vara med själv igen!