Tio tankar om april

Den första april denna coronavår är här. Efter två veckor av undantagstillstånd och ett liv som inte alls är som vanligt börjar det här nästan kännas som en vardag. Som många påpekat så är människan sist och slutligen ett djur som vänjer sig väldig fort.

Fastän jag så klart hellre skulle ordna middag med mina vänner, resa runt på evenemang för att träffa läsare och ha haft en helt fysisk releasefest så finns det ändå nåt skönt över den här tillvaron just nu. Speciellt nu när jag landat i den och också kan hitta något positivt i det hela. Men nu ska jag svara på tio frågor!

Första tanken under månadens första morgon:
Att jag sovit mycket bättre än natten innan. Och att det inte är bråttom någonstans.

Jag ska jobba med:
Det vanliga med Y-Studio, en artikel för SLS, kanske ett översättningsjobb. Jag har fortfarande rätt lämpligt med jobb med tanke på att jag vill ta skrivtid. Varken mer eller mindre på grund av coronan vilket jag är tacksam för!

Jag ska skriva:
”Färdigt” min chicklit. Alltså så färdig att jag kan skicka den till en första testläsare, eller kanske två. Så himla spännande och galet?! Jag har ännu en hel del arbete kvar, kanske ungefär en fjärdedel av manuset, men det är totally doable. Jag ska också skriva klart en essä jag jobbat med och så ska jag skriva poesi varje dag och publicera i Instagram-stories. April innebär NaPoWriMo (National poetry writing month). Jag gjorde utmaningen för två år sen och kände att det var dags igen. Häng på!

Maträtt jag vill testa:
Nåt nytt och gott vegetariskt. Har faktiskt lagat mer mat de senaste veckorna och mår så bra av det. Förra fredagen gjorde jag sparrisrisotto och huhhu vad gott det blev!

Den här boken ska jag läsa:
Jag är mitt i två böcker, Bete sig av Linda Jones och Everything I know about love av Dolly Alderton. Den andra läser jag efter en rekommendation av Ellen. Ska också botanisera i bokhyllan och gräva fram böckerna jag inte ännu läst. Och i går läste jag ut Axel Åhmans debut Klein och kan varmt rekommendera den också.

Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen förverkligas:
Hmm. Kanske chickliten som får möta sin första läsare? Kommer inte på så mycket annat? Känns ju som att livet är lite på paus fastän det ändå inte är det.

En målsättning som är möjlig att nå:
Att skriva en dikt om dagen. Promenera eller yoga varje dag för att hålla huvudet ihop.

Jag är mest kluven till:
Världsläget. Själv har jag det väldigt bra men jag är orolig för dem som inte har det lika bra. Och hur länge kommer det här undantagsläget att pågå? När kan vi återgå till något som kan klassas som normalt liv?

Det här ger mig energi just nu:
Nya idéer som ploppar fram (pitchade i dag en idé till en kompis, vi ska planera i morgon!), telefonsamtal med vänner, vårsol, matlagning, pussar och kramar, läsning, Friday Lab-nätverket, yogan.

Det här ser jag mest fram emot:
Att våren kommer och att vi så småningom kan krypa ut ur våra hålor, hälla upp skumpa i glasen och låta bubblet rinna ner för halsen och fylla våra kroppar med nyfunnen kärlek för livet. Men det kan ju hända att det inte händer ännu i april. I en alternativ värld skulle jag antagligen se mest fram emot att fira vappen med mina studiekompisar.

***

Så nu väntar april, ett mycket märkligt april. I dag när vi hade vårt plan along-möte som vi har med Friday Lab i början av varje månad kände jag ändå nåt sorts hopp. Så här skrev jag om mina tankar kring den kommande månaden:

Göra det bästa av den här situationen. Laga god mat, hänga med Markus, vara utomhus, ringa vänner, läsa mycket. Skapa en bra vardag i detta undantagstillstånd. Kommer vi någonsin att få uppleva en liknande lugn period? Inget FOMO, väldigt få måsten. Alla chanser att ge utrymme för min kreativitet och skrivandet.

Obs! Detta skrivet av en ung och frisk människa utan barn. Fastän tillvaron är mycket konstig just nu känns den ändå lite lyxig på sitt skruvade sätt. Eller så försöker jag bara hitta det som är bra och det är väl mer än okej tänker jag.

Vad tänker du om april?