Vad är en kontorsplats värd – lönar det sig att betala hyra varje månad?

Reklamsamarbete med Wonderland

En av mina största funderingar kring att skaffa kontorsplats handlade om pengar. Är jag verkligen redo att lägga några hundra euro per månad bara för att få “sitta” nånstans? Det funkar ju ändå rätt bra att jobba hemifrån och om jag vill ha omväxling kan jag ta mig till ett kafé, bibliotek eller hem till en frilanskollega. När jag funderade på mina behov som företagare såg jag inte att en kontorsplats var nåt jag verkligen behövde. Jag tänkte på det mest som en onödig utgift och att jag hellre lägger pengarna på något annat.

I fjol började tanken om en kontorsplats dyka upp allt oftare, men jag var fortfarande tveksam till att betala för det. Min mardröm var att betala 300 euro i månaden för en halvsunkig och mörk lokal som jag delar med några andra som varken har lust att prata med mig eller städa efter sig. Antagligen kunde jag ha hittat ett hur mysigt och härligt ställe som helst, men det kändes inte alls som min grej att sitta på ett litet kontor. Inte heller nåt av de större kontoren/coworking-ställena lockade. Så jag avvaktade – tills jag trillade över Wonderland coworking i augusti.

upload.jpg

Wonderland öppnade runt hörnet från min ytterdörr och det kändes som om universum försökte säga mig nåt. Här är din kontorsplats, nu måste du satsa några hundralappar och testa! Eftersom ett flex-kontrakt på Wonderland inte förbinder till mer än en månad tänkte jag att nu har jag verkligen chansen att prova på att jobba på ett kontor. Att betala hyra för några provmånader kändes ändå som en summa värd att satsa – om jag inte trivs kan jag alltid återgå till mitt hemmakontor, tänkte jag.

Nu i efterhand har jag nästan svårt att förstå att jag tyckte att 220 euro + moms är en stor kostnad. Det är ju ingenting!

Sedan jag började på Wonderland har jag ändå fått en del kommentarer av andra om att det är dyrt – och ja, det behövs en viss omsättning för att kunna betala hyran, men om en lever på sitt jobb ska en hyresavgift inte stjälpa ekonomin. Av nån anledning tar det emot för många (inklusive mig) att börja betala för nåt, som jag ren tidigare skrev, inte behövs. Men nu inser jag att jag tänkte på det ur helt fel perspektiv:

Jag betalar inte bara för ett fysiskt ställe där jag kan slå upp min dator och börja skriva, jag betalar för så mycket mer. Låt mig förklara hur jag tänker.

upload.jpg

För det första får jag via mitt medlemskap i Wonderland vissa förmåner som under en månad kan uppgå till ett rätt högt värde om en tänker vad det skulle kosta om jag gjorde samma sak utanför Wonderland. Det här ingår i min hyra:

  • En flexplats. Alltså rättighet att sitta och jobba var jag vill och när jag vill. Med min nyckel kommer jag in när som helst och kan jobba mitt i natten om jag så vill.

  • Frukost varje måndag. Vi brukar bjudas på bröd, ibland karelska piroger och croissanter, ost och skinka, grönsaker, hummus/andra röror, yogurth med müsli, gröt, färska frukter osv. Är sällan besviken!

  • Yoga två gånger i veckan + fri användning för yogarummet när det är ledigt. Jag har yogat, jobbat, hängt med kompisar och sovit tupplur där.

  • Rabatt på lunchen i restaurang Alice. Med en app går det dessutom att samla på sig bonus så att var tionde lunch blir gratis. Perfekt för mig som ofta är för lat att ta mig nån annanstans.

  • Fredagens afterwork. Vi bjuds på öl/vin/alkoholfritt alternativ på fredagar. Samtidigt är det en chans att hänga mer avslappnat med andra som jobbar på kontoret. Ser fram emot fredagar mycket mer nuförtiden!

  • Fri tillgång till printer och scanner. Speciellt det där med printer är najs. H: författare som en gång betalade 40 euro (!) för att skriva ut ett manus

  • Så mycket kaffe, eller i mitt fall te, som jag vill och orkar dricka. Plus mjölk i kylen. Allmänt fri tillgång till kylskåp och kök med mikro.

  • Waffle Wednesdays (som förvisso är öppet för alla) men också annat roligt program som ordnas bara för oss som jobbar här – som till exempel den jättefint ordnade Halloweenfesten eller dagens alla hjärtans dagskalas. <3

Läs mer om priserna (obs att det är pris med moms) samt vad som ingår.

Allt det här är så klart väldigt najs men i ärlighetens namn är det inte ens de här grejerna vars värde kan räknas i pengar som är det som gör att jag trivs så bra här. Jag betalar för en kontorsplats, men det är så mycket mer än en plats på ett kontor – det här är verkligen en gemenskap.

Sedan augusti har jag fått många nya vänner och kompisar. Jag omringas av personer som jobbar med sin egen dröm och de inspirerar mig att fortsätta göra samma. Det finns alltid någon att prata med eller fråga råd av. Det sitter experter på allt från försäljning och fotografering till marknadsföring och SEO. Ibland slänger folk ut frågor på Slack som “är det någon som är bra på PhotoShop och kan hjälpa” och det brukar alltid finnas någon som svarar.

Ama och jag har (åtminstone) en sak gemensamt: vi älskar båda skumpa.

Ama och jag har (åtminstone) en sak gemensamt: vi älskar båda skumpa.

När jag skrev på kontraktet med Wonderland tänkte jag att jag äntligen har ett ställe att sitta på under vardagarna och ett ställe jag kan gå till för att jobba. Då hade jag nog ingen aning om hur mycket mer det här stället skulle ge. Jag mår helt enkelt mycket bättre nu i min arbetsvardag i och med att jag inte längre jobbar ensam eller hoppar från kafé till kafé.

Så om du funderar på om det är värt att betala för en kontorsplats har jag ett tydligt svar: JA! Men det gäller så klart att hitta rätt plats för just dig. För mig är Wonderland perfekt för att jag får jobba i lugn och ro, men ändå är en del av en större gemenskap. Är du det minsta sugen tycker jag att du ska komma och testa. Det enda du “förlorar” är drygt 200 euro för en månad. Men i stället hittar du kanske rätt ställe för dig plus en massa härliga nya vänner – vilket är värt alla pengar! För kolla nu på hur glada vi är på alla bilder från alla hjärtans dagsfirandet i dag?! <3

Minna, jag och  Jennifer . &lt;3

Minna, jag och Jennifer. <3

Bankrån och resenedräkning

Sista hela arbetsveckan före årets första (och antagligen största) resa är här. Jag inledde dagen med att vakna på lande klockan 6.18, tio minuter före väckarklockan. Nästan alltid så. Har typ aldrig försovit mig. Inte ens till en enda morgontur på radion. Pappa skjutsade mig till bussen och strax efter nio var jag på kontoret efter en snabb sväng hemma. Jag hade tänkt yoga med mina kontorskolleger men huvudet och kroppen känns extra tungt i dag och jag hoppas att jag inte ska bli sjuk just nu före resan.

I dag ringde jag till Forex och reserverade argentinska pesos och jag lär ha haft tur. Det är tydligen svårt att få tag på den valutan men nu hade det just kommit in en leverans (ganska spännande bransch ändå, pengar och valuta). Jag skrev faktiskt en fri skrivövning förra veckan som började med orden: “Har vi rånat den här banken förut? Det känns som så?” Det blev en dystopisk kort text som påminde mig om hur mycket jag saknar att få en skrivövning och ungefär tio minuter tid på mig. De där övningarna kan verkligen resultera i vad som helst. Men inte riktigt samma att sitta ensam hemma. :(

Jag gestikulerar åt Johannes att han ska stå kvar där han är och rusar inåt i bankvalvet som är fyllt av disketter. Jag minns knappt papperspengarna från min barndom, har inte sett en riktig sedel på flera år. Ingen jag känner har längre pengar, bara de fattigaste som har några papperslappar kvar som inte längre har något värde. När disketterna kom hade de ingen chans att lösa ut dem och nu är det för sent. Ändå ser jag hur många försöker köpa mjöl och ägg med sedlarna i ett sista desperat försök att få mat.

Disketterna är försedda med ytterligare ett kodlås för att de inte ska hamna i fel händer men jag vet att Alva kommer att lösa det. Hon kan koda om vad som helst. Däremot har jag ingen aning om vilka summor disketterna innehåller. Enligt ryktet har allt fler banker börjat ha fejkade disketter i valven för att det sker så många rån. De kan inte längre kontrollera koderna, vi är mycket snabbare på att hacka in oss än de är på att skapa skydd.

INTE dagens väder. Nu går Helsingfors i en sorglig gråskala.

INTE dagens väder. Nu går Helsingfors i en sorglig gråskala.

Fastän det är måndag är det ingen handboll i kväll. Känns så märkligt. Nästan kriminellt att ha en hel måndag kväll i soffan? Så inrutad är den där träningen. Undrar vad jag ska hitta på? Kanske lyssna på ljudbok, läsa fysisk bok och äta choklad. Det låter väl bra?

Den här veckan ska jag göra ett antal intervjuer (bland annat i Karis och på det nya barnsjukhuset i Helsingfors), skriva tre artiklar, korra översättningar jag gjort, ha mentorträff med mina adepter, träffa en hel massa vänner och släcka alla bränder före resan. Jag skrev det faktiskt in i min Todoist för fredag: släck alla bränder. Bara to do tycker jag.

Jag ska också jobba med en text som jag delvis hade gett upp på men som jag ändå bestämt mig att skriva. Ska för en gångs skull inte säga så mycket mer. Eller jag kan säga att det är svårt och besvärligt att skriva i en genre och stil som jag inte är van vid. Men jag tänker mig att det är bra att utsätta sig och testa. Tänk om det ändå är min grej? Jag brukade ju fnysa åt alla som yogade och nu älskar jag det.

Det är liksom aldrig för sent att ändra sig (hej dagens största kliché). Så kanske jag en dag ger ut både poesi och novellsamlingar. Eller så inte. Nej huhhu nu svamlar jag. Min hjärna funkar inte riktigt i dag. Bara 5,5 arbetsdagar kvar nu. Sen väntar äventyr i min absoluta favoritvärldsdel.

Kan du inte berätta nåt roligt/härligt/knasigt som hänt dig den senaste veckan för att pigga upp mig?

Gör det som känns obekvämt – gå utanför bekvämlighetszonen

För ungefär en månad sedan när jag var på gymmet orkade jag inte köra uppvärmning på löpmattan utan tänkte att jag ska göra nåt roligare. På mitt gym är det möjligt att göra virtuell träning, alltså träningspass från video. Jag hade lust att dansa så jag satte i gång ett dansprogram.

Ensam i den enorma salen började jag sedan dansa. Eller “dansa”. Jag rörde armar och ben åt diverse håll, snurrade och hoppade och kände mig så otroligt obekväm. Det är stora fönster in i salen och alla som tränade utanför såg exakt hur hopplöst dålig jag var på dansandet. Halvvägs in i programmet kom en tjej in i salen för att göra magmuskler. Jag sa nåt i stil med “jag ber om ursäkt för mina otroligt dåliga dance moves” och hon sa “ingen fara, jag skulle aldrig våga göra det där, jag skulle skämmas så mycket” (i vänlig ton obs!) och så svarade jag: “hördu, jag skäms nog jag också” men fortsatte sen att dansa.

Var det obekvämt? Utanför min bekvämlighetszon? Ja. Verkligen! Vad hände? Jag skämdes lite, fortsatte dansa och skrattade rätt mycket åt min uselhet på dansgolvet. Tjejen som gjort magmusklerna och jag råkades senare under gymbesöket och hon log stort och uppmuntrande mot mig. Jag överlevde! Det var ingen fara! Allt var okej! Till och med skammen avtog lite.

Lika obekvämt som en orytmisk von Kügelgen på dansgolvet kändes det att publicera gårdagens inlägg om pengar och hur mycket jag tjänar. Men jag hade bestämt att jag skulle göra det. Utmana mig själv och se vad som händer. Nå vad hände? Jag fick massvis med positiv respons och direkt när jag hade klickat publicera kändes allt okej.

Ni vet den där känslan när en borde ta ett snack med en kompis eller partner eller chef och det känns helt omöjligt att få allt ur sig? Det är skrämmande och obehagligt och jobbigt och hemskt. Men sen efteråt känns det alltid bättre. Alltid! Den känslan kanske inte kommer direkt, men den kommer. Att våga säga eller göra något som känns obekvämt brukar i de allra flesta fall leda till något ännu bättre. Därför tycker jag att vi alla borde bli bättre på att gå utanför vår bekvämlighetszon.

Till exempel så tyckte jag att mina veckoplaner här på bloggen kändes lite obekväma. Jag tänkte “vem bryr sig” och skämdes lite. Men sen publicerade jag veckans planer, fick bra respons och fortsatte med det. Ibland är det faktiskt inte svårare än så.

Foto av ett foto från Fotografiska. Jag tänker att det här är en bra påminnelse för alla som funderar på att gå utanför sin bekvämlighetszon. Du har bara tristessen att förlora!

Foto av ett foto från Fotografiska. Jag tänker att det här är en bra påminnelse för alla som funderar på att gå utanför sin bekvämlighetszon. Du har bara tristessen att förlora!

VECKANS PLANER

Måndag: Frukost på kontoret, sprang akut hem får att ta emot gubbar som fixade min söndriga persienn, skrev klart några artiklar och skickade till uppdragsgivaren, gjorde en översättning för Utbildningsstyrelsen och under eftermiddagen jobbade med andra översättningar. På kvällen är det bloggisträff och handboll.

Tisdag: Jag ska göra en intervju, jobba med översättningar och andra texter. På eftermiddagen har jag bokat frissatid och ska sedan på en tidig middag till Kicka & Jon (barnfamiljstider). På kvällen är det dags för modul 2 i Friday Lab med fokus på målsättningar.

Onsdag: Jag börjar dagen med seminariet När business möter konst på Sveriges ambassad i Helsingfors. Jag tror det blir sjukt intressant! Efter det vanligt jobb och på kvällen BodyCombat.

Torsdag: Jobb, skrivdejt med Anne (som har en ny webbsida!) och träningsdejt med min syster Anna.

Fredag: Jobb, fixa undan allt som hänger löst och göra mig redo för helgen. Efter jobbet tänkte jag delta i releasefesten för Min lilla gröna. Det ska bland annat bli klädutbyte!

Lördag & söndag: Match i karis på lördag och så förhoppningsvis allmänt chill. Har också en del att fixa inför resan.

Hur ser dina planer ut för veckan? Och tror du att du skulle kunna klämma in ett litet besök utanför bekvämlighetszonen?

Hur mycket tjänar jag? En företagares ekonomi

Det här är ett inlägg jag tänkt skriva redan länge men alltid fegat ur. Ska jag verkligen skriva hur mycket jag fakturerar? Är det inte lite fult att prata om pengar? Nej! Senast i går såg jag en tråd i en Facebookgrupp där hundratals personer skrivit hur mycket de tjänar och vad de jobbar med. Så otroligt intressant och också viktigt att prata om. Som företagare är det extra viktigt att poängtera att det jag fakturerar ingalunda är det jag faktiskt tjänar.

I det här inlägget tänkte jag gå igenom de utgifter jag har som företagare och sen berätta närmare om hur min fakturering såg ut under 2018. Eftersom jag bara är en människa berättar det här ju inte alls om hur mycket andra företagare tjänar eller cashar in, men jag tänker att det här kanske kan öppna upp det lite.

Foto: RawPIxel.

Foto: RawPIxel.

MINA UTGIFTER SOM FÖRETAGARE

  • Företagarpensionsförsäkringen (FöPL) är obligatorisk för företagare. Jag får själv definiera hur mycket jag betalar varje månad och har valt att lägga summan relativt högt – men den kunde också vara högre. De första fyra åren får alla rabatt, men från och med i år betalar jag full avgift vilket i mitt fall betyder nästan 600 euro per månad.

  • Min hyra på Wonderland är 220 euro per månad + moms.

  • Jag betalar för alla verktyg själv. I fjol köpte jag kamera, telefon, dator och hörlurar. Jag betalar också själv för nätordböcker (som jag behöver när jag översätter), för alla program på datorn, telefonräkning osv.

  • Administrativa avgifter som bokföring, bankavgifter, faktureringstjänst, bloggens avgifter (Squarespace + domainavgifter), häften, pennor och annat kontorsmaterial.

  • Via företaget betalar jag för mitt gymkort, för massage och annat hälsorelaterat. Under hösten gjorde jag t.ex. en hälsoundersökning för att kolla att allt är okej. Förra vårens coaching och Friday Lab har jag också betalat från företagets konto.

  • Eventuella kurser och utbildningar – men ibland har jag också chansen att delta tack vare stipendium, som på Debutantseminariet i fjol och Mediespråk i början av det här året.

  • Sammanlagt låg mina utgifter på ca 14 000 euro under 2018. I år kommer de att stiga i och med att jag betalar högre FöPL och nu betalar hyra för kontoret varje månad (jag började på Wonderland först i augusti). På månadsnivå ligger utgifterna på ungefär 1200–1500 euro.

Så för att ens kunna göra ett litet plus i bokföringen är jag tvungen att fakturera rätt mycket varje månad. Minimi ligger på 2500 euro, det kan jag klara mig på men det krävs inte så komplicera matematik för att veta att det inte räcker särskilt långt att göra en vinst på drygt 1000 euro per månad.

Men hur mycket tjänar jag då? Det här känns mycket svårare att skriva om än att skriva om utgifterna. Det känns så … personligt på nåt sätt? Som att jag blottar mig. Men som sagt tycker jag att det är viktigt att prata om pengar och arvoden. Många gånger höjer kompisar på ögonbrynen när jag säger hur mycket jag fakturerar för ett jobb – eftersom i deras öron förvandlas summan automatiskt till lön, vilket det så klart inte är.

Foto: RawPixel.

Foto: RawPixel.

HUR MYCKET FAKTURERAR & TJÄNAR JAG?

  • Under fjolåret fakturerade jag ungefär 43 000 euro + moms. I medeltal blir det knappt 3600 euro per månad. Under mitt bästa år (2017) fakturerade jag drygt 53 000 euro, så i fjol tappade jag ungefär 10 000 euro. Främst för att Addeto inte längre fortsatte och jag tappade en stor fakturering där.

  • För ett skrivjobb fakturerar jag allt mellan 200 och 900 euro, det finns inget absolut här. Jag följer i så stor utsträckning som möjligt Finlands frilansjournalisters rekommendationer. Översättningar fakturerar jag enligt ordmängd, vilket jag tycker att är skönt och tydligt. Men att lägga rätt pris på mitt eget skrivarbete är så otroligt svårt, men jag blir hela tiden bättre. Här har jag skrivit några tips om att ta tillräckligt betalt och får konstant påminna mig själv om det.

  • Vissa månader har jag fakturerat ungefär 1000 euro, andra månader har jag skickat fakturor för 4000 euro eller mer. Mina inkomster varierar alltså väldigt mycket från månad till månad och jag kan aldrig vara säker på att pengar rullar in varje månad (men på årsnivå vet jag att det jämnar ut sig).

  • Med avgifter på 14 000 euro landar jag på en vinst på ca 29 000 euro i fjol. Om jag skulle räkna ut en “lön” åt mig skulle den ligga på ca 2400 euro per månad. Den här vinsten ska så klart skattas precis på samma sätt som alla andra inkomster.

  • Eftersom jag vill ha en så stor buffert som möjligt på företagets konto tar jag inte ut 2400 euro varje månad. I fjol gjorde jag privatuttag för 18 000 euro, i medeltal 1500 euro per månad. Jag har alltså ett personbolag, vilket betyder att jag inte betalar ut en lön åt mig själv, utan gör privatuttag. Om vi räknar med stipendierna jag fick landar jag på drygt 2000 euro per månad.

Ja, ungefär så här såg det alltså ut för mig i fjol. Hur det ser ut i år är ännu omöjligt att säga, men faktureringsmässigt har året börjat väldigt lovande. Men jag har också haft väldigt mycket jobb, så utmaningen är att hitta en bra balans. Fakturera tillräckligt, men inte jobba ihjäl mig för pengarna. Jag har sett många företagare/frilansare skriva att de vill få bättre betalt för det de gör och därmed kunna jobba mindre. Nåt sånt strävar jag också efter.

när jarg firade ett av stipendierna jag fick i fjol.

när jarg firade ett av stipendierna jag fick i fjol.

I höstas fick jag också några frågor om företagande som jag äntligen ska passa på att svara på här:

Jag är superintresserad av hur du fakturerar och ordnar bokföring, alla pengagrejer alltså rent tekniskt - tar du hjälp av någon? Har du tidigare i något skede använt någon tjänst i stil med Firmify i Sverige, alltså där de sköter fakturering och sedan betalar ut det som lön till en, "egenanställning" eller vad det heter? 
Jag har en bokföringsfirma som tar hand om allt. Jag skickar in kvitton och de tar hand om resten. Skulle under inga villkor vilja ta hand om det själv och tycker det är värt alla pengar! Före jag startade eget fakturerade jag via Ukko, vilket var smidigt, men jag är nöjd över att ha eget nu.

Vad gör du om du har en extra bra månad inkomstmässigt? Lägger du undan för sämre tider eller köper du flygbiljetter eller något helt annat än detta?
Som jag skrev tidigare så försöker jag hålla så mycket pengar som möjligt på företagets konto. Jag ser det som en överlevnadstävling mot mig själv. Jag vill ha en buffert som jag kan falla tillbaka på om något skiter sig. Överlag är jag rätt noga med pengar. Resorna slukar så klart en hel del, men i övrigt är jag rätt så sparsam.

Var det något som överraskade dig eller nåt som blev oklart för dig? Har du ytterligare frågor eller funderingar? Jag svarar gärna så gott jag kan. Och så hoppas jag att alla inte tycker att jag blottar mig genom att skriva ut så här detaljerat om min fakturering. Det känns lite jobbigt, men å andra sidan tycker jag att det är bra att göra sånt som känns jobbigt, att gå utanför sin bekvämlighetszon. För vad är liksom det värsta som kan hända att jag skriver ut detta på bloggen? Nej just det. Inte så mycket. Däremot hoppas jag att det här kan vara till hjälp för andra.

En januarirapport

Jag såg nyligen ett Ted Talk om att prokrastinera, alltså att skjuta upp grejer tills en absolut måste göra något. Ett roligt men också tankeväckande snack. Det som fick mig att stanna upp var det talaren kallade en livskalender. Ett vitt papper med svarta rutor. En ruta för varje vecka i ett nittioårigt liv. När jag såg alla veckor framställda så där så såg det inte ut som så mycket (kolla klippet!). Därför känns de helt galet att årets första månad redan gått. En tolftedel av 2019. Liksom när hände det?

För mig var januari en intensiv månad. Jag skrev 11 artiklar, översatte 14 artiklar, jobbade en del för utbildningsstyrelsen, hade mentorträff med mina adepter, deltog själv i Friday Lab och gjorde uppgifter som hör till labbet, gick en intensiv fotokurs och deltog i Mediespråkskryssningen. Och så har jag yogat varje dag, gått en gång i veckan på combat plus en hel del handboll.

Jag besökte Amos Rex och Allas Sea Pool för första gången. Såg Mary Poppins på bio, besökte Fotografiska, lånade många härliga plagg, drack många koppar av mitt favoritte, köpte ett par vinterskor. Kollade många handbollsmatcher, fixade med företagets byråkrati och tog i bruk ett nytt system som jag knappt hunnit bekanta mig med.

upload.jpg

I går kväll när jag kom hem till Markus var jag trött och sur och i ett skede av kvällen började jag bara gråta. Utan nån orsak alls. Eller kanske då för att jag är trött. Eller för att månadens slut blev ett sorts avslut, en tomhet. Det känns som att jag gett så mycket av mig själv under januari. Att det satts så mycket i rörelse i mitt huvud som jag försöker greppa och bli klok på. Att jag är otroligt glad över att tre så gott som lediga veckor snart väntar på mig.

Det jag är allra stoltast över är yogandet. Tänk ändå att jag yogat varje dag. Och att jag alltid mått bättre efter ett yogapass. Nu vill jag verkligen fortsätta med yogan. Kanske inte varje dag, men nästan. Jag är också stolt över hur jag strukturerat upp mitt jobb och hur bra det går just nu. Jag tror jag slog rekord i fakturering den här månaden. Hur häftigt? Jag är också stolt för att jag ätit kött bara tre dagar under hela månaden och inte köpt en enda frukostost, utan kört på veganska röror på brödet på morgonen.

Det jag önskar att jag skulle bli bättre på är mitt skrivande. I januari skyllde jag på jobbet och många andra saker för att jag inte skrev och jag längtar efter att hitta en skrivglädje. Skriva för att det är kul, inte för att det nån dag kanske ska publiceras. Skriva som om jag inte skulle vara utgiven ännu, utan fortfarande kämpa för det. Skriva bara för skrivandets skull. Skriva för att jag vill. Vart har viljan försvunnit? Eller har jag bara varit trött?

Jag vill också läsa mer. Den här månaden har jag mest lyssnat på Harry Potter inläst av Stephen Fry, låtit mig själv sjunka in i den magiska världen som jag så älskar och trivs i. Inte orkat ta tag i något svårt. Eller jag läste också Karolina Ramqvists essä "Det är natten” och tänkte mycket på vad ett författarskap är. Vad det innebär. I början av månaden lyssnade jag på två böcker om vanor och rutiner på finska. Om att hitta träningsglädje och motivation i vardagen. Praktiska handböcker som inte gav så mycket nytt. Nu längtar jag efter att läsa en riktigt bra roman, nåt som griper tag i mig.

Januari kändes evighetslångt men passerade ändå fort. En sån paradox. Och nu är det februari. Liksom så där bara. Åtminstone börjar månaden på bästa möjliga sätt. Både Markus och jag är lediga i dag och vi ska ha en riktig drömdag. Men den tänker jag berätta mer om en annan gång, för nu ska jag njuta av min välförtjänta lediga dag!

Hur var januari för dig? Bra, dåligt eller nåt mittemellan?

I dag firar jag – mitt företag fyller 4 år!

I dag för exakt fyra år sedan tog jag en kölapp på Patent- och registerstyrelsens kontor i Helsingfors. När jag nådde fram till luckan hände något stort: jag registrerade mitt första företag! I det skedet hade jag redan frilansat i två år och använt mig av faktureringstjänster på nätet och hållit på och krånglat med skattekort och av nån anledning skjutit upp att starta eget.

Mina föräldrar är företagare och jag vet hur mycket tid det tar och att en inte har några vanliga semestrar och att mycket i livet snurrar kring jobb och kunder så jag hade typ lovat mig själv att aldrig bli företagare. De sista åren före jag verkligen tog steget och startade eget kändes mest som en kamp: innerst inne visste jag ju att jag är en företagarsjäl. Jag trivs allra bäst när jag själv får bestämma över min tid och mitt jobb. När jag väl hade startat eget utbrast en kompis “äntligen!”.

Foto från 2015 av min otroligt begåvade gymnasieklasskompis Jenna Lindqvist. Var så sjukt imponerad över henne och fotona.

Foto från 2015 av min otroligt begåvade gymnasieklasskompis Jenna Lindqvist. Var så sjukt imponerad över henne och fotona.

Men orsaken till att starta eget handlade egentligen inte så mycket om att jag skulle kunna fakturera för skrivjobb utan om mina skumpaörhängen! När jag tänker på det nu så här efteråt känns det helt knasigt att det var just örhängena som blev startskottet, men det spelar ju ingen roll. Det blev ett företag och det är jag så nöjd med. Inte en dag har jag ångrat mig eller saknat ett riktigt “jobb”. Jag stirrar mest förskräckt på folk som frågar mig om jag vill ha ett jobb. Det är liksom det sista jag vill ha, haha.

Livet som företagare är ändå inte speciellt förutsägbart. Som jag skrivit flera gånger här så vet jag sällan vad som händer nästa månad eller hur mycket jag kommer att fakturera. För att inte tala om vad som kommer att hända om ett år. Nu har jag faktiskt några större kunder som jag jobbar regelbundet för och då också har regelbunden fakturering, men speciellt i början oroade jag mig mycket mer över ekonomin. Under åren som gått har jag lärt mig att det alltid löser sig. Har jag överlevt fyra år som egen lär jag väl göra det i fortsättningen också?

FIrade med runebergstårta och ny låneklänning. &lt;3

FIrade med runebergstårta och ny låneklänning. <3

Ibland glömmer jag också hur häftigt det är att det är jag själv som ansvarar för allt. Det är så lätt att avfärda det och tänka att äh, det här skulle väl vem som helst fixa? Men jag driver ju faktiskt ett framgångsrikt företag. Nej, jag drar inte in miljoner men jag drar in så att det räcker. Jag har råd att göra allt jag vill och har dessutom en frihet som många lönearbetare inte har. Antagligen skulle jag tjäna mer på ett riktigt jobb, men det spelar ingen roll. Jag älskar den här tillvaron och är så stolt över att det går så bra nu och att så många vill jobba med mig. Allra bäst är ju de återkommande kunderna. Ett bättre bevis på ett välgjort jobb finns väl inte.

Så fyra år som egenföretagare har gått och många fler är på kommande. Det är jag säker på! Hurra och skål! Är du företagare eller kunde du tänka dig att bli det? Om du tvekar, vad tycker du att känns svårast/mest skrämmande?

"Det är så stressigt nu"

På sistone har jag börjat reagera på att en del influencers och andra som jag följer på sociala medier hela tiden poängterar hur trötta, upptagna eller stressade de är. Ibland känns det som om hälften av alla Insta stories handlar om hur omöjligt det varit att stiga upp på morgonen och hur sen kvällen blev. Om hur otroligt mycket arbete de har. Om hur mycket de ska hinna med, hur lite de hinner sova och om att de snart ska se till att vila upp sig. Men det verkar som att det där snart aldrig kommer.

Så här ser jargongen ofta ut och jag kan väl inte påstå att jag är helt oskyldig själv. Jag har de senaste veckorna också sagt att “det är mycket jobb nu” eller “jag känner mig nog lite stressad” men jag försöker vänja av mig från att säga sånt. För vi lever i ett samhälle där vi glorifierar arbete och stress. Är du liksom upptagen och stressad är du viktig. Eller så tror jag att många tänker omedvetet och det är så otroligt ohälsosamt. Ska vi verkligen gå runt och vara stressade de följande 30–40 åren? Det är ju inte klokt.

Fastän jag har svinmycket jobb just nu och fastän jag känner stressnivåerna stiga vet jag att känslan av stress inte gör något gott. Snarare tvärtom. Om jag stressar upp mig genom att tänka på hur mycket jobb jag har blir inget bättre. Absolut inget. I stället försöker jag tänka på att jag faktiskt bara kan göra en grej åt gången och att allt alltid löser sig. Jag behöver inte ge 150 procent i alla uppdrag, 80 procent är ofta mer än tillräckligt. Det räcker.

Så för att klara av arbetsbördan just nu faller jag tillbaka till mina rutiner och börjar med att börja. Sätter i gång. I går kände jag ångest för allt jag skulle behöva göra i dag, men jag jobbade undan det viktigaste och mest akuta på två timmar. TVÅ TIMMAR. Det är liksom ingenting – och det är värt att komma ihåg. Det mesta tar inte så lång tid du tror. Men allt tar garanterat längre om det tar två timmar att ens komma i gång. Och jag vet: det kräver övning att bli en som kommer i gång, men jag lovar att du mår bättre av det. Testa!

upload.jpg

En bild från Stockholmsutställningen på Fotografiska. Älskar den här bilden och tänker att ungefär så här skulle ju ens arbetsmässiga tillvaro vara som allra lyxigast. På ett tak, med en trådtelefon och utan en plingande mejlbox. Kanske jag ska åka en tidsresa till 1950-talet? Klantig som jag är minns jag så klart inte vem som fotograferat bilden (en borde ju alltid fota det också).

VECKANS PLANER

Måndag:
Frukost på kontoret med min nyaste kontorskollega Jennifer! <3 Vi snackade om Friday Lab som vi båda går (men i olika grupper) och jag angstade över en grej som stör mig. Sedan redigerade jag klart två artiklar och skrev en tredje. På eftermiddagen ska jag ha ett möte på Utbildningsstyrelsen (UBS). På kvällen handboll – as usual. Plus att min yogautmaning fortsätter. Har alltså yogat varje dag sedan den 2 januari. Till och med i hytten under förra veckans kryssning. *klappar mig själv på axeln*

Tisdag:
Korra artikeln jag skrev i dag, ringa upp ett intervjuobjekt, jobba med UBS. På kvällen har vi Friday Lab-träff. Hoppas på en massa insikter och metoder att komma över mina problem (som jag mest hittat på för att undvika vissa grejer, så inget akut – ska kanske skriva om det här senare på bloggen).

Onsdag:
Jag ska göra en intervju för SLS, skriva ut artikeln och jobba med UBS. Blir säkert en del redigering av texter jag jobbat med tidigare i veckan. På kvällen har vi träff med vår Bloggisgrupp.

Torsdag:
UBS-jobb, översättning och artikelkorr. Combat på kvällen och sen mys med Markus som kommer hem från arbetsresa. Vi har setts otroligt lite i januari, så jag är jätteglad över att vi snart får hänga tre veckor tillsammans på resa! <3

Fredag:
Jobba klart allt ojobbat från veckan, kanske gå på afterwork på kontoret och sen bara ta det lugnt.

Lördag & söndag:
Under helgen har jag inga större planer än att jag på söndag ska åka till Pargas för att spela handboll. Men det går ju ungefär hela söndagen till en sån utflykt, hehe. Mest hoppas jag på att få ta det lugnt.

Hur ser dina planer ut för veckan? Och hur ofta brukar du vara den som säger att “det är så stressigt nu”? Kunde du försöka låta bli att säga det? Vad skulle det innebära i praktiken?