Sista tågresan – vilken interrail!

Om några timmar är jag tillbaka i Helsingfors där resan startade för ganska exakt tre veckor sedan. Tåget rullar mjukt fram på rälsen och jag tänker på de senaste veckorna. Det klassiska: det känns som om det var just jag åkte iväg, samtidigt som det känns som en evighet sedan. Just nu är jag trött men väldigt nöjd. Resan blev inte riktigt som jag tänkt mig, men när blir en resa egentligen just som en tänkt sig?

Framförallt hade jag hoppats på mer skrivtid, men å andra sidan är jag väldigt nöjd över den skrivtid jag fick. Redigeringen har tagit fart och jag börjar känna en försiktig optimism kring texten. Kanske det ändå inte var skrivandet den här resan skulle handla om, fastän jag försökte intala mig själv det. Eller egentligen har den ju i allra högst grad handlat om skrivandet – nu är jag äntligen i gång med redigeringen! Men mest har det ju faktiskt handlat om att träffa människor och det har jag verkligen gjort. Så glad för varenda en.

upload.jpg

Jag har också tänkt en hel del på hur enormt privilegierad jag är som kan resa så här, inga semesterdagar att räkna eller inga chefer som måste godkänna de dagarna. Det är helt okej att åka hem runt Bottenviken fastän tågresorna tar ungefär ett dygn mer än om jag hade tagit färjan från Stockholm – jag har inte bråttom. Min frilanstillvaro möjliggör att jag kan åka iväg för tre veckor, det här är ju faktiskt årets andra resa på tre veckor. Visserligen har jag inte varit helt ledig under den här resan, men det gör faktiskt ingenting. Att jobba någon timme här eller där har gått utmärkt. Det stör mig faktiskt inte alls.

Med tanke på att jag för det mesta bott hos släkt och vänner har resan inte heller blivit så dyr, men jag tänkte skriva ett skilt inlägg om hur mycket resan kostade. Och så ska jag också skriva ett helt praktiskt inlägg om vad som kan vara bra att tänka på under en interrail. Ställ gärna frågor!

upload.jpg

Resan i siffror

Egentligen är det alltid helt omöjligt att sammanfatta en resa, men jag ska göra ett försök med lite siffror. För vem älskar nu inte lite statistik?

0 köpta plastflaskor vatten (tack vare min nya Sigg-flaska)
1 löprunda
2 gånger jag tackat nej till jobb som erbjudits under resan
3 par byxor som gick sönder i skrevet (argh, 3 par!!!)
4 länder (Finland, Sverige, Danmark, Tyskland)
5 lästa böcker (Munametsä, Alla orden i mig, Den stora utställningen, Darling Mona, Big Magic)
7 blogginlägg
8 yogapass
11,5 timmar redigering
12 nya pennor från Muji
13 Instagraminlägg
16 tåg- och bussresor + 1 flygresa
20 nätter borta hemifrån
9614 ord raderade i Nationen

Ja som ni ser: en jättebra resa! Men nu längtar jag verkligen efter ett somrigt Helsingfors och alla nära och kära på hemmaplan. På många sätt är det bästa med att åka bort att komma hem igen. Allt är som vanligt och ändå inte, för att en varit med om en massa nya upplevelser och historier. Och så finns det alltid nya äventyr som väntar runt hörnet.

Här blev det nästan plastflaska, men se nej! I Köpenhamn fick vi vatten i kartongförpackning!

Här blev det nästan plastflaska, men se nej! I Köpenhamn fick vi vatten i kartongförpackning!

Midsommar i Köpenhamn

upload.jpg

Tidigt i fredags packade jag ihop mig från Berlin och började min resa mot norr. Min första pit stop blev i Köpenhamn för att hälsa på Catja som bott där nu i drygt ett år. Under knappt två dygn cyklade vi runt i stan, åt massvis med gott, drack goda drinkar och pratade pratade pratade. Just så där som en tänker sig att en helg med en kompis ska vara.

Det var så kul att hälsa på henne och se hur hon bor. Jag lyckades också lösa ett inredningsproblem hon hade, eller snarare hur hon skulle möblera om sin lägenhet för maximal potential. Ungefär fem minuter efter att jag hade sagt “men tänk om vi skulle flytta soffan dit och bordet dit och svänga på sängen” hade vi möblerat om. Ja, vi är båda handlingens kvinnor!

upload.jpg
upload.jpg

Helgen i Köpenhamn var jättebra på alla sätt. I går cyklade vi runt i stan. Jag tror bestämt Köpenhamn kan vara den bästa nordiska huvudstaden, så gulligt och inbjudande och avslappnat. Slår i alla fall Stockholm om ni frågar mig. Lördag kväll avslutades på Tivoli som var lika mysigt som alltid. Vi var på väg hemåt vid halv tolv, men då uppmärksammade servitören oss på att det strax skulle bli fyrverkerier, så då stannade vi naturligtvis kvar. Och wow vilka fyrverkerier! Jättesnyggt och matchat med musik. Så glad över att den snälla servitören tipsade om det.

Så det blev en lite annorlunda midsommar – för det är ju inte precis som att det går att ha fyrverkerier i Finland under sommarens ljusaste nätter. Överlag kändes det inte alls som midsommar eftersom danskarna inte firar, men hur roligt som helst ändå. Som vuxen har jag inte heller haft någon tradition att hålla fast vid under midsommar. För fyra år sedan var faktiskt Catja och Lina och hälsade på i Berlin (jag bodde alltså där då) och då sprang vi ett 10 kilometers lopp. Så det går faktiskt att fira midsommar på tusen olika sätt.

Så stämningsfullt på Tivoli.

Så stämningsfullt på Tivoli.

Nu sitter jag på ett nattåg till Luleå som startade för en timme sedan från Göteborg. Min ursprungliga plan var att åka via Stockholm hem till Helsingfors med färja, men jag var inte alls sugen på att göra det. Jag hade några lösa planer på att träffa en del människor i den svenska huvudstaden, men inget var spikat och ärligt talat kände jag mest för att få vara för mig själv. Sedan resan började för 2,5 vecka sedan har jag varit en (!) dag för mig själv och längtar nu efter lite egentid och lugn. Jag hittade ett jättegulligt Airbnb i Luleå och ser så otroligt mycket fram emot att få uppleva den ljusa natten i norr.

Eftersom jag var rätt sent ute med att boka platsbiljett till tåget fanns det inga sovplatser kvar, så jag sitter på en helt “vanlig” plats. Kanske inte världens bekvämaste sätt att åka nattåg på, men å andra sidan har jag suttit på en massa bussar och flyg som varit ännu obekvämare. På ett tåg går det ju ändå att röra på sig och det finns mycket mer utrymme än på buss eller flygplan. Och i morgon vaknar jag i Norrland. Hur kul är inte det?!

Jag ska förresten sammanställa ett inlägg om hur det funkar att resa med interrailkort/tåg i Europa, så om du har några frågor eller funderingar får du gärna ställa dem och så ska jag göra mitt bästa för att svara på dem. Men en sak kan jag säga ren nu: så himla kul att åka tåg, kan verkligen rekommendera!

Perfekt midsommardukning på Catjas balkong!

Perfekt midsommardukning på Catjas balkong!

Jag reser helst till länder där jag kan språket

Reklamsamarbete med Babbel

Jag älskar att prata och jag älskar att göra det på många olika språk. Jag pratar fem språk mer eller mindre flytande och blir alltid lika glad när jag får chansen att prata något av dem, ja eller kanske extra glad när det gäller tyska och spanska. De övriga, svenska, finska och engelska, känns kanske inte riktigt lika exotiska – men minskar inte mitt intresse för att babbla på i tid och otid.

När jag reser föredrar jag nästan alltid att resa till länder där jag kan språket. Ni vet ju min fäbless för både Sydamerika och Berlin, knappast en slump att just dessa blivit favoriter? Jag tycker att jag helt enkelt får mycket mer ut av resan om jag har möjligheten att snacka med locals på deras eget språk.

Foto:  Markus Winkler /Unsplash

Foto: Markus Winkler/Unsplash

Vill lära mig de nordiska språken

När jag reser i Norden envisas jag också oftast med att prata nån sorts skandinaviska, men önskar verkligen att jag skulle bli bättre på både norska och danska.

De senaste åren har jag faktiskt gjort en hel del intervjuer med norrmän och danskar och så klart kollat på Skam som typ alla andra. Så norskan tycker jag faktiskt är rätt lätt att förstå, medan danska vållar mer problem. Att läsa danska går rätt så bra, men att förstå vad de säger eller själv försöka svänga tungan rätt i mun för att det ska bli rätt är en annan femma.

Därför har det varit kul att testa språkappen Babbel för att öva lite på danskan. Köpenhamn är ju mitt nästa stopp under interrailen (anländer i kväll!) och jag vill ju helst inte prata engelska med danskar, så jag tänker att lite intensivkurs i danska inte kan skada.

Babbel börjar på en väldigt grundläggande nivå. För mig som redan förstår danska rätt mycket blir det lite tråkigt, men om jag skulle börja med ett helt nytt språk skulle utmaningen antagligen bli roligare och större. Först hade jag faktiskt tänkt mig att jag kunde repetera spanska eller tyska, men eftersom jag pratar bägge så gott som flytande erbjuder appen inte så mycket glädje för mig i just de språken.

viktiga ord med tanke på min författakarriär!

viktiga ord med tanke på min författakarriär!

enförfattare.jpg

Träna på uttal

Det roligaste med att öva på danskan är att jag varit tvungen att öva på uttalet. Jag tror jag sa ”en te” på ”danska” minst fem gånger innan appen godkände mitt uttal! Jag brukar alltid skämta att danska låter som om folk pratar med en het potatis i munnen.

Det jobbiga med uttalsövningarna är att de inte är så smidiga att syssla med på till exempel ett tåg. Antagligen borde jag blir mer som författaren Jamie Bennett i filmen Love Actually när han går omkring i London och lär sig portugisiska, men av nån anledning känns det lite knasigt att upprepa ord på danska för mig själv på allmänna platser.

Däremot är uttalet otroligt viktigt just i danskan som jag annars förstår rätt bra. Bara det där lilla problemet att jag har svårt att förstå vad danskar egentligen säger. I appen ser jag ju hur ordet skrivs och vet vad det handlar om så det är sist och slutligen lätt, men i det riktiga livet kan ju en dansk säga vad som helst och jag kan falla av kärran efter första stavelsen.

För nybörjare

Babbel är en jättebra app om du börjar med ett språk helt från noll. Det finns massvis med korta kurser för att lära sig de mest grundläggande orden och meningarna. För danskan finns till exempel de 100 viktigaste orden. För en som pratar svenska är de flesta en självklarhet, åtminstone i text, men framförallt siffrorna vållar ju en hel del problem. Däremot finns danska siffror bara upp till 20, fastän det är ju först efter det som det brukar vålla problem – ni vet halvtreds (50), halvfjerds (70) och halvfems (90). Eller varför inte kolla på denna extremt pedagogiska video från Sydsvenskan.

Jag märker ändå att jag kan danska lite för bra för att jag ska orka traggla igenom kurserna och upprepa samma ord gång på gång, så jag tror att Babbel funkar jättebra om du startar helt från noll med ett språk. Speciellt inför en resa kan det vara superbra att gå igenom de mest grundläggande orden för att bilda sig ens en liten uppfattning om språket.

Utan några förkunskaper alls är det ju otroligt viktigt att öva öva öva och repetera samma grejer om och om igen – och just det är Babbels styrka. Du kommer inte vidare utan att ha repeterat orden flera gånger. Under mina tio år som jag läste tyska i skolan övade jag tyska oregelbundna verb säkert minst fem gånger. Jag kan böja gehen, geht, ging, ist gegangen fast mitt i natten om det så behövs!

Ett språk åt gången

Styrkan och samtidigt kanske svagheten med Babbel är att du bara kan lära dig ett språk åt gången. Eller du kan så klart lära dig flera parallella språk, men du betalar skilt för varje. Men å andra sidan tror jag att en lätt blir för splittrad med flera olika språk, så det kan vara bra att koncentrera sig på ett och sedan gå vidare till nästa.

Babbel funkar alltså så att du får några gratis lektioner i alla språk, men vill du lära dig mer ska du teckna ett abonnemang. En lektion tar inte mer än ungefär 10–15 minuter och jag är övertygad om att en om tränar ett språk varje dag i någon månad kommer det att börja flyta. Men som sagt tror jag att det viktiga med Babbel är att börja med ett språk som du knappt kan och inte har några förkunskaper i, då blir det garanterat otroligt kul att lära sig bit för bit!

Lönar sig också att kolla hurdana kurser de olika språken innehåller. Till exempel för danskan finns det bara ord, medan tyska och franska också verkar ha grammatiklektioner!

Ett av mina absolut favoritklipp på YouTube. Danska är svårt att till och med danskarna har svårt att förstå varandra, haha!

Själv ska jag öva min praktiska danska under helgen i Köpenhamn och någon gång senare kunde jag ta mig an portugisiska eller italienska. Framförallt italienska är ett språk jag redan länge funderat på. Jag tänker mig att det skulle komma rätt enkelt i och med att jag pratar spanska och kan läsa italienska på åtminstone en grundläggande nivå.

Vilket språk skulle du vilja lära dig och varför?

Berlin – blixtar och dunder, inga redigeringsunder

Hallo! Som tysken säger. Sedan tisdag kväll har jag alltså befunnit mig i Berlin. Jag bor i en lägenhet utan wifi och där en googlesökning med roaming tar cirka trehundra år så den här stackars bloggen har blivit lämnad vind för våg. Den senaste veckan har jag faktiskt knappt haft datorn framme. Markus kom hit på onsdag kväll och sedan dess har det varit intensivt häng när jag försökt visa honom allt jag gillar i den här staden.

I dag är faktiskt första dagen på hela resan sedan onsdag för 1,5 vecka sedan som jag är helt ensam. Inga planer, inga dejter inplanerade. Herregud vad skönt! Jag hade ju liksom tänkt att jag skulle åka iväg för tre veckor, vara för mig själv och skriva. Ahahaha. Det gick ju jättebra! Funkar ju inte helt så när jag samtidigt bokar in en massa människor och träffar – men det är ju också precis det jag ville. Att få umgås med alla kära människor som bor på annat håll än jag. Jag stannar här i Berlin fram till fredag morgon och åker sedan iväg till Köpenhamn, så nu har jag i alla fall några dagar av lite mer lugn.

berlinerdom.jpg
alibaba.jpg

Vad har jag gjort då? Första kvällen här hamnade jag mitt i ett ösregn. Vi gick på en sen drink med min kompis Minna och när vi skulle ta oss hem från vårt Biergarten öste det ner och stormade något otroligt. Lägenheten jag bor i var knappt 500 meter bort, men jag blev genomblöt och vid ett skede fanns det så mycket vatten på stigen att skorna och byxbuntarna blev helt blöta. Vi skrattade så mycket när vi sprang (jag) och cyklade (Minna) iväg mitt i stormen. Inte helt optimalt att bli så blöt, men överraskande kul.

Efter det har det varit mest hett här och svetten rinner. Markus och jag har cyklat runt på elcyklar (som funkar lite som stadscyklarna i Helsingfors, betalning sker per åktur), ätit massvis med god mat, festat till sent på natten, träffat både mina och hans kompisar, hängt på flygplatsen Tempelhof, varit på escape room och mycket mer. I går kväll åkte han hem. Känns redan tomt, men nu hoppas jag på att jag ska få lite skrivro. Satte mig på ett kafé för några timmar sen och började med att läsa ikapp e-posten, jobba undan några små grejer och så hade jag ju tänkt skriva – men gissa om jag glömde manusbunten i lägenheten?

Så nu är planen att plocka upp manuset, (el)cykla till en annan stadsdel och ett annat kafé och sedan sätta mig ner med min text. Nu kan jag faktiskt inte skjuta upp det längre.

Härliga dagar i Lund

upload.jpg

Hösten 2014 skickade jag iväg ett mejl till Charlotte och frågade om hon behövde en testläsare. Jag hade läst på hennes (numera begravda) blogg att hon skulle skicka Middagsmörker till en lektör och tänkte att jag också gärna läser manuset och det fick jag! Direkt när jag läst de första kapitlen visste jag att det skulle bli succé.

Det blev inte bara litterär succé i och med Charlottes debut i början av 2016, utan tack vare mitt mejl började nåt magiskt som jag är så otroligt glad för. Jag fick en vän! Vi träffades för första gången på en glassdejt i Malmö när jag hälsade på en kompis som bodde där då och efter det har vi setts minst en gång om året. Det här är tredje gången jag hälsar på hos henne och resten av familjen i Lund. Nästa gång ska vi ses i Helsingfors, det har hon lovat!

Skrivandet är ofta otroligt ensamt och att då ha en skrivkompis som Charlotte är guld värt. Varje gång hon läst mina manus har hon kommit med massvis av bra kommentarer. Hon peppar och hejar, men ifrågasätter också det som inte fungerar. Efter varje gång hon läst mina texter har de blivit så mycket bättre. Mitt skrivande har blivit bättre.

På den fina innergården till charlottes frilanskontor inne i Lund.

På den fina innergården till charlottes frilanskontor inne i Lund.

De senaste dagarna här i Lund har varit precis vad jag längtat efter. Vi har pratat typ nonstop om skrivandet, om bokbranschen, om drömmar, om tvivel, om att hitta en bra skrivrutin. Vi har diskuterat hennes skrivprojekt, vi har pratat om Nationen och allt annat jag vill skriva. Vi har snackat om hur det ska gå till om en vill sälja fler böcker – kanske till och med leva på sitt författarskap. Om vi säger som så här: Charlotte är ju mycket närmare det än jag. Därför är hon också en så bra kompis och förebild.

Jag kan faktiskt inte tänka mig en bättre boost inför min stundande redigering än de här dagarna i Lund. I dag jobbade vi ihop på hennes frilanskontor – Charlotte skrev på ett manus medan jag jobbade med de sista artiklarna och översättningarna jag ska fixa under den här resan. Snart snart snart är to do-listan avverkad. Åtminstone för en stund.

I morgon hoppar jag på tåget mot Berlin och kan knappt förstå att det är där jag somnar i morgon kväll. I min favoritstad? Vill äta frukost på alla favoritkaféer, cykla runt stan, dricka öl och prata tyska. Och så klart hänga med både mina släktingar och vänner som bor där. Men det bästa är nog att en viss härlig kille dyker upp i Berlin på onsdag kväll. Ser fram emot att visa honom det bästa av det bästa. Pussas på uteserveringar och cykla tillsammans genom Berlinnatten. Det blir så bra, så bra. <3

Stockholm, Stockholm och alla dessa känslor

Utsikt från hotellrumsfönstret via spegel. För annars skulle det ju inte vara någon utsikt alls.

Utsikt från hotellrumsfönstret via spegel. För annars skulle det ju inte vara någon utsikt alls.

Jag går över 15 000 steg. De flesta är i början åt fel håll. Det här är ingen dålig metafor, jag hittar helt enkelt inte i Stockholm. Jag har ingen egen karta i mitt huvud. Det slår tomt när någon säger Östermalm eller Norrmalm eller Gamla stan. Jag vet att alla dessa platser finns, men jag har ingen aning i vilken riktning. Också med Google Maps går jag fel. Efter några hundra meter inser jag att pluppen rört sig åt fel håll. Igen. Det här händer sällan någon annanstans än i Stockholm och jag undrar varför? Kanske det inte finns någon förklaring. Jag skämtar att jag hittar bättre i Buenos Aires än i Stockholm.

Jag äter lunch med Corinne, hänger med henne för tredje dagen i rad. Nu ses vi antagligen inte på flera veckor. Vi är väldigt olika. På många plan. Och just därför älskar jag att prata med henne. Höra hur hon tänker. För ett drygt år sedan visste jag knappt vem hon är, nu vet jag mycket mer. Från lunchen skyndar jag i väg för nästa träff med Johanna som jag lärt känna via Friday Lab. Fastän vi bara setts på internet är det som om vi känner varandra. Genast från första Zoom-träffen kände jag att hon är en människa jag kommer att tycka om.

Elin, jag och champagnen.

Elin, jag och champagnen.

Det är andra dagen i rad jag träffar en internetkompis. I går kväll har vi suttit i tre timmar med Elin och pratat om böcker, skrivande, bokbranschen, dialekter. Ja allt. Före gårdagen hade vi träffats som allra hastigast på bokmässan i Göteborg 2017. Vi dricker champagne, goda drinkar och bara pratar pratar pratar. Också det här är en människa jag visste att jag kommer att tycka om.

Nu är klockan bara halv tio en fredag kväll i centrala Stockholm och jag bloggar från sängen i mitt hotellrum. Jag är trött. Jag har verkligen maxat i att träffa människor de senaste dagarna. En massa fina i Vasa, alla i Stockholm. I dag hann jag också med promenad- och glassdejt med Madde. Och under förmiddagen jobbade jag några timmar. Då kunde jag inte hålla tillbaka frustrationstårarna. Den här resan är ingen semester, jag har hela tiden vetat det, men jag vill bli färdig med mina artiklar. Med mitt “riktiga” jobb. Fortfarande två kvar att skriva från scratch, två som jag ska översätta till finska. Och så en annan översättning. Sen får jag vara ledig.

En otroligt god öl, Omipollos Raspberry Aniara. Som godis.

En otroligt god öl, Omipollos Raspberry Aniara. Som godis.

Eller nej. Sen ska jag redigera. Försöka få nån ordning på de första hundra sidorna i Nationen som jag babblade sönder under förra redigeringsrundan. Det finns så mycket av mig i det där manuset samtidigt som jag är så trött på det. Och rädd. Jag har för fan skrivit råmanus i november 2014. Det kommer att ha gått över fem år från första ordet till att den kommer ut. Alltför ofta tänker jag att folk som läser den kommer att tänka “hur kan Kugge ha jobbat med det här i fem år när det är så skit som det är”.

Jag varvar den här resan med att läsa Karin Erlandssons nya bok Alla orden i mig. En bok om att skriva. En bok om att leva. En bok om att försöka få de två bitarna att gå ihop. Hon skriver naket och ärligt. Mycket håller jag med om och känner igen mig i, en del är helt främmande. Jag imponeras av hennes skrivlust och rasande skrivtempo. Skäms för att jag knappt skrivit i år. Funderar på varför jag skriver. Vad är det som driver mig? Egentligen.

Jättegod risotto på hotellbaren i kväll, njöt av varje tugga.

Jättegod risotto på hotellbaren i kväll, njöt av varje tugga.

Den här veckan har jag slutligen blivit säker på att jag inte kommer att vinna något pris i Hans Ruin-essätävlingen. Priserna delas ut om mindre än två veckor och vinnarna lär väl ha fått besked. Jag får inte heller ett stipendium jag sökt. Jag undrar vad jag ska göra med essän nu. Den är ju faktiskt bra. Tycker jag. Inte tävlingsjuryn. Jag undrar också vad jag ska göra med min idé som inte är värd ett stipendium. Mitt hemliga skrivprojekt som jag kanske bara borde begrava. Jag vet inte?

Varför alla dessa känslor och tankar, just nu? Kanske för att jag längtat efter den här resan. Markus frågade tidigare i vår vad jag mest ser fram emot. Att tänka fritt svarade jag. Jag har jobbat så mycket det här året så det känts som om jag inte orkat tänka – det har inte funnits utrymme för det. Jag saknar tomhet och tristess. Jag saknar skrivandet.

Kanske kanske får jag skriva den här resan. Kanske jag äntligen kommer lite till ro. Jag hoppas verkligen det.

Vart är Kugge på väg? Interrailen börjar nu!

I morse hoppade jag tillsammans med Corinne på ett tåg till Vasa och ska inte tillbaka till Helsingfors förrän om ungefär tre veckor. Jag ska nämligen iväg och interraila! Den här idén föddes redan tidigt på våren och jag köpte min interrailbiljett faktiskt redan i mars men jag har knappt hunnit tänka på att jag ska iväg nånstans. I går packade jag väskan och i dag stressade jag iväg till järnvägsstationen. Jag hann ändå knäppa en selfie på tågstationen innan tåget rullade norrut.

Resan börjar i Vasa eftersom jag blev inbjuden till releasefesten för Svenska Yles nya serie Så jävla duktig. Jag har redan sett alla avsnitt och kan verkligen rekommendera, men mer om serien och den tematiken en annan gång. Eftersom Yle betalade för tågresan hit och mitt hotellrum uppstod det en liten förvirring när jag dök upp på mitt hotell. De hittade inte någon bokning med mitt namn, men jag fick ändå ett rum.

När jag kommer in på rummet inser jag att det knappast var ett sådant här rum jag skulle få. Jag bor nämligen i en svit. Med soffgrupp och bastu och hela köret, haha! Inte precis vardag om vi säger som så. Tre minuter efter att jag kommit in på rummet ringde telefonen och receptionisten sa att hon hade hittat bokningen, men då hade jag redan fått mitt rum så här fick jag stanna. Vilken lyx! Tänker avsluta dagen med kvällsyoga (för det var ju självklart att min älskade yogamatta skulle hänga med på min tågluff).

Yogamattan skymtar lite bakom den stora ryggsäcken.

Yogamattan skymtar lite bakom den stora ryggsäcken.

För eftermiddagen hade jag stämt träff med Linn för att göra en intervju för Y-Studio (lovar länka sen när artikeln har publicerats, garanterar att ni vill läsa!). Linn och jag känner faktiskt varandra sedan ett handbollsläger i slutet av 90-talet och det är alltid lika kul att ses. Extrakul att vi båda jobbar i samma bransch. Eller, kolla Linns Instagrampost, hon förklarar det hela tydligt och bra.

Hela dagen har faktiskt varit ett härligt virrvarr av människor jag känner och gillar. Malin hängde med på releasefesten – det var så kul att se henne efter en lång paus. För den som inte vet så gjorde hon och jag en podd våren 2016. Projekt framgång hette den! På releasefesten träffade jag också många tidigare jobb- och studiekompisar från Yle och Soc&kom. Så kul att få träffa alla och få höra vad som händer i deras liv.

Det är också lite grejen med min interrail. Jag åker iväg för att träffa bra typer som finns lite här och där. I morgon flyger jag till Stockholm – ja tyvärr blev det flyg, fastän jag hade tänkt ta båt till Umeå och sen tåg, men det lyckades inte på grund av tidtabell. I den svenska huvudstaden ska jag träffa några författarkompisar (bland annat Elin!), en Friday Lab-kompis och en studiekompis. På lördag fortsätter äventyret söderut mot Charlotte och Lund.

Jag har på känn att den här bloggen blir lite av en resedagbok, så jag hoppas ni orkar med det. Jag ska också börja redigeringen av Nationen, men först måste jag jobba undan det sista för att sedan koncentrera mig fullt ut på det kreativa. Så kanske det smyger sig in några inlägg om bokskrivande mellan alla tåg- och dagboksinlägg. Nu finns också en ypperlig chans att ställa frågor eller önska inlägg. Vad vill du veta om min redigering? Om att interraila? Om att ha kompisar utspridda i flera olika länder? Om att va kär? Om att … ja vad du nu råkar vara nyfiken på!