Världens bästa jobb

Måndagskoman är rejäl men jag vill inte lämna bloggen vind för våg. Jag har nämligen ren länge tänkt att jag vill blogga om hur otroligt nöjd jag är med min frilanssituation. Det finns så klart mycket som kunde vara bättre – till exempel skulle det vara skönt med lite jämnare inkomster, men ändå skulle jag alla dagar välja min nuvarande jobbsituation framom ett “vanligt” jobb.

Jag har fått göra så himla många roliga grejer den här hösten och skrivit artiklar om både högt och lågt. För nån vecka sen var jag på ett seminarium om artificiell intelligens och skrev en rapport, jag har fått åka till Stockholms skärgård för att göra en djupintervju för ett forskningsprojekt, jag har intervjuat en av Finlands mest kända kockar om ett nytt restaurangkoncept i Helsingfors, jag har åkt till Pargas för att snacka om att ha hönshus på gården och på lördag ska jag intervjua på Bokkalaset i Ekenäs. Och det här är bara en bråkdel av allt.

Väldigt många dagar jobbar jag med minst två eller tre uppdragsgivare, eget skriv och blogg. Så ibland blir det en enda röra i huvudet men samtidigt så älskar jag mitt liv och mitt jobb. Det är så himla rätt för just mig, just nu.

Den senaste veckan har jag också tackat nej till två uppdrag. Som frilans är det alltid svårt att säga nej, men ibland funkar inte tidtabellen eller så känns det bara inte rätt i magen. Jag borde bli ännu bättre på att säga nej, men jag tänker mig att det är nåt jag får öva upp. Just nu är jag ekonomiskt i en så pass bra situation att jag kan tacka nej, det är inte precis vardag kan jag säga.

Veckans planer:

Måndag: Ströjobb, redigering och hjälpa mina nya “kollegor” Minna och Ama på Kumous med deras webinarium. Handboll på kvällen.

Tisdag: Yoga på kontoret, främst redigering + ströjobb så klart.

Onsdag: Gröt-workshop på kontoret (mm!), redigering, börja med ansökan till Kulturfonden och så BodyCombat på kvällen (om jag orkar).

Torsdag: Ett projektmöte, planera frågor för Bokkalaset, redigera.

Fredag: Redigering, lunch hos Bianca och så en maskerad på kvällen.

Lördag: Bokkalaset i Ekenäs, dubbelintervjuar Ellen Strömberg och Elin Willows och så Mia Franck. Ska bli så kul! Programmet hittar du här.

Söndag: Vilo- & hångeldag. <3

***

Är sååå glad för att veckan mest består av redigering. Hoppas inget oväntat och sjukt intressant dyker upp. Eller hoppas något oväntat och sjukt intressant dyker upp. Det är ju liksom det bästa. Att jag aldrig vet hur veckan slutar!

Vad har du för målsättning för veckan? Min målsättning nummer ett är att redigeringen ska ta stora kliv framåt. Det fixar jag eller hur?!

En aktiv helg

Hallå, hallå! Den här söndagen är jag lite extra mör. Jag steg just på en metro efter att ha få skjuts från Hangö och snart är jag hemma. Äntligen! Helgen har varit sjukt aktiv men riktigt rolig och bra på många sätt! 

I går hade vi vedtalko på lande och bar ved, ris och grenar i nästan fem timmar. Mamma hade bjudit dit ett stort gäng så vi var tio vuxna och två barn som hjälptes åt. Vi jobbade alla hårt och under kvällens middag satt de flesta tysta och bara slevade i sig mat. Några tappra fortsatte med det sista i dag, men själv skulle jag till Hangö för att spela handboll så jag smet iväg. 

upload.jpg
Den här vedhögen växte ännu rätt mycket!&nbsp;

Den här vedhögen växte ännu rätt mycket! 

Mina armar var så trötta att jag knappt orkade lyfta dem (vem behöver gym när det finns skogsarbete brukar pappa säga) men det var så kul att spela. Trots att vi hade vissa utmaningar med att få bollen i mål lyckades vi till slut vinna matchen. Det var bara säsongens andra match för mig så allt känns fortfarande lite nytt och spännande (fastän jag spelat handis i typ 25 år, hehe). 

Nu ser jag fram emot nästa vecka. Lite mindre jobb på agendan och i stället ska jag djupdyka i mitt manus. Jag tog över ett hörn på kontoret i fredags och började kladda på en whiteboard för att känna att jag faktiskt gör nåt. Aaaah redigering alltså! Så jobbigt ibland men ändå så spännande att se hur texten förändras och förbättras. Skrev bland annat kommentaren "gestalta för fan". Sakta men säkert ska det väl bli bra?? 

Vad har du gjort under helgen?  

Halloweenfest på kontoret – klädde ut mig till Google maps

På onsdag var jag inbjuden på halloweenfest på mitt kontor Wonderland och var inte sen att tacka ja till inbjudan. Vi blev utlovade roligt program, lite dryck och middag och det vill väl en väl inte missa?! Fastän jag jobbat här i drygt två månader har jag ännu inte lärt känna så många. Under dagarna är folk ändå upptagna med jobb och då finns det inte så mycket tid för fritt pladder. Därför tänkte jag att festen är ett utmärkt tillfälle att lära känna de andra som jobbar här.

Enda kruxet var min outfit – vad fasen skulle jag klä ut mig till?! Jag gillar inte att köpa något för bara en fest, så jag försökte febrilt komma på nåt som kunde fungera. För nån vecka sen hade jag på mig min kartklänning och då lyste den där klassiska lampan upp ovanför mitt huvud. Jag skulle så klart klä ut mig till Google maps! Eller Kuggle maps om vi ska vara lite lustiga, hehe.

kuggle maps.jpg

Så på tisdag printade jag ut Google maps-loggan (två åt rätt håll, två spegelvända) samt den röda “pinnen” som visar var en befinner sig. Jag grävde i pysselgömmorna efter kartong, men hittade inget så jag fick bli lite innovativ. Jag hade köpt lite vin hem från Estland för en dryg månad sen och kunde nu återanvända vinlådans kartong som separerar flaskorna från varann. Genialt tyckte jag. I ett skåp hade jag också ett diadem jag inte längre använder.

Sen blev det dags för klipp och klistra. Jag plockade också fram örhängsmakaren som inte jobbat speciellt hårt på sistone. Jag pysslade ett par örhängen och ett diadem med den stora “pinnen”. Om vi säger som så här: jag blev löjligt nöjd med helheten. Sen var det liksom bara att slänga på sig kartklänningen och förbereda sig för kalas.

Mitt team! Foto: Alexander Horn/future film.

Mitt team! Foto: Alexander Horn/future film.

Sänka skepp!

Sänka skepp!

Och vilket kalas då! Jag är så otroligt imponerad över allt de hade fixat. Vi blev indelade i lag på fyra personer och gjorde sedan olika uppgifter. Det var korsord, karaoke, pingismatch mot ett annat lag, kluriga uppgifter och en blind tasting. Vi blev också serverade hot dogs och andra snacks samt kalla drycker från baren. Efter det hade vi en gemensam middag med massvis av god italiensk mat. Jag riktigt sörjde att jag inte klarade av att äta mer. Under middagen belönades det bästa laget och så klart bästa outfit. Jag delade första plats med hunden Kenzo och vi fick varsin flaska champagne, hurra!

Hunden kenzo var nog helt klart kvällens gulligaste. Foto: Alexander Horn/future film.

Hunden kenzo var nog helt klart kvällens gulligaste. Foto: Alexander Horn/future film.

Minna från  Kumous  fick ta hand om tastingen i vårt lag.

Minna från Kumous fick ta hand om tastingen i vårt lag.

När vi ätit klart blev det mer karaoke, prat och allmänt häng och det kändes verkligen som om att jag är en del av en större gemenskap – inte bara en ensamjobbare på ett opersonligt kontor. Att jag började jobba här måste vara ett av årets bästa beslut, jag har inte ångrat det en dag! Planen är att jag ska skriva lite mer om hur det är att jobba på ett coworking-ställe jämfört med hemma. Fråga gärna om du undrar över nåt!

Nu ska jag (äntligen!) redigera lite och sen blir det helg. Det blir skogsarbete på lande och handbollsmatch i Hangö, så fullt upp men tror det blir hur roligt som helst! Har du några roliga planer för helgen? Kanske en Halloweenfest? Om ja, vad ska du klä ut dig till?

Fem tips för stipendieansökningar

Kalendern visar november och här i Svenskfinland är november en synonym för stipendieansökningarnas högtid. Svenska Kulturfondens ansökningsperiod har nu öppnat och under månaden skickas flera tusen hoppfulla ansökningar in. Rätt imponerande ändå hur mycket Svenskfinland skapar och vill skapa. Romaner, poesi, musik, teater, dans, bildkonst och mycket mer! Älskar att vi har ett så levande kulturfält trots att vi bara är 5 procent av den finska befolkningen.

De finlandssvenska stugorna fylls alltså som bäst av hoppfulla konstnärer som skulle bli glada för lite extra pengar som möjliggör skapande. Själv sökte jag tre (!) gånger utan att få en enda euro, men i våras fick jag äntligen mina första stipendiepengar och blev överlycklig. Dessutom har de pengarna varit otroligt viktiga för mig för att kunna skriva. Med tanke på att väldigt få författare kan leva på sålda böcker är stipendierna nästan en nödvändighet (om vi då vill att folk ska kunna leva på sin konst alltså).

För min egen del tror jag att de negativa beskeden inte handlade så mycket om att mina ansökningar skulle ha varit dåliga, utan att det helt enkelt är enklare att bli beviljad pengar om en blivit utgiven/fått något annat erkännande som konstnär. Men en bra ansökan lär väl inte precis försämra dina chanser, så därför tänkte jag komma med fem tips för hur du ska skriva en så bra stipendieansökan som möjligt! Och så hoppas vi att pengarna rasslar in i vår.

Foto: Unsplash.

Foto: Unsplash.

1. Hitta rätt stipendium/stiftelse
Vill du ha ett projektstipendium finns det en uppsjö av möjligheter, det gäller att tänka på det ur flera synvinklar. Finns det en stiftelse i din hemby och finns det kanske en anknytning till det du skriver? Vilka allmänna allmänna fonder kan vara aktuella för dig? Googla och kolla Fyrk.fi! Och kom ihåg att alla stipendium inte är rätt för dig – läs kriterierna noga och kom också ihåg att bifoga alla dokument de ber om. Onödigt att skicka in en slarvig/felaktig ansökan.

2. Var tydlig och koncis
Beskriv ditt projekt i så få och tydliga meningar som möjligt. Vad skriver du? För vem? Hur ser tidsplanen ut? Vad har du redan gjort och vad måste du göra? Berätta också vad du ska använda stipendiepengarna till. Är det för research? För att skriva råmanus? För att redigera? För att anlita en lektör? Var så tydlig som möjligt.

3. Bifoga ett utdrag/arbetsprov
Oberoende av vad du skriver vill stipendiefonden se ett arbetsprov. Om du redan inlett arbetet kan du saxa med ett utdrag, men kom ihåg att det inte ska vara för långt (gärna kring 3 sidor, tänk på hur många ansökningar de ska behandla!). Men vad ska du välja till din ansökan? Tänk på att du vill kroka läsaren på direkten. Välj det bästa du har och redigera det avsnittet noga. Läs din text högt. Du vill inte ha tryck- och slarvfel här!

4. Kom ihåg meriter & referenser
Har du blivit utgiven tidigare? Kanske medverkat i en antologi? Har du gått någon skrivarutbildning? Finns det någon lektör/författarcoach/förläggare som kan vara din referens? Via dina meriter och referenser visar du att du är en som ska tas på allvar.

5. Låt en kompis läsa
Man blir blind för sin text – också i en stipendieansökan. Låt din kompis läsa och kommentera. Fråga om ansökan och idén är tillräckligt tydligt formulerade? Saknas något? Är något överflödigt? Samtidigt kan du be kompisen hitta onödiga slarvfel. I bästa fall hjälper kompisen med att göra din ansökan ännu bättre! Hen kanske är mycket bättre på att lyfta ditt kunnande än du själv är?

+1 Våga skryta
Du måste sälja din idé till stipendiefonden och det gör du bäst genom att visa att du själv tror på din idé och på dig själv. Det gäller alltså att våga skryta – det gör dina konkurrenter garanterat i sina ansökningar, så du ska också passa på. Varför är din idé unik? Varför måste du få skriva just den här berättelsen? Skräd inte orden!

Utan stipendiepengar hade jag inte kunnat vara tre veckor i Berlin i somras och hade inte heller kunnat fokusera på skrivandet på samma sätt. Så otroligt tacksam alltså!

Utan stipendiepengar hade jag inte kunnat vara tre veckor i Berlin i somras och hade inte heller kunnat fokusera på skrivandet på samma sätt. Så otroligt tacksam alltså!

Själv ska jag så klart skicka in en ansökan (eller kanske flera) och hoppas på positivt besked. De stipendier jag fått i år har möjliggjort att jag kunnat fokusera på mitt skrivande och inte behövt stressa så mycket för ekonomin. Det är guld värt.

Ska du skicka in en ansökan? Lycka till och kom ihåg att det kan vara helt smart att börja med ansökan i god tid, eller kanske i alla fall inte tre timmar före deadline.

Hejdå oktober!

Den här månaden har känts som världshistoriens längsta. Jag vet inte om jag nånsin jobbat lika mycket och för så många uppdragsgivare, med lika många projekt och deadlines som den här månaden? Efter flera väldigt sega månader på faktureringsfronten har det varit välkommet med jobb och en rejäl fakturering, men varför sker allt samtidigt? I går tackade jag faktiskt nej till ett skrivjobb och det kändes bara skönt.

Efter de senaste veckornas kaos har jag nu landat i en (jobb)svacka. Jag är seg och trög och oinspirerad och så otroligt trött på mig själv. Jag hoppas november innebär mindre jobb och mer skrivtid. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag mår allra bäst när jag får skriva, vara inne i ett projekt, mysa ner mig med mina karaktärer och ord. Eftersom det inte blir något NaNoWriMo i år ska jag i stället hoppa på känslan och redigera för fullt. Om jag skrivit 50 000 ord på en månad (två gånger dessutom!) ska jag väl klara av att redigera ett manus?! Nu skriver jag det här: jag ska redigera.

Magisk morgon på lande förra veckan. Oktober har bjudit på mycket fint också! &lt;3

Magisk morgon på lande förra veckan. Oktober har bjudit på mycket fint också! <3

Och du som är sugen på att skriva en roman, ännu hinner du hoppa på! Det är en rolig utmaning där du lär dig att prioritera skrivandet men också att skriva skriva skriva utan att bry dig om att få till den perfekta meningen på direkten. Är du ens lite sugen tycker jag att du ska testa! Bara gör det!

Nu ska jag iväg på Halloweenfest på kontoret (har pysslat en outfit till mig som jag är extra nöjd med, hehe) och så hoppas vi att jag vaknar i november som en nöjdare och gladare människa. Och herregud TACK för alla som läst, kommenterat och hört av sig andra vägar efter gårdagens kärleksinlägg. En skrev till mig att hen nu kanske ska våga sig på att dejta igen. Jag blev så glad för att jag kanske uppmuntrat nån att våga gå på den där ena dejten, skriva till den söta killen eller bjuda den härliga tjejen på middag. Eller kanska bara ladda ner Tinder för hundrafemtionde gången trots löften om att aldrig mer röra den där dväjulslika appen som gör en tokig.

För tänk om du gör det. Vad är det värsta som kan hända?

När jag blev kär i en pilot

En vacker vårdag i april, lite före klockan 10 en fredag morgon klev jag in på ett kafé nära mitt hem. Jag var några minuter tidig, men det var också min dejt. Han satt redan där och log stort mot mig. Efter ett stort antal dejter de senaste åren är jag sällan nervös inför en första dejt och hade inte varit så nervös inför den här dejten heller, men när jag klev in där kände jag hur det började fladdra i magen.

Direkt då jag steg in genom dörren på kaféet visste jag att jag kommer att bli kär. På bara några sekunder visste jag det. Jag kan inte förklara det med något annat än intuition. Min magkänsla liksom skrek att det här är rätt och min hjärna tänkte “voj skit ändå, jag skulle ju bara dejta lite, inte bli kär”. Men kär blev jag och är det fortfarande. <3

På vin- &amp; matmässan i lördags.

På vin- & matmässan i lördags.

Det senaste dryga halvåret har mina dagar, veckor och månader förgyllts av världens snällaste människa. Han har följt med mig på diverse evenemang fastän han inte känt en själ på plats, han har lagat så många frukostar att jag tappat räkningen, han lät mig ordna födelsedagskräftskiva på sin balkong, han har tagit mig och mina vänner ut på en flygtur över Nyland, han har tröstat och hejat och orkat med mitt svajiga humör.

Jag säger inte att det varit enkelt hela tiden. Så många gånger som mitt hjärta brustit är det inte helt lätt att våga hoppa in i något nytt. Att hoppas. Men det har jag gjort och är så glad för det. För nu har jag hittat nån jag så gärna vill hålla fast vid. Jag tycker det är synd att (hetero)tvåsamhet är en så stark norm i vårt samhälle, men har ändå själv insett att jag mår allra bäst när jag får dela mitt liv med någon annan.

Nu råkade livet slänga en snygg, snäll och charmig pilot i mitt Tinderflöde och jag var inte sen att bli kär.

Efter flygturen i augusti. Foto:    Jennifer   .

Efter flygturen i augusti. Foto: Jennifer.

Det känns på nåt sätt stort att dela med mig av det här, att bjuda in er som läser i något som jag hålligt “hemligt” så länge. Men jag har ju oftast skrivit när det gått riktigt dåligt i kärlekslivet och nu får jag för en gångs skull skriva om när det går bra! Kärlek och förhållanden är för övrigt ett tema jag tänker skriva lite mer om i fortsättningen. Inte så att jag skulle vika ut hela mitt privatliv, men kanske några insikter och lärdomar jag fått med mig på vägen. Älskar att snacka kärlek (och det brukar ni också tycka om att läsa).

Jag postade en bild på Markus och mig i söndags på Instagram och blev helt överväldigad av all kärlek jag fick. Alla hjärtan och alla kommentarer. Kändes så fint att det är så många som blev glada. Men kärlek är bäst ju! Så glad och tacksam för att jag haft lyckan att bli kär i en så bra människa.

***

Läs också:

Två år är en livstid för ett brustet hjärta
Ett halvår senare är jag en annan människa
En stukad fot, ett brustet hjärta

Böcker, vin och pizza

I morse när jag satte mig vid ett arbetsbord på kontoret – efter att först ha ätit måndagsfrukosten som det bjuds på – tittade jag ut genom fönstret och såg att det snöar! Lika stor överraskning varje gång. Och min bil har så klart inga vinterdäck än, meeeeen just så här brukar det ju vara. Nå, det löser sig!

Helgen som gick blev just så perfekt som jag önskade mig! Fredagens Nu imorron-fest var så bra och det var roligt att träffa många jag inte sett på länge. Kvällens höjdpunkt var Peter Sandström som läste dikter publicerade i Studentbladet 1985 (“det fanns en gång en ung man som hette Peter Sandström”) och så klart Ellen som läste från sitt nya projekt. Det lät jättebra och jag vill gärna höra/läsa mer.

tenhopizza.jpg

Jag avslutade kvällen med pizza på Tenho och smet sen tidigt iväg för att jag var så trött. På lördag blev det äntligen dags för bokmässan. Jag kunde röra mig ungefär en halv meter åt gången tills jag stötte på någon kompis eller bekant. Jag tror faktiskt att jag kunde snurra runt på det finlandssvenska området i flera timmar och hela tiden hitta någon ny att snacka med. Fint!

Jag köpte bara en bok och lyssnade bara på ett samtal men är väldigt nöjd med bägge. Sara Enholm Hielm som är en av förläggarna på “mitt” förlag vann nämligen Svenska Yles litteraturpris med debuten Och hjärtat det var mitt, så den var jag så klart tvungen att köpa. Har hört så otroligt mycket gott om den så jag ser fram emot att läsa. En bokrecension dyker så klart upp här sen! Min förläggare Tapani Ritamäki fick också ett förläggarpris så det går ju riktigt bra för Förlaget, hurra!

bokpodd mässa.jpg

Mässans enda samtal jag lyssnade på var en livepodd med Anne Hietanen, Ida Henrikson och Maria Turtschaninoff. Fastän jag hört Maria i flera samtal så har hon alltid nåt nytt och intressant att komma med. Jag tror förresten att just det här samtalet kommer att dyka upp i bokpodden om du vill lyssna på det (rekommenderar!). Och om du missat Marias senaste roman tycker jag att du ska läsa min recensionBreven från Maresi.

Efter bokmässa styrde vi stegen mot mat- & vinmässan för att smaka på lite viner. Min favorit blev en rieslingskumpa som lär vara ny i Alkos sortiment (väldigt ny tydligen för att jag inte hittar den på Alkos sidor). Tyvärr var det smockfullt på just vinsidan på lördag kväll så det var lite störande, men det får en väl ta. Förvånansvärt många var också riktigt fulla?! Kändes märkligt.

Spionerade så klart på min bok på mässan.

Spionerade så klart på min bok på mässan.

När vi var på väg hem skulle jag bara slinka upp till presscentret för att plocka upp min jacka som jag hade lämnat där (i stället för att betala 3 euro i garderoben). Då märkte jag att det pågick ett mingel som Förlaget hade spontanordnat. När minglet var slut blev vi tillfrågade om vi vill gå på middag och tackade så klart ja. En knapp timme senare åt jag helgens andra pizza (hehe) och fick diskutera bland annat med Lars Sund som jag inte hade träffat tidigare. Jag älskar verkligen att jag har chansen att träffa så många erfarna författare och få prata författarskap och skrivande med dem. Jag frågade om Lars någonsin skämdes för sina tidigare alster och han sa nej. Kändes ändå rätt skönt.

På söndag gjorde jag inte så mycket annat än åkte till Ikea. Planen var att köpa nya anteckningsböcker. Jag har nämligen antecknat så gott som alla mina intervjuer de senaste åren i häften jag köpt på Ikea men nu finns de inte längre i sortimentet!!! De hade nya häften med tunnare papper som inte fungerar för mig. Det här låter kanske som ett trivialt problem, men jag är väldigt noga med hurdana anteckningsblock jag använder för att anteckna intervjuer (nu förstår jag att det här är det mest intressanta du läst på hela dagen). Så nu måste jag hitta nya anteckningsblock när Ikea inte längre levererar. Däremot hälsade jag på lådan med lock med samma namn som jag. Kändes tryggt.

kuggislåda.jpg

Den kommande veckan blir väldigt mycket lugnare på jobbfronten och det är verkligen välkommet. Jag kollade tidigare i dag på veckans to do-lista och blev helt konfunderad över att jag har så lite jobb?! Men det betyder en bra sak: äntligen har jag tid för att redigera, hurra! Så här ser veckan ut:

Måndag: Frukost på kontoret, jobb med projektjobbet och broschyrerna, handboll på kvällen.

Tisdag: Morgonyoga, en telefonintervju + skriva artikel, broschyrjobb.

Onsdag: En Skype-intervju med en som sitter i Australien (!), lunch med LittSkap-kompisar och Halloweenfest på kontoret. Så pepp på den!

Torsdag: Projektmöte, lunch med Erik och extra handbollsträning på kvällen.

Fredag: Jag hoppas på att kunna redigera. På kvällen åka iväg till lande.

Lördag & söndag: På lande med systrar, mostrar, föräldrar för att hjälpa till med skogsarbete. Jag räknade vi att vi är väl ungefär 15 personer, ska bli så kul! På söndag ska jag sen ännu till Hangö för att spela match.

Så det blir nog en bra vecka. Jag är mest glad för att oktober snart är slut. Den här mängden jobb är för mycket, men som frilans är det så otroligt svårt att tacka nej. Jag hoppas ändå att jag ska bli bättre på det i fortsättningen. Och att allt inte skulle ske exakt samtidigt. Vad har du för planer för veckan?