Posts in litterärt skapande
Hello tvivel, my old friend2

Jaha, så är jag där igen. Mitt i tvivlet. I dag har jag läst ungefär en tredjedel av Nationen och känner mest att det jag skrivit är skräp. Skräp, skräp, skräp. Vad har jag riktigt tänkt när jag skrivit? Är jag inte riktigt klok?

Oberoende av vad jag skrivit hittills borde jag skriva något bättre – och det inom de kommande två veckorna. Jag har nämligen fortfarande en handledarträff kvar från Litterärt skapande och min handledare ska läsa den första tredjedelen av Nationen.

Vi hade handledarträff för exakt en månad sedan. Jag som hela tiden trodde att det är mest i slutet som det brister fick en ögonöppnare: det funkar inte så bra i början heller. Det är liksom nåt som saknas i storyn och karaktärerna. Dels handlar det om djup, dels handlar det om att jag måste veta mer om dem – eller egentligen är det väl samma sak.

nationen040118.jpg

Mitt stackars problembarn Astrid fortsätter att vålla problem. Jag har hittat någorlunda rätt med henne, men det är fortfarande bitar som inte sitter. Jag har försökt fundera på vad hon egentligen vill och om hon alls ska få det hon tror att hon vill ha. Men för varje varv blir det i alla fall liiiite bättre.

Sen tror jag att jag är extra kritisk nu mot min text för att jag verkligen vill och vet att det kommer att bli bra. Det kräver massvis med jobb, men aj jestas vad jag älskar den här bokidén och mina karaktärer.

Nåja, inget funkar ju så bra som en deadline så nu är det "bara" att börja redigera. Det är oftast när jag sätter mig med texten som det händer saker. Att planera och fundera alltför mycket funkar helt enkelt inte för mig. Jag måste skriva ner det. Och så hoppas jag skriver iväg tvivlet. För den här gången.

För den som missat/glömt vad Nationen handlar om:
Nationen är en underhållande roman om en fiktiv studentnation i Helsingfors. I den följer vi Astrid, Saga och Mikael under ett läsår. De är i olika skeden av sina studier och med olika målsättningar och drömmar. Romanen bjuder på hög igenkänning och möjligheten att återuppleva studietiden.

Ett avslut, en början?

Just nu sitter jag på tåget från Åbo mot Helsingfors en sista gång. Eller ja, jag kommer ju garanterat att besöka Åbo nångång senare också, men inte för att åka på Litterärt skapande. I dag har vi nämligen haft vår sista kursdag nånsin, vilket så klart betyder att kursen nu är avslutad.

I ärlighetens namn känner jag mest lättnad. Kursen har ätit mycket av min tid och många gånger har jag tänkt att det kanske var fel kurs för mig. Ändå är jag otroligt tacksam över alla de människor jag träffat och alla texter som blivit till.

Jag har under helgen tänkt på hur mycket som hänt de senaste två åren. Två år känns som en evinnerligt lång tid, samtidigt som det ju kanske inte är det. Men när jag börjar rabbla upp för mig själv allt som hänt sedan kursstart känns det som om att det är en annan version av mig själv som nu sitter på tåget än den där januarifredagen i fjol på väg mot Åbo. Då hade jag några dagar tidigare skickat in manuset för Vad heter ångest på spanska? till förlag, jag bodde ihop med en man och var rätt så nöjd med livet. 

De två senaste åren känns det som om allt ändrats. Jag har gått från aspirerande författare till publicerad författare. Jag har blivit en bättre skribent, skrivit ett råmanus och redigerat otaliga timmar. Jag har blivit dumpad och levt delvis ofrivilligt singelliv, gått på otaliga dejter, blivit dumpad och har dumpat, blivit kär.

Jag har vuxit åt alla möjliga håll, jobbat som en galning, känt mig ensam och känt mig lyckligt lottad bland nära och kära. Jag har rest – massvis. Jag har längtat till Berlin, längtat till något annat, längtat bort och känt mig nöjd med tillvaron. Ibland har jag längtat efter något jag inte riktigt vetat vad det är.

I går hade vi avslutningsfest och jag klädde mig i glitterklänning och    Hanna    fotade.

I går hade vi avslutningsfest och jag klädde mig i glitterklänning och Hanna fotade.

När Litterärt skapande nu är slut är jag en annan människa. Jag tror jag är gladare samtidigt som jag har hittat en mörkare sida jag inte trodde fanns hos mig. Det här avslutet gör det också klart och tydligt för mig att jag vill skriva, att jag måste få skriva, att det inte finns något annat som är lika viktigt som skrivandet. Att skriva är mitt sätt att vara, förstå och utvecklas. Att skriva är mitt sätt att vara jag.

Jag vill skriva underhållande bladvändare, lättlästa romaner som får läsaren att släppa taget om vardagen. Romaner som inte vinner fina pris, men som gör mig lycklig. Men en dag vill jag kanske skriva den där stora finlandssvenska romanen, jag vill släppa tankarna om att det är pretentiöst med poesi och ge ut en diktsamling. Jag vill skriva i nya genrer, tillsammans med andra.

Bara jag får skriva. Det är faktiskt det enda som har någon betydelse. Mina fingrar längtar efter att få skriva kreativt, min hjärna längtar efter att få ladda om, låta tankarna flöda. Inte bara prestera, utan också skriva för att jag inte kan låta bli.

Som sista hemuppgift på kursen skulle vi skriva en scen ur Litterärt skapande och jag tänkte att ni också ska få läsa vad jag skrev.

skriv en scen, lyder instruktionen
en scen! 

det är som att försöka sammanfatta hela livet i ett ord
ett enda jävla ord

som om livet
eller något någonsin
bara kunde vara en eller ett

skriv en scen, säger de
men jag vägrar
jag vill skriva tusen
om allt som hände
och inte hände

det finns så många möjligheter
det fanns så många möjligheter

vi har skrivit scener
skapat scener
lyssnat, analyserat
scen på scen på scen
alltid en ny idé
eller så ingen idé

en scen!

det är omöjligt
så jag skriver ingen
för ingenting är oftast lättare
än allting

jag önskar att jag kunde välja
men jag kan inte
så ni får nöja er med en icke-scen
en tom scen
en scen som alla kan fylla ut
en scen som alla minns
en scen som är vår
en scen som är alla scener på en gång

en scen!

Från fest till fest till fest
eatwelltraveloften.jpg

Här går det undan! Torsdagens förlagsfest var så himla himla bra. God mat, gott vin, bra sällskap, en del överraskande samtal, nya bekantskaper. Och karaoke på slutet, det blir ju inte bättre än så! Kan inte säga annat än att jag verkligen trivs hos mitt förlag, det är som att få vara del av ett litet familjeföretag. Otroligt fint!

På fredag styrde jag sedan mot Åbo och vår tredje sista kurshelg i Litterärt skapande. Det var så roligt att få träffa alla igen (många av kursarna var också på höstfesten, så behövde inte stå ensam i ett hörn). Det allra allra bästa med LittSkap är nog alla fantastiska typer. Jag skrattade så otroligt mycket under kurshelgen – precis som alltid. I ett skede under söndagen skrattade alla så mycket att det knappt gick att andas.

Vårt fantastiska gäng minus Lotta och Ingrid.

Vårt fantastiska gäng minus Lotta och Ingrid.

På lördag kväll firade vi äntligen vår antologi Människohundarna som vi slitit med och angstat över i ett drygt år. Så fint att det blev en antologi och att den dessutom fått ett så fint mottagande med många fina recensioner. Lördagens fest var jättelyckad med roliga och fina tal, uppläsningar och champagne (!!) tillsammans med eminenta handledare.

Just nu sitter jag på flygplatsen för att sent i kväll landa på den brittiska östkusten (gäller bara att klara av två flyg och en tågresa först). I morgon ska nämligen en av mina bästa Berlinvänner Steffi gifta sig med sin Ian. De bilder från festplatsen jag sett ser helt magiska ut, så jag förväntar mig ett sagolikt bröllop!

människohundarrelease.jpg

Nu ska jag försöka väcka till liv lite tyska och engelska i huvudet och får försöka återkomma till bloggen senare. Det händer så mycket nu att jag knappt hänger med själv, men åtminstone hinner jag inte få tråkigt.

P.S. Ska också å det snaraste avslöja vem som vunnit min bok! Så stay tuned!

Människohundarna

Mitt i slutfasen av Vad heter ångest på spanska? och tusen andra deadlines kom vår Litterärt Skapande-antologi plötsligt från tryckeriet! Min första bok, fastän jag "bara" är en av tolv författare i den. Stort ändå!

Hannas  fina foto!

Hannas fina foto!

Själv bidrar jag med tre korta texter som alla på något sätt handlar om kärlek och drömmar. Sånt som blev, kunde ha blivit och kanske aldrig blir. Jag kämpade så otroligt mycket med de här texterna och när jag läste igenom dem i antologin kände jag att jag inte har tillräckligt med distans till dem ännu, men jag tror de är bra. Åtminstone i något skede av processen gillade jag dem, hehe!

Boken borde komma när som helst till affärerna och jag ser nu att den redan går att beställa på Adlibris! Vill du testa din lycka rekommenderar jag att du går och skriver en kommentar i Hannas inlägg om antologin – hon lottar nämligen ut ett exemplar på sin blogg!

En annan tävling du inte ska missa är min tävling på Instagram! Jag lottar nämligen ut ett litet sommarpaket som består av solkräm från Dermoshop, en tygkasse, några vykort och så de tre första kapitlen av Vad heter ångest på spanska?

Så gå nu ut på internet och se till att vinna dig ett exemplar av Människohundarna eller mitt lilla sommarpaket!

Ett skrivande sammanhang

Under helgen var det dags för vår nionde helg av Litterärt skapande. Nio helger har redan gått och det är bara tre som kvarstår. Nästa gång när vi träffas med hela gänget är det september och vi har utkommit med vår gemensamma antologi Människohundarna. Kan knappt förstå det just nu!

Att få vara en del av det här skrivande sammanhanget är det absolut bästa med kursen. Jag har lärt känna så många smarta, fina, roliga, härliga och begåvade människor varav många förhoppningsvis kommer att hänga med i livet länge efter avslutad kurs. Jag kan faktiskt inte ens föreställa mig livet utan alla finingar jag träffat.

Hanna  jag och tog glasspaus på lördagen.

Hanna jag och tog glasspaus på lördagen.

Det jobbigaste när jag började skriva då för fyra år sen var nämligen att inte ha någon att snacka skrivande med. Det kändes ensamt och jag skulle ha behövt några skrivarkompisar och just ett sammanhang.

Däremot kan jag ibland tycka att just Litterärt skapande inte kanske är helt rätt för mig. Ibland snackar vi mycket och jag skulle hellre vilja skriva mer. Med jämna mellanrum känner jag mig också otroligt olitterär och dum, många av de andra har läst litteratur eller har allmänt mer koll. Jag har inget emot att inte ha koll, men vissa diskussioner går helt över huvudet på mig, hehe.

Lördagslunchen åtnjöts i solen på en picknickfilt vid ingången till kurslokalen.

Lördagslunchen åtnjöts i solen på en picknickfilt vid ingången till kurslokalen.

Med det sagt är jag otroligt glad över kursen, möjligheten att medverka i en antologi och alla nya människor jag lärt känna. Men om du funderar på en skrivarkurs som fokuserar på det praktiska och på mycket skriv kan jag rekommendera den nya författarskolan vid Västra Nylands folkhögskola som startar i höst.

Det är Mia Franck och Monika Fagerholm som håller i trådarna. I mars gick jag på en helgkurs med Mia och hon är också en av handledarna på Litterärt skapande och jag kan lova att den planerade Författarskolan kommer att bli magiskt bra, så är du nyfiken på att jobba stenhårt med ett manus är det rätt kurs för dig!

Hur är det med dig, har du gått någon skrivarutbildning eller skulle du gärna gå en? Finns det i så fall någon speciell du tänker på? Det ska ju också börja en utbildning i Vörå, så roligt att det händer så mycket på skrivarfronten i Svenskfinland!

På lördag firade vi vårfest hos Christa där hennes man fixade välkomstdrinkar till oss alla.  Lotta  och jag var extremt glada över det! Sjukt god var drinken dessutom!

På lördag firade vi vårfest hos Christa där hennes man fixade välkomstdrinkar till oss alla. Lotta och jag var extremt glada över det! Sjukt god var drinken dessutom!

Mina böcker

Just nu händer så mycket att jag har lite svårt att hänga med, men jag ska försöka uppdatera känslor och tankar här enligt bästa förmåga. Det är mycket kring debuten – i torsdags skickade jag nyaste versionen till redaktören. Förläggaren ska läsa, sen blir dags för språkgranskning och så äntligen börjar ombrytningen.

Det ska bli så otroligt spännande att se vilka fonter som väljs och hur boksidorna kommer att se ut. Jag reagerar själv väldigt snabbt på jobbiga/dåliga typsnitt och om jag känner att bokens inlaga (alltså hur boksidorna ser ut) känns ogenomtänkt. Det är ett riktigt proffs som ska göra min inlaga, så jag är säker på att det blir usnyggt.

I går uppdaterade jag också lite här på min blogg/webbsida. Jag lade bland annat till Mina böcker i menyn längst upp. I höst blir det ju faktiskt två böcker och inte bara en. Utöver Vad heter ångest på spanska? ger Förlaget också ut vår LittSkap-antologi Människohundarna. Känns helt overkligt att jag i höst kommer att få hålla i två egna böcker. Wow! Här ett litet smakprov ur en av mina antologitexter:

"Du är tio minuter försenad i en stad som inte är din. Jag slutar frysa när jag möter din blick. Sedan frågar jag dig om du gillar hamburgare. Du säger ja. Så klart."

Förresten så kommer jag att sälja både romanen och antologin så du kan köpa bägge direkt av mig – med signering så klart (om du vill)! Följ gärna min författarsida på Facebook så håller du koll på när jag öppnar förhandsbeställningen. Och den berättar jag så klart om här på bloggen också!

Havet har inga återvändsgränder

Hej från ett tåg på väg från Åbo till Helsingfors. Ytterligare en helg av litterärt skapande har passerat. Vi har talat om texter och vi har skrivit och så har vi talat lite till. Det är en sann lycka att jag får vara en del av det här sammanhanget, men nu ser jag fram emot att komma hem.

I dag gjorde vi en intressant skrivövning som jag inte tänker berätta desto mer om, men publicerar resultatet här. Glad söndag!

Foto: Unsplash.

Foto: Unsplash.

Morgonen är gråare än i går. Dimman sluter sig kring byggnaderna och lägger sig över ån. Jag blundar. Havet brusar och saltdoften sticker i näsan. En mås skränar.

När jag öppnar ögonen är de enorma lyftkranarna allt jag ser. De ser ut som giraffer på en tom savann där färgerna tagit slut.

Jag tänker på allt de livlösa girafferna lyft och sänkt, lyft och sänkt. De har lastat fartyg som begett sig ut på långa resor över Atlanten. När de startar från Finland lastas de fulla med Fazers blå och på vägen tillbaka är lastutrymmena fulla med bananer. Först är de gröna men ju längre resan lider så börjar de så småningom gulna, som de gamla tidningsarken Pär och hans kompisar samlade in.

I stället för att gå till Litterärt skapande vill jag hissas upp i en av lyftkranarna och sänkas ner på första bästa fartyg som passerar. Jag struntar i att inga fartyg passerar här, just nu öppnar sig havet och det fina med hav är att det finns oändligt med riktningar.

På havet går det aldrig att komma till en vägs slut. Havet har inga återvändsgränder utan vågorna svallar vidare och vidare och vidare och plötsligt har fartyget enorma segel och vinden blåser alltid åt rätt håll, för det spelar ingen roll med vad som är rätt eller fel. Ute på havet glömmer jag liksom bort att jag har ett jobb och ett liv och ett Tinderkonto att ta hand om.

Jag känner hur marken gungar under mina fötter och jag är redan ombord, på väg mot något där jag inte behöver ha exakta svar.

Precis som Pär drömmer jag om något större, något som varar längre än alla de små stunder som livet sägs bestå av. Jag har två utbildningar men undrar vad poängen med dem är om jag i stället kunde kliva ombord och komma iväg. Havet har inga utbildningskrav, det lägger inga deadlines.

Dimman tätnar och jag hör hur havet ropar mitt namn och vill att jag ska ta det där klivet. Bara åka. Inte göra det svårare än så.

”Ville.”

Nu är jag säker på att havet säger mitt namn.

”Ville”, säger havet igen.

Jag blundar och hör hur ett fartyg närmar sig.

”Ville”, ropar rösten. ”Nu måste vi åka.”

Terhi har vevat ner fönstret i sin bil, motorn är i gång. Dimman skingras en smula och jag ser att det bara är Aura å. Havet är längre borta.

Jag sätter mig i bilen och slänger en sista blick mot ån.

”Alla vattendrag leder till slut ut i havet”, säger jag medan Terhi lägger i ettans växel.

”Va?” säger hon och accelererar.

”Nä inget”, säger jag och blundar.

Motorljudet vaggar mig tillbaka till havet. Det finns fortfarande kvar, försvinner ingenstans.