Fem saker du (kanske) inte visste om mig del 2

I våras blev jag utmanad av Jennifer på Instagram att berätta fem random fakta om mig själv och jag insåg att de här fem grejerna aldrig dök upp på bloggen, så jag tänkte att det är så dags nu! Det blir med andra ord en uppföljare till inlägget från i fjol.

tandglugg.jpg

1. Hålfria tänder

Jag har aldrig haft hål i tänderna och mina visdomständer har inte behövt opereras bort. Jag var hos tandläkaren för nån vecka sedan och fick beröm för mina tänder (men hon sa att det också säkert är nåt genetiskt). Däremot hade jag tandställning för att korrigera mitt bett. Då ville de också ta bort glipan mellan mina framtänder men mamma sa nej. Och vilken tur, älskar den!

2. Jag <3 mjölk

Som tonåring drack jag cirka två liter mjölk om dagen. Mjölk var det bästa som jag visste i dryckesväg. Nu dricker jag nästan aldrig mjölk, däremot flera liter vatten om dagen. Mmmm finskt kranvatten. Kanske livets godaste dryck?

3. Jag har spelat handboll i över 25 år

Jag har spelat handboll sedan jag var 6 år och tycker det är världens bästa sport (tyvärr var jag på toppen av min handbolls"karriär" som 13-åring). När jag var junior visades handboll väldigt sällan på finsk tv så vi bandade in matcher på VHS (!!) för att kunna se igen. Nuförtiden kan kidsen (och jag) kolla nästan obegränsat på handboll på internetz.

handboll.jpg

4. Rrrrr

Jag kunde inte uttala r när jag var liten så jag gick i talterapi. Det gjordes också en operation för att "klippa" en del av tungsenan så att tungan fick bättre rörlighet. Rrrrr! Obs att jag tycker att det är gulligt att inte kunna uttala r, men då i tiderna skulle det bort.

5. Allergi- och PMS-fri

Jag är inte allergisk för någon mat, kan äta allt. Har inte heller PMS eller mensvärk eller nåt annat som stör vardagen (förutom en krånglande rygg, men den kan jag hålla i styr med träning). Jag tänker väldigt ofta på hur lyckligt lottad jag är.

Är det nåt du känner igen dig i eller nåt du absolut inte hade trott om mig?

Min cykel är här!

processed_IMG_20190710_195909-01.jpeg

I onsdags fick jag äntligen min cykel och har sedan dess susat fram drygt 30 kilometer på Helsingfors gator med den. Det går så lätt, så lätt med elassistans. Många har undrat hur det egentligen funkar med elcykel och i korthet är det som en helt vanlig cykel, men med lite hjälp av elektricitet.

Min cykel har fem olika nivåer av hjälp och när jag lägger på femman är det nästan som om cykeln susar fram för sig själv – men tricket är att det faktiskt inte händer nåt om jag inte trampar. Alltså: för att få elhjälp måste jag trampa, men ju högre nivå av hjälp, desto lättare går trampandet. Känns faktiskt rätt märkligt att komma upp för alla backar utan desto mer svett i pannan, men herrejestas så det är skönt. Jag är ju en som svettas av minsta lilla, så den här cykeln är rätt magisk.

Jag köpte alltså en Kompis från Wheelström, ett finländskt företag som grundats av två finlandssvenska systrar. Kändes så rätt att kunna understöda dem. Jag valde dem för att de erbjöd en möjlighet att teståka och det känns ändå rätt viktigt när det gäller en cykel. Hur känns den? Hur funkar den? Jag märkte snabbt att det här med elcykel är en djungel och det finns så otroligt många modeller och jag hatar verkligen att ställas inför såna val, så det här kändes som ett enkelt beslut. (Obs! Inte sponsrat på nåt sätt!)

processed_IMG_20190712_133125-01.jpeg

Cykelns elektricitet kommer från ett löstagbart batteri som går att ladda hemma. Det väger några kilo, men är sist och slutligen inte så klumpigt. Jag kommer att ta in det alltid när jag är hemma. Det minskar på stöldrisken plus att då kan jag ladda det. Enligt Wheelström ska en laddning räcka för ungefär 50 kilometer cykling, men jag har inte ännu kommit underfund med vad det betyder i praktiken. Ju mindre hjälp jag tar av cykeln, desto längre håller ju batteriet. Ska bli spännande att se vad räckvidden är.

Jag ser verkligen fram emot att bekanta mig mer med cykeln. Det känns också som om Helsingfors plötsligt blev så mycket mindre. Nu behöver jag aldrig fundera om jag orkar cykla någonstans eller hur svettig jag kommer att vara när jag kommer fram. Och om jag har lust att bli svettig så är det bara att stänga av elektriciteten och cykla med egen motor. Inte konstigare än så.

Har du elcykel eller blev du sugen? Själv har jag alltså drömt om en hur länge som helst men trodde av nån anledning att tekniken inte är så utvecklad ännu, men oj så fel jag hade! Om du inte testat elcykel nånsin kan jag verkligen rekommendera att teståka kompisens eller grannens om du får chansen. Det är så otroligt skönt att susa fram med hjälp av lite el!

Plötsligt juli

Jag har varit hemma i en dryg vecka och det känns som att dagarna rusar iväg. Jag har hunnit med ett antal lunchdejter med kompisar, en väldigt rolig fest för att fira mina kompisar som varit gifta i tio år, varit en sväng på lande där mamma och pappa byggt ett snyggt tak till terrassen, ett tandläkarbesök, massage, första BodyCombat-timmen på över en månad, en hel massa jobb, en massa städning och allt sånt där vanligt som en sysslar med en vecka efter att en kommit hem från en resa.

Det har inte gått mer än nio dagar sedan jag kom hem men den vanligaste vanliga tanken har funnits ren i flera dagar: Var jag ens nånsin på resa? Fastän jag älskar att resa och jag älskar människor har det varit extraskönt att komma hem den här gången. Flera kvällar har jag bara hängt för mig själv, behövt få vara tyst för mig själv. På hela tisdag gick jag inte ens ut ur dörren.

Sommaridyll på mitt lande.

Sommaridyll på mitt lande.

Så här fyra dagar i juli känner hur jag den där lilla sommarpaniken kommer krypande. Är det juli? Redan? När hände det? Men jag försöker trycka bort tankarna, påminner mig om att det är sommar just nu. Nu nu nu. Och att det också är okej att stanna inne en hel dag. Eller att börja kolla på Downton Abbey från början om det råkar sig att alla avsnitt finns på Arenan, krhm.

Mest längtar jag efter att jag kan bocka av alla jobb på to do-listan och att vi ska åka till Markus lande. Där tänker jag läsa, yoga och redigera. Och jag ser verkligen fram emot det. En annan sak jag verkligen verkligen ser fram emot är att få min nya elcykel som jag köpte förra veckan! Testade ju elcykel i Berlin och har nu äntligen förverkligat min mångåriga dröm. Snart susar jag fram på Helsingfors gator (och uppförsbackar!) utan en svettdroppe i ansiktet. Elcykel ändå, nu är väl framtiden här? Vi har liksom hunnit ikapp. Vad mer ska de hitta på?

Så nöjd med ny hjälm och nytt lås! Bara cykeln kommer nu!!

Så nöjd med ny hjälm och nytt lås! Bara cykeln kommer nu!!

Och nu, nu har jag äntligen brutit den här barriären mellan mig själv och bloggen. Blir alltid så om jag inte bloggat på flera dagar, att motståndet liksom växer och det är omöjligt att veta var en ska börja. Det finns ju så mycket att berätta medan det egentligen inte finns något att berätta alls. Men det är väl därför en egen blogg är så bra. Här gör jag precis som jag vill. Och just nu känns det faktiskt som att jag skulle vilja hänga lite aktivare här framöver. Jag behövde bara några (eller okej, nio) dagar för att landa här hemma. Det kanske ni förlåter mig för?

Kära dagbok, i dag fick jag blommor

Kära dagbok, vilken torsdag! Min dag började redan några minuter före sex när jag vaknade av mig själv och inte fick sömn igen. Lika bra att stiga upp, tänkte jag och före klockan åtta hade jag redan hunnit jobba en stund. Oklart vem denna människa som skriver detta är, men ibland går det så här. Den tidiga starten var precis vad jag behövde. Det stora översättningsjobbet har orsakat lite stress (också på grund av att jag fått felaktiga dokument och översatt onödiga grejer, grr!), men i dag lyckades jag avverka en hel del.

I dag valde jag faktiskt att jobba hemma. Det var skönt att hänga i myskläder och lyssna på musik utan hörlurar. I dag jobbade jag också med “bara” två olika projekt och det märks genast på hjärnan – jag är inte alls lika slut. På eftermiddagen var det dags för dagens yoga, lite städning och ett besök till mataffären. Jag skulle nämligen få gäster!

När jag kom hem från affären väntade en blomleverans på min dörr! Jag blev väldigt förvånad och glad. Min första tanke var att jag kände mig som Sandra Beijer som brukar få en massa leveranser. Min andra tanke var att det måste vara Markus som valt att skicka blommor. Hur fint? Har aldrig fått blommor levererade hem så fällde en liten glädjetår. Dessutom fanns det choklad, vad kunde vara bättre?

Jag brukar blanda i sparrisen men det blev så mycket risotto att den inte rymdes i stekpannan, haha.

Jag brukar blanda i sparrisen men det blev så mycket risotto att den inte rymdes i stekpannan, haha.

Efter att jag hade återhämtat mig från blomleveransen var det dags för sista träffen med mina adepter som jag mentorerat sedan november. Jag bjöd på min bravurrätt sparrisrisotto och så mudcakeglass med jordgubbar till efterrätt. Vi pratade om allt som hänt under det gångna halvåret och jag hoppas verkligen att jag kunnat bidra nåt till de här studerandena. En av dem sa faktiskt i dag att hon nu ser fler möjligheter än tidigare och det blev jag väldigt glad över. Tjejerna överräckte dagens andra (!) blombukett och en flaska vin. Liksom två blombuketter på en och samma dag? <3

När mina adepter gått hem var det dags för dagens sista etapp: en återträff med vår superfina Friday Lab-grupp. Vi har hörts i Facebookgruppen efter vår sista träff för en månad sedan, men det är helt annat att “ses” via videosamtal. Känner så otroligt mycket värme och kärlek för de här kvinnorna jag lärt känna via kursen. Alla är så hjälpsamma och bjuder verkligen på sig själva. Så otroligt viktigt med nätverk som består av människor ur helt olika bakgrunder. Det som är självklart för mig kan vara en utmaning för nån annan och tvärtom. Fint att kunna dela med sig!

Blev SÅ glad när jag kom hem till detta. &lt;3 Tyvärr fick jag ingen snygg bild på blommorna, måste plocka fram kameran!

Blev SÅ glad när jag kom hem till detta. <3 Tyvärr fick jag ingen snygg bild på blommorna, måste plocka fram kameran!

Nu sitter jag i soffan och bloggar. Jag kollade just klart den fjärde finalmatchen i damernas handbollsserie från Arenan. Matchen spelades alltså redan tidigare i dag, men då hade jag gäster. Pappa ringde faktiskt i halvlek och jag gissade att han skulle säga nåt om handbollen så det första jag sa var “säg inget om matchen, jag ska kolla den senare”. Haha. Var tvungen att ringa honom när jag kollat klart för att diskutera den helgalna matchen. Tror det är faktiskt det vi pratar mest om med pappa – diverse matcher/idrottsevenemang.

Så kära dagbok, en fullspäckad dag med mycket kärlek. En riktigt riktigt bra torsdag. Och i morgon är det fredag och jag får pussas med han den där underbara som skickade blomleverans i dag. <3

Maj oh maj

Det har redan gått sju dagar av maj, men jag tänkte att det ändå är på sin plats att berätta lite om vad som ska hända den här ljusa vårmånaden. För det första kan jag ju börja med att säga att det inte alls blir så lugnt som jag hade trott att det skulle bli. Jag har fortfarande rätt mycket jobb, men jag ska verkligen inte klaga. Jag räknade i lördags att med det jag fakturerar under årets första fem månader plus den fakturering jag vet att jag kommer att ha i höst behöver jag inte tacka ja till ett enda jobb under resten av året för att klara mig. Jag gör till och med ett bättre resultat än i fjol? Så sjukt, så tryggt!

Vad jag jobbar jag med då? Jag har skrivit en artikel om en dagismormor, intervjuat en forskare som forskar om fotbollsklubbar (!), gjort en översättning för en webbsida och så har jag ett stort översättningsprojekt som ska vara klart om två veckor. Utöver det här ska jag skriva fyra artiklar och göra några översättningar för min fasta kund Y-Studio. Så kul att få skriva om företagande!

Foton från i fjol. Jag hoppas jag skulle hinna se körsbärsblomningen i Kasberget i Helsingfors.

Foton från i fjol. Jag hoppas jag skulle hinna se körsbärsblomningen i Kasberget i Helsingfors.

På fredag ska jag träffa min redaktör och se vad vi kan göra med kaoset jag skapat i Nationen. Vi ska båda fram till fredag fundera på vad som kan strykas och jag ska försöka komma med nåt mer konstruktivt än “allt”. Nä, det ska nog bli bra och jag är så glad över att få jobba med min proffsiga och klartänkta redaktör. Jag vet att hon kan styra mig i rätt riktning. <3

Utöver jobbet och skrivet händer en hel del. Det blir sista träffarna med mina adepter som jag mentorerat sedan november. Känns om att vi just kom i gång och nu ska vi sluta? Jag ska också gå en fotokurs och lära mig redigering i Lightroom, väldigt taggad! Eftersom jag ska resa en stor del av juni hoppas jag också på mycket kompishäng. I slutet av månaden ska jag gå på Hanaholmens sommarfest och ser redan fram emot alla goda snittar de bjuder på, mmm!

P1010512.jpg

På sportfronten är yogautmaningen från januari tillbaka. Jag yogar alltså varje dag och nu efter sex dagar (började andra maj) känns det redan så mycket lättare. De första dagarna märkte jag att jag hade svårt att koncentrera mig, att det kändes tungt och omotiverande men nu börjar jag hitta lugnet igen. Funderar faktiskt på att köra den här yogautmaningen varje månad resten av året, haha. Eller i alla fall se till att få in en yogarutin. Både min rygg och mitt huvud mår bättre av det. Sista helgen i maj blir det också Sjundeå cup, alltså en handbollsturnering som spelas utomhus och alltid är lika rolig!

Så ja, en hel del på gång den här månaden. Lite irriterande med tanke att jag hade tänkt att det skulle bli en lugnare månad. Jag insåg också just att jag är helt värdelös på stresshantering. Genast när jag har mycket jobb blir jag lite sur och jobbig (förlåt alla). Hoppas vårsolen och yogan fungerar som en motvikt till det. Och så gäller den gamla sanningen: så fort jag gnällt lite på internet känns allt bättre.

Vad har du för planer i maj?

Vappen med vänner

upload.jpg

Vi träffas alltför sällan men när vi väl gör det är som om vi hade setts i går. Jag vet inte hur många timmar jag hängt på Soc&kom med de här fantastiska människorna, hur många fester vi fixat trerätters för närmare hundra personer, handlat absurda mängder mat på tukkun (partihandeln), burit upp öl för Nylles trappor, stigit upp tidigt nästa dag för att städa eller ordna en sillis.

P1060781.jpg
P1060775.jpg

Med de här människorna har jag skrattat och gråtit och lärt mig så mycket om vänskap. Ju äldre vi blir, desto mer sällan träffas vi och det är synd. Men när vi umgås glömmer alla liksom bort det. Alla pratar i mun på varann, fyller på kompisens skumpaglas, ploppar ner isbitar i snapsglasen för att kyla ner den rumsvarma Koskenkorvan. Vi skrattar så högt och länge att flera av oss får ont i käkarna, några måste torka bort tårar ur ögonen. Vi skrålar snapsvisor tillsammans. För det mesta låter det inte bra men ingen bryr sig. Viktigast är att vi alla sitter runt bordet den här kvällen. Tillsammans.

P1060808.jpg
upload.jpg

En vilohelg och vappenvecka

Både natten till lördag och söndag sov jag ungefär nio timmar. Både lördag söndag blev det också en tupplur. Det var liksom omöjligt att hållas vaken. Kroppen ropade verkligen efter vila och lugn. Eftersom jag trackar min arbetstid vet jag att det inte blev något timrekord i april, men jag tror jag aldrig jobbat mer intensivt än den här månaden. Jag har betat av uppgift efter uppgift, nästan som en maskin bara för att mig an nästa uppgift. Det syns inte i arbetstimmarna, men jag känner det i skallen. Så en vilohelg var verkligen vad jag behövde.

Egentligen gjorde vi absolut ingenting. Vi cyklade lite på lördag och pysslade med Markus balkong. Jag tvättade alla kuddfodral och dammsög för att göra balkongsängen klar! Markus köpte nämligen en ny säng i vintras och den gamla har nu fått flytta ut på den gigantiska balkongen. Så där låg jag på söndag, läste bok och blev serverad champagne. Inte så illa!

Den här veckan blir igen lite halv – tredje veckan i rad med bara fyra “vanliga” arbetsdagar. Fastän jag kan jobba precis när jag vill så brukar jag ändå försöka vara ledig när alla andra är det. Men den här veckan får jag äntligen avsluta ett antal jobbprojekt och får skicka ut en fet hög med fakturor (har redan skrivit utkasten färdiga så att jag bara kan skicka i väg när kunden ger grönt ljus). Jag ser verkligen fram emot att kunna kryssa av alla jobb från to do-listan. Men nya väntar så klart runt hörnet – och det är jätteglad och tacksam för.

upload.jpg

Nu ska jag strax åka iväg till Britas bollhall för att spela säsongens sista handbollsmatch (om vi bortser från världens roligaste turnering Sjundeå Cup sista helgen i maj). Eftersom matchen börjar först klockan nio tänker jag ta en lugn morgon hemma i morgon, ska baka världens enklaste och godaste baguetter för vappenfesten, jobba undan det sista och sen gå en sväng till kontoret för att skåla in vappen med några av mina härliga kontorskollegor. På kvällen blir det fest med studiegänget, ska bli så kul att se alla. Alltför länge sen sist. Blir så ledsen när jag tänker på hur sällan jag träffar mina vänner nuförtiden.

Resten av veckan ska jag försöka vänja mig vid ett lite lugnare jobbtempo – det brukar alltid ta ett tag att förstå att jag inte har en massa ogjorda uppgifter som väntar på min uppmärksamhet. Det blir också en bloggisträff med Jennifer, Malin och Corinne som jag ser fram emot. På helgen hoppas jag det blir ungefär lika lugnt som förra helgen. Tror verkligen kroppen längtar efter lite mer vila och återhämtning. Och så måste jag ju ladda mina batterier för att redigera Nationen. Borde börja med att printa ut manuset och läsa igenom det själv. Undrar seriöst vad som egentlige står där. Är ju snart ett halvår sen jag kollat på texten?!

Sen vill jag påminna dig om att nog kommer du väl också ihåg att vara snäll med dig själv och din kropp? Periodvis går det att jobba hårt, men det måste alltid vägas upp av vila. Annars kan det sluta illa. Riktigt illa. Så var snäll med dig själv, ta en tupplur, kolla en serie eller gör ingenting alls. Det är både viktigt och skönt.

Hoppas du får en fantastisk vecka med mycket serpentiner och ballonger!