Posts tagged skrivtips
10 inspirerande inlägg om skrivande

I går kände jag mig lite sur och rastlös. Inte för att påsken skulle ha varit dålig eller jag inte skulle ha haft tid att vila, utan snarare tvärtom. Jag kände mig utvilad och taggad på att jobba igen men ändå lite rastlös. Efter ett antal år som skrivande människa har jag lärt mig att det är min kropp och hjärna som signalerar om skrivlängtan. Mitt Camp Nano-projekt kollapsade totalt efter en vecka och det har inte hänt nåt med min chicklit efter det, så ingen skrivenergi eller tid för det har synts här på länge.

Under våren har det överlag varit väldigt skralt med skrivande för min del och därför har också skrivinläggen lyst med sin frånvaro. Men misströsta ej! Lyckligtvis är internet fullt av bra och inspirerande inlägg om skrivande som jag läst och sparat för att kunna tipsa vidare om. Så här kommer en hel drös skrivinspiration till dig som behöver det just nu!

Foto: UNsplash

Foto: UNsplash

1. Vad är ett synopsis?
Rebecka Edgren Aldén har många bra tips på sin blogg och i det här inlägget skriver hon om synopsis. Hur ser ett synopsis ut? Vad ska vara med? Varför är det bra?

2. Regler?
Ytterligare ett inlägg av Edgren Aldén, den här gången om skrivregler. Det här med regler är en grej många tvistar om, det här inlägget listar ett antal klassiska skrivregler och tips.

3. Hur redigera enskilda scener?
Christin Ljungqvist skriver bra och tydliga skrivtipsinlägg. Det här handlar om scener och hur hon redigerar. Bra och konkreta tips för hur du ska tänka kring scener så att de fungerar i manuset!

4. Den dramaturgiska valen
Anna Ahlund brukar dela med sig av skrivtips på Instagram och inledde för ett tag sen en följetong om dramaturgi, det här är det första inlägget, men jag rekommenderar att du kollar in alla! Bonustips: Rebecka Edgren Aldéns inlägg om dramaturgiska kurvor.

5. Fem element i ett riktigt bra manus
John Häggblom från bokförlaget Forum berättar vilka fem element han ser på när han läser manus som skickas in till förlaget.

Foto: Unsplash

Foto: Unsplash

6. Att hitta sin berättarröst
Emelie Novotny som bloggade på Debutantbloggen i fjol skriver om hur hon lär känna karaktärerna och via den också rätt röst och ton för berättelsen som hon skriver. Många bra och konkreta tips här!

7. Så här redigerar jag En enda risk
Simona Arhnstedt skriver om sin redigeringsprocess. Älskade verkligen Simonas skrivtips (tyvärr bloggar hon inte längre). Alltid konkret och så att det satte mina tankar i gång!

8. Your 3-Step Plan for Outlining A Novel
Ytterligare ett inlägg om synopsis, den här gången på den engelskspråkiga bloggen Writers helping writers. Tydligt och enkelt förklarat så att till och med de värsta synopsishatarna kan gilla!

9. Three Ways Writers Tell, Not Show (And How You Can Fix Them)
Alla som skriver har hört mantrat: show, don’t tell! Alltså gestalta och visa det som händer i stället för att skriva ut “Lisa är rädd”. Jag brukar markera alla såna ställen i mina manus med SDT och cirka hundra utropstecken. I inlägget finns tips som kan vara till nytta när du kämpar med SDT.

10. Writing Memorable Characters, via Finding Nemo
Hur ska en skapa intressanta, bra och minnesvräda karaktärer? I det här inlägget får du läsa om karaktärer ur ett Finding Nemo-perspektiv som ger mycket att tugga på fastän du inte ska skriva en Disneyanimation.

***

Nu hoppas jag att jag laddat dig full med inspiration och energi att ta tag i ditt skrivprojekt. Själv får jag tyvärr låta chickliten vila lite till, för snart ska jag nämligen få tillbaka Nationen från min redaktör. Har inte kollat på manuset sen december och knappt tänkt på det sen dess, undrar liksom vad jag riktigt skrivit? Litar på att redaktören har många bra och skarpa kommentarer och antagligen kommer jag själv att ha en tanke eller två efter att jag läst igenom manuset. Ska bli riktigt kul faktiskt! Tror jag.

Men vad säger du? Blev du inspirerad? Extra sugen på att ta tag i skrivandet efter denna inläggsbonanza? Jag hoppas det!

Är du klar med ditt manus? Tänk en gång till!

Vi människor gillar oftast tydliga och mätbara resultat. Vill vi ha något vill vi oftast ha det genast. Inte nästa vecka eller nästa månad eller i värsta fall nästa år. Ni kanske minns Agnes i filmen Fucking Åmål som säger “jag är hellre glad nu än om 25 år”. I avsnitt sju av podden Dumma människor pratar det exakt om det här – att de flesta nog vill ha grejer nu, inte sen. Vi är helt enkelt otåliga jävlar.

När det kommer till skrivandet är otålighet ungefär det värsta. För allt tar tid. Mycket mer tid än du någonsin kunde tro. De flesta som inte börjat skriva än eller inte skrivit så länge tänker kanske att det bara är att sätta sig ner, skriva ett bokmanus, skicka till förlag, bli antagen och tadaa publicerad!

Men ett av de bästa skrivråden är (i de allra flesta fall): vänta lite till med att skicka in ditt manus. Du tror att du är färdig, men du är inte färdig. Nu kanske du sitter där med ett typ färdigt manus och tänker men jag är ju färdig, vad vet Kugge om nåt?!

Så ifall du sitter lite trotsigt och tänker att du är färdig och kan skicka in till förlag tänkte jag komma med en liten lista du kan ha nytta av. En av de viktigaste insikterna är att en (nästan) aldrig är färdig när en tror det.

Foto: Elijah O’Donnell/Unsplash.

Foto: Elijah O’Donnell/Unsplash.

Här kommer fem tips till dig som tror att du är färdig med manus!

  1. Låt manuset vila. Efter att du skrivit klart ett råmanus ska du låta texten vila. Försök låta bli att tänka på den och gör nåt annat. Gärna i några veckor eller en månad. Nästan så att du glömt vad du skrivit. Då kan du se på texten med någorlunda fräscha ögon.

  2. Läs igenom. Fokusera på stora linjer. Funkar dramaturgin, knyter du ihop berättelsen på slutet, är det någon stor bit som saknas? Strunta i små skrivfel och grammatik, se till att berättelsen funkar som helhet.

  3. Redigera. Släng sånt som är dåligt (eller spara i ett slaskdokument för säkerhets skull om det känns för skrämmande att radera helt). Fördjupa och skriva nya scener där det behövs. Gör texten så bra du kan.

  4. Skicka till testläsare eller lektör. Att låta någon utomstående ta en titt på ditt manus kan vara det smartaste du gör. Men tänk noga på vem som får läsa – du vill ha konstruktiv kritik som hjälper dig vidare. Här kan du läsa lite mer om hur du kan hitta en testläsare/lektör! Ta till dig det du får höra om ditt manus och redigera enligt de kommentarer som känns mest relevanta för just dig.

  5. Skicka till förlag. Har du låtit manuset vila? Har du redigerat? Har du låtit någon annan läsa? Grattis! Skicka ditt manus till förlag som ger ut böcker i den stil du skrivit, skåla med någon du tycker om och håll tummarna! I bästa fall blir du antagen, i värsta fall blir du refuserad och då gäller det att börja om från början.

Om någon i januari 2013, när jag började skriva det som blev Vad heter ångest på spanska?, hade berättat att romanen kommer ut 4,5 år senare finns det nog en chans att jag hade gett upp. Eller kanske jag inte hade gjort det, för att jag är envis och jag verkligen ville att det skulle bli en bok. Men ifall du inte är ett geni kommer det att ta tid. Lång tid. Att skriva är verkligen inget sprintlopp, utan ett himla jävla maraton i de allra flesta fall. Men har du någonsin hört om nån som klarat av ett maraton och tänkt “äh, det var nog inte värt det”? Nä, de allra flesta är nog lyckliga, nöjda och stolta över att de tog sig i mål.

Lycka till med ditt skrivande! Och berätta gärna vilken utmaning du kämpar med i ditt skrivande just nu så lovar jag heja på dig framåt.

LÄS ALLA MINA SKRIVTIPS

Biblioteksersättning – hur funkar det?

I dag har jag fått min första biblioteksersättning någonsin! Hela 20,02 euro in på kontot. Visserligen med 60 procents skatteavdrag (eftersom jag inte orka börja rådda med mitt skattekort, har ju knappt ett när jag är företagare), så före skatt hade summan varit 50,05 euro. Det här betyder att min bok har lånats 200 (!) gånger under 2017 i Finland. Rätt stort ändå?!

Men hur funkar det här med biblioteksersättning egentligen? Ersättningarna har rätt nyligen höjts och en författare får 0,25 euro per lån. Så fyra böcker ger en euro klirr i kassan (är väldigt osäker på varifrån 5 centen i summan kommer, men kanske det är antologin Människohundarna?). Med tanke på att jag får några euro royalty per såld bok är skillnaden faktiskt inte jättestor. Och för varje bok som biblioteket köper in får jag så klart royalty på helt samma sätt som för alla andra böcker som sålts.

Nu började jag fundera på hur det funkar med utlåning på svenska bibliotek, jag har faktiskt ingen koll. För varje bok som köps in får jag så klart royalty, men jag är osäker på om jag kunde få någon biblioteksersättning från Sverige? Eller hur det fungerar med svenska författares böcker i Finland. Kommentera gärna om du har koll på detta! Här i Finland måste författaren själv registrera sig på Sanasto, men annars har det gått smidigt!

Så här glad var jag när jag höll i min bok när den hade kommit från tryckeriet. <3

Så här glad var jag när jag höll i min bok när den hade kommit från tryckeriet. <3

I juni skrev jag om hur det fungerar med royalty och hur mycket författare kan förväntas tjäna på en bok. I kort sammanfattning: inte så mycket. För att författarskapet ska börja generera pengar borde en sälja minst 10 000 böcker per år och ha utlåningssiffror i samma storleksklass – och så klart ha en rätt stadig utgivning. Om inte en ny bok varje år så minst vartannat. Så klart vill författare leva på sitt skrivande, men väldigt få skriver sist och slutligen böcker med tanke på pengarna. Inte jag heller!

Men ju fler böcker jag skriver och som blir publicerade, desto mer ökar så klart biblioteksersättningen. Men det lär nog dröja ett antal år innan jag kan räkna det som någon inkomst. Hittills har mina största skrivinkomster bestått av stipendier – så tacksam för de stipendier jag fått i år och hoppas på fortsatt stipendielycka i fortsättningen. Och fram tills det hoppas jag att min bok lånas flitigt, för att låna böcker på biblioteket är faktiskt ett jättebra sätt att stöda författaren! Vill du ha fler tips på hur du kan hjälpa en författare? Läs mina tips!

femsättatthjälpaenförfattare.png

Förresten känns det här som helt rätt dag att få biblioteksersättning. I dag har det nya centrumbiblioteket i Helsingfors äntligen öppnat och det ser sååå fint ut. Jag ska försöka sticka in mig där i morgon eller fredag. Vad tycker du om bibliotek? Brukar du låna mycket på bibban?

Att bli refuserad

Det här är ingen nyhet, men ett flertal av de riktigt kända författarna har blivit refuserade. Många gånger. Astrid Lindgren, JK Rowling, Stieg Larsson, Stephen King och många fler. Att bli refuserad är nästan en del av skrivprocessen men det betyder inte att det inte är mindre jobbigt för det.

När jag fick min första refusering i februari 2015 blev jag så otroligt knäckt. Men jag blev också arg och besviken. Fattar de inte hur bra jag är?! Att jag är ett skrivande geni?! Eeh. Nu kan jag ju konstatera att jag var långt ifrån ett geni då (och är väl inte så himla mycket närmare ett skrivgeni nu heller, men liiite i alla fall). Men just i den stunden var jag besviken och kände mig missförstådd. Jag läste just igenom min refusering och måste erkänna att det inte var så farlig som jag kom ihåg att de var – men just då var det ju det värsta som kunde ha hänt mig och mitt skrivande.

Men hur ska en hantera en refusering? Hur ska en orka jobba vidare? Jag tänker att en refusering kan leda till två saker: att en ger upp eller att en kämpar vidare. De flesta som verkligen vill skriva tänker inte ens tanken på att ge upp. Själv deppade jag några dagar då våren 2015 men kontaktade sedan en lektör och arbetade vidare. 2,5 år efter min första refusering kom äntligen min debut, så det var ingen snabb och enkel väg, men jag visste att jag vill ta mig hela vägen.

Många som blivit refuserade har nog haft lust att slänga manuset i soporna. Foto: Unsplash.

Många som blivit refuserade har nog haft lust att slänga manuset i soporna. Foto: Unsplash.

Men är alla refuseringar verkligen “berättigade”? En svensk avhandling bestående av 80 intervjuer visar att det här med refuseringar inte är så enkelt. Det finns inga fasta kriterier för ett antaget manus. Trots att det finns många former av litteratur och en del böcker kan anses vara mer “konstnärliga” än andra så handlar det ju ändå om konst.

“Både författare och förlagsanställda i min studie skulle ibland önska någon form av på förhand given måttstock eller mall för ett bra manus. Men ingen har kunnat ge svar på vilka kriterier det är som gäller, och de erkänner sin okunskap.”

Så här kommenterar Henrik Fürst som skrivit avhandlingen och jag tycker de här två meningarna ringar in allt så bra. Det finns inget rätt och fel, men det finns ändå nån sorts riktlinjer och magkänsla för vad som är rätt och bra. Men tyvärr är det inte så att det går att skriva någon modell eller instruktion.

Nina De Geer från podden Debutera eller dö laddade tidigare i höst upp en refuseringsbingo på poddens Facebooksida och jag tyckte den var så genial att jag frågade om jag får posta den här (klicka på bilden nedan om du vill se den större). Nina sa att så klart och berättade sedan att det är hon personligen som fått alla de här refuseringarna. Hjälp! Men jag tycker det är så fint att hon delar med sig, för det här händer nästan alla författare.

Förlagsvärlden är tyvärr inte så enkel att förstå sig på alla gånger och mycket handlar om timing och tur. Ditt manus ska landa framför rätt redaktör vid rätt tidpunkt. Eller så ska det vara helt otroligt fantastiskt och omöjligt att refusera. Men om inte heller Harry Potter och Pippi Långstrump dög första gången så är det kanske inte så konstigt om inte ditt manus heller gör det.

Refuseringar är aldrig roliga och det är okej att bli ledsen och knäckt. Men om din största dröm verkligen är att bli utgiven ska du aldrig ge upp. Skrivprocessen är lång och snårig men också lärorik och spännande. I dag är jag tacksam för de refuseringar jag fått, hur jobbiga de än var just då. Utan refuseringarna skulle jag inte vara den författare och skribent jag är i dag.

Har du blivit refuserad? Hur kändes det och vad gjorde du sen?

Första meningen – är den så viktig?
Foto: Fabiola Peñalba/Unsplash.

Foto: Fabiola Peñalba/Unsplash.

En del hävdar att de inte läser vidare i en bok om första meningen inte är bra. Själv tror jag inte riktigt på det och har faktiskt aldrig vurmat speciellt mycket för första meningar. Jag tänker att det är första stycket, första sidan och hela första kapitlet som avgör om jag vill läsa vidare. Mycket handlar om ton och stil. Visst går det att fånga redan i första meningen, men jag tror det växer fram så småningom.

Själv har jag aldrig känt stor panik för just första meningen, men visst försöker jag ju få till en så snygg mening som möjligt. Jag låter det ändå inte ta över eftersom jag tänker att det ändå bara är en mening och har någon plockat upp min bok kommer hen att läsa vidare fastän första meningen inte orsakar hjärnorgasmer.

Nu tänkte jag ändå att vi skulle göra en djupdykning i ett antal meningar som fått agera första mening i mina utkast till Vad heter ångest på spanska?

  • Erika vet inte hur höjdsjuka känns, men hon känner inget konstigt då hon stiger av planet.

  • Bagagebandet rullade i gång med en liten knyck.

  • Erika tänjde nacken och kände efter.

  • ”Första gången i Ecuador?”

  • Kön till passkontrollen hasade fram, varje litet steg framåt kändes som tre bakåt.

Skärmavbild 2018-11-14 kl. 11.30.23.png

I bilden ser du hur meningen till slut blev. Jag lär knappast vinna något pris för mest originella första mening, men jag är ändå nöjd med den. Och alltså ananasen, så nöjd att den är med i början av varje kapitel! <3

Men hur ser en fantastisk första mening ut då? Jag var tvungen att googla och hittade bland annat följande klassiker:

  • Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.  Anna Karenina (1877) av Leo Tolstoj

  • I dag dog mamma. Eller kanske igår; jag vet inte. – Främlingen (1942) av Albert Camus

  • It is a truth universally acknowledged, that a single man in possession of a good fortune, must be in want of a wife. – Pride and prejudice (1813) av Jane Austen

Och så några favoriter ur min egen bokhylla:

  • Mr. and Mrs. Dursley of number four, Privet Drive, were proud to say that they were perfectly normal, thank you very much. – Harry Potter and the Philosopher’s Stone (1997) av J.K. Rowling 

  • Det finns inte många jag älskat under mitt alltför långa liv. – Naondel (2016) av Maria Turtschaninoff

  • Den som har sett förändringen i ett landskap när en båt kommer in i synfältet kan aldrig hålla med om att ett enskilt människoliv saknar betydelse. – Is (2012) av Ulla-Lena Lundberg

  • Samma morgon som Mumintrollets pappa fick bron över floden färdig gjorde det lilla djuret Sniff en upptäckt. – Kometen kommer (1946) av Tove Jansson

  • Jag landar i istiden. – Middagsmörker (2016) av Charlotte Cederlund

Du är tio minuter försenad i en stad som inte är din. Jag slutar frysa när jag möter din blick. Sedan frågar jag dig om du gillar hamburgare. Du säger ja. Så klart..png

Jag plockade också fram Där vi en gång gått av Kjell Westö som hör till en av mina absoluta favoritböcker. Jag har inte läst den på säkert tio år och var nyfiken på hur den första meningen är – Westö är ändå en av mina stora idoler. Det är en bra, om än lite krånglig, mening:

Vivan Fallenius första dag som hembiträde hos herrskapet Gylfe i åttarumslägenheten på Boulevardsgatan råkade infalla på den första årsdagen av den ensamma och halvdöva tjänstemannen Eugen Schaumans mord på den ryska generalguvernören Bobrikoff.

Lärdomen? Första meningen är viktig, men knappast stjälper en dålig första mening hela din bok. Första meningen kan vara mindre bra och boken kan ändå vara fantastisk. Eller första meningen kan vara magi och så är resten av boken inte alls det. Med andra ord lönar det sig att lägga mer krut på alla resterande meningar i boken för att få ett så bra slutresultat som möjligt.

Hur viktig är första meningen för dig? Är det olika när du läser och skriver? Och vilken är din bästa första mening?

Scrivener – ett organiserat skrivprogram

När jag började skriva min första roman gjorde jag som många andra: jag öppnade ett nytt dokument i Word. Efter ett tag började jag ha så mycket text att det blev tungt att scrolla i Word och jag började leta efter alternativ. Jag minns inte längre hur, men på nåt sätt ramlade jag över skrivprogrammet Scrivener och är nu både en trogen och nöjd användare. Därför tänkte jag dela med mig om varför jag använder Scrivener och vilka fördelar jag ser med programmet.

Scrivener är alltså ett skrivprogram utvecklat uttryckligen för att skriva romaner eller andra längre texter. Tanken är att du med hjälp av de olika verktygen ska få en så bra struktur och överblick som möjligt. När sidantalet börjar stiga över 100 börjar åtminstone jag längta efter mer än ett långt dokument. Jag har fått en hel del frågor på Scrivener så nu tänkte jag äntligen skriva ett inlägg om hur jag gör.

Foto: Rawpixel/Unsplash.

Foto: Rawpixel/Unsplash.

Binder, synopsisläge och post-it-lappar ger struktur

Med hjälp av bindern till vänster får jag lätt en överblick över hela mitt manus (kolla bilderna nedan så får du se hur det ser ut). Till exempel Nationen som är ca 75 000 ord, har tre olika perspektivkaraktärer, utspelar sig under perioden september–maj och har massa trådar som skulle vara svåra att överblicka i Word (om en inte använder kapitelrubriker etc som också går).

I bindern för just Nationen är varje månad en egen mapp och varje kapitel en egen fil/rad i mappen. Jag använder mig också av kapitelrubriker som gör det lätt för mig att veta vad det handlar om (nej, jag kommer inte ihåg allt utantill) och bokstäverna M, S och A indikerar om kapitlet är skrivet ur Mikaels, Sagas eller Astrids perspektiv. Jag vill inte att det ska vara två kapitel med Mikael efter varandra så då har jag ibland fått pussla en hel del för att kronologin ska bli rätt. Men då är det bara att dra i en fil och släppa den på ett annat ställe.

Via post-it-lapparna eller synopsisformatet går det också snabbt att få en överblick av projektet. I synopsisformatet ser jag också hur många ord ett kapitel har, vilket jag tycker är bra för att se att det är nån sorts balans. Just i det här manuset vill jag inte att ett kapitel är 600 ord och så nästa 3000, utan de flesta brukar landa på ungefär 1000 ord (med en del undantag).

Post-it-lapparna.

Post-it-lapparna.

Synopsisvisning .

Synopsisvisning.

Omarbetningsläge underlättar redigering

Min favoritfunktion i Scrivener är ändå att jag kan slå på ett omarbetningsläge och via det helt konkret se vad som händer i texten. Första versionen är svart, nästa röd, andra blå osv. Ibland känns det som om inget har hänt i texten, men när jag ser alla färger har jag ju bevis svart på vitt (eller grönt, rött, blått på vitt) att jag har redigerat.

När den nyskrivna texten är i annan färg är det också lätt att korrläsa bara de partierna när jag är klar med en redigeringsrunda. Jag kan ju lita på att resten är i ganska bra skick i och med att jag inte rört just den texten. Dessutom är jag så enkel att jag blir glad av att se den färgglada texten, haha. Nyligen lärde jag mig också att det går att få bort en viss omarbetningsfärg genom att välja “ta bort aktuell omarbetningsfärg”, vilket kan vara praktiskt om en börjar ha en massa olika färger i texten och vill se bara den senaste redigeringen.

 
Skärmavbild 2018-10-25 kl. 12.41.05.png
 
Exempel på hur texten kan se ut.

Exempel på hur texten kan se ut.

Exportera till Word eller pdf när andra ska läsa

Jag arbetar i Scrivener i princip ända fram tills att boken ska ombrytas. Det här innebär att jag alltid exporterar texten till Word om någon annan ska läsa mellan varven. Det är ett litet extra jobb, men inte så farligt med tanke på att jag i Scrivener har en mycket bättre överblick, kan flytta runt på kapitel hur som helst eller kanske till och med radera hela kapitel (händer förvånansvärt ofta).

Det går alltså att exportera till både Word och pdf så det är inget problem. Ibland gör jag också en Kindle-fil av manuset och läser på Kindlen för att slippa skriva ut 200 sidor. Det känns också ganska häftigt att läsa manuset i e-boksläsaren för det ger en känsla av “riktig” bok.

Fastän jag använt Scrivener i fem (!) år är jag fortfarande ingen guru och det finns många funktioner jag inte kan och jag har ännu heller inte lärt mig hur jag ska ställa in en font för ett helt manus så jag gör det manuellt i varje kapitel/fil (ja jättedumt). Men å andra sidan funkar det bra så här. Dessutom finns det massvis med information om jag vill lära mig använda programmet på ett djupare plan, men hittills klarar jag mig med de skrala kunskaper jag har. Och när det dyker upp nåt problem brukar jag googla och det mesta går att få svar på.

Testa gratis

Vilket program skriver du i? Själv skulle jag inte längre kunna eller vilja skriva ett manus i Word. Word ger också såna otroliga jobb-vibbar för mig och jag vill helst inte tänka på jobb när jag skriver skönlitterärt. Dessutom kommer en aldrig att tappa text om en inte kommer ihåg att spara, Scrivener sparar nämligen automatiskt med några sekunders mellanrum! Jag har också alla mina manus i molnet så fastän datorn skulle krascha finns texten kvar. Viktigt!! Vet inte hur många gånger jag hört om manus som försvunnit när hårdskivan sagt hejdå. Får ångest av bara tanken alltså.

Om du inte har testat Scrivener rekommenderar jag varmt att testa gratis i 30 dagar. Det fina med den testperioden är att du faktiskt har 30 dagar som du kan använda till exempel under tre månader, testdagarna räknas alltså enligt hur många dagar du har öppnat programmet. Sen om du vill köpa programmet kostar det 45 dollar och det tycker jag är mer än värt. Och nej: det här inlägget är inte i samarbete med programmet, men jag gillar verkligen det och vill därför gärna rekommendera det!

Det tar en stund att sätta sig in i Scrivener men som sagt, nu skulle jag längre inte vilja vara utan. Blev du nyfiken och undrar över nåt? Jag svarar gärna på alla frågor enligt bästa förmåga!

Fem tips för stipendieansökningar

Kalendern visar november och här i Svenskfinland är november en synonym för stipendieansökningarnas högtid. Svenska Kulturfondens ansökningsperiod har nu öppnat och under månaden skickas flera tusen hoppfulla ansökningar in. Rätt imponerande ändå hur mycket Svenskfinland skapar och vill skapa. Romaner, poesi, musik, teater, dans, bildkonst och mycket mer! Älskar att vi har ett så levande kulturfält trots att vi bara är 5 procent av den finska befolkningen.

De finlandssvenska stugorna fylls alltså som bäst av hoppfulla konstnärer som skulle bli glada för lite extra pengar som möjliggör skapande. Själv sökte jag tre (!) gånger utan att få en enda euro, men i våras fick jag äntligen mina första stipendiepengar och blev överlycklig. Dessutom har de pengarna varit otroligt viktiga för mig för att kunna skriva. Med tanke på att väldigt få författare kan leva på sålda böcker är stipendierna nästan en nödvändighet (om vi då vill att folk ska kunna leva på sin konst alltså).

För min egen del tror jag att de negativa beskeden inte handlade så mycket om att mina ansökningar skulle ha varit dåliga, utan att det helt enkelt är enklare att bli beviljad pengar om en blivit utgiven/fått något annat erkännande som konstnär. Men en bra ansökan lär väl inte precis försämra dina chanser, så därför tänkte jag komma med fem tips för hur du ska skriva en så bra stipendieansökan som möjligt! Och så hoppas vi att pengarna rasslar in i vår.

Foto: Unsplash.

Foto: Unsplash.

1. Hitta rätt stipendium/stiftelse
Vill du ha ett projektstipendium finns det en uppsjö av möjligheter, det gäller att tänka på det ur flera synvinklar. Finns det en stiftelse i din hemby och finns det kanske en anknytning till det du skriver? Vilka allmänna allmänna fonder kan vara aktuella för dig? Googla och kolla Fyrk.fi! Och kom ihåg att alla stipendium inte är rätt för dig – läs kriterierna noga och kom också ihåg att bifoga alla dokument de ber om. Onödigt att skicka in en slarvig/felaktig ansökan.

2. Var tydlig och koncis
Beskriv ditt projekt i så få och tydliga meningar som möjligt. Vad skriver du? För vem? Hur ser tidsplanen ut? Vad har du redan gjort och vad måste du göra? Berätta också vad du ska använda stipendiepengarna till. Är det för research? För att skriva råmanus? För att redigera? För att anlita en lektör? Var så tydlig som möjligt.

3. Bifoga ett utdrag/arbetsprov
Oberoende av vad du skriver vill stipendiefonden se ett arbetsprov. Om du redan inlett arbetet kan du saxa med ett utdrag, men kom ihåg att det inte ska vara för långt (gärna kring 3 sidor, tänk på hur många ansökningar de ska behandla!). Men vad ska du välja till din ansökan? Tänk på att du vill kroka läsaren på direkten. Välj det bästa du har och redigera det avsnittet noga. Läs din text högt. Du vill inte ha tryck- och slarvfel här!

4. Kom ihåg meriter & referenser
Har du blivit utgiven tidigare? Kanske medverkat i en antologi? Har du gått någon skrivarutbildning? Finns det någon lektör/författarcoach/förläggare som kan vara din referens? Via dina meriter och referenser visar du att du är en som ska tas på allvar.

5. Låt en kompis läsa
Man blir blind för sin text – också i en stipendieansökan. Låt din kompis läsa och kommentera. Fråga om ansökan och idén är tillräckligt tydligt formulerade? Saknas något? Är något överflödigt? Samtidigt kan du be kompisen hitta onödiga slarvfel. I bästa fall hjälper kompisen med att göra din ansökan ännu bättre! Hen kanske är mycket bättre på att lyfta ditt kunnande än du själv är?

+1 Våga skryta
Du måste sälja din idé till stipendiefonden och det gör du bäst genom att visa att du själv tror på din idé och på dig själv. Det gäller alltså att våga skryta – det gör dina konkurrenter garanterat i sina ansökningar, så du ska också passa på. Varför är din idé unik? Varför måste du få skriva just den här berättelsen? Skräd inte orden!

Utan stipendiepengar hade jag inte kunnat vara tre veckor i Berlin i somras och hade inte heller kunnat fokusera på skrivandet på samma sätt. Så otroligt tacksam alltså!

Utan stipendiepengar hade jag inte kunnat vara tre veckor i Berlin i somras och hade inte heller kunnat fokusera på skrivandet på samma sätt. Så otroligt tacksam alltså!

Själv ska jag så klart skicka in en ansökan (eller kanske flera) och hoppas på positivt besked. De stipendier jag fått i år har möjliggjort att jag kunnat fokusera på mitt skrivande och inte behövt stressa så mycket för ekonomin. Det är guld värt.

Ska du skicka in en ansökan? Lycka till och kom ihåg att det kan vara helt smart att börja med ansökan i god tid, eller kanske i alla fall inte tre timmar före deadline.