Allt jag skriver är sant

När jag började skriva det som skulle bli min debutroman skrev jag mer eller mindre om hur det var när jag själv åkte till Ecuador i februari 2009. Jag skrev om händelser och delvis människor som fanns på riktigt. Jag skyller det här på att jag är utbildad journalist och van vid att skriva sanning. Som journalist hittar jag ju inte på något.

Men tyvärr funkar det här inte så bra när en försöker skriva en roman, resultatet blev faktiskt ganska skit. Framförallt var det ganska tråkigt. För varje redigering kom jag längre och längre bort från mig själv och närmare det som är sant i just den roman jag skriver. Och det blev bättre. När Erika fick bli sig själv, inte någon halv kopia av mig, blev det också roligare att skriva.

Att hitta på är sjukt kul! Tänk att jag inte fattade det genast?

På 4800 meters höjd på vulkanen Cotopaxi. Den här lill-Kugge var inspirationen för min debut.

På 4800 meters höjd på vulkanen Cotopaxi. Den här lill-Kugge var inspirationen för min debut.

I lördags när jag intervjuade Elin Willows och Ellen Strömberg på Bokkalaset i Ekenäs kom vi in på temat att många läser romaner (framförallt kvinnors) som om de rakt upp och ner skulle handla om författaren själv. Vi var alla tre överens om att vi så klart lånar tankar, händelser, karaktärer och känslor från riktiga livet, men en roman är ändå en roman. Fiktion. Ellen kommenterade faktiskt nåt i stil med att “allt det tråkiga är sant”. Själv försöker jag låna ut mina allra sämsta sidor till mina karaktärer, tycker det är ganska roligt att se hur jävla irriterande jag kan vara, hehe.

Men det som var sjukt intressant var när Elin berättade att efter att hennes pappa hade läst Inlandet sa han “jag visste inte att din hyresvärd hette Mona”. Men hon hette ju inte det! Och fastän det var Elins pappa det handlade om fick hon övertyga honom i tio minuter tills han skulle förstå att det namnet var påhittat. Om inte ens pappa förstår att det är påhittat hur ska andra göra det då?

Det här sunkiga hotellrummet i Machala har faktiskt varit inspiration för ett ställe Erika besöker.

Det här sunkiga hotellrummet i Machala har faktiskt varit inspiration för ett ställe Erika besöker.

Ofta är det också bättre att faktiskt hitta på än att låna rakt av. På en skrivarkurs för ett antal år sedan kommenterade andra i gruppen att en text inte kändes trovärdig och då invände skribenten med att “det här har faktiskt hänt på riktigt”. Men att något har hänt på riktigt behöver inte alls betyda att det fungerar i en roman. Det riktiga är livet många gånger galnare och sjukare än fiktionen.

Att hitta på kräver också så klart att det känns logiskt och trovärdigt. Mer än en gång har jag velat att det ska vara på ett visst sätt och fått kommentarer om att det inte funkar. Ändå har jag envisats med att det kvar. Jag har ju bestämt att hon ska bli kär i honom eller att det ska gå si eller så, så då ska det också ske. Men om en person (eller i värsta fall flera) kommenterar att något inte fungerar så lönar det sig att lyssna på dem. Ibland kan det handla om bristande gestaltning eller så kan det vara nåt som helt enkelt inte fungerar.

Då spelar det ingen roll om det hänt på riktigt eller om det skulle passa så bra i dramaturgin. För att en text ska vara bra måste den vara så sann som möjligt – mot sig själv. Jag brukar därför säga att allt jag skriver är sant. Det behöver inte betyda att det faktiskt har hänt (mig), det kan ändå vara sant för just berättelsen i fråga.

Brukar du tänka att romaner du läser handlar om författaren om de utspelar sig i nutid? Själv har jag faktiskt inte fått frågan så mycket (eller så har jag bara förträngt den). Men nej, min debutroman handlar inte om mig och det jag skriver om har inte hänt. Men det betyder inte att det inte är sant.

Fem tips för att hjälpa författare

Att nå ut till potentiella läsare är viktigt för alla författare. Men realiteten är att det finns massvis med bra böcker där ute samtidigt som alla författare inte har ett stort marknadsförinsgmaskineri i ryggen. Den goda nyheten är att du som läsare kan hjälpa dina favoritförfattare! Det är små grejer som kan vara otroligt betydelsefulla. Alla klick och delningar, varje hashtag och recension räknas. Här kommer fem konkreta tips på hur just du kan hjälpa:

Skrivtips (1).png

1. Köp boken
Det här är det mest självklara sättet att hjälpa en författare. Köp boken – till dig själv, till vänner, till släktingar. Till alla som kunde tänkas gilla den. Finns boken inte just i din bokaffär kan du fråga om de kan beställa in några exemplar eller så klart köpa på nätet. Min bok finns bland annat på Adlibris men du kan också beställa ett signerat ex direkt av mig, kontakta mig så fixar vi det!

2. Låna boken på bibliotek
Har du inte råd att köpa boken kan du låna den på biblioteket. För varje utlåning får författaren en (liten) biblioteksersättning. Finns inte boken på ditt bibliotek? Be dem att beställa in boken! På grund av rätt så stor efterfrågan på min bok beställde huvudstadsregionens bibliotek in fler ex av boken – varje bok räknas. När jag kollade läget för nån dag sen såg jag att flera ex av boken var utlånade, så himla roligt fastän boken har över ett år på nacken! <3

3. Prata och skriv om boken 
Berätta om en bra bok för alla som kan tänkas vara intresserade. Själv älskar jag när någon rekommenderar en bok för mig, det känns ju som en personlig gåva! Glöm inte heller hur värdefulla sociala medier är: ladda upp en bild på Instagram eller Facebook, skriv ett blogginlägg – vad som än känns naturligt för dig. Varje inlägg om boken på sociala medier är värdefullt! Glöm inte heller att tagga författaren eller använda boktitelns namn så att andra hittar rätt utan att behöva leta.

Bilder under hashtaggen #vadheterångestpåspanska på Instagram.&nbsp;

Bilder under hashtaggen #vadheterångestpåspanska på Instagram. 

4. Följ och gilla författaren på sociala medier
Följ författarens Facebooksida och Instagram och gilla gärna uppdateringarna – så syns de för fler människor i flödet och ploppar också upp för dem som inte annars skulle se inläggen. En gillning kan kännas som en värdelös grej, men jag lovar att varje gillning är betydelsefull och genererar mer synlighet. Vill du vara en supermänniska? Dela då ett inlägg. Uppskattas alltid!

5. Skriv en recension
Har du läst boken och gillat den? Skriv gärna en recension på GoodReads, Adlibris och dylika sajter. Många läser recensioner innan de bestämmer sig för att läsa en bok. Men obs! Kom ihåg att skriva ut en spoilervarning om du avslöjar vad som händer i berättelsen.

***

Vill du hjälpa mig? Följ mig på FacebookInstagram och GoodReads. På sistnämnda är medeltalet för Vad heter ångest på spanska? inte speciellt smickrande (just nu 2,85), så en trevlig recension eller ett antal stjärnor är så klart välkommet – men jag vill ju så klart ha ärliga recensioner. Fiskar inte efter fullpoängare hur härligt det än skulle vara. Som sagt, många bäckar små kan hjälpa så otroligt mycket.

Din tur: Vilken författare eller bok vill du boosta i dag?

Min bok fyller ett år – firar med utlottning!

I samarbete med Förlaget.

Exakt ett år sedan var jag med om en av de mest spännande dagarna i mitt liv: jag fick ett meddelande från mitt förlag att min bok kommit från tryckeriet och snabbt som attan rusade jag iväg dit. På Facebook skrev jag: "Det är måndag och det ösregnar men det här är sommarens bästa dag – min bok har äntligen kommit från tryckeriet!!!"

Och oj vilken resa det blev efter det. Som jag skrev förra veckan så har det inte bara varit guld och gröna skogar, men jag är fortfarande så stolt över min debutroman och glad över att många läst och gillat. Det känns faktiskt helt galet att det redan gått ett år?! På ett sätt känns det som minst tre med tanke på hur mycket jag lyckats klämma in och på ett sätt känns det som om året susat förbi fortare än fort?

bokochkarta.jpg

Ettåringar måste så klart firas tänkte jag och eftersom Vad heter ångest på spanska? äntligen finns som e-bok ska jag lotta ut ett exemplar i samarbete med Förlaget. Kommentera det här inlägget (eller alternativt på Instagram, heter kuggekugge) varför just du borde få ett e-boksexemplar. Är du alltid på språng och orkar inte släpa med dig en fysisk bok? Bor du utomlands och kan inte handla i finska eller svenska bokhandlar? Något annat? Svara senast den 15 augusti så är du med och tävlar!

Är du otålig kan du också köpa e-boken på till exempel Adlibris eller läsa på Storytel! Om du mot förmodan missat vad boken handlar om eller vill veta vad andra tyckt så kan du läsa mer här. Tänk att det redan gått ett år?! Hur sjukt? Grattis boken och grattis jag! Hurrraa!

Royaltyn rasslar in på kontot – nu är jag rik! Eller?

Under min coachning ville min coach att jag skulle säga följande mening: "Jag älskar pengar." Jag skrattade lite och kände mig helt knasig när jag sa det, men jag gjorde det trots att jag egentligen ville avfärda meningen. Jag älskar pengar. Vem säger så? Åtminstone inte jag enligt mig själv. Som frilansare med ojämna inkomster tänker jag så klart en hel del på pengar (och att det finns tillräckligt av dem), men är lyckligt lottad och har aldrig på riktigt varit tvungen att tänka på om pengarna faktiskt räcker till.

Jag är absolut ingen miljonär, men jag är inte fattig heller, fastän jag ibland kallar mig fattig kulturarbetare. Men riktigt så är det ju inte. Jag tjänar tillräckligt på mitt riktiga jobb (inte jättemycket, men tillräckligt) så att jag kan skriva. Jag tror Peppe nån gång skrivit om det att det egentligen bara är folk som har tillräcklig ekonomisk trygghet som har tid att skriva skönlitterärt – eller åtminstone tillräckligt med tid fär det. Samtidigt som skrivandet är en extremt billig hobby, så det finns ju en viss dubbelhet här. Men för att kunna skriva bra och fokusera på det krävs pengar – eller åtminstone en möjlighet till pengar.

All tid jag lägger ner på mitt skönlitterära skrivande är nämligen bort från något jag faktiskt kunde få betalt för "på riktigt". Jag har nämligen nyligen fått min royaltyrapport som visar hur många böcker jag sålde i fjol och hur mycket jag nu får fakturera mitt förlag. Fastän summan är något högre än jag hade hoppats på är det ändå inte ens en hel månadslön. Inte ens nära en månadslön. Jag skrev om det här med författarskap och pengar på Debutantbloggen och tänkte att det är dags att ta upp ämnet här på egen blogg. Så här skrev jag i september 2017:

En humorist skulle kanske skriva "Pengar växer inte på träd" men jag är ju inte sån.

En humorist skulle kanske skriva "Pengar växer inte på träd" men jag är ju inte sån.

Pengar, pengar, pengar

“Grattis till din debut! Är du författare på heltid nu?”

Den här frågan har vissa, med all välmening så klart, ställt mig under den senaste månaden. Jag har skakat på huvudet och kanske skrattat lite. Nej, jag är verkligen inte författare på heltid. I alla fall inte ur ett ekonomiskt perspektiv – att jag lägger ner massvis med tid och tankeverksamhet på att skriva och marknadsföra betyder inte automatiskt att jag skulle kunna glömma allt annat jobb och leva på min bok.

Det är faktiskt ytterst få författare i Sverige och Finland som lever på sitt författarskap – och det är väldigt få debutanter som lyckas med det. Om ens någon? Det förskott jag fått för min debut har gått åt till att trycka upp vykort, tygkassar och att ordna releasefest. Utöver det blev det inte många euro över. En kompis trodde en gång att förskottet skulle vara ungefär 20 000 euro, jag skrattade så mycket då. Med en sån summa kunde jag faktiskt nästan leva på en bok om året.

Men för att en författare ska få pengar måste en bok sälja. Mycket! Under 2015 såldes en finlandssvensk bok i medeltal i 682 exemplar enligt en utredning av tankesmedjan Magma. Alltså 682! Undersökningen omfattar alla utgivna böcker, allt från stort förlag till egenutgivning.

Om vi då räknar med att en författare får ungefär några euro eller några tiotals kronor per bok kan vem som helst räkna ut att ingen lever på 682 sålda böcker om året. Den finlandssvenska marknaden är naturligtvis mycket mindre än den svenska (jämför en population på cirka 290 000 med cirka 9 miljoner), men jag tror att det här inte är jättelångt ifrån den svenska sanningen.

Tyvärr hittade jag ingen liknande statistik för Sverige, men i en artikel i Tidningen Skriva (från 2012) uppskattar Svenska författarförbundets ordförande att bara cirka 100 av förbundets 2700 medlemmar kan leva uteslutande på sina böcker. Alltså knappt fyra procent!

Det här är ju inga nyheter för yrkesverksamma författare – de flesta är medvetna om de ekonomiska realiteterna. Väldigt få skriver för att bli rika, det finns nämligen väldigt många andra enklare och behändigare sätt att tjäna pengar på.

Med det sagt betyder det inte att man inte kan tjäna några pengar alls. Visst blir det några slantar för boken och det blir några slantar till för författaruppträdanden. I den bästa av världar lyckas man få arbetsstipendium och kanske bli översatt. Många bäckar små alltså ifall man inte råkar heta Camilla Läckberg eller Fredrik Backman.

Själv jobbar jag som frilansjournalist och företagare och min lön består redan av många små inkomster, så det här är nåt jag är van vid. Lite skämtsamt sa jag att jag inte skulle behöva oroa mig så mycket för min ekonomi om jag skulle sälja 10 000 ex av min bok, och så råkade jag hitta ett blogginlägg från Sölve Dahlgren där han räknat ut att det är ungefär så många böcker en författare borde sälja varje år för att kunna leva på det.

Men då gäller det att skriva en bok om året och också få den publicerad. Varje jävla år.

Så det här med pengar och författarskap hänger sällan ihop, men det är nog inte därför någon skriver heller. Eller åtminstone inte jag.

***

P1010883.jpg

Nu är jag ju inte riktigt uppe i 10 000 ex om året. Eller ens nära något sådant. Och jag kommer inte ut med en bok varje år, så det här att leva på skrivandet är nog något som inte kommer att ske på länge – egentligen drömmer jag inte ens om att leva helt heltid på mitt författarskap eftersom jag trivs så bra i min journalistroll. Eller kanske säger jag så för att gardera mig och avfärda drömmen om författarskap på heltid för att den känns så utopistisk? Vet inte.

Det som hjälper med ekonomin i år är ju mina två (!) stipendier i vår. Under coachingen skulle jag skriva ner vad drömscenariot inom olika livsområden såsom hälsa, kärlek och familj är och på pengar skrev jag "10 000 euro stipendiepengar om året" (plus en del egen fakturering då). I år har jag blivit tilldelad 7000 euro i stipendier – jag kan knappt tro det alltså! Jag är ju bara 3000 euro ifrån min dröm?! Så fastän jag inte ville ta coachens ord i munnen får jag väl bara lov att erkänna: jag älskar pengar. För utan pengar är det nämligen ganska svårt att leva. Eller skriva.

P.S. Köp min bok! Eller låna den på bibban! Eller rekommendera den till någon annan! Tack! Jag tackar dig i juni 2019 när royaltyn för 2018 rasslar in.

Inte jätterik men glad ändå. Alla bilder i inlägget är från Lund. &lt;3

Inte jätterik men glad ändå. Alla bilder i inlägget är från Lund. <3

Sommaren är till för läsning

När jag tänker tillbaka till barndomens och ungdomens somrar tänker jag främst på alla ljusa nätter som jag låg uppe och läste, läste, läste. Det finns väl inget bättre än att ligga uppe sent och läsa – utan att ens behöva tända lampan! Eller att installera sig i en bekväm solstol, lägga sig i gräset i skuggan och påbörja nästa bok.

En grej som jag som författare nu märkt är att många tycker att böcker är dyra. 25 euro!! Hjälp! Okej jo, det är väl ingen minisumma, men många som klagar på den summan köper gladeligen några specialöl på krogen samma kväll eller har inget emot att köpa biobiljetter (som också känns hutlöst dyra). Det bästa med en bok jämfört med några öl eller biobiljetter är att den går att läsa om, låna ut till en kompis, ställa in i raden av andra böcker i hyllan. Böcker är helt enkelt underbara!

P1000678.jpg

Och nu har du världens bästa chans att köpa billig sommarläsning om du befinner dig i Helsingfors. I morgon och i övermorgon (29-30.5) kan du nämligen shoppa alla Förlagets böcker för halva priset! HALVA PRISET! Tyvärr gäller erbjudandet bara om du tar dig till Förlagets kontor, men om du har chansen tycker jag absolut att du ska göra det. Min bok befinner sig i minst sagt bra sällskap med resten av Förlagets utgivning.

Eller vad sägs om Själarnas ö av Johanna Holmström, Fågeltaken av Sinéad Obrey, vår LittSkap-antologi Människohundarna, lite feminism i Astra-antologin Denna framtid är vår eller Elin Willows Inlandet? Här bara några böcker jag delar förlag med. För att inte tala om alla Muminböckerna och andra Tove Jansson-klassiker!

Alla böcker i högen förutom Charlottes Midnattsljus längst ner kan du köpa på förlaget.

Alla böcker i högen förutom Charlottes Midnattsljus längst ner kan du köpa på förlaget.

På tal om läsning så har jag fått ett otroligt roligt uppdrag. Jag ska läsa några böcker och skriva ett kort referat så att ett förlag kan fundera vidare på om de kanske vill översätta boken i fråga. Drömjobbet eller hur?! Eftersom det här är ett jobb som är lätt att ha med sig tänkte jag styra cykelstången mot Simstadion som äntligen (!!) öppnat, simma några längder och sen slå mig ner med en av böckerna i solen. Ah, livet, jag klagar inte på dig just nu.

Vad tänker du läsa i sommar? Och om du mot förmodan inte läst min debutroman Vad heter ångest på spanska? lovar jag att det är perfekt sommarläsning. Så här beskrev en läsare den nyligen på Instagram: "Sol, salsa och öl, vad mer vill man ha? Dessutom var det första gången på länge som jag verkligen slukat en roman. Bra med böcker som sätter igång läsivern, så tack författaren!" Ett bättre betyg än så kan jag faktiskt inte tänka mig! Glad måndag gott folk!

Tack Avicii för inspirationen

I går kväll nåddes världen av att svenska musikern Avicii, eller Tim Bergling, har dött. Det känns som om dödsbuden haglar tätt nu, artist efter artist lämnar oss. Avicii har en speciell plats i mitt hjärta på grund av Vad heter ångest på spanska? och processen. Tillsammans med två andra låtar är det ett perfekt soundtrack till boken.

P1000721.jpg

Om jag skulle vara tvungen att sammanfatta min roman i en låt skulle Aviciis Wake me up vara perfekt. Jag lyssnade mycket på den när jag skrev och den beskriver så bra de känslor jag försökt fånga i boken. Jag har till och med citerat låten i boken.

Jag såg klipp från Sergels torg i dag där svenskarna hyllat Avicii och rördes till tårar. Vilken karriär han lyckades skapa trots att han är så ung. Och så sorgligt när så unga artister dör. Vad har du för relation till Avicii? Själv blir jag ofta glad och energisk av hans låtar och det känns ofattbart att han nu är borta och att det inte kommer någon ny musik av honom i framtiden.

I kväll skålar jag för Aviciis minne samtidigt som jag taggar inför Budapest. Jag åker alltså i morgon och har lyckats packa i tid och har köpt nya byxor som blir perfekta för det varma vädret som utlovas. Jag lovar aktiv bloggrapportering och så hoppas jag på att jag lyckas knäppa en massa fina bilder. Följ mig i realtid på Instagram, lär väl bli en och annan insta story.

Och förresten: tusen tack för alla som redan svarat på enkäten, jag blir så glad. Fyll gärna i svaren om du inte redan gjort det, det tar bara någon minut och betyder massvis för mig. Hoppas du har en skön lördag kväll!

Ett omslag till boken – hur går det till?

I dag blev jag påmind om att jag för ett år sedan fick de första omslagsförslagen. Då kunde jag så klart inte visa något på bloggen men när omslaget väl publicerats och jag frågat Linn Henrichson som gjort det om jag fick berätta om hur processen såg ut skrev jag ett inlägg på Debutantbloggen som jag tänkte att jag ska ompublicera:

***

En av de grejer jag såg allra mest fram emot kring arbetet med boken var omslaget. De senaste åren har böcker blivit otroligt snygga (och Instagramvänliga) och också media och bloggar lägger mer märke till hur boken ser ut – fastän innehållet så klart är viktigast.

Men när en går där i bokaffären är det ju i första hand bokens utseende som antingen lockar eller inte. Att kunna sticka ut och ha en bok som är omöjlig att ta tag i är guld värt. Därför var jag väldigt ivrig inför arbetet med omslaget för Vad heter ångest på spanska?.

Hur ser en omslagsprocess ut då? Eftersom det är nåt som ofta sker i bakgrunden tänkte jag att jag skulle berätta om hur det var för mig. Jag frågade naturligtvis “min” fantastiska illustratör om jag får dela med mig av hennes illustrationer och det fick jag. Själv älskar jag att ta del av andras kreativa processer och hoppas det här inlägget kan öppna upp kring hur allt fungerar men också inspirera!

Allt började med att min redaktör Amanda anlitade 23-åriga Linn Henrichson för att göra mitt omslag. Linn läste manuset och jag hade ett enda önskemål – att omslaget gärna skulle få vara grönt. Jag hade nämligen alltid sett framför mig att omslaget ska vara just grönt. I övrigt hade jag inga önskemål och såg mest fram emot att se Linns tolkning av min roman.

I första vändan fick jag fyra fullständigt olika förslag att välja mellan. Jag var så nervös och ivrig när jag klickade upp mejlet med förslagen och behövde verkligen inte bli besviken. I alla fanns något jag gillade och sånt jag inte själv hade förstått att ta upp (är väl därför jag skriver och inte illustrerar). Jag tycker att alla fyra är jättefina men det var en som jag speciellt fastnade för.

omslagsförslag1.jpg
omslagsförslag2.jpg

Det var alltså omslaget längst ner till höger som jag gillade mest. Det var faktiskt svårt att välja, framförallt det med frågetecknet gillade jag jättemycket, men kände att titeln blev för svårläst. Men jag funderar faktiskt på att trycka upp det som en plansch för bara mig själv, hehe.

Men varför valde jag det fjärde förslaget då? Vad heter ångest på spanska? utspelar sig i Ecuador och när jag tänker på Ecuador har bergskedjan Anderna en viktig roll och det är delvis därifrån jag ursprungligen fått tanken om att omslaget ska bli just grönt.

Jag tycker att Linn fångar allt det här så fint med den snöklädda bergstoppen men också det grafiska mönstret. Och det här var ju sannerligen grönt! Nästan för grönt tyckte min redaktör och jag och vi önskade att omslaget skulle kunna få till exempel lite rosa element.

Följande förslag kom någon vecka senare och jag kände direkt att ja, ja, ja! Nu är vi på rätt spår. Jag gillade verkligen ananasen och surfbrädan, som båda har sin roll i romanen (ni får läsa den för att fatta, hehe!).

Fastän jag gillade förslaget kände jag att det blev för “kantigt” och grafiskt (omslagsförslaget till vänster alltså). Det finaste är att Linn verkligen lyssnade på mina kommentarer – och också struntade i de kommentarer som var “dumma”. Det är nämligen otroligt svårt att i ord försöka förklara hur en tänker när det handlar om bilder.

omslagsforslag3.png
färdigtomslag.jpg

När det tredje och slutliga förslaget (omslaget till höger) sedan kom kunde jag inte sluta stirra på det. Det blev så mycket finare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Så häftigt och trollbindande, helt enkelt vansinnigt fint!

Som helhet var arbetet med omslaget väldigt spännande och framförallt var det ett privilegium att få jobba med Linn som är så otroligt begåvad. Jag vet ju att jag är lite jävig men det här är lätt det snyggaste omslaget jag nånsin sett. Med tanke på vilken fantastisk respons jag fått på sociala medier är det många som håller med mig. Vad tycker du om det?

***

Ja, så här såg alltså processen ut. Omslaget till Vad heter ångest på spanska? måste vara den bild jag stirrat allra mest på – jag har haft dem som låsskärm på mobilen och kunde titta på den hur länge som helst. Linn är en sån talang! Omslaget fick ju också ett pris på Helsingfors Bokmässa som Svenskfinlands snyggaste omslag, så jag är inte alls den enda som tycker det är fint. <3

Förresten så funderar jag på att ompublicera gamla inlägg från Debutantbloggen, skrev en hel del bra grejer där under fjolåret. Vad tycker du, bra eller dåligt? Inläggen finns ju liksom redan på internetz men jag tänkte att jag kanske vill ha en del grejer på egna bloggen. Har försökt vara modern och skapat en omröstning, haha!

Borde jag ompublicera fler inlägg från Debutantbloggen?