Fem tips för att hjälpa författare

Att nå ut till potentiella läsare är viktigt för alla författare. Men realiteten är att det finns massvis med bra böcker där ute samtidigt som alla författare inte har ett stort marknadsförinsgmaskineri i ryggen. Den goda nyheten är att du som läsare kan hjälpa dina favoritförfattare! Det är små grejer som kan vara otroligt betydelsefulla. Alla klick och delningar, varje hashtag och recension räknas. Här kommer fem konkreta tips på hur just du kan hjälpa:

Skrivtips (1).png

1. Köp boken
Det här är det mest självklara sättet att hjälpa en författare. Köp boken – till dig själv, till vänner, till släktingar. Till alla som kunde tänkas gilla den. Finns boken inte just i din bokaffär kan du fråga om de kan beställa in några exemplar eller så klart köpa på nätet. Min bok finns bland annat på Adlibris men du kan också beställa ett signerat ex direkt av mig, kontakta mig så fixar vi det!

2. Låna boken på bibliotek
Har du inte råd att köpa boken kan du låna den på biblioteket. För varje utlåning får författaren en (liten) biblioteksersättning. Finns inte boken på ditt bibliotek? Be dem att beställa in boken! På grund av rätt så stor efterfrågan på min bok beställde huvudstadsregionens bibliotek in fler ex av boken – varje bok räknas. När jag kollade läget för nån dag sen såg jag att flera ex av boken var utlånade, så himla roligt fastän boken har över ett år på nacken! <3

3. Prata och skriv om boken 
Berätta om en bra bok för alla som kan tänkas vara intresserade. Själv älskar jag när någon rekommenderar en bok för mig, det känns ju som en personlig gåva! Glöm inte heller hur värdefulla sociala medier är: ladda upp en bild på Instagram eller Facebook, skriv ett blogginlägg – vad som än känns naturligt för dig. Varje inlägg om boken på sociala medier är värdefullt! Glöm inte heller att tagga författaren eller använda boktitelns namn så att andra hittar rätt utan att behöva leta.

  Bilder under hashtaggen #vadheterångestpåspanska på Instagram.&nbsp;

Bilder under hashtaggen #vadheterångestpåspanska på Instagram. 

4. Följ och gilla författaren på sociala medier
Följ författarens Facebooksida och Instagram och gilla gärna uppdateringarna – så syns de för fler människor i flödet och ploppar också upp för dem som inte annars skulle se inläggen. En gillning kan kännas som en värdelös grej, men jag lovar att varje gillning är betydelsefull och genererar mer synlighet. Vill du vara en supermänniska? Dela då ett inlägg. Uppskattas alltid!

5. Skriv en recension
Har du läst boken och gillat den? Skriv gärna en recension på GoodReads, Adlibris och dylika sajter. Många läser recensioner innan de bestämmer sig för att läsa en bok. Men obs! Kom ihåg att skriva ut en spoilervarning om du avslöjar vad som händer i berättelsen.

***

Vill du hjälpa mig? Följ mig på FacebookInstagram och GoodReads. På sistnämnda är medeltalet för Vad heter ångest på spanska? inte speciellt smickrande (just nu 2,85), så en trevlig recension eller ett antal stjärnor är så klart välkommet – men jag vill ju så klart ha ärliga recensioner. Fiskar inte efter fullpoängare hur härligt det än skulle vara. Som sagt, många bäckar små kan hjälpa så otroligt mycket.

Din tur: Vilken författare eller bok vill du boosta i dag?

Min bok fyller ett år – firar med utlottning!

I samarbete med Förlaget.

Exakt ett år sedan var jag med om en av de mest spännande dagarna i mitt liv: jag fick ett meddelande från mitt förlag att min bok kommit från tryckeriet och snabbt som attan rusade jag iväg dit. På Facebook skrev jag: "Det är måndag och det ösregnar men det här är sommarens bästa dag – min bok har äntligen kommit från tryckeriet!!!"

Och oj vilken resa det blev efter det. Som jag skrev förra veckan så har det inte bara varit guld och gröna skogar, men jag är fortfarande så stolt över min debutroman och glad över att många läst och gillat. Det känns faktiskt helt galet att det redan gått ett år?! På ett sätt känns det som minst tre med tanke på hur mycket jag lyckats klämma in och på ett sätt känns det som om året susat förbi fortare än fort?

bokochkarta.jpg

Ettåringar måste så klart firas tänkte jag och eftersom Vad heter ångest på spanska? äntligen finns som e-bok ska jag lotta ut ett exemplar i samarbete med Förlaget. Kommentera det här inlägget (eller alternativt på Instagram, heter kuggekugge) varför just du borde få ett e-boksexemplar. Är du alltid på språng och orkar inte släpa med dig en fysisk bok? Bor du utomlands och kan inte handla i finska eller svenska bokhandlar? Något annat? Svara senast den 15 augusti så är du med och tävlar!

Är du otålig kan du också köpa e-boken på till exempel Adlibris eller läsa på Storytel! Om du mot förmodan missat vad boken handlar om eller vill veta vad andra tyckt så kan du läsa mer här. Tänk att det redan gått ett år?! Hur sjukt? Grattis boken och grattis jag! Hurrraa!

Royaltyn rasslar in på kontot – nu är jag rik! Eller?

Under min coachning ville min coach att jag skulle säga följande mening: "Jag älskar pengar." Jag skrattade lite och kände mig helt knasig när jag sa det, men jag gjorde det trots att jag egentligen ville avfärda meningen. Jag älskar pengar. Vem säger så? Åtminstone inte jag enligt mig själv. Som frilansare med ojämna inkomster tänker jag så klart en hel del på pengar (och att det finns tillräckligt av dem), men är lyckligt lottad och har aldrig på riktigt varit tvungen att tänka på om pengarna faktiskt räcker till.

Jag är absolut ingen miljonär, men jag är inte fattig heller, fastän jag ibland kallar mig fattig kulturarbetare. Men riktigt så är det ju inte. Jag tjänar tillräckligt på mitt riktiga jobb (inte jättemycket, men tillräckligt) så att jag kan skriva. Jag tror Peppe nån gång skrivit om det att det egentligen bara är folk som har tillräcklig ekonomisk trygghet som har tid att skriva skönlitterärt – eller åtminstone tillräckligt med tid fär det. Samtidigt som skrivandet är en extremt billig hobby, så det finns ju en viss dubbelhet här. Men för att kunna skriva bra och fokusera på det krävs pengar – eller åtminstone en möjlighet till pengar.

All tid jag lägger ner på mitt skönlitterära skrivande är nämligen bort från något jag faktiskt kunde få betalt för "på riktigt". Jag har nämligen nyligen fått min royaltyrapport som visar hur många böcker jag sålde i fjol och hur mycket jag nu får fakturera mitt förlag. Fastän summan är något högre än jag hade hoppats på är det ändå inte ens en hel månadslön. Inte ens nära en månadslön. Jag skrev om det här med författarskap och pengar på Debutantbloggen och tänkte att det är dags att ta upp ämnet här på egen blogg. Så här skrev jag i september 2017:

  En humorist skulle kanske skriva "Pengar växer inte på träd" men jag är ju inte sån.

En humorist skulle kanske skriva "Pengar växer inte på träd" men jag är ju inte sån.

Pengar, pengar, pengar

“Grattis till din debut! Är du författare på heltid nu?”

Den här frågan har vissa, med all välmening så klart, ställt mig under den senaste månaden. Jag har skakat på huvudet och kanske skrattat lite. Nej, jag är verkligen inte författare på heltid. I alla fall inte ur ett ekonomiskt perspektiv – att jag lägger ner massvis med tid och tankeverksamhet på att skriva och marknadsföra betyder inte automatiskt att jag skulle kunna glömma allt annat jobb och leva på min bok.

Det är faktiskt ytterst få författare i Sverige och Finland som lever på sitt författarskap – och det är väldigt få debutanter som lyckas med det. Om ens någon? Det förskott jag fått för min debut har gått åt till att trycka upp vykort, tygkassar och att ordna releasefest. Utöver det blev det inte många euro över. En kompis trodde en gång att förskottet skulle vara ungefär 20 000 euro, jag skrattade så mycket då. Med en sån summa kunde jag faktiskt nästan leva på en bok om året.

Men för att en författare ska få pengar måste en bok sälja. Mycket! Under 2015 såldes en finlandssvensk bok i medeltal i 682 exemplar enligt en utredning av tankesmedjan Magma. Alltså 682! Undersökningen omfattar alla utgivna böcker, allt från stort förlag till egenutgivning.

Om vi då räknar med att en författare får ungefär några euro eller några tiotals kronor per bok kan vem som helst räkna ut att ingen lever på 682 sålda böcker om året. Den finlandssvenska marknaden är naturligtvis mycket mindre än den svenska (jämför en population på cirka 290 000 med cirka 9 miljoner), men jag tror att det här inte är jättelångt ifrån den svenska sanningen.

Tyvärr hittade jag ingen liknande statistik för Sverige, men i en artikel i Tidningen Skriva (från 2012) uppskattar Svenska författarförbundets ordförande att bara cirka 100 av förbundets 2700 medlemmar kan leva uteslutande på sina böcker. Alltså knappt fyra procent!

Det här är ju inga nyheter för yrkesverksamma författare – de flesta är medvetna om de ekonomiska realiteterna. Väldigt få skriver för att bli rika, det finns nämligen väldigt många andra enklare och behändigare sätt att tjäna pengar på.

Med det sagt betyder det inte att man inte kan tjäna några pengar alls. Visst blir det några slantar för boken och det blir några slantar till för författaruppträdanden. I den bästa av världar lyckas man få arbetsstipendium och kanske bli översatt. Många bäckar små alltså ifall man inte råkar heta Camilla Läckberg eller Fredrik Backman.

Själv jobbar jag som frilansjournalist och företagare och min lön består redan av många små inkomster, så det här är nåt jag är van vid. Lite skämtsamt sa jag att jag inte skulle behöva oroa mig så mycket för min ekonomi om jag skulle sälja 10 000 ex av min bok, och så råkade jag hitta ett blogginlägg från Sölve Dahlgren där han räknat ut att det är ungefär så många böcker en författare borde sälja varje år för att kunna leva på det.

Men då gäller det att skriva en bok om året och också få den publicerad. Varje jävla år.

Så det här med pengar och författarskap hänger sällan ihop, men det är nog inte därför någon skriver heller. Eller åtminstone inte jag.

***

P1010883.jpg

Nu är jag ju inte riktigt uppe i 10 000 ex om året. Eller ens nära något sådant. Och jag kommer inte ut med en bok varje år, så det här att leva på skrivandet är nog något som inte kommer att ske på länge – egentligen drömmer jag inte ens om att leva helt heltid på mitt författarskap eftersom jag trivs så bra i min journalistroll. Eller kanske säger jag så för att gardera mig och avfärda drömmen om författarskap på heltid för att den känns så utopistisk? Vet inte.

Det som hjälper med ekonomin i år är ju mina två (!) stipendier i vår. Under coachingen skulle jag skriva ner vad drömscenariot inom olika livsområden såsom hälsa, kärlek och familj är och på pengar skrev jag "10 000 euro stipendiepengar om året" (plus en del egen fakturering då). I år har jag blivit tilldelad 7000 euro i stipendier – jag kan knappt tro det alltså! Jag är ju bara 3000 euro ifrån min dröm?! Så fastän jag inte ville ta coachens ord i munnen får jag väl bara lov att erkänna: jag älskar pengar. För utan pengar är det nämligen ganska svårt att leva. Eller skriva.

P.S. Köp min bok! Eller låna den på bibban! Eller rekommendera den till någon annan! Tack! Jag tackar dig i juni 2019 när royaltyn för 2018 rasslar in.

  Inte jätterik men glad ändå. Alla bilder i inlägget är från Lund. &lt;3

Inte jätterik men glad ändå. Alla bilder i inlägget är från Lund. <3

Sommaren är till för läsning

När jag tänker tillbaka till barndomens och ungdomens somrar tänker jag främst på alla ljusa nätter som jag låg uppe och läste, läste, läste. Det finns väl inget bättre än att ligga uppe sent och läsa – utan att ens behöva tända lampan! Eller att installera sig i en bekväm solstol, lägga sig i gräset i skuggan och påbörja nästa bok.

En grej som jag som författare nu märkt är att många tycker att böcker är dyra. 25 euro!! Hjälp! Okej jo, det är väl ingen minisumma, men många som klagar på den summan köper gladeligen några specialöl på krogen samma kväll eller har inget emot att köpa biobiljetter (som också känns hutlöst dyra). Det bästa med en bok jämfört med några öl eller biobiljetter är att den går att läsa om, låna ut till en kompis, ställa in i raden av andra böcker i hyllan. Böcker är helt enkelt underbara!

P1000678.jpg

Och nu har du världens bästa chans att köpa billig sommarläsning om du befinner dig i Helsingfors. I morgon och i övermorgon (29-30.5) kan du nämligen shoppa alla Förlagets böcker för halva priset! HALVA PRISET! Tyvärr gäller erbjudandet bara om du tar dig till Förlagets kontor, men om du har chansen tycker jag absolut att du ska göra det. Min bok befinner sig i minst sagt bra sällskap med resten av Förlagets utgivning.

Eller vad sägs om Själarnas ö av Johanna Holmström, Fågeltaken av Sinéad Obrey, vår LittSkap-antologi Människohundarna, lite feminism i Astra-antologin Denna framtid är vår eller Elin Willows Inlandet? Här bara några böcker jag delar förlag med. För att inte tala om alla Muminböckerna och andra Tove Jansson-klassiker!

  Alla böcker i högen förutom Charlottes Midnattsljus längst ner kan du köpa på förlaget.

Alla böcker i högen förutom Charlottes Midnattsljus längst ner kan du köpa på förlaget.

På tal om läsning så har jag fått ett otroligt roligt uppdrag. Jag ska läsa några böcker och skriva ett kort referat så att ett förlag kan fundera vidare på om de kanske vill översätta boken i fråga. Drömjobbet eller hur?! Eftersom det här är ett jobb som är lätt att ha med sig tänkte jag styra cykelstången mot Simstadion som äntligen (!!) öppnat, simma några längder och sen slå mig ner med en av böckerna i solen. Ah, livet, jag klagar inte på dig just nu.

Vad tänker du läsa i sommar? Och om du mot förmodan inte läst min debutroman Vad heter ångest på spanska? lovar jag att det är perfekt sommarläsning. Så här beskrev en läsare den nyligen på Instagram: "Sol, salsa och öl, vad mer vill man ha? Dessutom var det första gången på länge som jag verkligen slukat en roman. Bra med böcker som sätter igång läsivern, så tack författaren!" Ett bättre betyg än så kan jag faktiskt inte tänka mig! Glad måndag gott folk!

Tack Avicii för inspirationen

I går kväll nåddes världen av att svenska musikern Avicii, eller Tim Bergling, har dött. Det känns som om dödsbuden haglar tätt nu, artist efter artist lämnar oss. Avicii har en speciell plats i mitt hjärta på grund av Vad heter ångest på spanska? och processen. Tillsammans med två andra låtar är det ett perfekt soundtrack till boken.

P1000721.jpg

Om jag skulle vara tvungen att sammanfatta min roman i en låt skulle Aviciis Wake me up vara perfekt. Jag lyssnade mycket på den när jag skrev och den beskriver så bra de känslor jag försökt fånga i boken. Jag har till och med citerat låten i boken.

Jag såg klipp från Sergels torg i dag där svenskarna hyllat Avicii och rördes till tårar. Vilken karriär han lyckades skapa trots att han är så ung. Och så sorgligt när så unga artister dör. Vad har du för relation till Avicii? Själv blir jag ofta glad och energisk av hans låtar och det känns ofattbart att han nu är borta och att det inte kommer någon ny musik av honom i framtiden.

I kväll skålar jag för Aviciis minne samtidigt som jag taggar inför Budapest. Jag åker alltså i morgon och har lyckats packa i tid och har köpt nya byxor som blir perfekta för det varma vädret som utlovas. Jag lovar aktiv bloggrapportering och så hoppas jag på att jag lyckas knäppa en massa fina bilder. Följ mig i realtid på Instagram, lär väl bli en och annan insta story.

Och förresten: tusen tack för alla som redan svarat på enkäten, jag blir så glad. Fyll gärna i svaren om du inte redan gjort det, det tar bara någon minut och betyder massvis för mig. Hoppas du har en skön lördag kväll!

Ett omslag till boken – hur går det till?

I dag blev jag påmind om att jag för ett år sedan fick de första omslagsförslagen. Då kunde jag så klart inte visa något på bloggen men när omslaget väl publicerats och jag frågat Linn Henrichson som gjort det om jag fick berätta om hur processen såg ut skrev jag ett inlägg på Debutantbloggen som jag tänkte att jag ska ompublicera:

***

En av de grejer jag såg allra mest fram emot kring arbetet med boken var omslaget. De senaste åren har böcker blivit otroligt snygga (och Instagramvänliga) och också media och bloggar lägger mer märke till hur boken ser ut – fastän innehållet så klart är viktigast.

Men när en går där i bokaffären är det ju i första hand bokens utseende som antingen lockar eller inte. Att kunna sticka ut och ha en bok som är omöjlig att ta tag i är guld värt. Därför var jag väldigt ivrig inför arbetet med omslaget för Vad heter ångest på spanska?.

Hur ser en omslagsprocess ut då? Eftersom det är nåt som ofta sker i bakgrunden tänkte jag att jag skulle berätta om hur det var för mig. Jag frågade naturligtvis “min” fantastiska illustratör om jag får dela med mig av hennes illustrationer och det fick jag. Själv älskar jag att ta del av andras kreativa processer och hoppas det här inlägget kan öppna upp kring hur allt fungerar men också inspirera!

Allt började med att min redaktör Amanda anlitade 23-åriga Linn Henrichson för att göra mitt omslag. Linn läste manuset och jag hade ett enda önskemål – att omslaget gärna skulle få vara grönt. Jag hade nämligen alltid sett framför mig att omslaget ska vara just grönt. I övrigt hade jag inga önskemål och såg mest fram emot att se Linns tolkning av min roman.

I första vändan fick jag fyra fullständigt olika förslag att välja mellan. Jag var så nervös och ivrig när jag klickade upp mejlet med förslagen och behövde verkligen inte bli besviken. I alla fanns något jag gillade och sånt jag inte själv hade förstått att ta upp (är väl därför jag skriver och inte illustrerar). Jag tycker att alla fyra är jättefina men det var en som jag speciellt fastnade för.

omslagsförslag1.jpg
omslagsförslag2.jpg

Det var alltså omslaget längst ner till höger som jag gillade mest. Det var faktiskt svårt att välja, framförallt det med frågetecknet gillade jag jättemycket, men kände att titeln blev för svårläst. Men jag funderar faktiskt på att trycka upp det som en plansch för bara mig själv, hehe.

Men varför valde jag det fjärde förslaget då? Vad heter ångest på spanska? utspelar sig i Ecuador och när jag tänker på Ecuador har bergskedjan Anderna en viktig roll och det är delvis därifrån jag ursprungligen fått tanken om att omslaget ska bli just grönt.

Jag tycker att Linn fångar allt det här så fint med den snöklädda bergstoppen men också det grafiska mönstret. Och det här var ju sannerligen grönt! Nästan för grönt tyckte min redaktör och jag och vi önskade att omslaget skulle kunna få till exempel lite rosa element.

Följande förslag kom någon vecka senare och jag kände direkt att ja, ja, ja! Nu är vi på rätt spår. Jag gillade verkligen ananasen och surfbrädan, som båda har sin roll i romanen (ni får läsa den för att fatta, hehe!).

Fastän jag gillade förslaget kände jag att det blev för “kantigt” och grafiskt (omslagsförslaget till vänster alltså). Det finaste är att Linn verkligen lyssnade på mina kommentarer – och också struntade i de kommentarer som var “dumma”. Det är nämligen otroligt svårt att i ord försöka förklara hur en tänker när det handlar om bilder.

omslagsforslag3.png
färdigtomslag.jpg

När det tredje och slutliga förslaget (omslaget till höger) sedan kom kunde jag inte sluta stirra på det. Det blev så mycket finare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Så häftigt och trollbindande, helt enkelt vansinnigt fint!

Som helhet var arbetet med omslaget väldigt spännande och framförallt var det ett privilegium att få jobba med Linn som är så otroligt begåvad. Jag vet ju att jag är lite jävig men det här är lätt det snyggaste omslaget jag nånsin sett. Med tanke på vilken fantastisk respons jag fått på sociala medier är det många som håller med mig. Vad tycker du om det?

***

Ja, så här såg alltså processen ut. Omslaget till Vad heter ångest på spanska? måste vara den bild jag stirrat allra mest på – jag har haft dem som låsskärm på mobilen och kunde titta på den hur länge som helst. Linn är en sån talang! Omslaget fick ju också ett pris på Helsingfors Bokmässa som Svenskfinlands snyggaste omslag, så jag är inte alls den enda som tycker det är fint. <3

Förresten så funderar jag på att ompublicera gamla inlägg från Debutantbloggen, skrev en hel del bra grejer där under fjolåret. Vad tycker du, bra eller dåligt? Inläggen finns ju liksom redan på internetz men jag tänkte att jag kanske vill ha en del grejer på egna bloggen. Har försökt vara modern och skapat en omröstning, haha!

Borde jag ompublicera fler inlägg från Debutantbloggen?

Mitt 2017

De två första veckorna av 2018 har redan gått – ibland undrar jag faktiskt om livet är en räcka av "sen ska jag …" Så mycket känns som att en bara går och väntar på något eller planerar framåt medan livet svischar förbi. Okej, förlåt klyschan. Nu ska det handla om fjolåret.

2017 är kanske mitt bästa år hittills i livet? Succéåret 2011 är rätt så svårt att slå, men jag tror ändå att 2017 är strået vassare. Åtminstone är jag strået vassare. Ni vet, lite äldre, lite klokare, lite gladare. Så vad hände då? Dags för lista, fjolårets hittar du här (och där har jag länkat de tidigare årens också).

  Dagen då min bok kommit från tryckeriet. Ser ni hur mina ögon liksom glittrar?!

Dagen då min bok kommit från tryckeriet. Ser ni hur mina ögon liksom glittrar?!

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut?
Årets största, finaste och mest efterlängtade var så klart att jag debuterade som författare! I det ingick att jag fick ordna releasefest för första gången, att jag blev intervjuad på tv – faktiskt hela tre gånger! Den första gången handlade visserligen om frilansliv, men så var jag med i Efter nio och blev intervjuad under Svenska Yles litteraturfest. Och ja så deltog jag i ett radioprogram om dejting. En annan stor grej var att jag för första gången föreläste om företagande och frilansliv.

Genomdrev du någon stor förändring?
Alltså jag kan inte komma på någon stor förändring – förutom att jag under årets sista månader lyckades bli kär och det ÄR ju en stor förändring, men känns som att en ändå inte kan påverka sånt så himla mycket?

  Fick träffa Veronica Maggio på bokmässan i Göteborg. Läser äntligen hennes bok "Allt är för bra nu". LJUVLIG!

Fick träffa Veronica Maggio på bokmässan i Göteborg. Läser äntligen hennes bok "Allt är för bra nu". LJUVLIG!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
JA! Jestas så det kommer barn nu. Men bra bra att nån tar hand om den biten.

Vilket datum från 2017 kommer du alltid att minnas?
Den 16 augusti när jag ordnade releasefest. Så många fina människor, så mycket kärlek! Och så den 21 september när jag träffade en jag blev kär i.

  Så glad på min releasefest med min yngsta gäst, Ebba! Ååhh!

Så glad på min releasefest med min yngsta gäst, Ebba! Ååhh!

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov!

Vilka länder besökte du?
Åh det blev sannerligen ett bra resår. Jag tror jag räknade ut att jag sammanlagt rest minst 50 dagar av 2017 – hur sjukt? Men det var ju också många ställen: Argentina (Buenos Aires, Mendoza), Uruguay, Sverige (Stockholm x 2, Göteborg), Nederländerna (Amsterdam), Tyskland (Hamburg och Berlin x 3), Norra England, Tallinn. Tror det var allt?

  Beställde nya visitkort. Så klart!

Beställde nya visitkort. Så klart!

Bästa köpet?
Tyget till min kartklänning som min syster sydde. Aldrig fått lika många komplimanger för ett plagg?! Är också extremt nöjd med mina flygbiljetter till Mexiko. Avfärd på söndag!

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Så himla många grejer. Mina fina vänner och min familj, boken så klart, att få bli kär. Alla mina resor. Behöver verkligen komma bort ibland för att få lite distans.

  I år hann jag med tre (!) resor till Berlin. Den första var klart soligast.

I år hann jag med tre (!) resor till Berlin. Den första var klart soligast.

Saknade du något under år 2017 som du vill ha år 2018?
Träningsrutin. Alltså min rygg (och mitt huvud) säger snart upp kontraktet om jag inte får rutin på träningen.

Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat och läst. Har varit riktigt urusel på bägge faktiskt. Speciellt läsningen. Jag läste ”bara” 29 böcker?! Jämfört med 50 böcker 2015 och 42 böcker 2016 är det ju ganska skräpigt. 

Vad önskar du att du gjort mindre?
Slösurfat på mobilen och datorn – men det lyckades jag faktiskt minska på i slutet av året. Vill hellre lägga den tiden på läsning!

  I september åkte jag till den engelska kusten för att gå på bröllop. Så himla fint där!

I september åkte jag till den engelska kusten för att gå på bröllop. Så himla fint där!

Bästa boken du läste i år?
Trots skral läsning blev det ju många bra. Vi faller av Anna Platt, Du, bara av Anna Ahlund, Ordbrodösen av Anna Arvidsson, Spleenish av Ulla Donner, Världens vackraste man av Lena Ackebo, White monkey av Adrian Perera, Gryningsstjärna av Charlotte Cederlund. Många bra!

Favoritprogram på TV?
Masterchef Australia var så klart fantastiskt igen. Gillade också The Crown och Master of None på Netflix.

  Vårt LittSkap-gäng gav ut antologin Människohundarna! Bra typer!

Vårt LittSkap-gäng gav ut antologin Människohundarna! Bra typer!

Största musikaliska upptäckten?
Eh, är ju så himla dålig på musik, men har en kille som gärna spelar allt möjligt för mig. Det blir mycket finskt och bland dem så har jag blivit rätt så förtjust i Samae.

Vad var din största framgång på jobbet 2017?
Det måtte väl vara boken? Och att jag fått föreläsa? Och att mitt företags omsättning mer än fördubblades från startåret 2015 till 2017.

  Under våren svettades jag med mitt debutantporträtt för Svensk bokhandel. Tycker det blev bra!

Under våren svettades jag med mitt debutantporträtt för Svensk bokhandel. Tycker det blev bra!

Största framgång på det privata planet?
Får jag säga boken här också? Känns också som en framgång att jag inte gav upp på dejtandet, trots en hel del irriterande och skräpiga dejter.

Vad spenderade du mest pengar på?
Resor och mitt bostadslån. Tror det är samma svar varje år?!

  2017 fick jag glasögon! Har haft glasögon när jag var 6 år och nu igen 25 år senare.

2017 fick jag glasögon! Har haft glasögon när jag var 6 år och nu igen 25 år senare.

Något du önskade dig och fick?
En fantastisk debut, att hitta kärleken.

Något du önskade dig och inte fick?
Finlandiapriset! Nånej nånej. Jag undrar vad det kunde vara? Känns som att 2017 verkligen levererade på alla punkter. Eventuellt kunde jag ha gjort fler mål på våra handbollsmatcher, haha!

  Träffade Sandra Beijer när hon föreläste i Helsingfors i februari. Då bad hon mig skicka min bok till henne och så fick den  vara med på bild på hennes blogg !!

Träffade Sandra Beijer när hon föreläste i Helsingfors i februari. Då bad hon mig skicka min bok till henne och så fick den vara med på bild på hennes blogg!!

Vad gjorde du på din födelsedag 2017?
Jag hade middag hemma hos mig för ett gäng fina typer som alla ändå lämnade mig före midnatt. Jag städade hemma och kollade om nån skulle råka vara online på Facebook-chatten, skrev åt en kompis och de var på väg att sjunga karaoke så jag cyklade in till stan, sjöng Kemiaa av Neon2 och hade en sjukt rolig kväll.

Vad fick dig att må bra?
Allt fint med boken, kärleken.

  Jag och Linn på tryckeriet när vi var och kollade på hur omslaget blir i tryck. Vi var nog båda ganska exalterade tror jag.

Jag och Linn på tryckeriet när vi var och kollade på hur omslaget blir i tryck. Vi var nog båda ganska exalterade tror jag.

Vem saknade du?
Vänner som bor runtom i världen. Hade också varit fint om min mumi skulle ha fått vara med om min release.

De bästa nya människorna du träffade?
Tuomo (+ en massa hans kompisar), Ailin och Ari i Argentina, Linn som gjorde omslaget till boken, plus två nya minimänniskor mina kompisar producerat fram.

Mest stolt över?
Det börjar bli tjatigt, men boken så klart! Svårt att slå en debut liksom.

  I november åt jag kanske världens (till utseendet) najsigaste hotellfrukost. Den var inte riktigt så god som den ser ut, men vad gör det när en får frukost i sängen vid Spree?!

I november åt jag kanske världens (till utseendet) najsigaste hotellfrukost. Den var inte riktigt så god som den ser ut, men vad gör det när en får frukost i sängen vid Spree?!

Högsta önskan just nu?
Något sorts stipendium som skulle göra det enklare för mig att skriva. Jag tror hela tiden att ”snart blir det en lugn period på jobbet” men så kommer det en, två, tre eller sju jobbförfrågningar som jag tackar ja till för att jag inte har nån aning om hur det ser ut nästa månad för att inte tala om hur det ser ut om ett halvår. Jobbet går alltid först och jag skulle så önska mig lite ostörd skrivtid och en möjlighet att få satsa på det.

Vad tänker du göra annorlunda i år?
Förhoppningsvis får jag vara ännu gladare och sura mindre över onödiga grejer. Jag hoppas också på att hitta en bättre skrivrutin – jag måste få skriva ”på allvar” nu!

Det var den listan. Vilket år alltså! Gör gott för en själv att gå igenom allt och tänka på allt som faktiskt hände. 2017 var verkligen ett fantastiskt år, men med en del upp och ner. Nu hoppas jag att 2018 blir lite mer stabilt. Vad kommer du bäst ihåg från 2017? Har du fyllt i listan?

"I said inspirational, not perspirational"

I går kväll kunde jag inte riktigt somna, jag funderade nämligen på vad jag skulle säga inför ett gäng på några hundra gymnasieelever. Jag hade alltså blivit ombedd att hålla ett inspirerande tal, gärna med fokus på att läsa och skriva. Och inte på vilken skola som helst, utan "min" gymnasieskolan.

Det ombedda temat är nåt jag verkligen älskar, men jag tycker det är så svårt att göra ett sånt uppträdande "rätt". En vill ju inte vara tråkig! Dessutom tycker jag att det är svårt att prata inför ett så stort gäng, jag vill hellre ha en dialog med publiken än att jag står och babblar på för mig själv.

  Mitt sätt att bota nervositet? Kartklänning + läppstift!

Mitt sätt att bota nervositet? Kartklänning + läppstift!

Men i dag var det då dags att ställa sig framför det här stora gänget och prata. Det värsta var nästan att det satt en massa av "mina" lärare i publiken – jag var ju typ mer nervös för att prata inför dem än för eleverna, haha. Samtidigt var det sjukt roligt att träffa så många av mina gymnasielärare.

Snacket gick ändå bra tror jag. Så himla svårt att avgöra själv. Jag hade skrivit lappar med anteckningar men det slutade ändå med att jag freestylade största delen. Och svettades. Jag svettas som en tok när jag är nervös. Efteråt tänkte jag på scenen ur Sex & the city (ja, det finns alltid en SATC-referens!) när Samantha ska hålla ett inspirationstal på en cancergala och mest svettas.

Nu efteråt är jag helt slut, det är som om en tar all sin energi och försöker skyffla över den i publiken. Jag hoppas verkligen att ens en elev kände sig inspirerad, då har jag lyckats. Och fastän jag var nervös så kan jag ju inte låta bli att tycka om det och hoppas på många skolbesök och annat liknande i framtiden.

På tal om det – om du vill höra mig snacka (och se mig svettas) ska du komma till Jakobstad den 14 februari. Då kör Jennifer och jag nämligen repris på föreläsningen vi hade i Vasa i november. Ska bli jättejätteroligt att få göra det igen. Ses vi där?

Jag som konstnär

Det är november och i Svenskfinland innebär november Kulturfondenansökningar. Alla finlandssvenskar som är/har varit föreningsaktiva eller sysslar med nån sorts konstnärlig verksamhet har haft något med Kulturfonden att göra. Själv har jag sökt pengar i några år nu, men hittills har jag tyvärr inte beviljats några stipendium – men jag hoppas så klart att det att jag debuterat ökar mina chanser i fortsättningen.

Eftersom jag är en produktiv person med massa idéer ska jag gå all in med årets ansökningar. Jag har några olika projekt på gång/i planerna och sedan uppmuntrade Ellen mig att söka ett arbetsstipendium. Känns ytterst osannolikt att jag får ett, men ett är säkert: söker jag inte det får jag det garanterat inte.

Det svåra är ju alltid att skriva om sig själv utan att låta för dryg, men samtidigt lyfta fram vad en kan och vill och har för planer. Den svåraste frågan är ändå i början av ansökan: "jag som konstnär". Vad ska en egentligen skriva? Så nu outsourcar jag frågan – vad skulle du skriva om mig? Är ju bekant mycket lättare att skriva om nån annan än sig själv. Tar tacksamt emot förslag (men ja ja, visst skriver jag ansökan själv ändå).

Och tack för frågorna jag fick tidigare, ska svara på dem i skilda inlägg så fort som möjligt. Finns det fler frågor är det bara att ställa dem. Börjar bli lite varm i bloggkläderna igen och ska försöka ge den här bloggen mer kärlek i fortsättningen – extra roligt att märka att det faktiskt finns folk som gärna läser! Kram på er, hoppas ni haft en skön helg!

P.S. Ännu i dag är boken 13,50 på finlandssvenska Adlibris, köp köp!

  Så kul att få vara redaktionens tips på Adlibris. Och i vilket sällskap!

Så kul att få vara redaktionens tips på Adlibris. Och i vilket sällskap!

Superpris på boken

Jag är absolut inte den som vill konsumtionshetsa men nu måste jag passa på att tipsa om att min bok har ett superpris under helgen på (finlandssvenska) Adlibris! Nu kostar den bara 13,50. Med koden black15 är det dessutom extra rabatt och boken är bara 11,50!

 Vet inte hur länge black Friday-koden är i kraft (kanske bara idag fredag) men boken borde ha reapris hela helgen! Så nu om någonsin gäller det att passa på att köpa den! Happy reading! 

Boken på Adlibris, köp köp!  

upload.jpg

Trött på mig själv

Ska jag vara helt ärlig så gillar jag uppmärksamhet. Jag tycker det är kul att stå inför folk och prata, att ha allas ögon på mig. Jag har liksom alltid trivts i den rollen och därför tänkte att jag att en debutanthöst ska väl bli sjukt rolig.

Och visst har det varit sjukt roligt, absolut (!), men jag måste också säga att jag börjar vara ganska trött på mig själv. Jag har också fått höra av vänner och bekanta "du syns ju överallt" och så har jag skrattat lite och börjat prata om nåt annat. Det är alltså ingen som sagt det i negativ ton eller så, men jag har ändå känt att jag börjar bli mätt på uppmärksamheten.

Med det sagt så gillar jag fortfarande att det finns ett intresse för boken (och för mig och det jag vill säga), men jag ser fram emot en liiiite lugnare vår med mindre uppmärksamhet och där jag får vara "bara" mig själv. Hasa omkring på mitt hemmakontor i smutsigt hår och inte sminka mig på flera dagar. Aaah!

Det finns ändå ingen chans att jag skulle tacka nej till en intervju eller nåt annat och visst slänger jag mig över varje recension jag råkar hitta. Planen är att försöka ge lite tid och kärlek åt den här bloggen/webbsidan och samla ihop några recensioner och tankar om min bok, men ska passa på att länka till några redan nu.

  Jag älskar att rubriken får det att låta som om jag har nån koll när det gäller att skriva romaner.

Jag älskar att rubriken får det att låta som om jag har nån koll när det gäller att skriva romaner.

Ny tids recension från förra veckan gillade jag mycket, och också resebloggaren Marias recension gjorde mig väldigt glad. I höst har jag också blivit intervjuad som Soc&kom-alumn och har fått ge skrivtips för Svenska Yle tillsammans med en av mina absoluta favoritförfattare och idoler Maria Turtschaninoff (liksom bara det känns ju häftigt).

Finns det förresten några frågor kring det här med att debutera eller att ge ut en bok som du är nyfiken på? Ska försöka svara enligt bästa förmåga ifall det finns några frågor!

Nytt hår, nytryck & bloggträff

Hösten har verkligen kommit i gång med full fart. Jobb trillar in och det händer både det ena och det andra. I onsdags besökte jag min nya frissa (var nu andra gången hos henne) och kapade av ett antal centimeter. Är verkligen konstigt att jag hade jättelångt hår för några år sedan och nu rätt så kort.

nytthår.jpg

En annan utseendemässig förändring är också på väg, i tisdags beställde jag nämligen äntligen glasögon. Jag var på synundersökning redan i början av augusti men det var sååå svårt att välja "rätt" bågar. Tur att jag kunde välja två par de här gången. Visar sen när jag fått glasögonen. Alla säger att jag passar i glasögon, så vi hoppas det stämmer!

Den här veckan har det också blivit två författarträffar. I tisdags var jag på Helsingfors Arbis och pratade för en publik på fyra personer, men det var jättemysigt ändå. Och i morse var det Ratatas bloggträff på Fleuriste med Jennifer, Jennifer, Corinne, Julia, Sandra och Jenna (och Lina som måste rusa iväg på frilansseminarium). Och så klart powerteamet från Förlaget med Amanda, Andrea och Josefin.

Det var jätteroligt att snacka skrivande och bloggande och jag hoppas att jag lyckades säga nåt smart och inte bara svamla. Är kanske inte helt som bäst klockan 9 på morgonen ... Jag är sällan nervös för att prata inför folk, men visst är jag trött efteråt ändå. Jag försöker verkligen ge så mycket jag bara kan och det är väl inte så konstigt att jag känner mig slut efter sån träff.

Den här veckan har det hänt en annan rolig grej – nämligen ska det tryckas upp fler exemplar av min bok! Jag är jätteglad över det och hoppas så klart att boken fortsätter sälja. Men som jag skrev på Debutantbloggen i onsdags så är det ju inga våldsamt stora summor en tjänar på att skriva böcker. Vill du hjälpa mig och boken finns här några tips:

FEM SÄTT ATT HJÄLPA EN FÖRFATTARE.png

Glad fredag gott folk! I kväll ska jag simma på simstadion i månsken och i morgon kväll gör jag ett besök i barnfamiljsbubblan i Grankulla. Och så ska jag försöka ta tag i redigeringen av Nationen. Väldigt taggad på det faktiskt! Skrev också om det på Debutantbloggen förra veckan! Ja, ja. Slut på livsrapport för den här gången!

Vinnaren är!

Alltså wow! Blev så glad över alla fina motiveringar för att få vinna min bok. Och för alla fina hälsningar i kommentarsfältet – det värmde verkligen och det var riktigt knepigt att välja vem av er som förtjänar boken mest. Så i stället för en bok, blir det två! Tack vare att Förlaget bjuder på ett exemplar. Jag föll för följande motiveringar:

Åh jag vill så gärna vinna din bok! Jag ska skriva min gradu i höst för att sedan bli klar ekonomie magister. Så kommer med andra ord vara nergrävd i faktaböcker och vetenskapliga artiklar. Då skulle din bok vara den perfekta pausläsningen, när jag vill låta tankarna flyga iväg till en skönlitterär värld! Tänk mystofflor, god choklad, tända ljus och en bra bok (din såklart) i höstmörkret. Ja, så tänker jag belöna mig själv!

Jag har följt dig och ditt skrivande ett tag. Därför skulle det vara intressant att läsa din bok! Jag var själv halvvägs till att bli jurist när jag började tvivla om det var verkligen rätt val, så på ett sätt skulle boken passa in i min livssituation också.

Jennifer och Sara – mejla mig på michaela.vonkugelgen@gmail.com med era adresser så postar jag bok, tygkasse med bokens omslag och en solkräm från Dermosil! För dig som inte hade lika bra tur har jag också ett specialerbjudande: om du beställer boken av mig senast den 15.9 lovar jag att bjuda på postavgiften!

bokochkarta.jpg

Allt med boken känns fortfarande rätt så overkligt. Är så otroligt glad över många fina recensioner men ändå känns det lite tomt inuti? Antar att det hör till och att det kommer att gå om. Snart ska jag slänga in mig i redigeringen av Nationen, ser verkligen fram emot att få tänka på en annan bok för omväxlingens skull.

Glad måndag på dig! Hoppas du får en fin vecka, själv har jag som sagt fullt upp med jobb och författarroligheter. Och under helgen är planen att göra absolut ingenting. Få se om jag lyckas!

På Sandra Beijers blogg

I går skrev inte mindre än tre (!!) människor till mig att min bok skymtat på Sandra Beijers blogg. När jag fick första meddelandet gick jag så klart direkt in på bloggen och där, i en hög med andra böcker, låg min bok.

upload.jpg

Kändes helt otroligt fint, samtidigt som det känns lite löjligt att bli så exalterad över att skymta på hennes blogg. Jag menar Sandra är ju bara en människa. Men en människa som råkar ha skitmånga bloggläsare. Förhoppningsvis är det många som nu bongat min bok och blivit nyfikna!

Nu är jag på sista etappen av min resa. Ska snart boarda planet i Amsterdam för att landa i Helsingfors efter midnatt. Sen ska jag försöka jobba ikapp det jag inte hunnit med under de senaste dagarna. Jag har ont i musklerna av allt dansande, så det om något är väl ett bevis på att det var roligt på gårdagens bröllop! Ska försöka skriva en utförlig rapport eller åtminstone ladda upp en bild eller två. 

Ett år äldre – vinn min bok!

I lördags var det min födelsedag, hurra för mig! Jag fyllde alltså 31 år och är på nåt sätt väldigt okej med det. Enligt samhället är jag väl misslyckad som är singel och barnlös, men i stället har jag fått göra och får göra så himla mycket roligt. Jag tänker mig att allt det där andra löser sig om det är meningen att det ska ske.

  Fick en magnumflaska cava i present och det gjorde mig naturligtvis jätteglad!

Fick en magnumflaska cava i present och det gjorde mig naturligtvis jätteglad!

Nåväl, firade min födelsedag med att ordna middag för några kompisar. Lagade kantarellpasta på kantareller plockade av pappa och mina fina vänner bidrog med bland annat sallad och efterrätt och så klart en massa skratt och härligt sällskap. Jag avslutade kvällen på bästa möjliga sätt – karaoke!

Hade verkligen inte så stora förväntningar på årets firande, jag känner att allt med boken varit mer än nog, men visst är det bra att ha en "orsak" att samla vänner till fest och umgänge. Blev en jättefin kväll – så där som det brukar med mina vänner.

  Rätt fint ändå att jag lyckas klämma in en middag för 9 personer på mina 29,5 kvadrat!

Rätt fint ändå att jag lyckas klämma in en middag för 9 personer på mina 29,5 kvadrat!

Nu tänkte jag fira lite virtuellt med just dig som läser bloggen genom att tävla ut ett exemplar av min bok Vad heter ångest på spanska?, en fin tygkasse med bokens omslag och en solkräm från Dermosil. Solkrämen kanske inte känns så aktuellt just nu, men det lär väl komma nya somrar?!

För att delta vill jag att du ska skriva en kommentar här i inlägget och motivera varför just du ska vinna ett ex. Kommentera senast söndagen den 3 september så väljer jag en vinnare sen! Lycka till!

vhåps på hög.jpg

När drömmar blir sanna

För ett år sedan hängde jag som gäst hos Förlaget när de hade öppet hus under konstens natt. Då hade jag redan haft en del kontakt med dem, men inget var säkert gällande utgivning. Men jag minns att jag då gick omkring med mitt vinglas i handen och bara hoppades på att jag följande år skulle vara en av författarna på scen. Att jag ett år senare skulle ha en bok att hålla i handen.

konstensnatt2.jpg

I går kväll hände det. Jag läste på scen ur min debutroman. Jag signerade böcker. Och jag märkte att en liten plansch med mitt omslag hängde på väggen. Ett år senare händer allt det jag bara kunde drömma om i fjol. Allt och lite mer.

konstensnatt.jpg

Så ibland blir drömmar sanna. Men det gäller att jobba på det, tro på sig själv och vara förbannat envis. Det är nämligen väldigt sällan nån annan kommer och säger åt en vad en ska göra. Det gäller att "bara" göra det – annars blir det ogjort och drömmarna förblir drömmar.

De senaste veckorna har på många sätt varit väldigt omtumlande och jag väntar på en liten chans att få landa i mina tankar och känslor, utan att ha nån aning om när jag får den chansen. Men visst njuter jag också. Så otroligt mycket. Det jag drömde om i fjol är nu min verklighet. Wow!

Kommentarer trillar in

Det jag väntat på lika länge som på själva releasefesten är att boken äntligen ska få bli läst. Under de senaste dagarna har de första kommentarerna av snabba läsare redan trillat in och jag kan inte säga annat än att jag är glad och lite chockad.

Folk som säger att de sträckläst, en som säger att hon tycker att det är sommarens bästa bok och ett mästerverk(!), andra som skriver att de älskar min bok och nästan alla som önskar att jag ska skriva mer. Fear not, kommer inte att sluta skriva!

  Under helgen har jag signerat och paketerat in böcker som jag ska droppa i närmaste postlåda i morgon.

Under helgen har jag signerat och paketerat in böcker som jag ska droppa i närmaste postlåda i morgon.

Jag försöker nu förbereda mig på att alla inte kommer att lovorda – på Goodreads hittade jag en som tyckte att jag hoppar för mycket från scen till scen och kände genast modet sjunka. Hade lust att förklara att det är så jag skriver – det är scen på scen på scen. Det är så jag vill skriva.

Sen insåg jag att alla inte kan tycka om den stilen (så klart!). Och hen hade ändå skrivit att boken "är trevlig att läsa och den målar upp Ecuador på ett sätt som gör att det känns som att en är där själv". Så det var ju verkligen inte en dålig recension. Men hösten blir garanterat en prövning i känslighet. Det gäller att fokusera på de som gillar det jag gör och försöka strunta i resten. Och minnas att jag ju faktiskt skrivit den här boken för ingen annan än mig själv.

Men hur sjukt är det inte att folk läser? Att de kommenterar? Att boken nu är "fritt byte"? Och hur sjukt är det inte att folk skriver åt mig att de älskar det jag skriver? Jag blir uppriktigt lycklig av varje positiv kommentar och vet inte vad jag ska göra av alla känslor. Det är väl bara att enjoy the ride! Det här händer nu. Det händer.

The time of my life

Vilken fest! Vilken kväll! Vilka människor! Hela gårdagen kändes som en enda enorm kärleksbomb. Jag fick så många fina meddelanden, minst femhundra kramar, en massa bubbel, choklad, blommor och annat fint.

  Festens yngsta gäst Ebba hade matchat sin outfit med mig.

Festens yngsta gäst Ebba hade matchat sin outfit med mig.

Men det jag aldrig kommer att glömma är när jag står där på scen på releasefesten för min debutroman och tittar ut i publikhavet på Tenho och restaurangen är sprängfylld av människor jag tycker om och som vill fira min bok med mig. Då brast det nästan för mig, var så himla fint och overkligt. Det var då jag verkligen förstod att jag har skrivit en bok.

  Min redaktör Amanda och jag.

Min redaktör Amanda och jag.

Kvällen blev ett virrvarr av kramar, signeringar, skratt, hastiga samtal och bubbel. Jag är fortfarande helt överväldigad att det verkligen var så många som kom och som ville fira min bok. Och så många som hörde av sig under dagen och kvällen.

Ett megastort tack till Förlaget som trodde och tror på mig och mitt manus, men ett ännu större tack till världens bästa föräldrar som tog hand om bokförsäljningen hela kvällen. Jag kan bara säga wow – jag har glädjen att känna dom bästa människorna! Bonustack går till min syster Maria som sydde världens finaste klänning till mig! <3

  Mina föräldrar och jag!

Mina föräldrar och jag!

I dag har jag försökt smälta allt som hände i går och bland annat kollat på min absoluta favoritfilm Dirty Dancing. Vid slutscenen började jag gråta, precis som alltid. Nu kändes allt extra mycket. I går var jag Baby och min bok var Johnny och I truly hade the time of my life! Tack alla som delade min stora dag på ett sätt eller annat! Den här dagen kommer att finnas med mig alltid.

Now I've had the time of my life
No I never felt like this before
Yes I swear it's the truth
and I owe it all to you

Fest i kväll!

Nu är dagen äntligen här – releasefest för min debutroman Vad heter ångest på spanska? När jag vaknade i morse kändes det som julafton och födelsedag på en och samma gång, så att säga att jag är lite ivrig är nog en underdrift.

Före festen ska jag göra en annan spännande och rolig grej, men det ska jag skriva mer om sen. Nu ska jag försöka jobba lite, träna och sen börja förbereda mig inför kvällens fest. Jag tror det kommer att bli så himla roligt! Kom, kom om du är i Helsingfors!

Min bok lär också ha dykt upp bokaffärer och i dag såg jag för första gången någon jag inte känner som hade taggat med #vadheterångestpåspanska på Instagram. Så fin bild dessutom! Tänk – nu finns liksom boken i folks händer? Så galet! Och så värt att skåla för i kväll!

  Min bok tycks matcha sjukt bra med detta vin!

Min bok tycks matcha sjukt bra med detta vin!

Mot Stockholm!

Hallå hallå internet! Jag sitter som bäst på Helsingfors-Vanda flygplats och väntar på att boarda mitt plan mot Stockholm. Ska hälsa på min kompis Lisen och bara passa på att njuta av staden.

Kan inte minnas när jag senast besökt Stockholm endast för skojs skull, däremot har det blivit rätt många snabba jobbresor dit de senaste åren. Min plan är att vi ska göra så lite som möjligt. Eller mest hänga i fina parker, ha spontanpicknick och dricka kall öl och skumpa. Och en kanelbulle måste jag få. Det blir väl bra?

Förresten så går artikeln med mig nu att läsa på Hufvudstadsbladets webbsida. Jag gillar att journalisten tog med det jag sa om att min redaktör Amanda, illustratören Linn och jag är ett powerteam på tre unga kvinnor. Är själv stolt och glad för att ha fått jobba med så begåvade personer. Ett sant privilegium.

  Jag undrar hur många foton en kan ta på sin bok? Svar: antagligen jättemånga.

Jag undrar hur många foton en kan ta på sin bok? Svar: antagligen jättemånga.

Mindre än en vecka kvar till releasefesten förresten och i går skrev jag ett inlägg om just releasefester och hur det egentligen funkar på Debutanbloggen. Läs det om du inte redan läst!

Nu undrar jag om jag ännu lyckas klämma in nån random detalj i det här inlägget eller om jag kanske bara ska koncentrera mig på att dricka min skumpa och tagga för Stockholm. Vi hörs när vi hörs men glöm inte att det händer en massa spännande på mitt Instagramkonto. Eller bilder och sånt. Hej hej!