Vecka 42 eller “det löser sig”

Plötsligt är det redan den femtonde oktober?! Va? Hösten är verkligen min mest hektiska tid och nu har jag också insett att det är en tid då jag, trots allt som är på gång, suktar efter nåt nytt, känner mig rastlös, vill ha mer. Men mer av vad? Jag vet inte. Trots det fina höstvädret känner jag också en höstdipp, helt utan orsak. Så kanske det bara är höstmelankolin som sätter sina spår i min hjärna? Nån som känner igen sig?

Helgen gick i väldigt lugna tecken och det var precis det som behövdes. Jag har mest hängt för mig själv, lyssnat på ljudbok, läst både Ny tid och Image från pärm till pärm, läst igenom hälften av ett eget manus på bibliotek och kafé, städat, kokat äppelmos och kollat på broadcast-tv som vilken medelåldersmänniska som helst. Liksom älskar Tanssii tähtien kanssa (finska Let’s dance) för att jag blir på så gott humör av det. Är kanske innerst inne en mommo.

Den här veckan har jag också mycket på gång och känner hela tiden att jag borde göra nåt, fastän det där “nåt” är väldigt oklart för det mesta. Sandra Beijer skrev i dag på sin blogg: “Ändå är det som att jag inte hinner ikapp mig själv, det är en frustrerande känsla. […]Men allt löser sig ju! Det kan man alltid veta och det är det fina med att leva.” Blev så upplyft av det där. Allt löser sig. Alltid. Kanske inte som jag vill eller hade tänkt mig, men det löser sig. Onödigt att stressa upp sig så himla mycket på vägen.

  Berghälls bibliotek är en så otroligt vacker byggnad.

Berghälls bibliotek är en så otroligt vacker byggnad.

Nu tar vi en titt på vad som händer den här veckan då

Måndag: Frukost på kontoret, fix med projektjobbet, fortsätta läsa manus. Lunch med min kompis Hilla och efter jobbet kommer Kicka hem till mig. Jag ska bjuda på kantarellrisotto och pannkaka med äppelmos. På kvällen handboll.

Tisdag: Morgonyoga på kontoret och sen snabbt hem, duscha och åka iväg till Hanaholmen och Business Forum som jag ska skriva om för dem. Jag har också blivit ombedd att ge en kort kommentar/sammanfattning (på engelska!) i slutet av seminariet inför 250 extremt smarta personer. Är orimligt nervös och rädd för att jag ska nåt helt sjukt. Tror ändå det går bra. Om jag klarar av att skriva om det måste jag väl kunna klara av att säga nåt kort om det också?

Onsdag: Workshop och möte om mitt nya deltidsjobb (jag är osäker på om jag får säga vad det är, men berättar senare). Skriva klart artikel från seminariet dagen innan. BodyCombat på kvällen.

Torsdag: Hälsokontroll och två möten inom två olika projekt. Förhoppningsvis lite mer skriv- och redigeringstid.

Fredag: Skriva några texter och allmänt småfix. Skriva/redigera. Delta i kontorets afterwork där vi ska göra en egen blombukett. Älskar alla program som ordnas här!

Lördag: Säsongens första match, hjälp! Är nervös men ivrig, ska bli så kul!

Söndag: Yoga med laget och allmänt söndagsmys samt uppladdning för en jobbresa följande dag.

***

Så en lite lugnare vecka men ändå lämpligt med jobb och sånt. Allra mest hoppas jag på att jag skulle komma in i skrivprojektet. Det är lätt att falla ur, så jag hoppas jag hinner tänka på det nästan varje dag. I morgon går nog hela dagen åt till att vara på Hanaholmen, men alla andra dagar hoppas jag på minst en halv timme manustid. Det är viktigt för mig att jag inte tappar kontakten med texten.

Vad har du för planer för veckan?

Snällveckan eller måste vi jobba så mycket?

Förra veckan var minst sagt galen. Jag vet faktiskt inte om jag nånsin intervjuat så många människor under en vecka eller jobbat med så många olika uppdragsgivare och projekt på så kort tid. I dag när jag vaknade var min första tanke att jag skippar frukosten på kontoret. Det fanns liksom ingen chans att jag skulle orka ta mig dit (fastän jag går dit på några minuter) – eller att jag skulle orka börja jobba genast efter det. I stället bestämde jag mig för att förra veckans kaos måste kompenseras med en snällvecka.

Inget brinner i knutarna så jag behöver inte stressa ihjäl mig, jag hinner gott och väl ta några lugna andetag och sen ta itu med med to do-listan. Jag har på sistone läst flera artiklar som handlar om att väldigt många människor i arbetsför ålder inte återhämtar sig tillräckligt från jobbet – vi jobbar för mycket och vilar för lite och att hela tiden pressa på kommer aldrig att leda till något bra.

Själv är jag helt slut efter en galen vecka. Det blev inte mer än 34 arbetstimmar sammanlagt, men det kändes som minst 70. Jag kan inte låta bli att fundera på om jag är svagare och mer vek än alla andra när jag blir så här slut efter en vecka? Eller är jag bara uppmärksam på min egen ork? Oberoende så tror jag att vi borde fästa mer uppmärksamhet vid hur mycket vi faktiskt orkar med. Dessutom tror jag inte på att allt arbete kan mätas eller jämföras i timmar. Och framförallt tror jag att vi inte ska jämföra oss med andra. Själv råkar jag vara snabb och effektiv när jag jobbar (jag kan faktiskt inte jobba på nåt annat sätt), men det suger också musten ur mig totalt.

  Favoritfrukosten på Roots i Berghäll.

Favoritfrukosten på Roots i Berghäll.

“Du måste jobba hårt för att nå dina drömmar – hårdare än någon annan.” Jag har sett den här (ande)meningen rätt mycket de senaste veckorna. Grundtanken är det väl inget fel på, det är rätt så uppenbart att det krävs arbete för att nå något utöver “det vanliga”. Romaner skriver inte sig själva och ett företag blir inte framgångsrikt utan arbete, men: måste vi verkligen jobba så hårt hela tiden? Jag hör själv till dem som vill så otroligt mycket och skulle gärna ånga på i 100 km/h, men inser att min ork måste vinna över min otålighet. Jag har faktiskt inte så bråttom.

Så den här arbetsveckan inleddes i sängen med nyaste avsnittet av Vår tid är nu och så bjöd jag mig själv på frukost på favoritkaféet. Med lite snällhet i kroppen kändes det i alla fall lite lättare att börja med jobbet. Jag har fortfarande några oskrivna och/eller ofärdiga artiklar från förra veckan som ska bli färdiga plus att nu sätter höstens projektjobb i gång på allvar. Så många bollar i luften fortfarande, men veckan blir inte alls lika galen – tur det! Eftersom många verkade gilla redovisningen av min vecka tänkte jag att jag fortsätter med konceptet.

  Veckans gulligaste intervjuobjekt.

Veckans gulligaste intervjuobjekt.

Vecka 41

Måndag: Skrev utkast till två artiklar, jobbade med en översättning och fixade med projektjobbet. Ser fram emot att nolla huvudet på kvällens handboll. Känns som om att både kropp och hjärna väger minst 500 kg, men det ska väl lite svett råda bot på.

Tisdag: Morgonyoga på kontoret. Läsa igenom artikelutkasten och skriva klart dem & skicka till intervjuobjekten/uppdragsgivare (är i lite olika faser). Börja gå igenom materialet i projektjobbet. Korrekturläsa översättningen.

Onsdag: Möte med projektet. Skriva ut förra veckans sista (och mysigaste!) intervju. Fixa med alla kvitton till min bokföringsbyrå för årets tredje kvartal. BodyCombat och BodyBalance på kvällen.

Torsdag: Layoutmöte om bilagorna/broschyrerna jag är redaktör för. Korrektur av artikeln jag skrev dagen innan. På eftermiddagen ska jag till frissan och är sugen på lite omväxling!

Fredag: Göra klart allt som blivit ogjort under veckan, förhoppningsvis fundera lite extra på bloggen. Eventuellt plocka upp ett skrivprojekt. Om jag orkar.

Lördag: Helsingforsmarthorna ordnar klädbytardag, vilket verkar skoj! Ska nu i veckan försöka samla ihop lite kläder jag inte längre använder och förhoppningsvis byta till mig nåt fint!

Söndag: Läsa bok, laga mat, sova länge. Inga måsten.

  Ett nyvärpt ägg – jag har nog aldrig hållit i ett så färskt ägg och hade lust att stjäla med det hem, men det kanske inte hade uppskattats. I stället fick jag med mig en påse äppel som jag ska koka sylt/mos på.

Ett nyvärpt ägg – jag har nog aldrig hållit i ett så färskt ägg och hade lust att stjäla med det hem, men det kanske inte hade uppskattats. I stället fick jag med mig en påse äppel som jag ska koka sylt/mos på.

Förhoppningen är att vara avsevärt mycket piggare nästa veckas måndag än i dag och känna att min hjärnverksamhet inte är så seg som nu. Dessutom är jag inte en speciellt trevlig människa när jag är trött och stressad (vem är nu det iofs?). När jag är trött har jag inte heller så mycket lust att göra nåt utan vill bara ligga i soffan och slökolla tv – vilket definitivt är bra mellan varven. Men det ska också göra riktigt gott att svettas bort lite trötthet och seghet på handbollsplan om en timme.

Känner du att du får tillräckligt mycket vila? Eller känner du en konstant press att prestera och visa att du är värd din lön/ditt jobb? För sanningen är ju att vi lever i ett sjukt prestationssamhälle och det kan vara så otroligt svårt att tagga ner – speciellt om en upplever att “alla andra” verkar ånga på utan några större problem och når dröm efter dröm. Men så är det så klart inte. Och kom ihåg: inget går sönder av att du vilar en dag. Däremot kan du gå sönder om du inte vilar. Och det vill du väl inte?

P.S. Du har väl inte missat min recension av debutromanen Bara lite till som handlar om just det här. Jennifer skrev också en jättebra recension på boken!

Kaosveckan

  I buss på väg mot Tavastehus. Att vakna 6.30 är inte speciellt kul, men uppenbarligen går det också!

I buss på väg mot Tavastehus. Att vakna 6.30 är inte speciellt kul, men uppenbarligen går det också!

Kaosveckan håller på att kulminera. I dag när jag kom hem från Tavastehus åt jag lunch på en restaurang i centrum, skrev klart en artikel och gjorde de intervjuades ändringsförslag till en annan artikel och skyndade iväg på dagens andra intervju. Väl framme på Svenska litteratursällskapet insåg jag att jag hade glömt mina häften/anteckningsblock på restaurangen! Så jag fick börja intervjun med att be om nåt att anteckna på. Kände mig som ett fullblodsproffs, ehe.

I morgon ska jag “bara” skriva två artiklar och göra en telefonintervju + att jag så klart har en hel del grejer på hög jag kunde göra, men det får antagligen vänta till nästa vecka. Så galet att så gott som allt händer just en och samma vecka. Men jag räknade just att jag för den här veckans arbete kan fakturera närmare 3000 euro, vilket är helt sjukt. Det är liksom mer än vad jag fakturerat flera månader i år (ja, livet som frilans innebär verkligen inga särskilt stabila inkomster). Nästan 3000 på en vecka är nog nåts sorts personligt rekord. Visserligen har jag också intervjuat över 20 (!) personer när veckan är slut, så kanske helt okej.

Det intressanta är att jag trots allt jobb inte jobbat mer än sex timmar i medeltal per dag hittills. Eftersom jag trackar min arbetstid med hjälp av Toggl har jag koll på hur mycket jag jobbat (så intressant arbetsverktyg, ska definitivt blogga om det här asap). Så om vi bara ser på faktiska arbetstimmar den här veckan är det ju inte så mycket, eller mindre än “vanlig” arbetstid, men jag är ändå helt slut. Själv förespråkar jag sex timmars arbetsdagar (med full lön), jag tror det skulle göra mycket gott, men nu är jag för trött för att börja argumentera för det. Så det får väl också bli ett inlägg nån gång senare när hjärnan fungerar.

  Screenshot på veckorapport från Toggl.

Screenshot på veckorapport från Toggl.

Läsvärda blogginlägg skrivna av andra

Tills jag klarar av att formulera nåt smartare slussar jag dig vidare till ett antal bloggkollegor som levererat tankar jag håller med om och skulle vilja fortsätta diskutera. Eller ta fasta på ur min synvinkel och argumentera och kommentera.

Så många bra och tänkvärda inlägg alltså! Tur att andra levererar smarta inlägg samtidigt som min hjärna blir mer mos för varje dag som går. Som tur är det fredag i morgon och jag har bokat in massage, slår på stort med 1,5 timme, aah! Min kropp kommer att tacka mig. Och efter det ska jag köra iväg till lande och får vara ledig på lördag, på söndag blir det veckans sista intervju. Men jag lär väl överleva den här veckan och är tacksam över att nästa vecka inte är alls lika galen. En vecka orkar jag i den här takten, men att hela tiden hålla på så här? Nej tack!

  Fun fact: har ett tvångsmässigt beteende. Varje gång jag går förbi Domkyrkan i Helsingfors måste jag ta en bild.

Fun fact: har ett tvångsmässigt beteende. Varje gång jag går förbi Domkyrkan i Helsingfors måste jag ta en bild.

Jobbtober är här

Den första oktober märks i kalendern och mejlboxen. Nu börjar hösten på riktigt – åtminstone på jobbfronten. Den här veckan jobbar jag för sju (tror jag) olika uppdragsgivare och mejlas med några till om eventuella/kommande jobb senare i höst. Så ibland blir det lite snurrigt i huvudet och väldigt många mejl och andra meddelanden. Men jag klagar absolut inte, just så här måste ju frilanslivet nästan se ut för att en ska kunna överleva ekonomiskt.

Förra veckan fick jag också roliga nyheter. Ni kanske minns att jag skrev om att jag ansökt som mentor vid Helsingfors universitet och i torsdags blev det klart att jag kommer att vara en av mentorerna! Jag är så himla nyfiken på vad mentoreringen kommer att ge – både mina aktorer (som det tydligen heter) och mig. Första träffen blir först i november, men jag är redan taggad. Om du är studerande vid HU kan du söka med i mentoreringsprogrammet här.

  Morgonens frukost på kontoret. Bästa sättet att få mig i gång på måndag morgon!

Morgonens frukost på kontoret. Bästa sättet att få mig i gång på måndag morgon!

Överlag är jag glad för att jag under de senaste veckorna blivit kontaktad av både bekanta och icke-bekanta gällande jobb. Som jag skrivit säkert hundra gånger: så gott som alla mina jobb kommer via en kompis, bekant eller en tidigare kund som rekommenderat mig för någon annan. Därför tycker jag att det är så otroligt svårt att tipsa andra om hur de ska hitta kunder, men här finns i alla fall fem tips för att få frilansjobb. Kanske det i alla fall kan fungera som en liten inspiration?

En otroligt viktig grej: ha en webbsida med kontaktuppgifter. Skriv ut din e-postadress och telefonnummer. Jag blir lika galen varje gång när det enda jag hittar är ett kontaktformulär, gaah! Det måste gå att få tag på dig – ha också med en bild på dig själv. Alltid trevligare att ringa upp nån som en sett ett ansikte på. Viktigt också att svara i telefon. Kanske ett av tio samtal jag får handlar om jobb och resten är telefonförsäljare, men det är viktigt att svara just den där ena gången!

Min mest hektiska arbetsperiod under hela året börjar just nu och jag bävar redan lite för vad jag är för en människa när julen kommer, men kanske det bara är att inse att hösten är min mest hektiska period. Tidigare i år drömde jag om att åka iväg till Argentina i november men på grund av både ekonomiska och helt praktiska orsaker blir det inget av den resan. Kanske i vår? Känns ändå rätt onödigt att åka till andra sidan jorden för att stressjobba. Plus att vissa jobb faktiskt kräver en del närvaro. Dessutom: Argentina finns nog kvar nästa år också. <3 Men nu tänkte jag att vi skulle ta en titt på den här galna jobbveckan:

  Så vackert i naturen nu!

Så vackert i naturen nu!

Min vecka

Måndag: Frukost på kontoret. Skrivjobb med en bilaga/tidning jag är redaktör för. Lunch med min kompis Pupi. En intervju för Svenska litteratursällskapets tidning + skriva ut utkast för artikeln. Bekanta mig med forskningsprojektet jag jobbar med i höst + lite översättningar inom det. Plus ett antal mejl & fakturor att skicka. Handbollsträning på kvällen för att nolla huvudet.

Tisdag: Morgonyoga på kontoret. Korrekturläsa/skriva färdigt måndagens artikel + gå igenom översättningarna för projektet. Möte på Hanaholmen om ett event jag ska skriva om. Delta i Nordvisions hackday på Hanaholmen och skriva artikel om det. Kompisdejt med Hanna på kvällen.

Onsdag: Waffle Wednesday på kontoret, möte med forskningsprojektet + jobb inom det. Skriva färdigt artikeln om hackday. BodyCombat & BodyBalance på kvällen.

Torsdag: Reportageresa till Tavastehus för att skriva om ett projekt, bussen startar 8.05 och så är jag tillbaka i Helsingfors lite efter två. Klockan tre gör jag en intervju på SLS. Om jag inte är helt mosig i huvudet ska jag försöka skriva utkast till bägge artiklar (hoppas på att kunna jobba på tåget hem).

Fredag: Skriva klart alla halvfärdiga artiklar. Skriva några texter för bilagan. Planera kommande vecka så att jag har koll. Åka iväg till lande, aah!

Lördag: Ledig dag, funderar på om vi borde laga pasta själv? Länge sen sist! Ser också fram emot att läsa bok och kanske spela spel på kvällen.

Söndag: Intervju i Pargas för bilagan och sen köra hem. Kanske skriva ut artikeln. Om jag orkar. Men gillar att skriva så fort som möjligt, första versionen blir ändå aldrig bra.

Puust! Så ser alltså den här veckan ut! Obs! Det här är en extremt galen vecka till och med för mig, men vissa veckor blir helt enkelt så här. Dessutom är det ju bara måndag så vad som helst hinner hända före fredag – det kan komma ett plötsligt översättningsjobb eller nåt annat. Jag vet riktigt aldrig hur veckorna blir, men jag kan inte påstå att jag ogillar det. Tråkigt blir det i alla fall inte!

Förresten, vad tycker du? Vill du på måndagar läsa om hur min kommande vecka ska bli? Kanske det också lite öppnar upp mitt arbete på ett tydligare sätt? Ibland känns ju mitt jobb inte ens som ett “riktigt” jobb för mig, hehe. Men där har kontoret hjälpt en hel del! Men kommentera eller klicka på hjärtat så vet jag om du tycker det är yay eller nej att läsa om min vecka!

  I dag kom höstjackan på för första gången. Varför köpa en ny, när den här tio år gamla trotjänaren funkar bra??

I dag kom höstjackan på för första gången. Varför köpa en ny, när den här tio år gamla trotjänaren funkar bra??

Kan jag vara någons mentor?

Bli mentor 2018–2019! Så löd ett ett mejl som skickades ut till alumner vid Helsingfors universitet för några veckor sedan. Jag läste på om hur mentoreringen fungerar och tyckte det lät intressant, det skulle alltså gälla mentorering av studerande. Jag tänkte, varför inte? Jag gillar att dela med mig av min kunskap och mina erfarenheter och vill gärna uppmuntra andra att jobba för sina drömmar och fundera över vad de egentligen vill göra i livet. Just nu förändras arbetslivet i rasande fart och “vanliga” jobb kanske inte längre finns om ett tiotal år – vem vet?

När jag kollade vem som varit mentorer under senaste omgången blev jag lite modfälld. De flesta var betydligt äldre än jag, var höga chefer och kändes allmänt bara hundra gånger mer kompetenta och vuxna än jag. Jag kände mig som en bluff men skickade ändå in en ansökan till programmet. Kanske de har brist på unga människor som kan och vill vara mentorer? Kanske de gärna skulle ha fler svenskspråkiga grupper?

Och kanske har jag faktiskt något att ge.

Nej, jag har inte suttit på nån hög post i ett renommerat företag och har inte heller över trettio års erfarenhet av arbetslivet. Däremot har jag över tio års erfarenhet av journalistyrket – jag har jobbat med radio, tidning och webb. På två språk dessutom. Jag har gett ut en roman (och håller på med några böcker till), varit min egen chef i snart sex år, designat min egen webbsida, byggt ett stort nätverk av människor, översatt massvis med texter, bevisligen inspirerat bloggläsare osv osv.

 Foto:  Jennifer  (som skrivit ett jättebra inlägg om vad  det viktigaste du har som företagare ).

Foto: Jennifer (som skrivit ett jättebra inlägg om vad det viktigaste du har som företagare).

Allt jag har gjort grundar sig på ett genuint intresse, nyfikenhet och passion. Jag vill så otroligt mycket och vägrar ge upp på vägen. Och det är just det jag skulle vilja förmedla vidare. Jag läste i går Malins funderingar om att vara en självutnämnd coach och att eventuellt börja erbjuda konsulttjänster. Varför inte? Hon skriver att folk redan brukar höra av sig till henne och lite så är det för mig också, jag är en sån som folk frågar.

Fastän jag vet att jag har mycket att ge kändes det nästan lite pinsamt att skicka in min ansökan till mentoreringsprogrammet. Tänk om jag helt missuppfattat grejen? Men å andra sidan: vad är det värsta som kan hända? Att det inte blir något. Och det är sist och slutligen inte så farligt. Vi måste bli mindre rädda för att få ett nej. Men vad skrev jag i min ansökan då? En punkt handlade om vad jag skulle fokusera mentoreringen på och jag skrev ner följande:

  1. Att vara sin egen chef. Allt fler är tvungna att leda sig själva i arbetet, hur fungerar det i praktiken?

  2. Arbeta som frilans. Finns det jobb inom mediebranschen? Går det verkligen att överleva som frilans?

  3. Vikten av nätverk. Ingen klarar sig ensam och att ha ett bra nätverk hjälper oberoende av om du vill starta eget eller om du vill jobba som anställd.

  4. Framtidens arbetsliv. Ska vi verkligen jobba 9-17 varje dag eller finns det andra sätt att se på arbetslivet?

  5. Kreativitet och drömmar. Att våga följa sin dröm och satsa på den, hur banalt eller omöjligt det än känns.

Vad säger du? Låter det intressant? Tror du att jag kunde bli en bra mentor? Har du själv haft en mentor eller coach? Vad har du fått ut av det? Jag hade ju en tre månaders coaching i våras och det gav mig mycket. Helt annat än det jag hade förväntat mig och ändå helt rätt grejer. Ibland behöver vi ju bara prata med varandra – svårare än så behöver det inte vara. Och prat, det kan ge så otroligt mycket.

10 tips för dig som vill starta eget

Har du funderat på att starta eget? Du kanske velar på grund av diverse orsaker – och oj så jag förstår dig. För mig kändes det som ett jättestort steg att starta eget företag, fastän jag redan frilansat i två år vid det skedet. Jag tror många tänker att ett företag är ett evighetsprojekt, när en väl börjat så "får" en inte sluta. Men så är det inte alls.

Att driva företag kan vara så otroligt givande, men också så klart tungt. Inte minst ekonomiskt, eftersom en stabil månadsinkomst inte är säker. Men hur många saker är egentligen säkra här i livet? Jag tror vi är onödigt rädda för att våga förverkliga våra drömmar. Och sen när vi gjort sitter vi kanske och tvivlar på vårt val, med jämna mellanrum funderar också jag på hur jag ska få mitt liv att gå runt ekonomiskt.

Därför är det jättebra att bli påmind om varför jag valt att jobba som jag gör. Förra veckan började konceptet Waffle Wednesday på mitt kontor, det går ut på att det först är en kort föreläsning och så våfflor och mingel. Som jag förstått det är tanken att inspirera och engagera. Först ute var restaurangföretagaren Kim Heiniö som också är en av grundarna bakom coworking-stället jag sitter på. Mycket av det han sa var "självklart", men ändå så nyttigt att höra. Så här kommer 10 tips till dig som funderar på att starta eget eller kanske redan driver eget. Det är Kim Heiniös tips som jag lite omformulerat till bloggen.

  Foto: Unsplash/Austin Chan.

Foto: Unsplash/Austin Chan.

1. Var nyfiken

Hur fungerar världen omkring dig? Hur gör andra? Heiniö som själv äger ett antal restauranger sa att han på varje ny restaurang som han besöker kollar hur de gör. Hur har någon annan löst ett liknande problem du har? Vad kan du lära dig?

2. Ha passion

Du måste ha passion för att orka driva eget. Det är hård konkurrens och därför krävs ett engagemang på 100 procent. När du verkligen älskar det du gör kommer du också att vilja satsa mycket mer på det. Eller som Heiniö sa: "I love it, comes from the heart."

3. Våga ta risker

Det gäller att våga för att vinna. Heiniö pratade om att våga vara lite våghalsig eller kanske dumdristig. Du ska inte heller vara rädd för att misslyckas. Alla har misslyckats nån gång. Sen gör du ett nytt försök!

4. Stresstålighet

Du måste vara stresstålig, du vet aldrig vad som händer nästa dag och som företagare stöter du på många problem. Problemen får ändå inte störa din nattsömn, i så fall finns det inte längre någon poäng att jobba för dig själv.

5. Ha ett tydligt fokus – och gör det bra

Vad du än gör, se till att göra det bra. Ta hjälp av andra som kan ha bra idéer och kom ihåg att lyssna. Heiniö poängterade också att det är viktigt att ha ett tydligt fokus och att veta vad en ska göra. Du kan inte göra allt på en gång, så välj det du är bäst på och fokusera på det.

  Foto: Unsplash/Steve Harvey.

Foto: Unsplash/Steve Harvey.

6. Hitta rätt människor

Fastän du kanske jobbar ensam är andra människor det viktigaste för dig. Du kan inte göra nåt ensam, ofta behövs ett bra team. Har du inget team ska du i stället nätverka och försöka hitta likasinnade som förstår din situation och kan stöda dig. När du talar om din passion och din idé är det också lättare att hitta andra människor att knyta till.

7. Vet vad du säljer

Det går att sälja nästan vad som helst så länge en gör det bra. Men vet du inte riktigt vad du säljer är det svårt. Heiniö talade om app-ivern, i ett skede skulle alla företag ha en egen app, men få funderade på vad folk egentligen ska göra med appen. Varför får du folk att ladda ner en app, läsa ett blogginlägg, köpa en tjänst? Vet alltså vad du säljer och hur.

8. Jobba inte för mycket

"More is not more", sa Heiniö. Du måste se till att inte jobba för mycket. Det gäller att hitta en balans i livet. Det finns absolut ingen poäng med att jobba 16 timmar om dagen. Visst kan det finnas tyngre perioder med mer jobb, men meningen är inte att du ska slita sönder dig på jobbet. I så fall kan du lika bra lägga ner företaget.

9. Våga fatta beslut

Som egenföretagare har du oftast ingen annan att vända dig till. Du måste fatta beslut. Vissa beslut kan vara svåra att fatta, men du måste bara göra det, det är viktigt att kunna gå vidare i arbetet. Och sen ska du också våga stå fast vid det beslutet och inte börja vela.

10. The money will follow

Det allra viktigaste i ditt företag är din företagsidé. Utgå alltså inte ifrån att du ska tjäna mycket pengar, utan utgå ifrån din idé. Har du en riktigt bra idé så kommer pengarna att komma förr eller senare. "The money will follow", som Heiniö sa. Med andra ord: gör det du vill göra och gör det bra.

"Don't be afraid of failing, it's always a new start."

  Foto: Unsplash/Ian Schneider.

Foto: Unsplash/Ian Schneider.

Avslutningsvis sa Kim Heiniö att det gäller att inte vara rädd för att misslyckas. Ett misslyckande är alltid en ny början och något du kan lära dig från. Våga också lita på intuition och magkänsla. Det går att göra hur många marknadsanalyser som helst och räkna ut vad som lönar sig eller ej, men ibland gäller det att strunta i det och gå på känsla. Ibland blir det ett misslyckande, en annan gång blir det storsuccé. Men det kan du inte veta förrän du gett det en chans.

Vad tycker du? Bra tips eller självklarheter? Håller du med? Blev du inspirerad? Själv tyckte jag att Heiniö sa mycket klokt. Jag gillar också företagare som verkligen tänker med hjärtat och gör sånt de vill göra och är intresserade av. Någon som brinner för det hen gör kommer att lyckas förr eller senare. Heiniö verkade också ha en väldigt bra inställning både till sig själv som chef och sina anställda. Och som han sa: människorna är det viktigaste. Eller som jag skulle formulera det: pengar ska aldrig få bli viktigare än att människor har det bra.

P.S. Nästa Waffle Wednesday är den 19 september! Öppet för alla!

Livet som företagare & fem tips för dig som anlitar en frilans

I dag firas företagarnas dag i Finland. Kanske ytterligare en nonsensdag tänker någon, men jag tänkte ta tillfället i akt att snacka om att vara privatföretagare. Jag har haft eget företag, Pinions ky, sedan januari 2015. Före det frilansade jag i två år och har vuxit upp med föräldrar som varit företagare så jag har en hel del erfarenhet av livet som (och med) företagare.

Länge stretade jag emot. Jag ville inte bli företagare. Jag hade sett hur uppslukade mina föräldrar var av jobbet och ofta var jag den sista som blev hämtad från dagis (ingen skada skedd där, obs!). Men att streta emot företagarjaget var som att streta emot mitt innersta väsen. När jag till slut tog steget och startade eget var det en kompis som kommenterade med ett "äntligen!". Jag är företagare i själen och den här livsstilen jag valt fungerar jättebra för mig. Ellen bloggade nyligen om "Att förlåta sig själv för att man älskar sitt jobb" och jag kände igen mig i mycket.

Själv har jag haft turen att ha många bra jobb. Det finns faktiskt bara ett jobb jag vantrivdes på men då var jag den enda i Finland när resten av gänget satt i Stockholm. De verkade inte heller alls förstå min kompetens eller mig över huvud taget, så kanske inte så konstigt att det inte var så kul. Och mitt största problem var att jag hade för lite att göra. Jag tjatade på dem att jag vill ha mer jobb och försökte själv också "hitta på" arbetsuppgifter åt mig, men icke.

En grej som också irriterade mig då var att jag inte hade så mycket makt att bestämma. Och jag älskar att bestämma (krhm, skön egenskap eller hur?). Men väldigt ofta har jag en bestämd åsikt om hur något ska göras. Inte så att jag inte lyssnar på någon annan eller är omöjlig i grupp, men när det gäller mitt eget jobb och hur jag lägger upp det så vet jag själv (oftast) vad som funkar och vad som inte.

IMG_20180905_122105-2.jpg

Det betyder inte att varje dag som företagare med bestämmanderätt är en dans på rosor. Nej verkligen inte. Som företagare ansvarar jag för allt själv, jag har ingen arbetsgivare att vända mig till. Inga kollegor. Jag ska själv ha koll på alla skatter, moms och pensionsförsäkringen. Jag vet aldrig hur mycket jag kommer att kunna fakturera nästa månad och har ännu mindre koll på vad jag jobbar med om ett halvår. Ibland blir jag också trött på att faktiskt bestämma allt själv och saknar någon att bolla med.

Men att få vara fri vinner över allt annat. Friheten är ibland relativ, men jag är friare än om jag hade ett "vanligt" jobb. Jag har också råd att leva med en ekonomisk osäkerhet. Jag har ett skyddsnät och har nu snart i sju år avbetalat mitt bostadslån. Jag brukar skämta om att om allt skiter sig, då säljer jag min lägenhet och flyttar hem till mamma och pappa. Det är en trygghet många inte har och som jag uppskattar. Men det betyder så klart inte att jag rullar omkring i pengar och skrattar hela vägen till banken. Varje månad, oberoende av hur mycket pengar jag drar in, betalar jag ungefär 500 euro företagarpension. Och en hel del andra utgifter också. I år har ungefär hälften av det jag dragit in gått till löpande kostnader.

Jag är inte rik i pengar, men jag är rik på andra sitt. Jag är i ett drömläge. Jag får jobba med det jag älskar: text och ord. Ibland får jag skriva en jätteintressant artikel och ibland gör jag en svintråkig översättning, men ingen har ett jätteroligt jobb hela tiden. Det bästa är att jag inte riktigt vet vad jag kommer att jobba med om ett år. Med jämna mellanrum trillar det in nya samarbetsförslag. Oftast är det så att någon jag känner (bra eller knappt alls) tipsar om mig till någon som hör av sig. Det är faktiskt så jag fått en stor del jobb. Via nätverk, via kompisar, via att göra ett gott jobb. Mitt goda rykte sprids och det är jag tacksam för.

Jag har tidigare skrivit fem tips om hur samma kund gärna beställer något nytt av mig. Malin skrev också nyligen ett bra och tydligt inlägg för hur nya företagare kan hitta kunder. Det går faktiskt att överleva som frilans och företagare, men precis som mycket annat så kräver det arbete. Och kanske lite tur. Att vara på rätt plats i rätt tid kan betyda allt, men det är också omöjligt att planera in. Jag tror mycket hänger på att du verkligen vill göra det du valt att göra. Med passion kommer en långt.

femtipsförattanlitaenfrilans.jpg

Fem tips för dig som ska anlita en frilans

Men som företagare är en ju så klart beroende av att faktiskt bli anlitad. Och fastän alla kunder är välkomna så finns det ändå vissa grejer som kunde funka bättre och smidigare. Därför tänkte jag komma med några tips till dig som kanske ska anlita en frilans eller köpa tjänster av ett annat företag.

1. Ha en tydlig beställning

En tydlig beställning och bra brief är frilansarens bästa vän. Vad handlar jobbet om? Vad förväntas av frilansaren? När ska jobbet vara gjort? Vad ingår i arvodet? Ibland får jag väldigt luddiga förfrågningar och då är det ganska svårt att ta ställning till det då jag inte riktigt vet vad jag förväntas göra. Så gör klart för dig själv och den du anlitar vad du egentligen vill ha.

2. Svara på mejlen

Finns inget så irriterande som uppdragsgivare som inte svarar på mejl med frågor om det pågående projektet. Ofta hänger mitt fortsatta arbete på att jag får ett svar. Ingen kräver ändå att du måste svara inom fem minuter, men senast nästa dag känns rimligt tycker jag (eller meddela att du återkommer så fort som möjligt). 

3. Lyssna på experten du anlitat

Det finns antagligen en orsak till att du valt att anlita den här personen, jo för att hen är expert på sitt område. Fastän du tror att du vet exakt hur något ska skötas så lönar det sig ändå att lyssna på vad experten har att säga. Hen kanske har en sjukt bra idé som du aldrig hade kommit på? Ofta ser utomstående personer många saker tydligare i och med att de inte är så insyltade plus att de har ett annat perspektiv.

4. Betala fakturan i tid

Jag har inte råkat ut för några lurendrejare, men ibland har jag fått påminna ett antal gånger om en obetald faktura. Det är lika irriterande varje gång! I en del fall kan företagarens hela ekonomi dessutom hänga på att fakturan blir betald. Så se till att betala i god tid.

5. Tipsa andra om du hittat en "bra typ"

Har du anlitat nån som gjort ett jättegott jobb? Sprid ordet! Det finns inget bättre sätt att få ett jobb än via en rekommendation av någon en litar på. Dessutom blir alla företagare glada när de hör att en kund tipsat om en till en annan. Spread the love!

  Mitt nya fina kontor (och kollegor som kan agera fotohjälp). &lt;3

Mitt nya fina kontor (och kollegor som kan agera fotohjälp). <3

Hurra för företagare!

Glad företagardag till alla företagare! Och du som inte är företagare: tänk på hur du kan stöda företagarna i din närhet. Kanske besöka det lilla kaféet, köpa ett plagg som inte tillverkats av någon kedja, gilla eller dela ett smart inlägg på sociala medier, anlita någon du känner för renoveringen. Det finns många sätt att hjälpa och stöda folk som jobbar med eget företag och en företagare uppskattar all kärlek och hejarop som finns att få!

Själv firar jag företagardagen på mitt nya kontor. Jag började morgonen med en inspirerande föreläsning av företagaren Kim Heiniö. Det han sa var egentligen inga nyheter, men det är alltid bra att bli påmind om varför jag valt att jobba som jag gör. I grunden handlar företagandet alltid om samma saker – oberoende av bransch. Kim sa så många smarta saker så jag tror att jag ska samla de tankarna i ett skilt inlägg.

Har du funderat på att starta eget? Bara gör det! Jag svarar också gärna på frågor om det är nåt du funderar på eller om jag kan hjälpa. Som typisk kvinna skulle jag vilja skriva att jag inte är nån expert på området, men det är en lögn med tanke på att jag faktiskt driver eget företag, så hit med frågorna!

Tio målsättningar för hösten

Hösten brukar alltid vara min mest intensiva arbetsperiod. Förra hösten hade jag så mycket jobb att jag till slut knappt visste vem jag är eller vad jag heter. I höst tror jag inte att det blir riktigt lika intensivt. I fjol hade jag ändå ett 50-procentigt frilanskontrakt (som tog slut i december) och debuterade som författare. Men redan nu börjar e-posten vara mycket aktivare än den varit de senaste månaderna så hösten är verkligen på väg.

Ett stort steg för i höst är min nya kontorsplats. Jag har inte ens varit här i en vecka men det känns redan så otroligt skönt att ha ett ställe att gå till på morgonen. Jag hoppas att det här bidrar till att jag kommer att jobba ännu effektivare än jag gjort hittills, men också att jag klarar av att faktiskt lämna jobbet på kontoret. I och med att min dator är sönder och min lånedator är så klumpig så är det inte ens ett speciellt svårt steg att ta. Datorn stannar på kontoret när jag åker hem (vi får se om det håller i sig sen).

Skrivtips.png

Men hur ser mina målsättningar ut för hösten då? Vi kör en lista tycker jag! Sen kommer det att vara intressant att gå tillbaka till listan senare i höst och se hur bra jag lyckats.

1. Fakturera minst 3000 euro i snitt per månad

Efter att ha gått miste om en säker månadsfakturering när Addeto slutade i fjol är ekonomin ett ständigt orosmoment men det brukar lösa sig. I år har jag också märkt att faktiskt ungefär hälften av de pengar jag drar in företaget går åt till diverse kostnader, så 3000 euro är egentligen en sorts minimisumma. Jag vill också bli bättre på att ta ordentligt betalt.

2. Fortsätta med mitt hemliga skrivprojekt

Projektet har legat orört sedan min skrivresa i april och jag längtar efter att fortsätta med det. Jag skulle vilja göra åtminstone en intervju och redigera och bearbeta den text jag skrev i Budapest för att kunna avgöra om det är värt att jobba vidare på.

3. Arbeta med Nationen

Jag väntar fortfarande på besked från mitt förlag men jag hoppas så klart att de gillar manuset och vill fortsätta jobba med det.

4. Blogga aktivt

Jag tänker mig fyra till sex blogginlägg varje vecka. Planen är att jag ska avsätta bloggtid varje vardag och blogga enligt fiilis under helgerna. Jag vill verkligen ge bloggen mer kärlek i höst!

5. Träna tre till fem pass i veckan

Nästa veckas måndag börjar handbollen igen (hurra!) och nu när jag skaffat gymkort är jag motiverad för att faktiskt träna aktivt. Och så har jag ju anmält mig till ett 10 kilometers lopp om några veckor. Tidigare var målsättningen att springa tian på under en timme, men löpträningen har inte varit speciellt aktiv på sistone om vi säger som så, så målet är att komma i mål, hehe!

  Svettig men nöjd efter första passet på gymmet.  

Svettig men nöjd efter första passet på gymmet.  

6. Gå till kontoret minst tre dagar i veckan

På måndagar bjuds det på frukost och på fredagar är det afterwork och så är det yoga en gång i veckan, så jag tänker mig att åtminstone de dagarna borde jag lockas hit. Sen kan det ju hända att det blir fler dagar, säkert lite beroende på arbetssituationen. Men tanken är också att jag inte ska sitta här i "onödan".

7. Skapa ett arbetsschema

Jag skulle vilja bli ännu mer strukturerad i mitt arbete och göra en sorts "läsordning" för mig själv. Typ 9–12 "riktigt" jobb, mejl etc, 12–13 lunch, 13–15 skriva, 15–16 blogga. Det behöver ju inte vara så strikt och så klart skulle det variera från dag till dag. Speciellt under perioder när jag har mer jobb är det självklart att skrivandet (och kanske bloggandet) lider. Men jag tänker mest på att jag skulle vilja avsätta en viss tid varje dag för vissa sysslor.

8. Avsätta tid för läsning

Under sommaren har jag kommit ifatt mitt läsande lite och hoppas det håller i sig i höst. För mig är läsning både njutning men också ett sorts jobb, så läsningen är också viktig för mig ur ett yrkesmässigt perspektiv. Skulle ni förresten vilja läsa mer om de böcker jag läser?

9. Alltid göra undan alla jobb så fort som möjligt

Det sägs att journalister (och människor överlag) är deadline junkies och inte klarar av att göra nåt förrän i allra sista stund. Själv föredrar jag att jobba undan allt så fort som möjligt eftersom jag aldrig vet när jag får nästa jobb och då hellre har allt undanjobbat i stället för att sitta med en massa jobb jag måste stressa ihjäl mig med.

10. Vila med gott samvete

Under min coacing i våras var en av mina största målsättningar att hitta en balans. Som frilansare och författare finns det alltid något att göra, men det går inte att jobba dygnet runt. Vila är så otroligt viktigt. Mycket viktigare än att svara på e-post inom fem minuter eller blogga varje dag. Vi har trots allt bara ett liv och det känns inte speciellt värt att stressa sig igenom det, eller hur?

***

Hur ser dina målsättningar ut för i höst? Och vad tror du, känns mina målsättningar vettiga eller försöker jag för mycket? Jag tror att det är viktigt att ha målsättningar men att en ska vara snäll med sig själv och fokusera på sånt som får en att må bra. För mig bidrar många punkter på listan till mitt välmående. Träning, böcker och att skriva är nästan lika viktigt för mig som att andas. Ändå är det lätt att glömma bort såna viktiga byggstenar när vardagen rullar på och en knappt hinner ta de där andetagen.

När datorn går sönder

I går morse gick jag lycklig och nöjd till mitt nya kontor och kände mig extremt stolt över att jag var där redan klockan nio på morgonen (jag vet, det låter inte så hujsigt, men jag är rätt så seg på morgonen). Jag gjorde klart ett översättningsjobb och tanken var att jag skulle göra upp en plan för hösten, typ ett tidschema eller en läseordning, i enlighet med målsättningar och planer jag lagt upp kvällen innan tillsammans med tjejerna.

Nå, det gick ju inte alls som jag tänkte mig. Efter ett tag märkte jag att min dator inte laddar. Jag testade ungefär alla uttag på hela kontoret men inget hände, jag ringde till servicen och frågade vad som kunde vara felet och de gav några tips men inget funkade. Min dator vägrade ta emot el.

Snabbt som fan packade jag ihop mig och promenerade de några hundra metrarna hem medan tårarna brände bakom ögonlocken. När jag kom in genom dörren kunde jag inte längre hålla mig. Min dator, mitt viktigaste arbetsredskap, var sönder och på servicen hade de sagt att det kommer att ta minst tio arbetsdagar för dem att kolla vad felet beror på (på grund av lång kö). Jag grät och var i panik, hur ska jag klara mig i flera veckor utan datorn??

Efter ett tag lugnade jag ner mig och förde datorn på service. I dag har jag fått en lånedator av en snäll människa så att jag i alla fall kan jobba. Mobilen i all ära, men att översätta eller skriva artiklar på en telefon är inget jag precis vill göra. Alla har frågat "du har väl back ups" och jo det har jag så klart (det har du väl också?!). Mina manus finns i Dropbox och allt som sparas på desktopen på min dator finns automatiskt i iCloud, men det tar inte bort det faktum att det är otroligt irriterande att vara utan sin egen dator.

  Lånedator och gratis fredagsöl på kontoret. Ja ja, sämre kunde jag ha det.&nbsp;

Lånedator och gratis fredagsöl på kontoret. Ja ja, sämre kunde jag ha det. 

Meeeeen jag försöker tänka positivt. Det är bara en dator. Hellre en söndrig dator än ett brustet hjärta eller brutet ben. Dessutom har jag inte totalpanik med jobb just nu så det gör inget att jag måste vänja mig vid en ny maskin. Och allt löser ju sig alltid. Men visst fan är det störande när tekniken inte fungerar.

Nu är det som tur är fredag och i morgon är det lördag och det innebär att det blir kräftskiva! Jag fyller år på söndagen så i morgon ska vi sörpla i oss snaps och kräftor och fira ytterligare ett år i mitt liv. Vad är nu väl lite teknikstrul när jag har en drös fantastiska människor runt omkring mig? Dessutom tror jag att universum med datorstrulet sände en riktigt stor mindfulnessövning till mig. Att öva upp tålamodet är alltid bra för mig, hehe. 

Hoppas du får en underbar helg och att du slipper teknikstrul och annat strul. Men som med allt annat: this too shall pass. Om några dagar kommer jag inte ens märka att jag inte har min egen dator, eller det hoppas jag i alla fall. Men nu: helg!

Hej från kontoret!

kuggekontor.jpg

I dag hände något historisk i Kugge AB (eller Pinions ky som mitt företag egentligen heter). I dag gick jag nämligen till jobbet för första gången under företagets nästan tusen dagar långa historia. Jag gick alltså till en konkret arbetsplats med en kaffemaskin (som också ger ickekaffedrickande mig tevatten), andra människor och till och med ett yogarum.

Jag har alltså skrivit på ett kontrakt på ett nyöppnat coworking-ställeRedan i mars funderade jag på om det skulle vara lönsamt att betala för en kontorsplats och kom då fram till att kanske, jag vet inte? Men tidigare i augusti råkade jag ramla över ett bra erbjudande för det här stället och tänkte att nu om någonsin ska jag ge en kontorsplats en chans. Om det inte känns rätt eller bra är det bara att återgå till hemmakontoret. Inte svårare än så liksom.

  Än så länge ganska tomt, men antar att här snart sitter en massa hipsters och knattrar på sina MacBooks.

Än så länge ganska tomt, men antar att här snart sitter en massa hipsters och knattrar på sina MacBooks.

Hittills har jag inte hunnit vara här mer än några timmar men jag har redan druckit två koppar te, ätit min medhavda lunch (ensam! känner ännu ingen!), pratat (!) med andra personer om diskmaskin, bestick och annat viktigt folk pratar om på kontor. Och gjort en första snabb översättning av några texter för en kund. Tydligen måste en faktiskt jobba på kontor också och inte bara drälla runt. Nu ser jag fram emot fredagens after work, morgonyogan som ordnas en gång i veckan och måndagsfrukosten!

Ja, just så här enkel är jag. Säger nån gratis te, morgonyoga, måndagsfrukost och after work (med några drycker huset bjudet på varje fredag) faller jag i fällan och tycker det låter mer än perfekt. En stor bonus och förhoppning är att jag om nån månad kommer att ha en drös nya kolleger att luncha, yoga och afterworka med. Det bästa är dessutom att mitt nya kontor befinner sig bara några hundra meter hemifrån, så tröskeln att ta sig till jobbet är extremt låg.

  Framför den här scenen ska jag orera i allmänhet eller bara läsa högt ur min roman. Vare sig folk vill eller ej.

Framför den här scenen ska jag orera i allmänhet eller bara läsa högt ur min roman. Vare sig folk vill eller ej.

I dag känner jag mig också som en extra bra företagare efter att en offert jag skickade iväg tidigare i veckan godkändes. Summan kändes stor, men extremt rimlig. Problemet är väl mest att en som journalist sällan får sådär jättebra betalt. Det betyder ändå inte att min yrkeskunskap och insats inte skulle vara värd mer än jag brukar få. Jag hoppas att jag i fortsättningen blir ännu bättre på att lägga ett rimligt pris på mitt arbete. Det är trots allt bara jag själv som kan påverka hur mycket pengar mitt företag drar in och den ekonomiska oron finns ständigt där, fastän jag hittills alltid klarat mig.

I kväll blir det ännu mer företagar/bloggpoäng när mina bloggkolleger Jennifer, Malin och Corinne kommer hem till mig och vi tillsammans ska fundera på målsättningar för hösten. Jag har tidigare lagt mål för mig själv, men det känns mycket roligare att göra det tillsammans. Då känns det också som om jag har ett ännu större ansvar att uppfylla mina mål – jag är inte längre ensam om dem.

  I det här rummet ska jag bli vig, vigare, vigast. Eller kanske ta en tupplur nån gång?!

I det här rummet ska jag bli vig, vigare, vigast. Eller kanske ta en tupplur nån gång?!

Förresten så undrar jag nog lite vad som pågår i mitt liv just nu. Gymmedlemskap och kontorsplats på en och samma vecka?! Jag som både jobbat och tränat hemma hur länge som helst. Men nu hoppas jag att jag blir ännu bättre på att skilja på jobb och fritid. Antagligen kommer jag att både jobba och träna hemma också i fortsättningen, men jag hoppas det kommer att vara mer undantag än regel.

Jennifer påstår att jag har ålderskris (fyller år på söndag!), själv tror jag att jag bara behövde lite förändring. Nya rutiner kanske medför sig ny iver. Och det är bra att komma ihåg att ingen lösning behöver vara för evigt och att det alltid är okej att testa nytt eller avsluta något en påbörjat. Glad onsdag gott folk!

Ny header och ny startsida!

kuggeskriver bloggheader.png

Äntligen händer det! Efter att i några veckor ha pynjat och pysslat och fixat med bloggen är jag klar – åtminstone för stunden. För några sekunder sedan laddade jag upp min nya header och publicerade den nya startsidan. Det känns såå bra att ha nåt nytt och fräscht här! Det är bara ett halvår sedan jag gjorde om här i bloggen senast, men jag kände att det var dags igen.

Men vad har jag gjort då? Well, let me tell you! I stället för att ha en statisk startsida som tidigare innehåller startsidan nu mer grejer och är förhoppningsvis ännu mer lockande än den förra. Antagligen kommer jag att ändra på startsidan alltid då och då, men just nu ser den ut så här:

Skärmavbild 2018-08-20 kl. 13.30.31.png

Högst upp finns alltså en presentation av mig, sedan följer länkar som handlar om mina böcker och mitt skrivande, mina skrivtips (som jag kommer att fylla på efter hand) och den nya sidan där jag samlar mina resetips! Scrollar du neråt hittar du länkar till de senaste blogginläggen och till de mest populära inläggen.

Också i bloggens högerspalt finns direktlänkar till skriv- och resetipsen. Där hittar du dessutom några av de mest populära/lästa inläggen på bloggen. Jag har alltså överlag försökt göra bloggen och hela sajten mer överskådlig och lättare att hitta runt på. Och aaahh så skönt att slippa den rätt så fula tidigare headerbildern som skulle vara tillfällig och satt kvar i ett halvår. Så typiskt alltså.

  Ryser nu lite av den här bilden, huu! Fastän den egentligen inte är så ful, mest kaotisk.

Ryser nu lite av den här bilden, huu! Fastän den egentligen inte är så ful, mest kaotisk.

Jag har länge saknat mer samlingar här på bloggen – är ju så tråkigt att bra bloggmaterial försvinner i massorna och därför har jag valt att lyfta några grejer. Än så länge är det skrivtips och resor eftersom de kategorierna är störst just nu, men kanske det nån dag blir fler? Kommer du på nåt du önskar dig?

Jag har också gjort en tydligare sajt för alla som vill anlita mig som översättare, journalist eller föreläsare: jobba med mig. Jag jobbar ju alltså helt och hållet som frilans och är ständigt på jakt efter nya kunder, så råkar du vara i behov av nåt jag är bra på så är det bara att höra av sig – jag är alltid nyfiken på nya uppdrag!

Skärmavbild 2018-08-20 kl. 13.45.44.png

Flera gånger under processen har jag ändå tänkt om det verkligen "lönar sig" att lägga ner all den här tiden på en hemsida eller blogg men så kommer jag varje gång fram till att ja, det gör det faktiskt! Dels vill jag att den här sajten ska vara så snygg och lockande som möjligt för alla som är nyfikna på att samarbeta med mig, läsa det jag skriver eller överlag trillar in här. Och så det allra viktigaste: det är viktigt för mig att det här är en plats jag trivs på. Efter att ha satsat på utseendet är jag så otroligt sugen på att börja producera lockande innehåll.

Nu är jag naturligtvis otroligt nyfiken! Vad tycker du om den nya headern och startsidan? Är något oklart? Saknar du något? Jag har pynjat så mycket på sidan att jag känner att jag inte mer vet vad jag håller på med, så tar därför gärna emot respons och idéer på hur det kunde bli ännu bättre.

Ett år sedan livets roligaste fest

Sent i går kväll landade jag i Helsingfors och känner mig mentalt jetlaggad. I går vaknade jag i Berlin, i dag i Helsingfors. Hjärnan hinner inte med. Men i dag är det det den 16 augusti och för exakt ett år sedan var jag nervös som bara den. Jag skulle intervjuas för tv-programmet Efter nio (du kan se klippet via länken) och på kvällen var det äntligen dags för min efterlängtade releasefest!

  Min redaktör Amanda och jag på Scen, jag avslöjade rätt svar i frågesporten där INGEN hade rätt på alla frågor!

Min redaktör Amanda och jag på Scen, jag avslöjade rätt svar i frågesporten där INGEN hade rätt på alla frågor!

Dagen gick så fort, så fort och jag är så tacksam för allt det fina jag fick vara med om. Tänk ändå att "bara" vara 31 år och få uppfylla sin största dröm?! Och att dessutom få ordna en hejdundrande fest med så många som kom och firade = bäst. Förresten: en av de största orsakerna till att jag hoppas på att få gifta mig en dag är att samla alla nära och kära till fest – finns inget bättre än att fira med de personer en tycker om! Och själva kärleken till någon annan som är så stor att jag vill gifta mig, ja det vore väl inte helt dumt heller. Snarare ganska underbart.

Nu, den 16 augusti 2018, riktar jag blicken mot en helt annorlunda höst. Som jag skrivit cirka tusen gånger här i bloggen så är jag förväntansfull. Eller för att citera mig själv från en Facebook-status från nio år sedan: "Vill planera, organisera, pyssla, fixa, yra. I've been away too long." Ganska exakt så känns det just nu – some things never do change, hehe.

  Ser ni höstpeppen i ögonen, ser ni?! I går på S-bahnen på väg mot flygplatsen.

Ser ni höstpeppen i ögonen, ser ni?! I går på S-bahnen på väg mot flygplatsen.

Det är grejer på gång här i bloggen och överlag känner jag mig så så redo att "sätta i gång". Skriva texter, göra intervjuer, jobba på mina egna projekt, utveckla bloggen osv. Så om du har önskemål gällande inlägg eller teman du vill att jag ska ta mig an så är det bara att kommentera. Jag ska också gå igenom alla svaren från bloggenkäten och överlag ge den här platsen på internet mycket mer kärlek i fortsättningen. Nu ska jag iväg på höstens första jobbdejt med Jennifer och hoppas på att det blir många många fler. Älskar att ha kollegor!

P.S. Jag har nu lottat en vinnare i e-bokstävlingen och kontaktat personen. Tack till alla som deltog! <3

Semestra på jobbet eller jobba på semestern

Jag är säker på att många jobbar alldeles för mycket. Det har funnits perioder när jag jobbat alldeles för mycket. Därför är det otroligt viktigt att det finns perioder av vila. Ingen kan jobba hela tiden. Ingen. Eller okej, visst går det, men efter intensiva perioder känns det som om jag inte kan tänka en enda klar tanke och då går det knappast jättebra att vara speciellt kreativ? Och jag tror de flesta funkar på någorlunda samma sätt. Alla behöver vila och ladda om ibland.

I går landade jag i Berlin för att ha semester. Planen var att jag skulle vara klar med redigeringen av Nationen och bara ta det lugnt här i tre veckor. Nå nu gick det inte riktigt så. Den sista veckan i Finland valde jag att hänga med typer jag tycker om (och att stressa upp mig inför resan) så jag hade helt enkelt inte ro att sitta ner och skriva.

Men vet ni vad? Det gör faktiskt inte så mycket. Nu är jag i Berlin och har all i tid i världen. Det var ju till och med i den här stan jag började min författarresa. Så att sitta med datorn och manuset i några dagar är absolut inget problem. Att försöka bli klar med redigeringen före resan hade stressat mig mer än tanken på att redigera klart här i Berlin. Jag har också haft en del jobbgrejer. Lite översättning, en artikel, smått och gott. När juli byts till augusti är det inte heller otänkbart att mejlboxen plingar till lite oftare – eller så inte. Frilansarens ständiga ovetskap om vad som komma skall (fast nu har jag faktiskt ett lite större projekt som borde kicka i gång på allvar nångång under augusti).

  Att jobba lite är väl inte så farligt när en får vandra på gatorna i favoritstaden?!

Att jobba lite är väl inte så farligt när en får vandra på gatorna i favoritstaden?!

Tanken var som sagt att semestra i Berlin, men om min semester betyder att jag måste (eller kanske får?) jobba varje dag i någon timme så stör det mig inte alls. Jag tror egentligen att det är mitt ultimata tillstånd. Att åka bort för någon vecka eller tre och i princip vara ledig, men samtidigt ta hand om det som behöver tas hand om. För någon annan är det här säkert en mardröm men jag trivs så evinnerligt bra. Om jag jobbar en eller tre timmar, har jag ändå oändligt många lediga timmar kvar varje dag. Min skrivresa till Budapest var därför helt fantastisk – skriva och turista i ett = perfektion.

Samtidigt vet jag hur otroligt viktigt det är att verkligen ladda hjärnan. Ta en ordentlig paus. Men jag har fått göra det rätt så mycket i år så jag har inget emot det här upplägget nu i Berlin. Jag vet inte om jag semestrar på jobbet eller jobbar på semestern men det spelar inte så stor roll. Det viktigaste är att jag trivs och mår bra.

Hur funkar du? Kunde du tänka dig några timmar jobb också under semestern om det betyder att du skulle ha ett lite lugnare tempo resten av året? Nu garanterar ju inte det här upplägget inte att det blir stressigt nån annan gång för mig, men en kan ju alltid drömma, hehe.

Måste vi jobba så mycket?

"Jag ångrar att jag inte jobbade mer." Det är väl ingenting en kommer att säga på sin dödsbädd, snarare brukar det ju vara tvärtom. Folk tenderar att ångra att de jobbat för mycket. Förra hösten jobbade jag mer än någonsin. Det syntes i summorna på de fakturor jag skickade ut till kunderna, men också i trötthet. En trötthet som har hängt kvar långt in på våren. Jag vet faktiskt inte hur långt ifrån den ökända väggen jag var, men jag vet att jag jobbade alldeles för mycket. Ohållbart mycket.

Den här våren har allt varit tvärtom. Jag minns faktiskt inte när jag haft så här lite jobb. Inte för lite, men mycket mindre än vad jag är van vid. Jag är så van vid att jobba på i hårt tempo och att hela tiden producera och prestera att det känns konstigt att inte ha en konstant deadline. Att inte ha tre olika artiklar på gång och en inbox som konstant fylls av nya mejl. På en hel månad har jag inte heller skrivit eller redigerat mina skönlitterära manus.

  Måste vi jobba så många timmar? Hur länge orkar kugghjulen (höhö) snurra på?

Måste vi jobba så många timmar? Hur länge orkar kugghjulen (höhö) snurra på?

Jag minns inte när jag senast känt mig så här utvilad och fräsch i hjärnan. Jag minns inte när mina to do-listor varit så korta som nu. Jag minns inte när jag senast känt mig lika "onödig". Ja du läste rätt. Jag har känt mig onödig.

Jag har mått bra av att ha mindre jobb, men samtidigt är jag så van vid att jobba mycket och gillar ett högt tempo (allt har sina gränser så klart) att jag börjar känna mig rastlös. Jag har blivit otroligt glad varje gång det plingat i mejlboxen – jobb, hurra! Jag har också känt dåligt samvete över att jag jobbat så lite när alla verkar pressa på i så högt tempo. Men jag inser också hur viktig den här lite lugnare perioden har varit för mig. Hjärnan har verkligen fått ta en paus.

"Det är mycket nu", är en mening de flesta av oss brukar slänga ur oss. Vi jobbar väldigt mycket i dag. Kanske mer än någonsin? Och det verkar som om vårt människovärde mäts i antalet timmar vi sitter på jobbet. Själv är jag otroligt allergisk för nio-till-fem-dagen som fokuserar mer på hur många timmar vi sitter på kontoret i stället för att fokusera på vad vi egentligen borde åstadkomma. Det är också en av de största orsakerna till att jag inte längtar det minsta efter ett "vanligt" jobb. Men efter förra hösten inser jag att jag också själv måste kunna dra i bromsen när jag tar på mig för mycket jobb.

  Min lilla "kontorshörna på balkongen.

Min lilla "kontorshörna på balkongen.

För mig har det varit svårt att verkligen tillåta mig själv att jobba mindre än de där åtta timmarna de flesta jobbar. Att inse att det är helt okej. Det är ingen tävling i vem som jobbar mest, men ändå kommer det dåliga samvetet krypande. Många dagar jobbar jag inte mer än några timmar – är det faktiskt okej? Får jag jobba så här lite och ändå dra in tillräckligt med pengar för att kunna leva?

Det finns så klart dagar då jag jobbar svinmycket. Hela hösten var faktiskt så, bara att bocka av en grej och fortsätta eller börja med nästa. Men det är inte hållbart, det märkte jag under en arbetsdag i början av april. Under en dag gjorde jag fyra intervjuer och skrev 2,5 artiklar – på knappt åtta timmar. Visst klarade jag av att klämma in så mycket arbete den dagen och texterna blev riktigt bra, men det tog mig flera dagar att återhämta mig efter det. Flera dagar!

Det går helt enkelt inte att jobba åtta timmar med ett modernt "tankearbete". Det är bara supermänniskor som orkar fokusera så länge, varje dag. Som jag skrev, visst går det då och då, men inte hela tiden. Ändå ska de flesta människor klämma in åtta arbetstimmar per dag plus att de antagligen tänker på jobbet utanför arbetstid och kollar mejl. Ska vi verkligen hålla på så här? När ska vi inse att jobbet inte är det viktigaste i våra liv?

  Måndagens office på simstadion.

Måndagens office på simstadion.

Jag antar att det är en sorts paradox. Jag märker ju det på mig själv. Jag inser att jag inte kan jobba på i sånt tempo som under hösten, men nu under våren har jag alltså känt dåligt samvete för att jag haft så lite att göra. Så sjukt alltså att arbete och de galna arbetsmängderna är så indoktrinerade. Vi måste verkligen börja prata mer om det här. Fundera mer på varför vi gör något och vad slutresultatet ska bli, i stället för att fundera på att jobba "tillräckligt" många timmar.

I dag insåg jag också att jag saknar skrivandet. Jag mår helt enkelt inte bra under skrivfria perioder. Men jag behövde också en ordentlig paus från allt skrivande och nu längtar jag efter att få börja redigera Nationen. Nästa vecka ska jag ju åka på Debutantseminariet till Biskops Arnö och tror och hoppas på att det blir en perfekt inspirationskick för att inleda redigering.

Vad tycker du? Jobbar vi för mycket? Hur ska vi göra för att få ett sundare arbetsklimat? Själv hejar jag till exempel på 6-timmars dagar eller fyra dagars veckor. Jag tror faktiskt inte att produktiviteten på de flesta arbetsplatser ens skulle sjunka, snarare tvärtom. Lyckliga och välmående människor brukar göra bättre ifrån sig än överarbetade stressmonster.

Blogathon och workcation – åka bort för att jobba

 Gårdagens utekontor får fulla poäng!

Gårdagens utekontor får fulla poäng!

Jag har inte haft några kollegor på flera år, ingen arbetsplats att gå till, inga gemensamma kaffepauser. Många dagar är det bara jag och fastän jag trivs mer än väl med mitt eget sällskap blir det så klart tråkigt i längden. Därför är det fantastiskt att jag under den senaste tiden träffat några fina typer som jag ibland kan jobba ihop med och framförallt få stöd och pepp av.

För en dryg månad sedan åkte Jennifer, Corinne, Malin och jag till mitt lande för att ha ett blogathon – alltså ett dygn då vi satt framför våra datorer och jobbade med våra bloggar. En succé och något som gav mig en ordentlig bloggiver. Samtidigt som vi alla lyckades ge våra bloggar en rejäl skjuts framåt eller bara bocka av saker som funnits på to do-listan i evigheter, var det så roligt att hänga ett dygn med de här tjejerna. Om du klickar på länkarna vid deras namn kan du läsa hur de beskrev vårt blogathon. Speciellt Jennifers inlägg är superfint! <3

P1000525.jpg
P1000547.jpg

Redan före vi hade bestämt om vårt blogathon hade jag gett en workcation på mitt lande som födelsedagspresent till Jennifer och i går var det äntligen dags. Den här gången hade vi lyxen att ha mina föräldrar på plats. Jag handlade maten, men pappa rökte fisken och mamma fixade tillbehör, vilket betyder att Jennifer och jag fick desto mer tid på oss att jobba. Jag har efter några extremt tysta jobbveckor äntligen fått lite jobb så jag behövde inte heller sitta sysslolös.

Som jag skrev i inlägget om mina framtidsplaner så är ett "vanligt" jobb inte något jag vill ha. Jag trivs mer än bra i min frilanstillvaro. Hur osäker och märklig den är. Och bevisligen har jag klarat mig redan i 5,5 år, så jag känner att det ska väl gå bra i fortsättningen också. Däremot är det tråkigt att hela tiden jobba ensam och därför är det guld värt att kunna lura iväg kompisar till lande tillsammans med mig.

P1020141.jpg

Dessutom tycker jag att det är mycket mer motiverande att jobba när någon annan också gör det. I dag gjorde jag till exempel två telefonintervjuer men det kändes segt att börja skriva själva artikeln. Då tittade Jennifer strängt på mig och sa att jag bara ska göra det. Och så gjorde jag det. Så skönt att få den bort från to do-listan. Visserligen måste jag göra ytterligare en intervju, men största delen av artikeln är i alla fall skriven.

Att få vara mitt i naturen är också ett stort plus. Ju äldre jag blir, desto bättre trivs jag också på lande. Så najs att det bara tar en timme att köra hit från Helsingfors. Vi har ju faktiskt två stora hus här och jag drömmer om att en dag ordna kurser här. Kanske någon bloggrelaterad helg?! Kommentera gärna om du tycker att något sånt skulle vara kul så ska vi se om jag kunde få ihop nån mysig kurshelg nån gång. På tal om kurshelger här på lande så är det bara en av mina vidlyftiga drömmar för framtiden. Kanske jag kunde skriva ett inlägg om alla galna planer jag har i huvudet, vad tror ni om det?

Skriv och oskriv – längtan efter redigeringstid

Ja ja, aldrig är det bra. Antingen är det för lite jobb eller så är det för mycket jobb. Nu den senaste veckan har det definitivt varit för mycket. Eller egentligen ganska lämpligt – om jag inte samtidigt skulle försöka redigera en roman.

De två senaste veckorna har jag skrivit exceptionellt många artiklar. Jag räknade nyss att det blivit nio skrivna artiklar på sju arbetsdagar. Inte så konstigt kanske att jag är lite seg i huvudet om kvällarna. Däremot har det varit jättemånga intressanta personer och ämnen jag fått skriva om så det har ju också varit roligt.

Men tyvärr innebär så här mycket jobb att jag då knappt tittat på Nationen. Det finns helt enkelt ingen kapacitet i hjärnan efter att jag skrivit så mycket annat. Ibland önskar jag att jag skulle ha ett icke-skrivande "riktigt" jobb så att jag skulle ha mer energi för det skönlitterära. Eller kanske det inte alls fungerar så, men jag kan ju inbilla mig, ehe.

  Ett av många roliga jobbuppdrag har varit att intervjua Ulla-Lena Lundberg i Diktarhemmet i Borgå. Så här fint hade hon dukat upp för intervjun.

Ett av många roliga jobbuppdrag har varit att intervjua Ulla-Lena Lundberg i Diktarhemmet i Borgå. Så här fint hade hon dukat upp för intervjun.

Men å andra sidan är ju allt skrivande sånt som jag så himla gärna sysslar med. Jag får faktiskt lite ångest av tanken på att vara författare på heltid, jag tror till och med jag behöver mitt journalistiska skrivande (inte minst för att överleva ekonomiskt, haha). Så jag klagar inte, jag bara konstaterar att nu har det varit lite väl mycket. Så typiskt att allt jobb kommer på en gång?

Nästa vecka borde jag däremot kunna ägna mig nästan 100-procentigt åt Nationen. Är det nämligen nåt jag lärt mig om skrivandet så är det hur viktigt det är att hållas inne i texten och det kräver arbete så gott som varje dag. Redan efter några dagar utan redigering känns det som om jag glömt vem och vad jag skriver om. Jag brukar också känna ett konstigt motstånd ju närmare "slutet" jag kommer i en process.

Men ett slut ska det bli på den här redigeringsomgången. Få se om jag håller min nya deadline (den 15 april), men senast (!) före Budapest ska det där jäkla manuset iväg till redaktör och testläsare. Så är det nu bara! Och nu när jag sagt det här så måste jag hålla deadline. Ni får hemskt gärna komma med peppande kommentarer eller klicka på det lilla hjärtat så ska jag suga i mig all den energi och kanalisera ut det i redigeringsiver.

Äntligen april - en massa roliga planer

Årets första tre månader är över och just nu är jag mest tacksam över det. Början på året har bjudit på extremt höga toppar och extremt låga dalar så nu hoppas jag på lite lugnare tider till näst. Hela det här årets tema handlar om balans och det känns som om att jag faktiskt börjar hitta (åtminstone nån sorts) balans.

Jag har ganska lämpligt med jobb just nu, jag har mitt skrivrutin i gång, jag har tränat mer regelbundet än på länge och så där överlag börjar jag känna mig någorlunda normal efter en lång hektisk period. Jag tror det senaste året är antagligen det mest händelserika i hela mitt liv och nu känns det som om jag skulle ha nån sorts livskrabbis (bakfylla) som äntligen börjar lätta.

  Exakt så här ivrig är jag på april. Jag hoppas på mycket sol, färger och roligheter.

Exakt så här ivrig är jag på april. Jag hoppas på mycket sol, färger och roligheter.

Förhoppningarna för april är höga, men det blir faktiskt mycket roligt program. Jag ska göra bland annat det här nu i april.

  • Skriva flera intressanta frilansartiklar. Förra veckan fick jag intervjua Ulla-Lena Lundberg och i dag har jag gjort fyra (!) intervjuer och har ett antal andra artiklar på gång. Skoj!
  • Jag ska vara moderator på ett evenemang om kvinnors pensioner
  • En dikt om dagen eller NaPoWriMo (National Poetry Writing Month). Jag publicerar mina femminutersdikter på Instagram stories (heter kuggekugge på Insta om du vill följa) och kanske samlar jag ihop de bästa i slutet av månaden. Det här med poesi känns sjukt svårt för mig, men därför tänker jag att det är bra med en utmaning. Av nån anledning tycker jag också att det är så otroligt pretentiöst och pinsamt att göra det här och just därför gör jag det.
  Dagens dikt, var så goda.

Dagens dikt, var så goda.

  • Bloggen och allt runt den ska få lite kärlek igen. Jag funderar på att återuppta mitt inspirationsbrev som dog en sorglig liten död i all tysthet och skulle också gärna samla mina skrivtips på ett lite tydligare sätt. Har du förslag eller önskemål får du gärna kommentera här. Funderar också på att göra en bloggenkät men undrar om nån i så fall svarar?! 
  • Nationen ska bli färdigredigerad och inskickad till redaktör och några testläsare. Äntligen!!! Men mycket arbete kvarstår ännu ...
  • I slutet av månaden drar jag till Budapest för att påbörja mitt hemliga skrivprojekt och för att dricka vin. Mycket nöjd över detta.
  • Jag funderar på att köpa kamera. Är så otroligt sugen och tänker att Budapest skulle väl vara ett perfekt ställe att börja med den nygamla hobbyn?! Jag funderar mest på om jag a) har råd att köpa en kamera och b) har tid att börja med foto, men jag är så otroligt sugen alltså.

Vad ska du göra i april? Lika höga förhoppningar som jag? Nu hoppas jag att den här månaden inte blir en enda lång kraschlandning, men med de här förutsättningarna känns det nog mer eller mindre omöjligt. 

"Tänk inte på vad du förlorar, utan på vad du kan få"

Jag jobbar hemifrån. Det har jag gjort nu i fem år. Ibland smiter jag så klart iväg till ett kafé eller jobbar hos nån kompis, men de allra flesta dagar befinner sig mitt kontor bara några meter ifrån min säng. Jag har hela tiden tänkt att jag i något skede ska tröttna på det här och vilja hitta en kontorsplats. Men det har inte riktigt hänt än.

Mitt största "problem" just nu är att jag bor i en etta och har inte utrymme för ett skilt skrivbord, utan allt arbete sker vid matbordet. Det betyder att jag inte kan ha en massa papper framme och ibland saknar jag verkligen möjligheten att breda ut mig, ha en stor anslagstavla för post it-lappar och planer på hur min nästa roman ska bli en bästsäljare.

Skulle jag ha en större lägenhet skulle jag definitivt ha ett arbetsrum, men just nu är det inte möjligt. Jag har också hela tiden tänkt att jag inte vill lägga ut en stor summa pengar på en kontorsplats. Jag tycker för det mesta att det är otroligt skönt att kunna ramla direkt från sängen till "jobbet" och de allra flesta dagar är jag sunkig och osminkad här på mitt hemmakontor.

  Fördelar med hemmakontor: Kan laga min egen lunch och spara pengar.

Fördelar med hemmakontor: Kan laga min egen lunch och spara pengar.

I lördags pratade vi om det här med min kompis och jag sa att fastän 100 euro i månaden (vilket verkar vara någorlunda rimligt för en kontorsplats på vissa ställen) inte är så mycket, blir det ändå 1200 euro per år. För den summan flyger jag till Sydamerika! Och ja, jag förvandlar alltid alla summor till resor till Sydamerika.

Men då sa min kompis: "Tänk inte på vad du förlorar, utan på vad du kan få." Det fick mig verkligen att fundera en gång till på det här med att hitta ett kontor. Ja, jag kanske har en "extra" utgift på 1200–1500 euro varje år, men kanske jag i stället skulle få ett sammanhang? Kolleger? En möjlighet att lättare skilja på jobb och fritid?

Tanken är lockande men då gäller det att hitta rätt ställe med rätt typer och jag tänker mig att det inte är helt lätt. Och när jag skriver skönlitterärt gör jag det helst ensam och vill inte bli störd, men kanske det ändå kunde funka om jag lyssnar på musik via hörlurar. Jag vet inte?!

Vad tycker du? Hemmakontor eller en kontorsplats? Och om du råkar veta om ett mysigt kontor i Helsingfors med ledig plats är det bara att höra av sig!

Att föreläsa och tro på sig själv

Jag har ett osunt bra självförtroende – för det mesta. En sak jag har extra bra självförtroende i är i min yrkesroll. Jag har varit min egen chef i över fem år och i tre år har jag drivit mitt eget företag. Jag vet att jag skriver bra artiklar och levererar bra översättningar. Mina kunder gillar att anlita mig för att de vet att de kan lita på mig och för att jag alltid gör det vi kommit överens om.

Men när Malin kontaktade Jennifer och mig förra hösten för att fråga om vi kunde komma och föreläsa till Vasa kunde jag inte låta bli att tänka – men vad kan jag nu egentligen och vill nån verkligen lyssna på mig? Och dessutom: hur mycket är min kunskap och erfarenhet värd?

föreläsningimariehamn2.jpg

Det här har vi diskuterat en hel del med Jennifer, att det är så lätt att känna sig som en bluff fastän vi verkligen är bra på det vi gör. Peppe skrev ett inlägg om kvinnliga experter som fick mig att fundera på det här än en gång. Det är så lätt hänt att jag nedvärderar min yrkeskunnighet och min erfarenhet och har svårt att lägga ett rimligt pris på det jag kan och erbjuder.

Jag var som vanligt lite nervös inför föreläsningen i Mariehamn förra torsdagen men alltså åh vilken publik! För det första skrattade de när jag var rolig (här tänkte jag först skriva "när jag försökte vara rolig", gaah!), de lyssnade verkligen och ställde en massa frågor. Vid vissa frågor kände jag att "hjälp, det här kan jag verkligen inte svara på", men då försökte jag vara så ärlig som möjligt och svara på bästa möjliga sätt ur mitt perspektiv.

föreläsning i mariehamn.jpg

Men vad pratar jag om på föreläsningarna? Egentligen pratar jag ju "bara" om mig själv, men det är ju inte så bara. Jag har mycket erfarenhet att just vara sin egen chef och är inte heller rädd för att berätta om sånt som är jobbigt och som skaver. Efter varje föreläsning känner jag mig också lite klokare. Det är som om saker utkristalliseras när en måste säga dem högt.

Efteråt kände jag mig som vanligt helt dränerad samtidigt som jag hade fått så otroligt mycket energi. Jag kände verkligen att jag hade levererat det jag skulle och att publiken gick hem inspirerad och kanske med en ny tanke eller två. Och det är ju just därför jag gör det här – för att jag älskar att inspirera människor. Tack ännu till Susanne på Ålands näringsliv att du bjöd in oss!

Så jag hoppas verkligen det blir fler föreläsningar och annat i den stilen i fortsättningen. Det är tungt men samtidigt så himla roligt. Vad skulle du föreläsa om ifall du fick chansen? Vad är du expert på? (Stjäl helt fräckt Peppes fråga!)

P.S. Har ny header, vad tycker du? Den känns kanske liiite rörig?

Fem tips för att få frilansjobb

För två veckor sedan var jag lite orolig över vårens ekonomi. Januari var en otroligt bra månad ur ett faktureringsperspektiv, februari helt okej men inte så bra jag som jag hade hoppats på och mars såg nästan tomt ut. Det här med en företagares ostadiga ekonomi är inte precis någon överraskning men är det en sak jag personligen lärt mig – det löser sig alltid.

Varje gång jag hunnit börja oroa mig lite mer har det börjat trilla in mejl om jobberbjudanden och diverse förfrågningar och jag kan andas ut. Jag brukar skämta att det är universum som tar hand om mig och skickar jobben till mig, men riktigt så är det ju inte. I dag påminde Facebook mig om att jag för sju år sen fick ett jobb på Alma 360 Media (som i dag är en del av Otavamedia).

Jag visste nog inte det då, men just det jobbet har öppnat så otroligt många dörrar för mig. Dels var det första gången jag skrev artiklar på finska, men då knöt jag också många kontakter som genererar jobb än i dag. Jag blir väldigt ofta kontaktad av nya kunder som hör av sig eftersom någon rekommenderat mig för dem. Ofta är det tidigare kolleger från femmånadersjobbet 2011. Så det här med att många jobb kommer via kontakter stämmer. Men minst lika viktigt är det att göra ett gott jobb.

Så därför delar jag med mig av mina fem bästa tips för dig som funderar på en frilansbana. Det här kan låta som självklarheter men eftersom jag många gånger blir tackad för att jag gör just följande grejer tänker jag att de kan vara bra att lyfta. Och obs att de här tipsen främst gäller för personer som redan har kommit i gång – men bra att tänka på redan när man sätter i gång.

femtipsattfåfrilansjobb.png

1. Var tillgänglig

Se till att dina kontaktuppgifter är lätta att hitta och svara på e-post och samtal. Ingen vill anlita en person som aldrig svarar på mejlen eller är omöjlig att få tag på.

2. Kommunicera med kunden

Kom överens om vad du ska göra och vad ersättningen är. Fråga om du är osäker. Det är så otroligt viktigt att ni är överens om vad du ska göra och inom vilken tidsram. Hör av dig om något strular – jag mejlar direkt om jag märker att ett intervjuobjekt är svårt att få tag på eller om det uppstår andra problem som att jag blir sjuk och tidtabellen kan förskjutas. Ibland märker jag också att ett arbete krävt mer tid än jag tänkt mig och då kontaktar jag kunden och försöker förhandla om ett förhöjt arvode – och ofta har jag lyckats motivera ett högre arvode till mig själv.

3. Gör det du lovar

Leverera det du lovat. Det här är väl ganska elementärt men värt att komma ihåg. Din kund beställer något av dig och vill att du ska leverera enligt överenskommelse. Svårare än så är det faktiskt inte.

4. Våga visa eget initiativ

Du är expert på det du gör – din kund är nödvändigtvis inte det. Du kanske kommer på något som kunde tillföra något extra till projektet du arbetar med. Hör av dig och diskutera det. Alla mina kunder hör väldigt gärna om jag har idéer om hur något kunde göras bättre eller smartare.

5. Håll alltid deadline

Det här är den absolut viktigaste punkten. En deadline ska hållas. Alltid. Finns det minsta lilla risk att du inte hinner bli klar ska du genast höra av dig till kunden och förklara situationen. De flesta är bara tacksamma över att få veta om det i god tid ifall andra tidtabeller måste anpassas. Det värsta du kan göra är att höra av dig samma dag som deadline och meddela att du inte kan leverera. Gör inte det!

***

Ja, det var mina tips i korthet. Vad tycker du, självklarheter eller bra att påminnas om? Och har du själv några tips som jag inte tagit upp här? I morgon ska det bli mer snack om frilansliv och att vara sin egen chef tillsammans med Jennifer när vi ska föreläsa på Åland. Känns som att jag äntligen har fått i gång en någorlunda vettig rutin och det känns så otroligt skönt. Äntligen är min chef en någorlunda bra chef och jag kan prata om det utan känna mig som världens sämsta exempel.

Ses vi i morgon i Mariehamn?!