Ska vi prata om pengar?

Drygt sex år tog det. Att komma till en någorlunda bra inkomstnivå som företagare. Eller en nivå som skulle motsvara en månadslön på till exempel Yle. Den här månaden har jag svinmycket jobb men också extremt bra ekonomi efteråt. Bara i april fakturerar jag ungefär en tredjedel av den summa jag fakturerade under hela året i fjol. Helt sjukt, men ingen slump. Visserligen typiskt att allt ska hända samtidigt, men: att jag får så bra betalt handlar mest om att jag blivit bra på att ta betalt.

Det är svårt, det kräver övning och det tar tid. Som det mesta här i livet. Vi är sällan jättebra på något i början, utan blir bättre med tiden. Men det betyder inte att det fortfarande är lätt för mig. Nu när jag lyckats förhandla mig till bra arvoden tycker jag nästan att det är lite pinsamt. Ska de verkligen betala så där mycket? Jo, det ska de faktiskt! Det är ju liksom inga fantasisummor jag bett om och jag är faktiskt bra på det jag gör. Jag levererar! Det är mer än rätt att jag också får bra betalt för det.

Därför försöker jag se till att jag får en bra ersättning för det jag gör. Till exempel så förhandlade jag nyligen upp arvodet för ett uppdrag med 150 euro för att det helt enkelt motsvarade arbetsmängden bättre. Den högre summan gick igenom utan nåt som helst krångel från uppdragsgivarens sida. Det kan kännas skrämmande att ta betalt men samtidigt så sysslar jag ju inte med välgörenhet. Det gör knappast du heller.

Som jag redan skrev tidigare så innebär mitt faktureringsrekord inte att jag skrattar hela vägen till banken, men pengarna skänker utan tvivel ett lugn.

På jobb hos en favorituppdragsgivare – Hanaholmen.

På jobb hos en favorituppdragsgivare – Hanaholmen.

Nu vet jag att jag klarar mig över sommaren fastän jag knappt har nåt jobb då. Jag vet också att jag kan tacka nej till sånt jag faktiskt inte vill göra eller sånt som inte är tillräckligt bra betalt. Att ha en ekonomisk trygghet är en enorm lyx – speciellt för mig som vill satsa på mitt författarskap. Det är svårt att va kreativ om det konstant finns en oro kring ekonomin. Det är ännu svårare att satsa på något om hundra andra, ekonomiskt viktigare, saker pockar på ens uppmärksamhet.

Men sex år alltså. Lite drygt. För att bygga upp en någorlunda stabil kundbas och också regelbundet få nya kunder och uppdragsgivare. Så det tar ju faktiskt en stund. Eller visst kan det gå fort också om en är målmedveten och driven, men i mitt fall behövde jag mer än sex år för att komma till den punkt då jag förhoppningsvis inte behöver känna ekonomisk oro en enda gång under resten av året. Jag har ju ingen aning om hur hösten blir, men traditionsenligt har jag haft fullt upp då, så jag har svårt att tänka mig att kurvan nu plötsligt skulle peka neråt. Speciellt efter att året fått en så bra start.

För övrigt så tycker jag att vi borde prata mer om pengar och framförallt vi kvinnor måste bli bättre på att löneförhandla och ta betalt. Själv snackar jag med mina frilansande vänner och vi jämför arvoden och priser. Och så brukar jag nästan alltid referera till frilansjournalisternas arvodesrekommendationer när jag får frågan om hur mycket betalt jag ska ha. De har faktiskt hjälpt mig otroligt mycket. Konkreta siffror som sett till att jag nu lyckas ha rekordmånad. Så himla himla bra!

Tycker du att det är svårt att prata om pengar? Eller svårt att ta betalt?

P.S. Passa på att ställ frågor till mig i mitt förra inlägg eller här. Hittills har jag fått en fråga. Ni kan bättre än så!

Sju intervjuer, tio artiklar

Om ni undrar vad jag sysslar med den här veckan säger rubriken allt ni behöver veta. Med andra ord: jättemycket jobb just nu. Så knasigt att allt alltid händer samtidigt. Utöver allt skriv- och intervjujobb består veckan av handbollsmatch i Riihimäki (i går kväll), Friday Lab-träffar (en på Zoom, en live i Helsingfors), mentorträff med mina adepter, en lagkväll med handbollslaget, träff med mitt gymnasietjejgäng och ett möte. Och så kulminerar allt i riksdagsval på söndag! Läs: kommer inte att ha tråkigt denna vecka.

I går kväll, före jag åkte iväg till Riihimäki, spred jag ut mitt så kallade synopsis för Allt jag (inte) ångrar och försökte fundera på strukturen och dramaturgin. Pappren ligger på matbordet men lär nog inte få jättemycket uppmärksamhet den här veckan. Jag vet att jag förra veckan skrev att allt är en inställningsfråga och att tiden är till för att utmanas, men om jag skrivit fyra artiklar under en dag (som jag gjorde i går), finns det kanske inte jättemycket skrivenergi kvar för romanprojektet.

upload.jpg

Det gäller helt enkelt att inse sina begränsningar. Samtidigt som jag påminner mig själv om att jag inte är en supermänniska som kan producera hur mycket som helst ser jag till att hålla pauser.

Både korta och långa. En mikropaus då jag stiger upp ur stolen och tassar runt kontoret för att fylla på temuggen eller vattenglaset. Längre pauser för lunch. I dag stannade jag faktiskt hemma och jobbade och tog det lugnt mellan korta och intensiva jobbpass. Och på eftermiddagen gick jag till ett nytt kafé som öppnat runt hörnet från mig. Så otroligt mysigt, god mat och extremt bra betjäning. Där kommer jag nog att hänga mer i fortsättningen. Älskar när det öppnar nya och härliga ställen i mina kvarter!

Eftersom så gott som all min hjärnkapacitet går åt till att skriva artiklar och göra intervjuer tycker jag att det skulle vara så kul om ni som läser skulle vilja slänga in några frågor i kommentarsfältet. Stort som smått! Så svarar jag så fort jag hinner. Okej? Är ni med? Shoot!

Så här blev jag frilansjournalist

I går kväll föreläste jag för ett gäng journaliststuderande på Soc&kom om mitt frilansande under rubriken “Så här blev jag frilansjournalist”. Jag tvekade först att tacka ja till uppdraget i och med att det inte var betalt, men sen så kände jag ändå att jag gärna hjälper studerandena eftersom det är min gamla skola. Nu är jag så glad över att jag tackade ja! Trots att jag var rätt slut efter en hetsig vecka då jag bollat sju (!) olika jobbprojekt plus redigering är det alltid en sån energikick att få föreläsa.

Jag pratade om tidigare jobb jag haft och hur det blev så att jag startade eget i januari 2015. Det känns alltid som om att jag bara hinner säga en bråkdel av allt det jag skulle vilja säga när jag föreläser, men jag hoppas verkligen att studerandena hade både nytta och glädje av det jag berättade. En sa faktiskt efteråt att det är så fint att höra att det faktiskt går att göra som jag gjort – och vad är väl bättre om jag kunnat inspirera dem att tänka i nya banor?

Gjorde presentationen med Prezi, så himla smidigt verktyg!

Gjorde presentationen med Prezi, så himla smidigt verktyg!

Jag lyfte mina tips för att få frilansjobb och pratade en del om pengar, dels utgående från hur mycket jag fakturerade i fjol och dels om hur viktigt det är att ta betalt (klicka på länkarna för att läsa mer!). Jag pratade också om osäkerheten, eller kanske snarare ovissheten i min vardag – jag vet väldigt sällan vad som händer om en månad för att inte prata om sex månader. Just nu går det jättebra för mig och företaget med många uppdrag, men hur ser det ut i höst? Ingen aning. Jag fick frågan om hur det är att hantera det här och jag sa att jag blivit bättre på det. Nu har jag frilansat i över sex år och än har jag inte haft ekonomisk panik på riktigt – hittills har det alltid löst sig (och jag känner mig så otroligt lyckligt lottad för det).

Men en viktig del av att vara företagare och sin egen chef är att en ska kunna disponera över inkomsterna. Vissa månader fakturerar jag mycket, andra månader kanske max en tusenlapp vilket motsvarar ungefär de utgifter jag har varje månad. Nu i april gör jag rekord i företaget och kommer att skicka ett antal riktigt feta fakturor i slutet av månaden. Jennifer frågade tidigare vad jag ska göra med alla pengar och jag svarade “leva under sommaren”. Jag är ingen som tar på mig spenderarbyxorna och lever livet efter en bra månad, utan håller i pengarna för att ha en buffert för sämre tider.

Fick blommor som tack, blev jätteglad!

Fick blommor som tack, blev jätteglad!

Dessutom: att det går bra nu är ingen säker indikator på att det kommer att gå bra i september. Men som sagt, hittills har jag alltid klarat mig och för varje år som går har jag en större kundbas, vilket genererar jobb från flera olika håll. Många projekt är ändå engångsprojekt, som till exempel äggbroschyren jag gjorde för marthorna i fjol. Så bara för att jag haft ett stort jobb för en kund ett år betyder inte att jag har ett lika stort jobb för samma kund nästa år. Men det kanske kommer en annan kund i stället.

Det är också det roligaste med mitt jobb – vad som helst kan hända. Och jag älskar det! Ibland tackar jag ja till sånt som kanske inte är helt hundra, men för det mesta får jag vara med i en massa roliga och intressanta projekt. När jag började studera var mitt drömjobb att bli informatör på typ Unicef eller Röda korset, men nu vet jag att mitt drömjobb är just det jag har just nu. Och för att vara helt ärlig så är informatör på ett stort bolag inte jättehögt på önskelistan just nu. Snarare känns det nästan som en mardröm.

Som slutsats kan jag säga att livet sällan blir som en tänkt sig, ibland blir det till och med bättre! Vad tänkte du att du skulle jobba med när du började studera och blev det så?

I april utmanar jag tiden

Tid är egentligen en ganska intressant grej. Alla människor har, som vi vet, 24 timmar om dygnet (förutom i går när vi missade en timme och äntligen bytte till sommartid – jag är en av dem som kommer att sakna den buhu), men det verkar som om att det går att göra väldigt olika saker med sina 24 timmar. Jag är, som ni kanske vet, en förespråkare av att jobba så effektivt och lite som möjligt, men ändå rinner dagens timmar ofta iväg nånstans.

En grej som jag haft svårt med de senaste åren är min skrivtid. Jag brukar så gott som alltid jobba mitt “riktiga” jobb först och mitt skrivjobb sen. Många gånger betyder det att när jag ska skriva är jag så trött att jag inte orkar. Men så har jag ändå klarat av NaNoWriMo två gånger i jobbigaste och mörkaste november. För grejen är ju att det visst finns tid för sånt en verkligen vill göra. Det gäller att skapa den tiden för en själv.

Under det senaste året har jag blivit bättre på att låta bli att prokrastinera när det gäller mitt “riktiga” jobb, men när det kommer till skrivandet kan jag skjuta upp det i all oändlighet. Jag skyller ifrån mig och hittar på dåliga ursäkter. Jag har försökt analysera vad det egentligen handlar om. En orsak är säkert att ett romanprojekt är så himla stort. Hur jag än spjälker upp det i mindre delar känns arbetsmängden enorm.

Men nu har jag inte ens gjort någon detaljerad plan. Jag har bara bestämt att jag ska redigera i april som en del av Camp NaNoWriMo. För uppenbarligen behöver jag en utmaning för att ta mig skrivtid. Ett sätt att lura hjärnan. Eller kanske bara bestämma mig. Jag vet inte?

EN fin gammal klocka på marknaden i San Telmo i Buenos Aires. På tal om tid undrar jag när jag ska tid att redigera alla bilder?

EN fin gammal klocka på marknaden i San Telmo i Buenos Aires. På tal om tid undrar jag när jag ska tid att redigera alla bilder?

Nu är klockan redan nästan tio på kvällen, jag är svettig och trött efter kvällens handboll och måste duscha. Men sen ska jag banne mig sätta mig vid datorn igen och ta en titt på mitt manus. Jag vet inte om jag är helt redo att börja redigera än, jag har ännu några luckor i mitt synopsis. Den här gången vill jag att storyn ska sitta ganska bra redan efter andra redigeringsrundan. Inte efter femte, sjunde eller tionde. Vi får se hur det går, men jag tänker mig att en bra plan knappast skadar.

Samtidigt som jag ska redigera för fullt kommer jag också att jobba för fullt. Den här månaden kommer jag att göra faktureringsrekord i mitt företag. Så otroligt häftigt men också lite skrämmande – har jag för mycket jobb? Eller har jag bara blivit jäkligt bra på att ta betalt? Jag tror att det är en kombination av både och.

Den här veckan innehåller mycket roligt. I dag deltog jag i Future Forum på Hanaholmen för att skriva en rapport från seminariet. Jag har flera andra texter att jobba med, på onsdag är det Waffle Wednesday på kontoret med temat investering. Vet typ noll om att investera så är ganska taggad! Eller jag köpte mina första aktier tidigare i år, men kan inte påstå att jag fattar nåt, hehe. I morgon är det Friday Lab-träff, på torsdag ska jag ha coachsamtal med Maja och på fredag ska jag föreläsa om att vara frilansjournalist för ett gäng journaliststuderande. Ska försöka peta ihop en presentation för det också.

Så väldigt mycket på gång samtidigt som jag då ska försöka redigera fram en sjukt bra roman som kommer att bli bästsäljare och översatt till minst sjutton språk. Ja ja, gäller att utmana tiden (eller kanske snarare planera den bättre). Om du tycker att det inte går att klämma in så mycket tycker jag att du ska titta på den här videon. Allt handlar nämligen om perspektiv. Vi har väl just så mycket tid vi väljer att ge för olika projekt? (Eller åtminstone jag som inte har några barn att ta hand om.)

Vad är din största tidsslukare?

"Allt det som är trasigt mig blir helt när jag skriver"

Jag inser att jag är rätt dålig på en grej, nämligen dela artiklar jag skrivit. För jag skriver ju en hel massa artiklar hela tiden och får intervjua intressanta och inspirerande personer. Att intervjua en människa om hens yrke eller drömmar kan vara det bästa jag vet. Eller att få åka hem till någon och kika hur hen bor. Eller besöka ett ställe som “vanliga” människor vanligtvis inte har tillträde till. Jag älskar verkligen att få höra hur folk tänker och gör och vad som driver någon framåt. Det är nog en orsak till att jag aldrig kommer att vilja sluta skriva artiklar, fastän jag skulle kunna leva på mitt författarskap (en dröm väääldigt långt i framtiden om vi säger som så).

Men trots att jag har den här bloggen är jag som sagt urusel på att dela artiklar jag skrivit. Jag insåg just att jag väldigt sällan skriver något om journalistik eller mitt frilansande ur ett innehållsperspektiv. Mina skrivinlägg handlar ju nästan alltid om att skriva roman, inte artiklar. Hojta till om du vill läsa mer om hur jag jobbar som journalist så kan jag försöka bli bättre på den fronten. Att länka till mina artiklar är ju kanske inte helt samma sak, men nu blir det ett helt paket med intressanta och tankeväckande texter jag skrivit på sistone.

Inläggets rubrik är faktiskt ett citat av författaren Karin Erlandsson som jag intervjuade för SLS årsredovisning. Direkt när hon sa de där orden visste jag att det var ett fantastiskt citat som absolut måste komma med i artikeln. Det gjorde det och blev faktiskt rubriken för texten eftersom jag tycker det beskriver Erlandsson så bra. Överlag säger hon en massa inspirerande grejer i artikeln, du hittar den i SLS årsredovisning och så måste du bara bläddra fram ett antal sidor (som faktiskt är fyllda med fler texter av mig, skrev sammanlagt sju, heh!)

Skärmavbild 2019-03-27 kl. 19.45.51.png

Andra intressanta texter jag tycker du ska läsa är:

En intervju med Barnavårdsföreningens verksamhetsledare Pia Sundell
”Det är inte så lätt att som ung kvinna börja jobba som verksamhetsledare. Jag har fått stå ut med mycket kritik och det har krävt mycket.”

Mentorn hjälper men ger inte rätt svar – en artikel om mentorering
”Det är svåra fall om företaget körts i väggen och affärsidén inte bär. Företagarna är i allmänhet ganska ensamma – speciellt när det går dåligt.”

En intervju med företagaren Michael Paqvalén
”Tillåt dig själv att ta stryk. Allt snurrar så fort och det går inte att planera sig till en förändring. Man måste känna det och det kommer med erfarenhet.”

Skärmavbild 2019-03-27 kl. 21.09.31.png

En hel broschyr om hönsägg
Jag var producent för den här tvåspråkiga broschyren som de svensk- och finskspråkiga marthorna ger ut i samband med jubileumsåret. Tycker det blev väldigt fint. Där finns bland annat ett reportage om att ha egna höns när jag hälsade på hos Lotta förra hösten!

En intervju med svenska internetforskaren Elza Dunkels
”Det går så klart inte att mäta mängden hat och kärlek, men det går att göra kvalitativa antaganden. Varför skulle vår nätanvänding öka om det skulle göra mer skada än nytta? Det finns en hel del hat på nätet, men jag tycker att den allmänna bilden som målas upp är alltför dyster. Det positiva väger tyngre än det negativa.”

En intervju med kocken Henri Alén om att odla vertikalt inomhus
”Restaurangen skiljer sig helt från alla mina tidigare krogar. Det är mycket teknologi och teknik att beakta. Vi har också varit tvungna att kartlägga vilka råvaror vi kan odla själva.”
(Tyvärr kan jag inte länka direkt till texten, du får bläddra nästan halvvägs.)

Ja det här blev ju ett ganska digert paket, men nu kanske ni i alla fall får en uppfattning om vilken typ av texter jag skriver och framförallt hur jag skriver. Jag känner ändå att jag har en ganska tydlig mall i huvudet som jag följer, men försöker så klart variera mig. Är ju ändå bara människa så många texter påminner säkert om varann. Men älskar verkligen att få arbeta som journalist!

Vilken artikel blev du mest sugen att läsa?

Tillbaka i vardagen – funderar på hurdan jag är

Vecka tolv är här. Fattar ni, tolv? Liksom när hände det? Vi är redan inne på årets 77:e dag. Nå hittills har ju året varit väldigt bra för min del. Gjorde faktureringsrekord i januari, hade tre veckor ledigt i februari-mars och så fick jag stipendium från Kulturfonden. Utöver min urdåliga prestation i gårdagens handbollsmatch (jag kunde ha gjort nio mål, jag gjorde två) har det mesta gått bättre än förväntat. Ännu i början av året kändes allt ganska segt, antagligen för att jag var rätt så trött efter en tung höst, men nu börjar allt kännas tydligare.

Delvis beror det nog på att jag verkligen behövde vara ledig och ladda hjärnan, men det finns ju en del andra orsaker till att allt känns tydligare i huvudet. Efter en något kaotisk jobbhöst har jag hittat en rätt bra balans och har många återkommande kunder, stipendiet från Kulturfonden gav mig den extra push jag behövde för att komma i gång med redigeringen av Allt jag (inte) ångrar och så har Friday Lab hjälpt med mycket. Fastän många övningar är bekanta för mig sedan tidigare tror jag inte att en någonsin kan tänka för mycket på vad en vill och hur en ska komma dit.

Modulen som vi håller på med nu fokuserar på etiketter – hur uppfattar jag mig själv och hur uppfattar andra mig? Vi fick i uppgift att ställa frågan till nära och kära och jag har frågat både på Facebook och Instagram, men tänkte passa på att fråga här också. Hur uppfattar du mig? Hur skulle du beskriva mig? Är jättetacksam för svar – det är så otroligt spännande att höra vad folk tycker. I dag ska jag också ha mitt mentorsamtal (som ingår i kursen) med Peppe och tänker mig att vi kommer snacka mycket skrivande. Förresten så börjar nästa kurs alldeles strax och jag trooor att det finns några platser kvar, kolla in det om du är nyfiken!

Skickade en essä till Hans Ruin-tävlingen i dag. Antagligen ska en inte berätta sånt på bloggen, men det struntar jag i. Om exakt tre månader får vi veta vem som får pris. Spännande!

Skickade en essä till Hans Ruin-tävlingen i dag. Antagligen ska en inte berätta sånt på bloggen, men det struntar jag i. Om exakt tre månader får vi veta vem som får pris. Spännande!

Men hur ser resten av veckan ut då? Nå så här:

Måndag:
Frukost på kontoret, projektjobb för Utbildningsstyrelsen, lite mejl och småfix. I kväll blir det mentorsamtal och handboll. I dag postade jag också iväg en essä jag skrev för en tävling. Pirrigt!

Tisdag:
Möte med Utbildningsstyrelsen, mentorträff med mina adepter, massage och Friday Lab-session på kvällen. Fullt upp!

Onsdag:
Jag ska börja med en översättning och resten av dagen är ännu lite oklar. Men vad som helst hinner hända, vet aldrig vad det trillar in för mejl. På kvällen ska jag på BodyCombat, som jag längtar!

Torsdag:
Morgonyoga på kontoret. Sedan ska jag fortsätta med översättning, säkert jobba lite med Utbildningsstyrelsen, kanske ha ett möte med min nya bokföringsbyrå. På kvällen har vi match supersent, 20:40, snark!

Fredag:
Jag funderar på att förmiddagsgymma och på eftermiddagen ska Jennifer och jag iväg på en workcation på mitt lande. Planen är att jag ska fokusera på min chicklit och är extremt taggad. Vi är där ända till söndag och så är det måndag och ny vecka igen.

Så en rätt så bra vecka på kommande. Träning, bra med jobb, lite coaching och mentorering (både så att jag själv mentorerar och blir mentorerad, hehe) och så en landehelg på det. Väldigt nöjd över upplägget måste jag säga. Om du vill göra min vecka perfekt får du väldigt gärna kommentera inlägget och skriva hur du uppfattar mig – är extra nyfiken speciellt om vi inte träffats. Hoppas du får en fin vecka!

Vad är en kontorsplats värd – lönar det sig att betala hyra varje månad?

Reklamsamarbete med Wonderland

En av mina största funderingar kring att skaffa kontorsplats handlade om pengar. Är jag verkligen redo att lägga några hundra euro per månad bara för att få “sitta” nånstans? Det funkar ju ändå rätt bra att jobba hemifrån och om jag vill ha omväxling kan jag ta mig till ett kafé, bibliotek eller hem till en frilanskollega. När jag funderade på mina behov som företagare såg jag inte att en kontorsplats var nåt jag verkligen behövde. Jag tänkte på det mest som en onödig utgift och att jag hellre lägger pengarna på något annat.

I fjol började tanken om en kontorsplats dyka upp allt oftare, men jag var fortfarande tveksam till att betala för det. Min mardröm var att betala 300 euro i månaden för en halvsunkig och mörk lokal som jag delar med några andra som varken har lust att prata med mig eller städa efter sig. Antagligen kunde jag ha hittat ett hur mysigt och härligt ställe som helst, men det kändes inte alls som min grej att sitta på ett litet kontor. Inte heller nåt av de större kontoren/coworking-ställena lockade. Så jag avvaktade – tills jag trillade över Wonderland coworking i augusti.

upload.jpg

Wonderland öppnade runt hörnet från min ytterdörr och det kändes som om universum försökte säga mig nåt. Här är din kontorsplats, nu måste du satsa några hundralappar och testa! Eftersom ett flex-kontrakt på Wonderland inte förbinder till mer än en månad tänkte jag att nu har jag verkligen chansen att prova på att jobba på ett kontor. Att betala hyra för några provmånader kändes ändå som en summa värd att satsa – om jag inte trivs kan jag alltid återgå till mitt hemmakontor, tänkte jag.

Nu i efterhand har jag nästan svårt att förstå att jag tyckte att 220 euro + moms är en stor kostnad. Det är ju ingenting!

Sedan jag började på Wonderland har jag ändå fått en del kommentarer av andra om att det är dyrt – och ja, det behövs en viss omsättning för att kunna betala hyran, men om en lever på sitt jobb ska en hyresavgift inte stjälpa ekonomin. Av nån anledning tar det emot för många (inklusive mig) att börja betala för nåt, som jag ren tidigare skrev, inte behövs. Men nu inser jag att jag tänkte på det ur helt fel perspektiv:

Jag betalar inte bara för ett fysiskt ställe där jag kan slå upp min dator och börja skriva, jag betalar för så mycket mer. Låt mig förklara hur jag tänker.

upload.jpg

För det första får jag via mitt medlemskap i Wonderland vissa förmåner som under en månad kan uppgå till ett rätt högt värde om en tänker vad det skulle kosta om jag gjorde samma sak utanför Wonderland. Det här ingår i min hyra:

  • En flexplats. Alltså rättighet att sitta och jobba var jag vill och när jag vill. Med min nyckel kommer jag in när som helst och kan jobba mitt i natten om jag så vill.

  • Frukost varje måndag. Vi brukar bjudas på bröd, ibland karelska piroger och croissanter, ost och skinka, grönsaker, hummus/andra röror, yogurth med müsli, gröt, färska frukter osv. Är sällan besviken!

  • Yoga två gånger i veckan + fri användning för yogarummet när det är ledigt. Jag har yogat, jobbat, hängt med kompisar och sovit tupplur där.

  • Rabatt på lunchen i restaurang Alice. Med en app går det dessutom att samla på sig bonus så att var tionde lunch blir gratis. Perfekt för mig som ofta är för lat att ta mig nån annanstans.

  • Fredagens afterwork. Vi bjuds på öl/vin/alkoholfritt alternativ på fredagar. Samtidigt är det en chans att hänga mer avslappnat med andra som jobbar på kontoret. Ser fram emot fredagar mycket mer nuförtiden!

  • Fri tillgång till printer och scanner. Speciellt det där med printer är najs. H: författare som en gång betalade 40 euro (!) för att skriva ut ett manus

  • Så mycket kaffe, eller i mitt fall te, som jag vill och orkar dricka. Plus mjölk i kylen. Allmänt fri tillgång till kylskåp och kök med mikro.

  • Waffle Wednesdays (som förvisso är öppet för alla) men också annat roligt program som ordnas bara för oss som jobbar här – som till exempel den jättefint ordnade Halloweenfesten eller dagens alla hjärtans dagskalas. <3

Läs mer om priserna (obs att det är pris med moms) samt vad som ingår.

Allt det här är så klart väldigt najs men i ärlighetens namn är det inte ens de här grejerna vars värde kan räknas i pengar som är det som gör att jag trivs så bra här. Jag betalar för en kontorsplats, men det är så mycket mer än en plats på ett kontor – det här är verkligen en gemenskap.

Sedan augusti har jag fått många nya vänner och kompisar. Jag omringas av personer som jobbar med sin egen dröm och de inspirerar mig att fortsätta göra samma. Det finns alltid någon att prata med eller fråga råd av. Det sitter experter på allt från försäljning och fotografering till marknadsföring och SEO. Ibland slänger folk ut frågor på Slack som “är det någon som är bra på PhotoShop och kan hjälpa” och det brukar alltid finnas någon som svarar.

Ama och jag har (åtminstone) en sak gemensamt: vi älskar båda skumpa.

Ama och jag har (åtminstone) en sak gemensamt: vi älskar båda skumpa.

När jag skrev på kontraktet med Wonderland tänkte jag att jag äntligen har ett ställe att sitta på under vardagarna och ett ställe jag kan gå till för att jobba. Då hade jag nog ingen aning om hur mycket mer det här stället skulle ge. Jag mår helt enkelt mycket bättre nu i min arbetsvardag i och med att jag inte längre jobbar ensam eller hoppar från kafé till kafé.

Så om du funderar på om det är värt att betala för en kontorsplats har jag ett tydligt svar: JA! Men det gäller så klart att hitta rätt plats för just dig. För mig är Wonderland perfekt för att jag får jobba i lugn och ro, men ändå är en del av en större gemenskap. Är du det minsta sugen tycker jag att du ska komma och testa. Det enda du “förlorar” är drygt 200 euro för en månad. Men i stället hittar du kanske rätt ställe för dig plus en massa härliga nya vänner – vilket är värt alla pengar! För kolla nu på hur glada vi är på alla bilder från alla hjärtans dagsfirandet i dag?! <3

Minna, jag och  Jennifer . &lt;3

Minna, jag och Jennifer. <3