Man får inte leva om sitt liv, det är det som är själva grejen

Vissa dagar känns bara fel från start. Jag har haft en liten irritation växande i mig i nån vecka nu. Det är inget stort (lyckligtvis) utan mindre grejer. Mest handlar det om att jag nu väntar på både det ena och det andra. Och att vänta måste vara det jobbigaste som finns. När mitt arbete hänger på andra och det inte finns så mycket jag kan göra åt det.

Förra veckan sneglade jag också lite på mitt hemliga skrivprojekt och tyckte texten var så otroligt dålig. Ugh! Men å andra sidan: vad förväntade jag mig? Jag har bara hamrat ur mig text utan desto större plan, så klart texten är dålig. För att nåt ska bli bra krävs ju faktiskt mycket tid och många varv. Men just nu känns det som att jag inte har tillräcklig koncentrationsförmåga för att ta itu med projektet – mest för att jag inte riktigt vet hur de närmaste veckorna kommer att se ut. Är så otroligt irriterande att sjunka in i ett projekt för att sen märka att det inte finns tid för det.

Men det händer grejer! I morgon ska jag skriva på ett kontrakt för ett lite större projektjobb i höst som ska hålla på i ungefär två månader. Det blir nåt helt nytt för mig så nya utmaningar är alltid välkomna.. Annat som händer är att jag har bestämt mig för att (än en gång, ehe) återuppliva mitt inspirationsbrev! Det blir mer som en sammanfattning av bloggen, men prenumererar du inte på det redan så får du gärna sign up! Det kanske låter knasigt, men varje gillning, kommentar, läsare och prenumerant är viktig för mig. Det är ju trots allt inte bara för mig själv jag bloggar. Samtidigt är det ju inte antalet följare eller gillningar som avgör – jag är glad om ens en människa känner att hen får ut nåt av min hörna på internet.

  En överredigerad och överdramatisk bild på kvällshimlen beskriver dagen rätt bra.

En överredigerad och överdramatisk bild på kvällshimlen beskriver dagen rätt bra.

Veckans bästa hittills har varit säsongens första handbollsträningar i måndags, så otroligt roligt fastän flåset inte riktigt hängde med än. Är lite orolig för söndagens tia, men vad är väl ett litet lopp? (Nej jag är inte så kaxig på riktigt.) En annan höjdpunkt är att jag för kanske tredje eller fjärde gången kollat på Jonas Gardells fantastiska tv-serie Torka aldrig tårar utan handskar. Den finns igen på SVT Play och går också att se i Finland. Har du av nån anledning inte sett serien ska du definitivt göra det. Kan vara den bästa tv-serien nånsin? Gråter och skrattar så mycket när jag kollar.

Bloggrubriken är faktiskt ett citat ur serien och det finns så mycket fint, vackert och sorgligt i den serien. Vill du ha ännu mer rekommenderar jag bokserien som tv-serien baserar sig på. Alla tre böcker finns både som e-bok och ljudbok i Nextory som jag nu samarbetar med. Och med kampanjkoden kugge får du alltså en 30 dagars gratis testperiod!

Men ja ja, allt är bra. Vissa dagar bara känns extra störande av ingen orsak alls. Sånt är livet och så ska det väl vara. Dessutom har jag en massa roligt på kommande ännu i september. Som sagt nya utmaningar på jobbfronten, en kompisresa till Köpenhamn och en sparesa till Estland. Och i morgon ska jag få gå på teaterpremiär, mer om det sen!

Vad vill du gnälla om? Nu är det fritt fram i kommentarsfältet! Och åtminstone jag funkar så att så fort jag får gnälla högt för nån så känns allt liksom mycket lättare. Det mesta är ju inte så farligt, men vissa dagar kan ändå kändas skräp. Men, föra att citera Gardell: Man får inte leva om sitt liv, det är det som är själva grejen. Och livet är både det bra och det mindre bra. H: livsfilosofen

Alltid en bok i fickan – rabattkod till Nextory

Reklamsamarbete med Nextory

Jag har alltid älskat böcker. När jag var liten läste mina föräldrar jättemycket för mig. Slug som jag var brukade jag som lite äldre välja en extratjock sagobok med bara text och komplicerade namn som pappa knappt kunde uttala (och så fnissade jag om pappa uttalade dem knasigt, sjyst barn va?). I lågstadiet brukade jag alltid promenera hem från busshållplatsen med en bok i handen och i tonåren var sommarloven det bästa jag visste: att få läsa böcker halva natten och aldrig ha en tid att passa.

Fastän läsning alltid varit viktigt för mig har det funnits perioder då jag läst mindre, men när jag började skriva skönlitterärt 2013 insåg jag att jag måste läsa för att kunna skriva. Det blev en bra push och sedan dess har jag läst rätt mycket. År 2014 började jag föra bok över hur många böcker jag läst. Det har blivit 50, 50, 42 respektive 31 böcker de fyra senaste åren. Förra året var läsningen verkligen på botten (obs! för mig, det är ingen tävling!), men i år har det gått lite bättre. Egentligen spelar antalet böcker inte så stor roll, men: Jag mår bra av att läsa. Och jag skulle vilja slippa ovanan att scrolla på mobilen och i stället använda tiden på läsning.

  Läsnörd redan i tidig ålder (fast det här verkar vara en sångbok).

Läsnörd redan i tidig ålder (fast det här verkar vara en sångbok).

Därför är jag så otroligt glad över att kunna presentera det här samarbetet med Nextory som nyligen lanserats i Finland! Vad är väl bättre än ett bibliotek med tiotusentals böcker som alltid följer med och som bara går att plocka upp ur fickan? I stället för att scrolla Instagram kan jag sjunka in i en fiktiv (eller varför inte riktig) värld, antingen genom att läsa själv eller lyssna. Speciellt på långa tåg-, buss- eller flygresor kan det vara skönt att lyssna på någon läsa högt för en. Som en privat sagostund men så att uppläsaren aldrig blir trött i rösten.

Med koden kugge kan du testa Nextory gratis i 30 dagar (normalt 14 dagar) och läsa och lyssna på så många böcker du hinner med under den perioden!

Efter 30 dagar avgör du själv om du vill fortsätta eller ej. Du förbinder dig alltså inte till något under gratisperioden. I Finland har Nextory tre olika abonnemang: silver, guld och familj. Själv har jag ett guldabonnemang så att jag också kan lyssna på och läsa de nyaste böckerna. Ett familjeabonnemang är smart om ni är flera (upp till fyra personer) i familjen som vill läsa och lyssna var för sig. Obs! Registrerar du dig med ett finskt betalkort får du det finska utbudet (med i princip hela det svenskspråkiga utbudet), men om du registrerar dig med ett svenskt betalkort får du det svenska utbudet – alltså ett bibliotek utan böcker på finska.

Här finns en direktlänk där du kan registrera dig på Nextory.

  Pappa och jag i en hängmatta på lande.

Pappa och jag i en hängmatta på lande.

Det bästa med Nextory är att du endast behöver internetuppkoppling när du laddar ner en bok, sen går det att läsa och lyssna också i offlineläge. Alltså tänk om detta hade funnits 2009 när jag åkte cirka 300 timmar buss i Latinamerika?! Under 300 timmar hade jag hunnit lyssna på både en och annan bok. 300 timmar på fem månader låter som jättemycket, men för någon som pendlar blir det i snitt två timmar per dag med en femdagarsvecka. Det betyder sammanlagt tio timmar per vecka, vilket är väl ett sorts genomsnitt för hur länge det tar att lyssna på en bok.

Tänk att få ta del av fiktiva världar eller fascinerande facklitteratur samtidigt som du sitter i bussen eller bilen? Tänk på alla de där böckerna du så gärna vill läsa men aldrig hittar tid för. Nu kan du läsa (eller lyssna då) när du kör, lagar mat, diskar, städar eller tar en promenad. Ja när som helst när du inte behöver 100 procent av din tankekapacitet till nåt annat. Hur bra?

Men hur funkar det då? Du registrerar dig här med e-postadress och ett lösenord du hittar på. När du klickar dig vidare ska du välja det abonnemang du vill ha (silver, guld eller familj). Sen laddar du ner Nextory-appen från antingen App store eller Play store och loggar in på appen med din e-post och lösenordet du skapade. Och efter det är det bara att börja lyssna och läsa i mobilen eller på surfplattan!

  Ser ni den koncentrerade blicken? Mina föräldrar brukade säga att det var omöjligt att få kontakt med mig när jag läste. Och ja, jag hade glasögon i nåt år när jag började skolan, men sen slapp jag dem. Tills nudå.

Ser ni den koncentrerade blicken? Mina föräldrar brukade säga att det var omöjligt att få kontakt med mig när jag läste. Och ja, jag hade glasögon i nåt år när jag började skolan, men sen slapp jag dem. Tills nudå.

Men vad ska du läsa då? Nextory har ett enormt utbud så du hittar garanterat sånt som du är nyfiken på. Senare i veckan återkommer jag med en drös boktips – sånt jag läst, sånt jag vill läsa och sånt som du absolut måste läsa. Om du är osäker på vad du ska börja med tycker jag du ska börja med Maria Turtschaninoffs böcker, läs min recension av hennes senaste roman Breven från Maresi om du vill bli övertygad. Det är Turtschaninoff själv som läst in böckerna om röda klostret och det är så, så bra. Både böckerna och inläsningen!

Eller kanske du har ett boktips till mig? Vad läser/lyssnar du på just nu? Jag har som vanligt en lång att läsa-hög, men det kan väl aldrig finnas för mycket böcker i ens liv?!

  Jag tror det här är på en båt. Pappa och jag och en bok. Så klart.

Jag tror det här är på en båt. Pappa och jag och en bok. Så klart.

Nextory-alennuskoodi blogin lukijoille

Kaupallinen yhteistyö Nextoryn kanssa

Hei hei, vaihteeksi kirjoitan täällä jotain suomeksi! Onpa sekä jännittävää että kivaa lähettää viestiä internetiin isänkielelläni. Olisi ihanaa kirjoittaa enemmänkin suomeksi, tosin ainakin toistaiseksi tämä blogi jatkuu ruotsiksi. Mutta kerrankin minulla on jotain tarjottavaa myös suomenkielisille lukijoilleni! Ja mitä olisi kivempaa tarjota kuin lukemiseen ja kirjoihin liittyvää? Yhteistyössä Nextoryn kanssa minulla on sinulle huipputarjous:

Käyttämällä alekoodia kugge saat käyttää Nextoryn palveluita, eli lukea e-kirjoja ja kuunnella äänikirjoja, ilmaiseksi 30 päivän ajan (normaalisti 14 päivää).

Kokeilu ei sido sinua mihinkään, joten voit vapaasti kuukauden verran kokeilla, miltä tuntuu kantaa suurta kirjastoa mukana kännykässä. Nextorysta löydät siis sekä äänikirjat että e-kirjat. Palveluun on kolme eri tilausvaihtoehtoa: hopea, kulta ja perhe. Kulta-tilauksella saat lukea ja kuunnella kaikki uusimmat kirjat heti (!) ja perhe-tilaus on sopiva, jos innokkaita kirjaihmisiä on perheessä maksimissaan neljä, ja jokainen haluaa kuunnella omassa rauhassaan ja omaan tahtiin.

Täällä voit rekisteröityä Nextoryn tilaajaksi.

Vaikka itse luen paljon haluaisin ehdottomasti lukea enemmän suomeksi, ja olenkin varma että Nextoryn valikoimasta löytyy monta kirjaa, jotka haluan joko lukea itse tai kuunnella. Olen esimerkiksi kirjaston jonossa Saara Turusen Sivuhenkilöön, mutta taidankin skipata varauksen ja kuunnella kirjan Nextorysta. Ilman jonoa, juuri silloin kuin itse haluan. Aah! Sivuhenkilön kuunteluaikakin vaikuttaa varsin kohtuulliselta – reilu seitsemän tuntia. Jotkut kirjat saattavat kestää reippaasti yli 15 tuntia, mikä vaatii jo aikamoista sitoutumista (ainakin minulta).

  Hallå hallå, här kommer jag och vill att ni ska läsa för mig!

Hallå hallå, här kommer jag och vill att ni ska läsa för mig!

Joten, jos et vielä ole kokeillut ääni- tai e-kirjoja suosittelen sinua ehdottomasti kokeilemaan Nextorya. Joko jäät auttamattomasti koukkuun tai sitten toteat, että paperikirjat onkin juttusi. Itseäni tosiaan eniten innostaa ajatus siitä, että minulla nyt aina on kirja mukana kunhan kännykkä on mukana (ja sehän on). Sen sijaan, että selaan tylsistyneenä Instagramia voinkin käyttää luppoaikaa kirjan lukemiseen! Jess!

Mutta miten tämä toimii käytännössä? Ensin klikkaat itsesi Nextoryn sivuille, täytät yhteystietosi ja keksit itsellesi salasanan. Sen jälkeen lataat sovelluksen joko Play storesta tai App storesta. Sitten kirjaudut sovellukseen sähköpostin ja salasanan avulla – ja Nextoryn valtava kirjasto on auki seuraavan 30 päivän ajan.

Mitä sanot, innostuitko? Aiotko kokeilla? Ja onko sinulla kirjavinkkejä minulle? Mitä suomenkielisiä kirjoja minun ehdottomasti pitäisi kuunnella tai lukea?

Bokrecension: Breven från Maresi

Nu ska jag börja med något nytt här på bloggen, nämligen bokrecensioner! Jag läser ju en hel del och har ren i några år skrivit korta recensioner på GoodReads, men så tänkte jag: varför inte dela med mig av tankarna kring böckerna jag läst också här?! Först ut ur recensionslådan är Maria Turtschaninoffs senaste bok Breven från Maresi.

Ända sedan jag läste Anaché av Turtschaninoff för ett antal år sedan har jag älskat hennes böcker och berättarstil. Och sedan Naondel (del två i serien om röda klostret kom ut) har jag längtat efter att läsa mer om den fantastiska värld Turtschaninoff skapat. Men i ärlighetens namn var jag faktiskt lite skeptisk till Breven från Maresi. Precis som titeln säger är romanen skriven i brevformat och det lät faktiskt lite tråkigt. Jag längtade efter något "storartat" och brev lät inte speciellt spännande.

Men då hade jag uppenbarligen glömt vilken berättartalang Maria Turtschaninoff är. Inget hon skriver är tråkigt, inte det minsta. Jag skulle vilja hävda att det här inte är någon typisk brevroman, men å andra sidan är jag inte riktigt säker på hur en brevroman egentligen ser ut? Trots att breven är spännande ska läsaren ändå inte förvänta sig actionspäckad fantasy med tvära kast. I stället är det en värld och en berättelse som långsamt växer fram och trollbinder läsaren på vägen.

P1030486.jpg

I Breven från Maresi återvänder Maresi till sina hemtrakter i Rovas efter flera år i klostret på ön Menos (första delen i den här serien heter just Maresi och handlar om hennes tid på ön, för den romanen fick Turtschaninoff Finland Junior-priset 2014). I den här romanen är Maresi förväntansfull över att se sin familj som hon saknat men hemkomsten blir inte riktigt som hon tänkt sig.

Maresi pratar numer på ett annorlunda sätt, sticker ut ur mängden med sin blodröda mantel och har svårt att komma överens med sin mamma (tror alla vuxna som i perioder bott med sina föräldrar känner igen sig här, hehe). Maresi känner sig väldigt vilsen, saknar klostret och undrar hur hon någonsin ska klara av sitt uppdrag: att starta en skola för flickorna i byn. Dessutom är hon rädd och osäker i sällskap av män. Erfarenheterna från Menos säger att män är farliga och ett det gäller att vara försiktig. Kort sagt: det blir inte alls som Maresi tänkt sig.

Persongalleriet är stort men målas fram på ett fint sätt. Turtschaninoff skildrar relationerna till föräldrar, grannar och de andra Maresi möter på ett fint och nyanserat sätt. Jag gillar speciellt vänskapen till en av de kvinnliga grannarna (som jag nu glömt namnet på) och skogshuggaren Kárun. Kárun är faktiskt en av mina favoritkaraktärer – lågmäld, tillbakadragen men snällast i världen. Jag gillar också att Turtshcaninoff låter Maresi vara naiv, ivrig och tjurig. Det är verkligen Maresis version av det skedda som skildras. Tonen är rätt rakt igenom.

  Två favoritböcker. Har också Maresi, men den är utlånad, men minns så klart inte till vem.

Två favoritböcker. Har också Maresi, men den är utlånad, men minns så klart inte till vem.

När jag väl började läsa kunde jag inte lägga boken ifrån mig. Jag gråter och skrattar och spänner mig när jag läser och är ledsen när boken är slut. Turtschaninoff är en otrolig berättare och den berättelse Maresi skriver fram i sina brev är en värld jag vill veta mer om. Naturen med dess krafter och uråldriga visdom spänner över sidorna. Maten (och ibland bristen på den) är också väldigt närvarande i böckerna. Det vattnas i munnen när jag läser om de olika läckerheterna som dukas fram och glädjen över mat är mer än synlig. Också böcker, läsning och skrivande får än en gång en synlig roll – och vem älskar inte passionerade skildringar om läsning?

Maria Turtschaninoff är en av Svenskfinlands (Finlands! Europas! Världens!) främsta författare och det bekräftas än en gång i Breven från Maresi. Fastän det inte händer så mycket i romanen ryms det ändå så otroligt mycket mellan sidorna. Det här (och de tidigare romanerna) är en bok alla borde läsa. Det handlar om förtryck, makt, vänskap, familj, liv, död, kärlek, systerskap. Ja, allt. Är du skeptisk till fantasy? Läs ändå! Det här är en av de bästa böcker jag läst i år, kanske någonsin. Klart du vill läsa!

Pust, det här var bloggens första regelrätta bokrecension! Känns stort ändå på nåt sätt? Vad tycker du? Tar gärna emot kommentarer och respons på recensionen för att kunna utvecklas i fortsättningen. Och nästa vecka ska det bli mer böcker här på bloggen, är så otroligt taggad redan, det händer nämligen spännande saker! Kika in på tisdag för ett riktigt fantastiskt erbjudande.

Till alla duktiga flickor

Augusti slutade både på topp och på botten. Förlagsfesten var (föga överraskande) sjukt rolig och slutade som senast med karaoke. Själv vrålade jag mer eller mindre begåvat till Spice Girls Wannabe med ett gäng härliga tjejer och vinglade in i en taxi vid klockan tre. Under torsdagen hade jag känt att en förkylning var på kommande och planen var att ta kål på den med lite vin och så, men den planen lyckades tyvärr inte. Nästa morgon vaknade jag helt täppt och däckad.

På fredag hade jag vid ett skede riktigt svårt att andas och har sedan dess knarkat diverse mediciner som stundvis fått mig att må helt okej, men största delen av helgen har jag legat i vågrätt läge. Jag sov typ tio timmar i natt, var vaken en stund, sov två timmar till, var vaken några timmar och sov en timme till. Nu mår jag igen helt okej, men brukar alltid må som bäst om kvällarna så får se hur det känns i morgon bitti. Förhoppningsvis bättre!

  Himlen var minst sagt dramatisk när jag skulle åka hem från festen i torsdags.

Himlen var minst sagt dramatisk när jag skulle åka hem från festen i torsdags.

I går kväll när jag låg och snorade i soffan var resten av mitt handbollslag (och hela föreningen faktiskt) och fixade på löpevenemanget Midnight run. Jag borde också ha varit där och i går morse trodde jag att jag nog klarar av att gå dit men fick inse faktum: jag var inte i skick att fixa eller ordna nåt. Jag var tvungen att skicka ett meddelande och säga att jag inte orkar komma.

Skulle det ha gällt någon annan hade jag utan tvekan sagt att personen bara ska vila och absolut inte åka iväg nånstans, men när det gäller mig själv kommer det dåliga samvetet krypande. Jag vet hur värdefulla ett par extra händer är och jag hade ju lovat ställa upp. Att svika andra känns alltid lika dålig. Speciellt om en är van vid att vara en duktig flicka, en som alltid ställer upp.

Men är jag sjuk så är jag. Hundra gånger hellre hade jag varit på Midnight run och hjälpt till än legat seg och sjuk på soffan, men ändå känner jag mig skit. Och jag vet att jag inte är den enda som känner sig så här vid liknande situationer. Har en vant sig vid att vara den som är duktig är det värsta som finns att vara oduktig.

Som tur är läste jag i går ut Heidi Hakalas debutroman Bara lite till. Romanen utkommer officiellt nu i september men jag fick ett recensionsex från Förlaget under konstens natt så. Återkommer med recension senare, men kan säga så här mycket: det här är en roman för alla duktiga flickor (och pojkar och ickebinära). Alltså alla som inte vet hur en ska säga nej. Alla som tänker att jag orkar lite till. Om du blev nyfiken så går romanen att köpa på till exempel Adlibris till det ytterst facila priset 16,70 euro!

  Nöjd, nervös och förväntansfull debutant på höstfesten. <3

Nöjd, nervös och förväntansfull debutant på höstfesten. <3

Vad försöker säga med allt det här? Att det är okej att tänka på sig själv, sin egen ork och sin egen hälsa. Livet ska och kan inte vara en tävling i vem som orkar mest, eller vem som "klarar sig" oberoende av vad som händer. Ibland mår vi alla dåligt, antingen fysiskt eller psykiskt, och det finns inget pinsamt med att inte orka, att be om hjälp eller avboka något. Däremot önskar jag att vi alla skulle bli bättre på det och också påminna varandra om det. Ibland är vila det enda som hjälper och det är hur okej som helst. Det är otroligt viktigt lyssna på kroppen fastän det ibland känns nästan omöjligt när kroppen säger nåt annat än det en själv vill.

Nu hoppas jag att den här förkylningen lämnar min kropp så fort som möjligt så att den kommande veckan blir nåt mer än sjukstuga. Lyckligtvis har jag inte så mycket jobb nu. Och den bästa nyheten: jag har fått min dator tillbaka! Lyckan är verkligen obeskrivlig! När jag lämnade in datorn sa de att det skulle ta minst tio arbetsdagar, men det gick på en dryg vecka! Och så hoppas jag verkligen att du haft en bättre helg än jag!

Nio tips för dig som ska gå på releasefest

Hösten är som känt böckernas högtid. De första böckerna trillar in i affärerna redan i augusti och så är det högtryck fram till bokmässorna. Det här betyder att det också ordnas både en och annan releasefest. Inför min egen releasefest i fjol fick jag en hel del frågor om hur det egentligen går till. Finns det mat? Ska en ta på sig en balklänning eller jeans? Så du som aldrig varit på en releasefest men alltid varit sugen på att gå: här kommer nio tips!

upload.jpg

1. Får jag verkligen gå på festen fastän jag inte känner författaren?
Om det är en öppen tillställning så är det en öppen tillställning. Ibland krävs en förhandsanmälan så att arrangörerna vet ungefär hur många som är på väg, men annars är det bara att dyka upp! Räkna ändå inte med att ha djuplodande diskussioner med författaren, hen är antagligen rätt så upptagen!

2. Festen börjar klockan 17, men jag hinner inte komma då. Är det okej att komma senare?
Releasefester brukar vara avslappnade tillställningar. Det är mycket mingel och allmänt häng. Missar du en programpunkt är det inte hela världen! Författaren är glad om du hinner komma och säga hej (och ja, mycket mer än så kommer ni knappast hinna konversera).

3. Bjuds det på något?
Det här varierar väldigt mycket, jag har varit på releasefester där jag inte fått något och fester där jag fått bubbel och pizza. Men jag skulle kanske inte räkna med att bli proppmätt.

upload.jpg

4. Vad ska jag ha på mig?
Det är typiskt att releasefester ordnas under en vardagskväll som en after work-tillställning och då finns det ingen som kräver att du ska ha på dig långklänning, vara sminkad till tänderna och redo att festa natten lång. Med andra ord: Kom som du är. Vissa kan ha ett tema men de flesta önskar nog bara att du har kläder på dig.

5. Måste jag ha med mig en present till författaren?
Nej. Författaren blir glad om du kommer och delar den stora dagen med hen. Jag har ändå aldrig hört om nån som blivit sur på grund av en present. Bra presenttips: en god choklad, ett presentkort för till exempel massage, en flaska gott bubbel (om författaren dricker alkohol), ett fint anteckningsblock, te eller kaffe. Den bästa presenten du kan ge är så klart att köpa boken.

6. Finns boken till salu?
Ja! På releasefester vill arrangörerna så klart sälja böcker. I och med att författaren är på plats kan du dessutom få den signerad. Oftast funkar det med både kort- och kontantbetalningar (eller Swish i Sverige).

  Foton från min releasefest som laddats upp på Instagram. &lt;3

Foton från min releasefest som laddats upp på Instagram. <3

7. Måste jag köpa boken?
Nej. Författaren blir så klart glad om du vill köpa boken men det är absolut inget måste. Men så klart du vill eller hur? Eller så lovar du att du lånar den på bibban om du inte har råd att köpa en bok just då.

8. Ordnas det program?
Det brukar vara en kort intervju med författaren, lite högläsning och så allmänt skålande och mingel. Jag har hört om releasefester med lekar och frågesporter – så i princip är allt möjligt!

9. Får jag posta bilder på sociala medier?
Ja! En författare blir glad för all synlighet. Tagga gärna författaren eller använd en eventuell hashtag (till exempel bokens namn) så hittar författaren bilderna efteråt.

***

Är det några andra frågor eller funderingar är det bara att slänga in dem i kommentarsfältet. Jag förstår att det kan kännas nervöst om du aldrig varit på en releasefest förr, men du kan ju alltid smita iväg om du inte tycker det är så kul. Jag hoppas ändå att du tack vare de här tipsen vågar och får gå på många roliga releasefester i höst. Skål!

Sommaren är till för läsning

När jag tänker tillbaka till barndomens och ungdomens somrar tänker jag främst på alla ljusa nätter som jag låg uppe och läste, läste, läste. Det finns väl inget bättre än att ligga uppe sent och läsa – utan att ens behöva tända lampan! Eller att installera sig i en bekväm solstol, lägga sig i gräset i skuggan och påbörja nästa bok.

En grej som jag som författare nu märkt är att många tycker att böcker är dyra. 25 euro!! Hjälp! Okej jo, det är väl ingen minisumma, men många som klagar på den summan köper gladeligen några specialöl på krogen samma kväll eller har inget emot att köpa biobiljetter (som också känns hutlöst dyra). Det bästa med en bok jämfört med några öl eller biobiljetter är att den går att läsa om, låna ut till en kompis, ställa in i raden av andra böcker i hyllan. Böcker är helt enkelt underbara!

P1000678.jpg

Och nu har du världens bästa chans att köpa billig sommarläsning om du befinner dig i Helsingfors. I morgon och i övermorgon (29-30.5) kan du nämligen shoppa alla Förlagets böcker för halva priset! HALVA PRISET! Tyvärr gäller erbjudandet bara om du tar dig till Förlagets kontor, men om du har chansen tycker jag absolut att du ska göra det. Min bok befinner sig i minst sagt bra sällskap med resten av Förlagets utgivning.

Eller vad sägs om Själarnas ö av Johanna Holmström, Fågeltaken av Sinéad Obrey, vår LittSkap-antologi Människohundarna, lite feminism i Astra-antologin Denna framtid är vår eller Elin Willows Inlandet? Här bara några böcker jag delar förlag med. För att inte tala om alla Muminböckerna och andra Tove Jansson-klassiker!

  Alla böcker i högen förutom Charlottes Midnattsljus längst ner kan du köpa på förlaget.

Alla böcker i högen förutom Charlottes Midnattsljus längst ner kan du köpa på förlaget.

På tal om läsning så har jag fått ett otroligt roligt uppdrag. Jag ska läsa några böcker och skriva ett kort referat så att ett förlag kan fundera vidare på om de kanske vill översätta boken i fråga. Drömjobbet eller hur?! Eftersom det här är ett jobb som är lätt att ha med sig tänkte jag styra cykelstången mot Simstadion som äntligen (!!) öppnat, simma några längder och sen slå mig ner med en av böckerna i solen. Ah, livet, jag klagar inte på dig just nu.

Vad tänker du läsa i sommar? Och om du mot förmodan inte läst min debutroman Vad heter ångest på spanska? lovar jag att det är perfekt sommarläsning. Så här beskrev en läsare den nyligen på Instagram: "Sol, salsa och öl, vad mer vill man ha? Dessutom var det första gången på länge som jag verkligen slukat en roman. Bra med böcker som sätter igång läsivern, så tack författaren!" Ett bättre betyg än så kan jag faktiskt inte tänka mig! Glad måndag gott folk!

Jag är Ester Nilsson

"Det visade sig att en människa kan sakna någon hon aldrig mött annat än i fantasin."
 Foto: Henrik Schütt/LIlla teatern.

Foto: Henrik Schütt/LIlla teatern.

I går kväll såg jag premiären av Egenmäktigt förfarande på Lilla teatern i Helsingfors. Den baserar sig alltså på romanen med samma namn av Lena Andersson som utkom 2013. Jag har läst boken för ett antal år sedan men det är en av de där böckerna som stannar med en.

"Innerst inne var hon inte så imponerad av hans tankar men hans konst var egensinnig och eftersom hon var förälskad fick även tankarna sitt skimmer."

Ester Nilsson är en huvudkaraktär en inte glömmer i första taget. Hon är så otroligt korkad i sin hopplösa förälskelse och en blir så otroligt irriterad på henne. Och det värsta: åtminstone jag känner igen mig. Jag är Ester Nilsson.

"Ingen av dem var riktigt intresserad av henne men båda var intresserade av honom."
 Foto: Henrik Schütt/LIlla teatern.

Foto: Henrik Schütt/LIlla teatern.

När jag läste boken vred jag mig av skam och igenkänning. Kände stor sorg över alla gånger jag varit (hopplöst) kär i någon och intalat mig att hans beteende nog beror på det ena eller det andra. Speciellt det här bortförklarandet och analyserandet av en snubbes beteende. Jag hart gjort det så många gånger.

"När man älskar och är mottagen i sin kärlek känner sig kroppen lätt. När motsatsen inträffar väger ett kilo tre."

Pjäsen är däremot mycket mer komik än tragik. Eller så klart en viss tragikomik. Med endast fyra skådespelare på scen lyckas föreställningen med att måla upp Esters inre liv och är ändå väldigt trogen till boken fastän tolkningen som sagt är mycket mer komisk än hur jag uppfattade själva romanen. Det är mycket skratt men publiken vred sig också av skam. Alla har vi väl varit olyckligt kära någon gång?

 Foto: Henrik Schütt/LIlla teatern.

Foto: Henrik Schütt/LIlla teatern.

"På det sättet kunde ett liv gå. Man fick mycket gjort i väntan på att livet skulle börja."

Jag rekommenderar verkligen pjäsen. Och boken om du inte läst den än! Alla citat i inlägget är från boken. Tusen tack till Lilla teatern som bjöd mig till premiären. Är inte precis varje dag jag får premiärinbjudningar så kändes stort. Har du läst boken eller funderar du på att se pjäsen?

"Den som bromsar bestämmer alltid. Den som vill minst har mest makt."

Två boktips

I dag är det Bokens och rosens dag – en dag då vi firar boken. Föga överraskande älskar jag att läsa och det har jag gjort sedan jag lärde mig att läsa. Men jag förstår att det ibland kan kännas övermäktigt att plocka upp en tjock roman då det är ont om tid.

Därför ska jag nu tipsa om två läsvärda och fantastiska böcker som bjuder på igenkänning och väcker en hel del tankar – men som är snabblästa (vilket passar perfekt också då en har bråttom). Jag måste faktiskt erkänna att jag inte tidigare hade läst en bilderbok för vuxna eller en serieroman, men rekommenderar det varmt!

Jag pratar alltså om Ulla Donners debut Spleenish och Jolin Slottes och Nina Albrechts Alla bubblor brister. Båda har kommit ut nu i vår och jag hoppas verkligen många hittar de här böckerna. Jag älskade bägge!

Jag tycker också att det är skönt att utmana konceptet bok. En bok behöver inte vara en episk historia på flera hundra sidor för att kunna kallas en bok. En bok kan vara så mycket och det viktiga är att vi fortsätter att läsa och vidgar vår värld. Ju fler berättelser vi tar del av, desto bättre förstår vi omvärlden och oss själva.

Vad har du läst på sistone? Tipsa gärna om bra böcker! Själv läser jag The immortal life of Henrietta Lacks av Rebecca Skloot. Otroligt fascinerande bok som jag rekommenderar varmt! Det var Linnea som först rekommenderade den till mig och det är jag väldigt tacksam för!

Tack internet för alla skrivarvänner

När jag började skriva i januari 2013 började jag samtidigt leta efter likasinnade på internet. Jag ramlade över ett antal skrivbloggar och fick läsa om andras vedermödor och ångest och så småningom blev en del av de här internetkompisarna mina kompisar på riktigt.

Jag har fascinerat följt med de tre Annorna och deras framgångar. De hittade varandra i Facebookgruppen Författare på Facebook och har efter det blivit varandras testläsare och så klart vänner – något som inte alls är ovanligt.

För är det något jag har märkt i internetsvängarna bland skrivande människor är att alla är så otroligt generösa och gärna vill hjälpa varandra. Utöver att jag lärt mig massvis av andra skrivande människor på internet har jag också knutit kontakter och fått nya vänner.

Så förra helgen när vi åkte på en skrivarkurskryssning med Nylands litteraturförening föreslog jag inför resan att vi skulle ha en författarträff i Stockholm. Jag tänkte direkt på Anna Arvidsson och lyckligtvis sade hon ja. Anna höll ett otroligt proffsigt och intressant föredrag om sitt skrivande – en del av det hon sa kan du höra i podden Bakom boken, men jag rekommenderar så klart att lyssna på Anna live om du får chansen.

I samband med föredraget fick alla kursdeltagare ett signerat exemplar av Annas debutroman Ordbrodösen. Eftersom jag redan har ett exemplar från tidigare lottar jag nu ut ett ex på min Facebook-sida och på Instagram. För att vara med i utlottningen ska du gilla min författarsida på Facebook och tagga en kompis – antingen i Facebook-inlägget eller på Instagram. Lycka till och glad påsk!

 " Med skrivna ord kan hon styra dina tankar och handlingar. Du märker aldrig när du blir hennes marionett."

"Med skrivna ord kan hon styra dina tankar och handlingar. Du märker aldrig när du blir hennes marionett."

Helgen som kom, helgen som gick

Jag hade noll förväntningar inför helgen och faktiskt noll planer men det blev en riktigt bra helg! På fredag gick jag på BodyPump för första gången på jättejättelänge (ja, ont i musklerna nu) och gjorde sen enorma mängder citronrisotto och kollade på film från tv:n. Det enda som saknades var en man som skulle ha pussat och kramat mig, men jag tänker mig att det kommer. En dag, en dag.

På lördag vaknade jag i lugn och ro, åt god frukost och satte mig sen i soffan med Världens vackraste man. Boken då, inga riktiga män i min soffa tyvärr. När jag läst i nån timme fixade jag mig klar för en dag på stan. Jag promenerade till Kiasma. Utställningarna var hemska och fina – men dem ska jag inte tipsa om, för den har stängt i dag. Efter Kiasma träffade jag Lina som hört av sig tidigare under dagen och så gick vi till Esplanad och delade en fastlagsbulle och en kanelbulle.

När jag nämnde min stora mängd risotto och bjöd in Lina till mig på middag tackade hon inte nej. Vi promenerade tillbaka till mig och Helsingfors visade upp sina bästa sidor. Jag har inget månadskort till buss & spårvagn nu så jag strävar efter att promenera överallt i stället för att ta spåran. Jag sparar pengar, får lite vardagsmotion och får njuta extra mycket av Helsingfors.

Det blev en superhärlig spontandag och kväll. Så roligt att kunna hänga med kompisar utan planera in det veckor/dagar i förväg (som det ofta brukar vara nuförtiden). Vi avslutade ännu med en öl på Tenho och sen var det skönt att kunna gå hem på några minuter.

I morse dukade jag igen upp en god frulle (för att ladda upp för dagens handbollsmatch vi inte behöver prata mer om) och läste slut boken. Den är egentligen skriven i en stil jag har svårt med – massvis med beskrivningar om precis allt, men ändå föll jag för Lena Ackebos stil och blev ganska varm och lycklig av boken. Jag tror det var Peppe som tipsade om den i Mellan raderna och jag kan nu med gott samvete tipsa vidare!

Feministiskt julmys

I går kväll åkte jag i väg till Schildts & Söderströms på feministiskt julmys med Peppe. Peppe inledde kvällen med att berätta hur hennes ex-pojkvän från 20-årsåldern misshandlade henne men att hon ändå fortsatte vara ihop med honom. Delar av den berättelsen finns med i Livet & patriarkatet som alltså var anledningen till själva kvällen.

Fastän jag läst historien i boken blev den så klart hundra gånger värre när Peppe berättade den i går kväll. Jag har själv lyckligtvis aldrig haft nån kille som skulle ha varit våldsam mot mig, men jag kan på ett sätt förstå att det är svårt att lämna någon i en sådan situation – fastän en rationellt förstår att det är det enda rätta. Men speciellt när det gäller känslor är vi sällan rationella …

  Längst till vänster  Jenna  från  Ratata  som hade ordnat kvällen, S&amp;S litterära chef Anna Friman och så Peppe. I bilden skymtar också  Lina  och  Emzi .

Längst till vänster Jenna från Ratata som hade ordnat kvällen, S&S litterära chef Anna Friman och så Peppe. I bilden skymtar också Lina och Emzi.

Trots tråkiga historier blev det en superbra kväll med intressanta diskussioner. Var så kul att få se Peppe som ju normalt finns i L&A. Dessutom fick vi en fin julklapp med oss hem, bland annat Basses jubileumsalmanacka för nästa år. Blev superglad över att få den!

Men julklapparna tog inte slut där! I dag fick jag nämligen en superfin julklapp av en fellow feminist. Linnea ordnade julklappsutbyte för medlemmar i Facebookgruppen Finlandssvenska feminister och jag fick världens finaste julklapp! En vingpenna färgad i guld som kan användas som bokmärke. Fast jag tycker pennan är så fin så den får kanske bara stå framme och vara snygg.

  Alltså! Blev så sjukt lycklig när jag öppnade paketet. Tack tack tack!

Alltså! Blev så sjukt lycklig när jag öppnade paketet. Tack tack tack!

Alltså systerskap – finns ju få saker som är bättre än det! Peppe gav oss också en läxa: vi som kvinnor ska se till att lyfta andra kvinnor, det gör män nämligen hela tiden. Jag ser det inte som någon tävling mellan könen, men det ska framför allt inte vara en tävling mellan kvinnor. Det finns utrymme för många bra kvinnor och män. Vi kan alla lyfta varandra. Kanske det kan vara din julklapp till någon?

Författarintervjuar på Arbis i morgon

I morgon (lördagen den 3 december) ska jag diskutera skrivande och böcker med Hannele Mikaela Taivassalo, Sanna Tahvanainen och Minna Lindeberg under Nyländsk författarmatiné på Helsingfors Arbis. Det är första gången jag får äran att intervjua författare på scen och tycker det ska bli så roligt.

Klockan 14–16 i morgon alltså. Kom! Utöver intressanta diskussioner bjuds på böcker till specialpris. Ses vi i morgon?

Nobelpriset i litteratur

  Foto: Unsplash.

Foto: Unsplash.

Nobelpriset i litteratur hör till kategorin saker jag inte har så bra koll på. Jag är inte speciellt finlitterär av mig och vet inte så mycket om den litteratur som brukar vinna Nobelpriset. I år blev det Bob Dylan och jag vet inte så mycket mer om honom heller men tycker det är fint att begreppet litteratur utvidgas.

Tidigare i veckan bloggade jag om Veronica Maggios sånglyrik och det är så klart inte bara Veronica som skriver bra låttexter. Jag blir väldigt ofta imponerad av musiker som på ungefär fyra minuter lyckas berätta en historia som kunde spänna över en hel roman. Vad är väl litterär konst om inte det?

I natt drömde jag sedan att jag vann Nobelpriset i litteratur men att folk blev sura och upprörda. "Inte skriver hon ju riktig litteratur." Tydligen lever mitt komplex kvar (att jag tror att jag borde skriva finlitteratur för att på nåt sätt "räknas"). Tur att det blir LittSkap-helg i Åbo så får jag jobba på att skaka av mig mina komplex och fokusera på att skriva så bra jag kan. För det är ju det som är min styrka. Att skriva just som jag och ingen annan.

Vad tycker du om att Bob Dylan fick Nobelpriset?

Naondel

Lite så där skämtsamt kallar jag mig Maria Turtschaninoffs stalker och efter att ha läst ut Naondel kan jag lyckligtvis fortsätta med det. Jag älskar verkligen hennes böcker och efter att jag läste Anaché för några år sedan har jag slukat allt hon skrivit. Jag tycker det är så otroligt häftigt att jag känner en livslevande författare och att jag faktiskt kan prata med henne. 

  Maria signerar boken på sin releasefest.

Maria signerar boken på sin releasefest.

Jag förstår naturligtvis att en författare är en helt vanlig människa, men en människa som ger mig nya världar och horisonter stiger ändå högre i rang än gubbarna som i somras reparerade min mikro. Alla behövs, men jag behöver inte stalka mikrogubbarna. Tidigare i somras var jag förresten och lyssnade på Maria i Karis och skrev om det på bloggen.

I går läste jag ut Naondel och bara älskade hela boken. Hittills har Anaché varit min favorit, men Naondel kan nu ha kvalat upp till toppen. Jag försökte läsa långsamt, ta in allt på sidorna och bara njuta (trots de ibland hemska och obehagliga beskrivningarna av våld och mörker). Boken väckte så mycket hos mig och jag önskar redan att jag kunde återvända till alla kvinnorna i berättelsen.

  Här lyssnar vi andäktigt på Marias tal på releasefesten. Jag i grå klänning.

Här lyssnar vi andäktigt på Marias tal på releasefesten. Jag i grå klänning.

Det jag gillar mest i Marias böcker är de uppfinningsrika namnen. På människor, mat och ting. Älskar också att maten får en så stor roll i böckerna – hon har ju också skrivit en kokbok så kärleken för maten är synlig. Och alla som känner mig vet att jag älskar mat.

Men om du inte läst något av Maria tycker jag absolut att du ska göra det. Hon kommer definitivt att vara en av de där stora författarna folk minns ännu om några hundra ord. Det är jag säker på!

  Fick höra av mamma och pappa att jag hade fin frisyr på releasen – och jag undrade hur i fridens namn de visste hur jag såg ut, men det visade sig att de sett bilderna på Facebook, haha! Här snackar jag med Tommy.

Fick höra av mamma och pappa att jag hade fin frisyr på releasen – och jag undrade hur i fridens namn de visste hur jag såg ut, men det visade sig att de sett bilderna på Facebook, haha! Här snackar jag med Tommy.

Bilderna i inlägget har jag lånat från Förlagets Facebook-sida.

 

Releasefest och författarvänner

Jag tror att det är viktigt att omge sig med människor som sysslar med ungefär samma saker som en själv och som har liknande målsättningar. Naturligtvis är det viktigt med alla sorters människor och livsmål, men jag får alltid så mycket kraft av likasinnade. Nu har jag insett att jag ju känner en hel del författare personligen. Undrar hur Kugge fem år skulle ha reagerat om hon vetat att det 25 år senare är vardag att jag hänger med författare?

I torsdags var jag på Peppes releasefest för att fira hennes tredje (!) bok Livet & patriarkatet. Jag hade faktiskt den stora äran att korrekturläsa boken och tycker den funkar finfint som en introduktion till feminism – en bok jag definitivt skulle ha behövt för fem, tio år sedan när jag inte riktigt förstod grejen med feminism.

Den kanske viktigaste insikten jag fått av Peppe från bloggen och nu boken – det handlar inte om mig, det handlar om strukturer. Bara för att jag inte känner mig förtryckt av patriarkatet behöver inte betyda att det inte finns andra kvinnor som gör det. Den egna erfarenheten är alltså inte det som gäller, utan det är viktigt att se helheten. Men nåja, Peppe förklarar det här mycket bättre än jag, så läs boken!

 En suddig bild på Peppe och hennes förläggare Anna Friman.

En suddig bild på Peppe och hennes förläggare Anna Friman.

Själva festen var en kul tillställning med massvis med bekanta. Jag yrade mellan borden men hann ändå inte prata med alla, till exempel Jennifer var där men jag hann inte mer än vinka ett hastigt hej. Finast var när Peppes förläggare Anna Friman höll ett kort tal. Överlag härlig stämning, glada och lyckliga människor – vad är väl bättre än det?

 Så himla snygga böcker!

Så himla snygga böcker!

Tidigare under dagen hade jag svängt förbi Akademen och köpt Eva Frantz debutbok Sommarön. Har kommit ungefär halvvägs i boken och hoppas hinna läsa klart i dag. Så stark rekommendation på den också.

Nu är ju varken Peppe eller Eva mina närmaste vänner, men det är ändå fint att få vara en del av den här fina gemenskapen av bra typer. Jag känner nog inte peppigare människor än författare och skrivarkompisar. Sån enorm kraft i de här kontakterna. Klart att en skrivarkompis inte kommer att erbjuda mig förlagskontakt, men med den hjälp jag får av alla bär långt.

 Releasefestklädd.

Releasefestklädd.

Så jag tror ett steg för att nå ens drömmar är att försöka hitta likasinnade, knyta kontakter och vara öppen för alla möjligheter. Till exempel via bloggen har jag fått en hel del vänner som hjälpt mig både med mitt skriv men mycket annat också. Men här gäller, precis som alltid, att en måste vara genuin. Det går inte att samla på sig en massa kontakter och "vänner" om inte en är redo att ställa upp själv. Det är i växelverkan som styrkan ligger.

Om solidaritet

Tidigare i veckan när jag bloggade om alla dessa böcker fick jag massvis med intressanta kommentarer och Yvonne skrev bland annat att hon kanske inte är så solidarisk i och med att hon inte läser/köper så mycket finlandssvensk litteratur. Och det är ju hur okej som helst. Alla läser och köper det de själva är intresserade av.

För mig har det ändå blivit viktigt att läsa mycket finlandssvenskt eftersom jag själv försöker "komma in på marknaden". Jag vill ha någorlunda koll på vad som händer inom den finlandssvenska förlagsvärlden och vilken typ av litteratur som ges ut – eller inte ges ut (och där jag i stället kanske kunde segla* in). Jag har också tidigare skrivit om att jag tycker att det är viktigt att vi finlandssvenskar är redo att konsumera på finlandssvenska.

wp-1465650071942.jpgSpontanshoppade Karin Erlandssons Missdåd förra veckan och läste boken på en dag. Så himla snyggt omslag och en läsvärd historia – som gärna hade fått vara längre om jag fått bestämma!

Den största orsaken till att jag läser finlandssvenskt är ändå igenkänningsfaktorn. Tänk att få läsa om sånt som kommer nära en själv, det handlar nästan om en men ändå inte. Tror det här faktiskt är en av de största drivkrafterna i mitt skrivande. Jag vill skriva texter där folk kan känna igen sig, jag vill beskriva den verklighet jag lever i idag. Naturligtvis blir det alltid en berättelse ur berättarens perspektiv, men oberoende så tror jag att den kan ge mycket åt andra som upplevt liknande saker.

En av de finaste komplimangerna jag kan få på mina texter är just att det är hög igenkänningsfaktor. Då high fivar jag mig själv och känner att jag lyckats – ens med något. Jag tror att det är oerhört viktigt att få uppleva kultur som baserar sig på sånt som kommer var och en nära. Samtidigt som jag tycker att det magiska med musik, litteratur och film är att det går att resa jorden runt och uppleva massvis med andra kulturer.

Vad läser du helst? Det som kommer nära och där du kan känna igen dig eller texter som tar dig till alla världens avkrokar? Och ja, igenkänning behöver absolut inte basera sig på texter från eller om den egna kulturen. Vi är ju alla människor och för det mesta ganska lika – oberoende av vilken kultur vi representerar.

*Tja, segla är väl fel ord. Eller kanske iofs inte. Seglatser är väl sällan mysiga och lugna, utan kan innehålla allt från stormar till alla möjliga hinder. Men nåja, ni fattar poängen.

seglats

Nu måste jag ju slänga in kuriosa om segling: Jag har varit på seglats en gång i mitt liv (där rök all min trovärdighet som finlandssvensk) – i Karibien 2009. Den här utsikten var ju ungefär det vackraste jag sett, men nästa dag stormade det så att jag trodde att jag skulle dö. Just så här känns min seglats in i den finlandssvenska bokbranschen. Åtminstone blir det aldrig tråkigt.

Från privat dröm till succé

I tisdags susade jag iväg till Karis för att lyssna på Maria Turtschaninoffs föreläsning. Det är tre år sedan jag för första gångens läste något skrivet av Maria och jag verkligen älskar hennes böcker. Anaché hör till mina absoluta favoriter av ALLA böcker jag läst. Eftersom Maria inte bara skriver bra utan också säger kloka saker tänkte jag dela med mig av hennes visdomar.

Maria började med att berätta hur skrivandet väldigt länge var väldigt privat för henne. Hon ville inte riktigt berätta för någon att hon ville skriva eller att hon gjorde det.

"Det var en privat dröm, när äldre frågade vad jag ville bli sa jag att jag ville bli djuphavsdykare och balettdansös. När jag började skriva mer på allvar i äldre tonåren skrev jag för hand under en stor tall. Jag skrev i smyg."

mariat
mariat

Precis som alla författare har också Maria blivit refuserad – flera gånger. Hon berättade bland annat att hon skickat ett refuserat manus till ett annat förlag utan att göra någon redigering däremellan (vilket hon konstaterade att kanske inte var så smart). Det andra förlaget refuserade henne ändå med ett samtal.

"Jag tog till mig kritiken och skrev om. Jag blev refuserad igen men jag fick träffa en redaktör. Sedan skrev jag om allt från början igen. Det fanns inte ett alternativ att ge upp, själva skrivandet är en belöning i sig."

Efter omskrivningen fick hon äntligen det efterlängtade samtalet om utgivning. Jag frågade hur mycket av manuset var samma som hon börjat med i tiderna – endast namnen på huvudkaraktärerna hade fått hänga kvar, men till och med deras relation hade ändrats. Jag tror det här är något många kan känna igen (åtminstone jag delvis). Maria pratade också om hur viktigt förhållandet till en förlagsredaktör är.

"Förlagsredaktören ser allt som jag försöker gömma. Jag följer henne när hon byter förlag."

En lång process Maria pratade också om hur lång tid allt tar. I arbetet med den senaste romanen Maresi hade Marias redaktör sagt att manuset var nästan färdigt – ändå blev det tre (!) genomgångar av texten.

Maria lyfte också upp att många kritiserat Maresi för att vara en väldigt våldsam bok för unga, men enligt henne läser unga inte in samma saker som vuxna. Dessutom sa hon att hon ändå aldrig kan komma på vidrigare saker än det som faktiskt händer i vår värld.

Maria har jobbat som författare på heltid sedan 2008, men på en bok tjänar hon i snitt "lika mycket som en statligt anställd på en månad". Hon berättade att hon aldrig haft en fast anställning eller betald semester. Fastän hon trivs med friheten finns det naturligtvis alltid en viss oro.

"Man är aldrig bättre än sin senaste bok, allt hänger på mig."

Hennes senaste bok har ändå varit en storsuccé så just nu går det verkligen spikrakt uppåt för Maria. Maresi finns (eller kommer att finnas) på 14 språk. Flera länder har också köpt rättigheterna till de två följande böckerna, varav Naondel utkommer nu i höst. Jag tycker att det är så otroligt häftigt att förlag runt om i världen redan köpt rättigheterna för två oskrivna böcker!

"När det började gå bra tittade jag i en dagbok där jag skrivit vad målet med mitt skrivande är: det var att få fortsätta skriva böcker och att få skriva som jobb."

mariasböcker
mariasböcker

Marias fem hittills utgivna böcker, sjätte boken kommer i höst.

Går ensam på museum Inspirationen får Maria ofta från fotografier. Hon berättade att hon ofta går ensam på utställningar – och alltid har med sig ett anteckningsblock. Enligt henne är det de mest märkliga detaljerna som fastnar i hennes huvud. I ett skede jobbade hon också som vakt på ett museum i Helsingfors.

"Det var vansinnigt tråkigt, det enda jag kunde göra var att hitta på saker och så skrev jag anteckningar på pauserna."

Under föreläsningen pratade Maria också en del om sitt sätt att arbeta. Illusionen om att författare bara sätter sig ner och skriver stämmer inte alls (om nu nån ens trodde det).

"Det jag lärt mig är att jag inte lärt mig något. Alla berättelser blir till på olika sätt. Jag har varje gång fått uppfinna hjulet på nytt. Jag måste vara öppen och villig att lära mig. Om jag kan stiga åt sidan blir berättelsen bättre. När jag inte försöker styra får berättelsen fler lager."

I slutet av föreläsningen läste Maria ett stycke av Naondel (som alltså utkommer i höst) och jag hade kunnat sitta huuur länge som helst och lyssnat på henne. Ser verkligen fram emot boken!

Efter föreläsningen gick vi ännu en sväng till Art cafe Serendipity. Jag kan inte annat än förvånas och imponeras av Marias böcker och av hur varm och härlig hon är som människa. Har du inte läst något av Maria ska du göra det omedelbums!

Läsenkät

Nu har en fjärdedel av året gått och jag tänkte sno en boklista jag hittade hos Bokbabbel. Jag har redan läst 14 (!) böcker, vilket är en mer än tempot i min reading challenge om jag ska hålla jämn takt under året. Jag hoppas det fortsätter i samma takt resten av året. Eller att jag skulle komma upp till 52 som är mitt mål.

1. Bästa boken du läst hittills i år? Nu måste jag säga två böcker. Mördarens apa av Jakob Wegelius och En man som heter Ove av Fredrik Backman. Den andra boken hade jag väldigt svårt med i början. Jag tycker att Backman laddade texten med en massa metaforer och jag var bara irriterad på Ove, men så plötsligt vände det och till slut både skrattade och grät jag.

2. Och sämsta? Tycker faktiskt ingen bok varit dålig. Fick kanske minst ut av Martina Haags Hälsningar från Missångerträsk, men skulle absolut inte kalla boken dålig. Finlandiavinnaren Oneiron av Laura Lindstedt kom jag inte vidare i efter ungefär 150 sidor, men planen är att läsa den slut ännu i år.

3. Bok i bokhyllan du ser väldigt mycket fram emot att läsa? När hundarna kommer av Jessica Schiefauer som väntar på Kindlen. Ser också fram emot att läsa Charlottes Middagsmörker i bokformat. Har testläst den några gånger, men nu väntar den på mig i hårda pärmar!

wp-1459588733981.jpg

4. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla? Jag läser mest böcker skrivna av kvinnor, 4 av de 14 jag hittills läst i år är skrivna av män. I fjol blev det 38 böcker skrivna av kvinnor, 11 av män och 1 antologi.

5. Är det någon genre som är överrepresenterad, och vilken syns inte alls? I år har jag läst ganska brett. Barnböcker, ungdomsböcker, chick lit, "vanliga" romaner (vad det nu sen är), fantasy, dystopi. Fackböcker är kanske mest underrepresenterade i min bokhylla, men jag känner ofta att jag inte orkar läsa faktatung text. Men det finns fackböcker och fackböcker. Jag läser inte heller så mycket höglitteratur eller böcker jag känner att jag helt enkelt inte fattar (men vem vill nu det). Jag gillar att bli underhållen och inte använda alltför mycket hjärnmuskler när jag läser.

6. Ärligt nu – finns det någon bok du inte läst i sin helhet, men låtsas att du gjort det? Nä, låtsas nog inte om nåt sånt. Vissa böcker har jag helt enkelt gett upp med och så får det vara.

7. Föredrar du att låna, köpa eller byta böcker? Motivera? Jag tycker allt har sina fördelar. Köper gärna e-böcker till Kindlen och vissa böcker vill jag absolut ha i bokhyllan. Men jag lånar gärna böcker både från biblioteket och enligt en nyhet jag just läste så gör biblioteksbesök en lika glad som en löneförhöjning. Tänk!

Bonusfråga: Andra böcker jag gillat i år? Malin Klingenbergs böcker om pensionärsmakten kan jag rekommendera åt både stor och liten. Älskar Malins påhittighet! Anna Jakobsson Lunds egenutgivna Aldrig ensamma är en bra fortsättning på Tredje principen, läs om du gillar dystopier. Sun-Mi Hwangs Hönan som drömde om att flyga läste jag på finska (den är översatt av min kompis Hilla!) och det var en underbar berättelse med flera nivåer.

wp-1459588697254.jpg

Summa summarum: en ganska bra start på läsåret måste jag säga. Mycket läst och det mesta riktigt riktigt bra. Vad har du läst i år?

Passion del två

Förra veckan skrev jag om Bea Uusmas besök på Helsingfors Arbis. Jag vet att det var många som inte kunde komma till Arbis eller se det live på Arenan, men nu finns en lite klippt version och en artikel på Svenska Yle.

Jag kan verkligen rekommendera det här. Bea Uusmas passion får en att tro att vad som helst är möjligt. Så läs artikeln och kolla klippet! Och har du inte läst Expeditionen: En kärlekshistoria ska du absolut göra det.

beauusma

Med passion kommer en långt

I kväll har jag varit till Helsingfors Arbis och lyssnat på Bea Uusma. För drygt ett år sedan läste jag hennes bok Expeditionen: Min kärlekshistoria som handlar om en polarexpedition i slutet av 1800-talet där allt gick snett. Bokens tema i sig är ju kanske inte det som får en att hoppa jämfota av glädje och förtjusning, men Bea Uusmas passion för ämnet är enastående och antagligen det som gjort boken så himla populär.

Anne Hietanen som intervjuade sa att Uusma säkert kunde ha skrivit en lika fascinerande bok om strumpbyxor om hon hade haft samma passion för ämnet som hon har för André-expeditionen. Det tror jag också, för det var så himla tydligt att det just är passionen som driver Uusma. Hon har nu hållit på i 17 (!!) år och hon sa att hon inte kommer att sluta så länge det känns kul.

beauusma

Det mest fascinerande i hela processen (enligt mig) är ändå att det hela tiden dyker upp nya ledtrådar från expeditionen som alltså gjordes för över hundra år sen. Det hittas naglar i vantar och någon rödbrun vätska på insidan av en ylletröja. Bea Uusma talade om det som en gåta och ett evigt klur – vad är det egentligen som har hänt? När publiken fick ställa frågor frågade jag faktiskt om hon planerar att ge ut en uppdaterad version och hon sa att hon har funderat mycket på det.

Bea Uusma har verkligen gjort allt för att kunna fördjupa sig i expeditionen. Hon har utbildat sig till läkare (och först klarat av gymnasiet som kvällskurs). "När man är läkare är det ingen som misstänker att man är galning." Hon har sågat i revben och innan det förvarat ett revben hemma hos sig. "Det finns ingen naturlig plats att förvara ett revben från André-expeditionen hemma hos sig. Jag flyttade runt på det och satt det till slut i mitt klädskåp. Jag tänkte att om jag dör nu kommer det att vara väldigt märkligt att någon hittar ett revben där."

Mycket av hennes arbete har handlat om regelrätt research. Hon har nystat upp alla lösa trådar och gjort sitt allt för att hitta bevis som går att styrka. Hon påpekade att den tidigare forskningen begått flera misstag som hon ville rätta till. Men de stora upptäckterna har inte varit som man kunde tro. "De gånger jag hittat riktiga bevis är det inte som på CSI, de riktiga bevisen sticker inte ut. Det kan vara ett papper bland andra papper."

Hon sa så himla många bra saker och jag satt och antecknade så att pennan glödde. Här kommer några till citat av Bea Uusma:

"Att tvivla på sin egen förmåga gör att man blir bra, att skriva är en svajig process."

"Det är makalöst vad man kan göra med ordet. Jag har en känsla som jag skriver ner, du läser det och känslan åker in i dig."

"Jag hade ingen aning vad det skulle bli, jag har bara gjort det och det har varit skitkrångligt. Jag är glad att jag vågat gå in i något."

Ååh, Bea Uusma! Blev så himla inspirerad av henne och kände samtidigt att jag gjort så rätt så rätt när jag valt att satsa på skrivandet. Det är min passion och det jag vill jobba med, fastän det ibland känns krångligt och tungt. Att få lyssna på Uusma var precis det jag behövde just nu, känns som om jag fått massvis med ny energi och kämpaanda. Mina manus ska bli böcker. Förr eller senare. Så är det bara.