Måndag är veckans första dag

“I dag får jag jobba”, var morgonens första tanke. Sedan förra veckan gäller ju mitt nya skrivliv onsdag till fredag, vilket betyder att traditionellt lönearbete ska ske måndagar och tisdagar. Jag lyckades faktiskt hålla mig från jobb-jobb i slutet av förra veckan och hade således en drös översättningar och en artikel som väntade på mig i morse. Har varit otroligt effektiv i dag så åtminstone veckans jobb kommer jag att klara galant av att fixa så här. I dag har jag också sällskap av Jennifer på kontoret, och det är ju bara bäst!

På lunchen frågade hon faktiskt om jag redan vet vad jag ska göra under mina kreativa dagar den här veckan. Jag skrattade lite nervöst och sa att jag inte riktigt vet. Just nu väntar jag ju nämligen på kommentarer av min redaktör på senaste versionen av Nationen. Vi ska träffas i september så det är ännu en tid dit och än så länge ska jag inte pilla i manuset. Men jag ska i alla fall skicka lite inspirationsbilder för omslaget till grafikern och pyssla med smått och gott.

Dagens sällskap <3

Dagens sällskap <3

En viktig tanke med mina kreativa dagar är ju att det inte behöver hända så himla mycket. Jag får liksom göra vad jag vill. Egentligen kliar det i fingrarna att börja med chickliten men jag tror det får vänta till senare i höst. Jag vill inte komma i gång med den för att sedan avbrytas av Nationen igen. På fredag ska jag träffa Anna för en skrivdejt så då ska jag åtminstone skriva nåt, vi får se vad det blir. Hur spännande?!

Fastän det bara gått en vecka – och en vecka genast efter semester dessutom – känner jag redan på mig att det här upplägget kommer att funka för mig. Tidigare fick jag ångest av en hel skrivdag för att jag visste att jag inte helt enkelt kan skriva i åtta timmar. Men det är ju just det som är grejen nu, att jag inte behöver, men jag får göra precis som jag vill. Lyxigt ändå!

Foto:  Annie Spratt

På torsdag är det också konstens natt i Helsingfors, så jag ser fram emot att gå runt på stan. Mitt förlag ordnar program och så såg jag att Lilla teatern ska ha öppen repetition. Plus att det så klart händer hundra andra saker och gatorna är fyllda av glada människor som gillar konst (och antagligen skumpa).

Men nu vill jag ha lite hjälp! Vad ser du framför dig när du tänker på Nationen – hur ska omslaget se ut? Ett hurdant omslag om studielivet på en fiktiv studentnation skulle du lockas av?

Vad en blivande 33-åring önskar sig

FOto:  Amy Shamblen

Om femton dagar fyller jag 33 år (tänkte först skriva fyllar jag, hehe). Tycker det är en snygg siffra, men för varje år som går verkar födelsedagen spela mindre roll. Det är så klart kul att fylla år men de senaste åren har jag inte önskat mig så mycket – för det mesta vill jag ju inte ha så mycket prylar och sånt, men i år har jag faktiskt en del grejer jag inte skulle tacka nej till att få. Nu förstår jag att ni spricker av nyfikenhet att veta vad exakt jag önskar mig, så här kommer en lista!

En ny yogamatta som skulle vara bredare än standard. Jag känner ofta att mina händer och fötter liksom spiller över mattan och jag skulle gärna ha en lite bredare (och bättre) matta. Mandukas mattor lär vara bra, men har nog faktiskt inte så bra koll.

Ett yogablock skulle vara praktiskt i vissa situationer.

Ett yogakort till Roots eller Oh my goodness. Jag yogar ju mest hemma och på kontoret, men det skulle vara kul att ibland kunna gå till en yogastudio!

Tvätt av mina balkongglas. Jag hatar att tvätta fönster + att jag är sjukt dålig på det (eller så är det en lögn jag berättar för mig själv och alla andra för att slippa tvätta fönster), så mina balkongglas är så otroligt smutsiga och i behov av en omgång fönsterputs.

Foto:  Chris Lee

Foto: Chris Lee

En ny krukväxt. Jag är rätt så förvånad över att min enda (!) krukväxt (utöver en kaktus) överlevt och skulle gärna vilja ha en ny. Någon som är fin och lättskött.

Ett nytt läppstift. Känner att det skulle vara dags att ha ett nytt läppstift i repertoaren. Varför inte en lady danger? (Och visst är namn på läppstift helt fantastiska?!)

En spasemester till Estland. Jag älskar spasemester i Estland och googlade runt förra veckan och hittade ett superbra paketerbjudande på Aqva spa i Rakvere.

Presentkort till Escape room. Som jag skrev tidigare i veckan så hör Escape room till något av det roligaste jag vet och jag kunde spela hur ofta som helst!

Det var mina önskemål! I ärlighetens namn bryr jag mig inte om jag får en enda av dessa grejer, men skulle så klart bli glad för allt. Vad brukar du önska dig till födelsedag? Eller brukar du ens fira? För mig är min födelsedag ofta ett bra svepskäl att ordna fest och fest blir det också i år, ska bli så kul! Att få kalasa med ett gäng vänner är hundra gånger viktigare än födelsedagen och presenterna. <3

Att bygga ett dass

Inför den här semestern hade vi två bygg- och fixrelaterade målsättningar med Markus. Det första var att slipa och olja bryggan och det andra var att bygga ett nytt utedass till hans lande. Slipandet gick hur lätt och enkelt som helst och var för det mesta roligt. Det bästa var naturligtvis att bryggan nu är slät under bara fötter och ännu bättre att yoga på än förr.

Efter ett lyckat bryggprojekt var det dags för dasset. Kaxig som jag var tänkte jag att det inte kan vara speciellt komplicerat. Det är en färdig modell där olika bitar ska pusslas ihop lite som lego. Hur svårt kan det liksom vara? Nå, jag hade ju inte riktigt hade insett att vi faktiskt ska lägga grunden själva. Alltså se till att dasset står stadigt och inte är snett åt något håll. Det visade sig vara en aning komplicerat, men vi löste det med vattenpass, tid och tålamod.

IMG-20190729-WA0002.jpg
IMG-20190729-WA0003.jpg
processed_IMG_20190730_193518.jpg

I instruktionerna för hur dasset ska byggas står faktiskt följande mening: “Kom ihåg att montering av en Lillevilla i viss mån kräver byggerfarenhet och -kunskaper.” Eeh, okej! Visserligen har jag (med hjälp av pappa) lagt golvet i min egen lägenhet, är rätt bra på att snickra ihop Ikeamöbler och logiskt tänk, men jag har ju nog aldrig faktiskt byggt något. Som tur är var vi ju två och Markus var definitivt den händigare (och starkare) av oss två.

Sex dagar och två gräl tog det för oss att bygga ihop dasset. Några extra varv till järnaffären blev det också och en hel del svordomar när spikarna inte ville lyda. Jag vill inte säga att det var svårt, men inte var det jättelätt heller. Med bättre verktyg hade det gått betydligt snabbare, men å andra sidan är ju slutresultatet det enda som räknas.

processed_IMG_20190802_192850.jpg
Notera coolern: “ideal for use at home or on safari” – och på dass så klart!

Notera coolern: “ideal for use at home or on safari” – och på dass så klart!

Bakom huset finns nu ett nytt dass, det står någorlunda rakt och vi har lagt varenda spik, planka och skruv själva. Ja inte visste jag det om mig att jag hade sådana här kunskaper, men nu kan jag definitivt skriva “erfaren dassbyggare” på CV:t! Vi firade det nya dasset med att korka en flaska champagne. Har sällan varit lika stolt över något jag åstadkommit.

Att jag liksom redigerade Nationen (nästan) klart föll lite i skymundan. Vad är nu väl ett romanbygge jämfört med ett dassbygge? Hälsar hon som framöver helst vill bli kallad dassdrottning!

Har du byggt nåt du är jättestolt över? Berätta!

processed_IMG_20190728_194628-01.jpeg

Ett semesterhej

Bromsbett, plättstek, värma vatten i en stor kanna på den långsamma spisen för att diska högar av smutsiga tallrikar för hand, slipa och olja bryggan, bygga dass, läsa ut en bok och genast börja med nästa, dricka te, umgås med nära och kära, köpa gulliga tallrikar på loppis, knappt kolla på mobilen, glömma bort vad tv-program är, outfits som skulle göra vilken Berghäll-hipster som helst avis, måla dass, radion som står på från morgon till kväll, dopp i sjön, bastubad, diska till tonerna av sommarprat, tvätta kläder i en tvättautomat i en Prisma mitt ute i ingenting, skrubba och koka potatis och äta med stora smörklickar, öppna sillburkar, slänga korvar på grillen, sova tupplurar, yoga på bryggan, glömma bort att det finns något som e-post, duka fram vackra kärl från svunna tider, lyssna på LP-skivor, slå ihjäl myggor, hugga ner träd.

processed_IMG_20190726_224018-01.jpeg

Ja ungefär det här har jag sysslat med de två senaste veckorna när det varit radiotystnad på bloggen. Den här bloggpausen var verkligen inte planerad, men kanske därför extra skön. Vi har varit i gång från morgon till kväll så gott som varje dag, haft massvis med härligt besök och fixat och donat både det ena och det andra. Nu är klockan nio på kvällen och Markus är fortfarande utomhus och bygger dass.

Jag har knappt haft fram datorn för något annat än YouTube-yoga med Adriene och för att redigera. Det är faktiskt inte många stunder vi suttit ner och gjort ingenting. Det är alltså inte någon extrem vila jag sysslat med i och med att vi haft fullt upp, men jag har inte tänkt på jobb en enda gång (om nu inte redigering av Nationen räknas) – och det är väl precis det semester handlar om. När vi kom hit raderade jag Gmail-appen från mobilen och det kan ha varit det bästa beslutet jag fattat.

IMG-20190724-WA0001-01.jpeg
IMG-20190729-WA0004-01.jpeg

Nu är det plötsligt den sista juli och bara några dagar semester kvar. Trots två veckor på landet utan dusch, varmvatten och med utedass saknar jag inte stan. Jag älskar att få vakna här, titta ut mot sjön, ta ett dopp när jag vill, inte jobba (med hjärnan). Så småningom är vårt dassbygge klart och planen är att fira med champagne. Vi har liksom byggt ett utedass helt från scratch?! Hur sjukt är inte det? Men mer om det en annan gång. Nu vill jag veta hur du haft det!

processed_IMG_20190728_212037.jpg

Fem saker du (kanske) inte visste om mig del 2

I våras blev jag utmanad av Jennifer på Instagram att berätta fem random fakta om mig själv och jag insåg att de här fem grejerna aldrig dök upp på bloggen, så jag tänkte att det är så dags nu! Det blir med andra ord en uppföljare till inlägget från i fjol.

tandglugg.jpg

1. Hålfria tänder

Jag har aldrig haft hål i tänderna och mina visdomständer har inte behövt opereras bort. Jag var hos tandläkaren för nån vecka sedan och fick beröm för mina tänder (men hon sa att det också säkert är nåt genetiskt). Däremot hade jag tandställning för att korrigera mitt bett. Då ville de också ta bort glipan mellan mina framtänder men mamma sa nej. Och vilken tur, älskar den!

2. Jag <3 mjölk

Som tonåring drack jag cirka två liter mjölk om dagen. Mjölk var det bästa som jag visste i dryckesväg. Nu dricker jag nästan aldrig mjölk, däremot flera liter vatten om dagen. Mmmm finskt kranvatten. Kanske livets godaste dryck?

3. Jag har spelat handboll i över 25 år

Jag har spelat handboll sedan jag var 6 år och tycker det är världens bästa sport (tyvärr var jag på toppen av min handbolls"karriär" som 13-åring). När jag var junior visades handboll väldigt sällan på finsk tv så vi bandade in matcher på VHS (!!) för att kunna se igen. Nuförtiden kan kidsen (och jag) kolla nästan obegränsat på handboll på internetz.

handboll.jpg

4. Rrrrr

Jag kunde inte uttala r när jag var liten så jag gick i talterapi. Det gjordes också en operation för att "klippa" en del av tungsenan så att tungan fick bättre rörlighet. Rrrrr! Obs att jag tycker att det är gulligt att inte kunna uttala r, men då i tiderna skulle det bort.

5. Allergi- och PMS-fri

Jag är inte allergisk för någon mat, kan äta allt. Har inte heller PMS eller mensvärk eller nåt annat som stör vardagen (förutom en krånglande rygg, men den kan jag hålla i styr med träning). Jag tänker väldigt ofta på hur lyckligt lottad jag är.

Är det nåt du känner igen dig i eller nåt du absolut inte hade trott om mig?

Min cykel är här!

processed_IMG_20190710_195909-01.jpeg

I onsdags fick jag äntligen min cykel och har sedan dess susat fram drygt 30 kilometer på Helsingfors gator med den. Det går så lätt, så lätt med elassistans. Många har undrat hur det egentligen funkar med elcykel och i korthet är det som en helt vanlig cykel, men med lite hjälp av elektricitet.

Min cykel har fem olika nivåer av hjälp och när jag lägger på femman är det nästan som om cykeln susar fram för sig själv – men tricket är att det faktiskt inte händer nåt om jag inte trampar. Alltså: för att få elhjälp måste jag trampa, men ju högre nivå av hjälp, desto lättare går trampandet. Känns faktiskt rätt märkligt att komma upp för alla backar utan desto mer svett i pannan, men herrejestas så det är skönt. Jag är ju en som svettas av minsta lilla, så den här cykeln är rätt magisk.

Jag köpte alltså en Kompis från Wheelström, ett finländskt företag som grundats av två finlandssvenska systrar. Kändes så rätt att kunna understöda dem. Jag valde dem för att de erbjöd en möjlighet att teståka och det känns ändå rätt viktigt när det gäller en cykel. Hur känns den? Hur funkar den? Jag märkte snabbt att det här med elcykel är en djungel och det finns så otroligt många modeller och jag hatar verkligen att ställas inför såna val, så det här kändes som ett enkelt beslut. (Obs! Inte sponsrat på nåt sätt!)

processed_IMG_20190712_133125-01.jpeg

Cykelns elektricitet kommer från ett löstagbart batteri som går att ladda hemma. Det väger några kilo, men är sist och slutligen inte så klumpigt. Jag kommer att ta in det alltid när jag är hemma. Det minskar på stöldrisken plus att då kan jag ladda det. Enligt Wheelström ska en laddning räcka för ungefär 50 kilometer cykling, men jag har inte ännu kommit underfund med vad det betyder i praktiken. Ju mindre hjälp jag tar av cykeln, desto längre håller ju batteriet. Ska bli spännande att se vad räckvidden är.

Jag ser verkligen fram emot att bekanta mig mer med cykeln. Det känns också som om Helsingfors plötsligt blev så mycket mindre. Nu behöver jag aldrig fundera om jag orkar cykla någonstans eller hur svettig jag kommer att vara när jag kommer fram. Och om jag har lust att bli svettig så är det bara att stänga av elektriciteten och cykla med egen motor. Inte konstigare än så.

Har du elcykel eller blev du sugen? Själv har jag alltså drömt om en hur länge som helst men trodde av nån anledning att tekniken inte är så utvecklad ännu, men oj så fel jag hade! Om du inte testat elcykel nånsin kan jag verkligen rekommendera att teståka kompisens eller grannens om du får chansen. Det är så otroligt skönt att susa fram med hjälp av lite el!

Plötsligt juli

Jag har varit hemma i en dryg vecka och det känns som att dagarna rusar iväg. Jag har hunnit med ett antal lunchdejter med kompisar, en väldigt rolig fest för att fira mina kompisar som varit gifta i tio år, varit en sväng på lande där mamma och pappa byggt ett snyggt tak till terrassen, ett tandläkarbesök, massage, första BodyCombat-timmen på över en månad, en hel massa jobb, en massa städning och allt sånt där vanligt som en sysslar med en vecka efter att en kommit hem från en resa.

Det har inte gått mer än nio dagar sedan jag kom hem men den vanligaste vanliga tanken har funnits ren i flera dagar: Var jag ens nånsin på resa? Fastän jag älskar att resa och jag älskar människor har det varit extraskönt att komma hem den här gången. Flera kvällar har jag bara hängt för mig själv, behövt få vara tyst för mig själv. På hela tisdag gick jag inte ens ut ur dörren.

Sommaridyll på mitt lande.

Sommaridyll på mitt lande.

Så här fyra dagar i juli känner hur jag den där lilla sommarpaniken kommer krypande. Är det juli? Redan? När hände det? Men jag försöker trycka bort tankarna, påminner mig om att det är sommar just nu. Nu nu nu. Och att det också är okej att stanna inne en hel dag. Eller att börja kolla på Downton Abbey från början om det råkar sig att alla avsnitt finns på Arenan, krhm.

Mest längtar jag efter att jag kan bocka av alla jobb på to do-listan och att vi ska åka till Markus lande. Där tänker jag läsa, yoga och redigera. Och jag ser verkligen fram emot det. En annan sak jag verkligen verkligen ser fram emot är att få min nya elcykel som jag köpte förra veckan! Testade ju elcykel i Berlin och har nu äntligen förverkligat min mångåriga dröm. Snart susar jag fram på Helsingfors gator (och uppförsbackar!) utan en svettdroppe i ansiktet. Elcykel ändå, nu är väl framtiden här? Vi har liksom hunnit ikapp. Vad mer ska de hitta på?

Så nöjd med ny hjälm och nytt lås! Bara cykeln kommer nu!!

Så nöjd med ny hjälm och nytt lås! Bara cykeln kommer nu!!

Och nu, nu har jag äntligen brutit den här barriären mellan mig själv och bloggen. Blir alltid så om jag inte bloggat på flera dagar, att motståndet liksom växer och det är omöjligt att veta var en ska börja. Det finns ju så mycket att berätta medan det egentligen inte finns något att berätta alls. Men det är väl därför en egen blogg är så bra. Här gör jag precis som jag vill. Och just nu känns det faktiskt som att jag skulle vilja hänga lite aktivare här framöver. Jag behövde bara några (eller okej, nio) dagar för att landa här hemma. Det kanske ni förlåter mig för?