Poesitorsdag – del 7

Eftersom det var en del som gillade poesitorsdag känner jag att jag väl kan köra på – åtminstone ett tag till. Jag har några dikter som blev "över" från NaPoWriMo, så har jag en del i diverse arkiv och så kanske jag helt enkelt måste skriva nytt? Men jag tycker ändå att poesi fortfarande känns lite knepigt för mig.

Jag känner mig liksom lite löjligt när jag postar det här. "Inte tror nu väl nån att jag tror att jag är bäst i världen på att skriva dikter? Nog fattar väl folk att alla de här dikterna är skrivna på typ fem minuter, helt oredigerade och …" Ja, så här håller jag på och resonerar med mig själv. Och men kanske just därför är det viktigt att fortsätta?

sharethelove.jpg

13.4.2018

denna olycksdag skiner solen
vi bär knytblusar
dricker vårens första terrassöl 

denna olycksdag står vi upp
säger ifrån
fortsätter kampen

17.4.2018

det värsta som kan hända
är att hon får allt
allt hon någonsin drömt om

vad ska hon sen göra
när drömmarna är uppfyllda
var hittar hon nya?

29.4.2018

ibland tänker jag
att det mest radikala
en kvinna kan göra
är att inte dra in magen

Poesitorsdag – 3 dikter om rädslor

Rädslor är ett av mina favoritteman. Vi är alla rädda nån gång för nåt. Vissa rädslor är mer rationella än andra och en del rädslor kan vara svåra att skaka av sig. Men en del av livet går ut på att var rädd – och kanske så småningom övervinna rädslan. För kom ihåg: det är farligt att vara rädd. Nu till veckans poesitorsdag!

P1020662.jpg

3.4.2018

vid centralräddningsstationen
står alla utryckningsfordon kvar
inget larm har gått
det är inte bråttom
läget är lugnt 

fastän det garanterat just nu
finns någon
någonstans
som glömt ringa 112
som inte vet hur det går till
när man blir räddad 


4.4.2018

varför är det alltid så svårt att
säga som det är
vara ärlig
våga

varför är det alltid så lätt att
säga det den andra vill höra
förvränga sin egen sanning
gömma sig bakom osagda ord 


16.4.2018

våga, våga, våga 

dröm stort
vägra ge upp
stå på dig 

och så en dag blir du påmind
om allt som skrämmer dig nu
och hur det inte längre
skrämmer dig alls

en dag blir det du vågar i dag
det du lever just då 

våga, våga, våga!

***

Eftersom många verkar gilla poesitorsdag ska jag försöka fortsätta med det nu i sommar. Få se vad det blir! Och tack till alla som peppat och hejat på mig med det här projektet. Just poesi är en av mina största rädslor, men som jag inte alls är lika rädd för som tidigare. Vad är du rädd för?

Om en månad vaknar jag i Berlin

berlinsolnedgång3.jpg

Om en månad har jag vaknat för första gången i Berlin under den här sommarens tre veckor långa vistelse. När jag bokade resan och fixade ett lägenhetsbyte kändes det som en eeeevighet tills jag skulle åka iväg, men om fyra veckor och en dag kliver jag ombord ett flygplan som transporterar mig till min favoritstad. Resan dit betyder två saker:

  1. Då ska redigeringen av Nationen vara färdig.
  2. Jag kommer att ha riktig semester!

Planen är alltså att jag är klar med den här redigeringsrundan av Nationen och helt och hållet kan slappa och njuta av Berlin. Jag var där tre (!) gånger i fjol, men jag får liksom aldrig nog av den staden. Dessutom regnade det nästan hela tiden när jag var där förra sommaren och jag längtar verkligen efter Sommarberlin. Jag längtar också efter att få vara helt ledig, utan att känna ett uns dåligt samvete. Men först måste jag då "bara" bli klar med redigeringen – ska blogga lite mer om den processen i morgon. Jag förstår att ni alla är så otroligt nyfikna!

eastsidegallery.jpg
oberbaumbrücke.jpg

I Berlin ska det bli så roligt att träffa alla kompisar, att äta all god mat jag saknar här i Finland, att bara cykla omkring och andas smutsig Berlinluft och dricka en och annan kall öl och Weissweinschorle. För tre år sen skrev jag följande hyllning till Berlin och jag har på känn att det mesta inte ändrats. Berlin alltså <3

Du är avgaser, smuts och skräp.
Du är trånga passager, svettlukt på U2.
Du är spontanfester på gatan, en evig konsert.
Du är nattklubbar som aldrig stänger, fester som aldrig tar slut.
Du är lummiga alléer och klätterställningar som lockar fram barnet i mig.
Du är guppiga cykelleder kantade av uteserveringar och ölhak.
Du är döner, currywurst och falafel im brot (mit alles!).
Du är en öl på en tisdag eftermiddag i U-bahnen.
Du är solnedgång vid Maybachufer, en utflykt till en sjö.
Du är picknick i parken med kall öl från Späti, Rotkäppchen ur plastmuggar.
Du är en oas för den som vill vara annorlunda, en inspirationskälla för den som skapar.
Du är drömmen som blir sann dag efter dag, som föds varje morgon på nytt.
Du är staden som ständigt förändras, men ändå stannar som du är.

Du är fattig men sexig påstås det.
Ändå så mycket rikare än många andra.
Du är min och du är alla andras.
Du är så mycket mer än jag någonsin kunde tro.

Poesitorsdag – 3 dikter om att resa

Det är ren dags för nästsista poesitorsdag här på bloggen! Känns faktiskt lite ledsamt och jag funderar på om jag kunde fortsätta med det här på nåt sätt. Betyder i så fall att jag borde krysta ur mig en dikt (eller tre) varje torsdag – men kanske det går. Vad tror ni? Kanske nåt jag får fundera på. Veckans poesitorsdagstema är resor. Enjoy! Tidigare veckors dikter hittar du här ifall du missat dem!

  Bild från budapest som jag blev helt kär i.

Bild från budapest som jag blev helt kär i.

21.4.2018

det är något speciellt med
gator en aldrig gått på
kartor en aldrig läst
ord en inte förstår

stunden strax före en kliver in
på ett nytt ställe
träffar en ny människa
hittar en ny favorit 

så mycket att upptäcka
så mycket som väntar
bäst att börja i morgon
och alla dagar efter det


25.4.2018

ibland åker jag långt bort
bara för att märka
att också här
hör jag hemma 

 

26.4.2018

de frågar mig
är det inte tråkigt
att resa ensam? 

jag svarar
är det inte tråkigt
att bara vänta på någon? 

  Min Airbnb-balkong var så drömmig! &lt;3

Min Airbnb-balkong var så drömmig! <3

Poesitorsdag – 3 dikter om en ny början

Nystarter känns väldigt paradoxala för mig. Speciellt där någonstans i skarven mellan gammalt och nytt känns det som om jag står och svävar i ett vakuum. Det går inte längre att gå tillbaka till det som en gång fanns, samtidigt som jag riktigt inte vågar kliva in i det nya. Men ett slut är ju ofta början på något annat och exakt det ska veckans poesitorsdag handla om. Tre dikter om en ny början, varav två till och med på rim var så goda!

P1020332.jpg

9.4.2018

Ännu för en vecka sen
fällde himlen ner vit sörja. 
Förtvivlade utrop, 
ska våren nånsin börja? 

Men plötsligt sopas gatorna
från stenar och damm rena. 
Jag susar fram på cykeln
när måsarna sjunga och skräna. 

Ibland är det svårt att tro
att det faktiskt kommer en ny start. 
En ny riktning stakas fram, 
nu frågar jag bara vart?

10.4.2018

skomakaren skakar på huvudet
skorna har levt ut sitt liv
hon hade hoppats på en ny chans
så många oupptäckta vägar
väntar på hennes steg 

men allt behöver inte lappas
ibland måste hon släppa gammalt
välja andra rutter än de tänkta
upptäcka allt och lite till på kartan
hitta till platser hon inte trodde fanns 

11.4.2018

ett slut raderar aldrig det som fanns
våra minnen finns, försvinner ingenstans 

vägar korsas och flätas samman
bryts isär för att ge plats åt en annan

det jag letar efter och tror jag vill
är kanske det som håller mig still

ibland är ett svårt hejdå ett enda sätt
att hitta det som verkligen är rätt

***

Haha, nu märker jag att dikterna är skrivna tre dagar i följd! Tydligen var det mycket sprittande vårkänslor i kroppen de här dagarna i april. Och hoppas ni gillar poesitorsdag, efter det här blir det ännu två gånger. So stay tuned som de säger på amerikanska.

Poesitorsdag – 3 dikter om skrivandet

Torsdag betyder ju poesi här på bloggen – eller åtminstone ända fram till slutet av juni. Eftersom den här veckan här på Biskops Arnö där jag fortfarande hänger handlar om att skriva tänkte jag att vad passar väl bättre än dikter om just skrivandet? Det blir kanske lite meta att skriva om att skriva, men ibland blir det så. Om du har missat tidigare veckors poesitorsdag hittar du dem här.

P1020237.jpg

5.4.2018

jag skriver
jag skriver, jag skriver, jag skriver

jag raderar ett ord,
lägger till ett annat
letar
efter rätt formulering
efter en känsla
något som inte vill infinna sig

jag stiger upp och sätter mig ner igen
jag fyller på min tekopp, äter choklad
jag tittar ut, jag tittar inåt
jag lyssnar

men jag skriver
vad jag än gör
så sitter jag här
och skriver


14.4.2018

ibland tystnar det
orden tar slut
i takt med tankarna
som suddas ut

ibland gör jag
faktiskt ingenting alls
för att senare
orka tänka något nytt 

28.4.2018

orden tar väl aldrig slut
inte helt och hållet 

men det finns stunder
då jag tappar dem

famlar efter något
som har betydelse 

i min ordjakt
babblar jag på

tar vilka ord som helst
bara för att säga något

Poesitorsdag – 3 dikter om väder

Det sägs att väderprat är det tråkigaste samtalsämnet som finns, men vi finländare gillar nog att snacka väder. Det här året har bjudit på extremt kalla och snöiga dagar och värsta sommarvärmen nu i maj. Att skriva dikter om väder är om möjligt kanske ännu tråkigare än att snacka väder, men det har jag ändå gjort, ha! Så veckans poesitorsdag på #kuggeskriver bjuder på väderrelaterad poesi, var så goda.

***

2.4.2018

minut för minut förvandlas staden
till en polarexpedition

vi krigar fram i slask som gömmer
alla färger
alla leenden
allt hopp om vår 

det smälter snart, lovar meteorologen
snart blir det termisk vår 

snart
ett så behändigt ord
anpassar sig enligt situation
men snart, lovar de på hedersord
snart är allt annorlunda 

  Ändå glad poet på polarexpedition i början av april.

Ändå glad poet på polarexpedition i början av april.

6.4.2018

det är ingen idé att bry sig om väder
det är inte som om vädret bryr sig om mig

men ändå gör jag det
för kanske jag innerst inne hoppas
att vädret en dag
också ska bry sig om mig

P1010501.jpg

20.4.2018

varma dagar med kalla vindar
vårar som alltid blir till sommar
årstider som byts ut
gång på gång 

naturen bryr sig inte om
vad som händer oss
men ändå stannar vi upp
där i skarven mellan vår och sommar 

och förundras över att det
verkligen kommer en sommar
också i år

Poesitorsdag – 3 dikter om kärlek

Nu blir det poesitorsdag! Och inte bara i dag, utan också de följande fem veckorna här på bloggen. Och när poesitorsdag är slut är det redan dags för juli, hur sjukt?! Det har redan gått flera veckor sedan NaPoWriMo, alltså min poesiutmaning som gick ut på att skriva en dikt om dagen, tog slut. Planen var att publicera ett urval av de dikterna här på bloggen. Jag hade funderat på hur jag skulle lägga upp det och Jennifer föreslog att jag skulle välja ut de tre bästa, tre sämsta och så vidare.

Jag tyckte det lät som en bra idé men när jag började gå igenom mina dikter insåg jag att alla vara så suveräna att det inte skulle gå att skrapa ihop tre dåliga. Haha nånejnå, men i stället kör jag sex olika teman. Vi börjar så klart med kärlek – vad är väl grunden till poesi och litteratur om inte (o)lycklig kärlek?

De fem följande veckorna blir det sen dikter som går under följande teman: väder (sexigt va?!), en ny början, rädslor, skrivandet och resor. Hoppas ni tycker det här ska bli kul för nu kör vi i gång. Tre dikter om kärlek av poet von Kügelgen, var så goda!

P1010544.jpg

7.4.2018

när jag kör följer jag regler
stannar för rött
glömmer aldrig säkerhetsbältet

när jag blir kär glömmer jag reglerna
kör hundra kilometer i timmen mot rött
glömmer alltid mig själv 

kör eller kär
bara en vokal som skiljer åt
bara en vokal som ser till att
mitt hjärta glömmer säkerhetsbältet
hur många gånger jag än kraschar

 

12.4.2018

vill du veta hur ditt liv
ser ut om ett år
vill du veta vem du möter
vem som kysser dig till näst? 

eller vill du låta livet
överraska dig
och kanske
ta en plötslig sväng?

 

27.4.2018

senast jag landade i Helsingfors
satt du bredvid mig
men ändå inte 

jag hade så ont i öronen att jag grät
men du lyssnade inte på mina tårar
du lyssnade på något annat

jag grät för att jag hade ont i öronen
och för att jag nog visste
hur det skulle gå 

två och en halv månad senare landar jag
utan tårar och utan dig
nu är det inget som gör ont

***

Jag publicerade också en bonusdikt som en bild på Instagram, lägger också med bilden här. Av nån anledning känns det extra sårbart och nästan pinsamt för mig att dela med mig av de här dikterna. Jag har ju nästan svårt att kalla dem för dikter. Och just därför delar jag dem och kallar dem för dikter. Jag tror det är bra att gå lite utanför sin bekvämlighetszon alltid då och då.

minafötterledermig.png