Lägenhetsbyte = tre veckor i Berlin till priset av en flygbiljett

Tre veckor i Berlin låter dyrt med tanke på att en ju måste bo någonstans. Kortare perioder har jag alltid bott hos kompisar eller släktingar som finns utspridda runtom i staden, men tre veckor i någons gästrum känns påfrestande både för mig och eventuella kompisar så den här gången letade jag efter en annan lösning.

Redan i mars frågade jag i en bostadsgrupp för finländare i Berlin (ja, det finns en sån! den heter för övrigt Berliinin suomalainen asuntokanava) om någon skulle råka ha en lägenhet ledig en längre period under sommaren. Eftersom mitt jobb och liv i allmänhet är rätt flexibelt så spelade det inte så stor roll för mig när exakt jag skulle åka, men jag visste ända från början att jag vill vara borta i två till fyra veckor.

P1030292.jpg

I utbyte mot en lägenhet i Berlin kunde jag erbjuda min egen etta i Helsingfors och fick ganska fort napp av några som kunde tänka sig ett byte. Både tidsperiod och fiilisen jag fick av personerna som hörde av sig avgjorde att det blev en stor och ljus tvåa i Neukölln som blev mitt tillfälliga hem i Berlin. De tre första nätterna bodde jag hos mina släktingar och så samma dag som mina byteskompisar skulle flyga från Berlin till Helsingfors åkte jag till deras lägenhet för att byta nycklar och överlag få koll på det viktigaste åt bägge hållen. Eftersom jag inte kunde förklara grejer på plats i min lägenhet knäppte jag några bilder före jag åkte iväg och försökte förklara enligt bästa förmåga och skrev också ner wifi-lösenord etc.

Jag har hört en del säga att de inte skulle vilja ha någon främmande människa boende hos sig och det kan jag förstå, men just i och med att vi gjorde ett lägenhetsbyte så kändes det ännu "säkrare". Jag ville naturligtvis ta extra väl hand om deras lägenhet eftersom de samtidigt var hemma i min. Och allt gick så bra, så bra! Jag trivdes jättebra i lägenheten och paret jag bytte med lär också ha trivts bra i min avsevärt mindre etta. En av de bästa grejerna var att jag i och med lägenheten hade tillgång till cykel, vilket betydde att jag knappt åkte kollektivt under hela resan och sparade pengar också på det.

P1030285.jpg

Ett lägenhetsbyte kan alltså vara ett bra alternativ om du vill komma undan lite billigare på en längre semester. Eftersom jag bor i Helsingfors tror jag att det var relativt lätt att hitta någon som vill byta och kan tänka mig att samma gäller för andra större städer i Norden eftersom många nordbor är utspridda runtom i världen och gärna kommer till hemlandet någon vecka under sommaren. Kanske vill du åka till London för en sommar och nån i London vill komma hem till Åbo, Göteborg eller Stockholm? De flesta storstäder brukar ha Facebookgrupper för finländare/svenskar (och till och med skilda bostadsgrupper) så det lönar sig att kolla upp för den destination du är nyfiken på.

Jag kan verkligen rekommendera det här! Jag hade aldrig haft råd med hotell eller något annat boende som jag borde betala för i så här lång tid. Nu kunde jag i stället satsa hela resebudgeten på att göra roligheter i Berlin – förutom flygbiljetten som kostade cirka 180 euro. Dessutom var det så otroligt skönt att ha ett "eget" hem när jag var borta så lång tid. Några dagar till en vecka funkar bra hos släkt eller kompisar men i längre perioder föredrar jag att ha eget utrymme.

P1030268.jpg

Har du gjort ett lägenhetsbyte? Eller är det något du kunde tänka dig? Och har du tips på andra förmånliga sätt att bo under resor? En grej jag är nyfiken på men aldrig testat är couchsurfing. Det kunde vara helt skoj, men samtidigt skulle jag nog antagligen mest känna mig i vägen och längta efter egentid och att få stänga dörren om mig. Förstår inte riktigt att jag orkade med 10-personers sovsalar i flera månader under min resa 2009?! Då kändes det som värsta lyxen att ha ett eget rum, haha!

En ultimat Berlinhelg

P1030092.jpg

Kära dagbok, förra helgen bjöd på det bästa i Berlinväg! God mat, vänner, fest, loppis, spänning och lite till. Men vi tar det från början. Och en massa massa bilder eftersom i går hade jag äntligen med mig kameran för första gången under den här resan.

Fredag kväll cyklade jag iväg till en bar här i Neukölln för att träffa en bloggläsare som hörde av sig på Instagram. Vi snackade manus och skrivande men också kärlek, feminism, queernormer och mycket mycket mer. Efter några timmar prat fortsatte vi till 15-årsfesten för ett lesbiskt magasin. Så otroligt märklig upplevelse att vara på fest där 97 procent var kvinnor. Jag liksom automatiskt slappnade av och typ glömde bort att jag var på nattklubb. Jag tror jag inte ens tänkt på det tidigare, hur medveten jag är när jag är omringad av män på nattklubb. Alla icke-män borde absolut få uppleva den här känslan!

l-magasin.jpg

På lördag cyklade jag lite trött men glad iväg på picknick som ordnades av nuvarande och tidigare anställda för företaget mitt ex jobbade på när vi bodde i Berlin (blev det komplicerat nu?). Oberoende så var det jättekul men också jättevarmt. God picknickmat, fastän jag var den där hemska människan som endast kom med lite hackade morötter, snyltade resten av de andra, ehheheh. Och så spelade vi det finska spelet mölkky och bara allmänt hängde.

Det var ändå så varmt att jag började må ganska dåligt och bara längtade efter svalka. På insta stories sa jag att mitt drömväder just då var +15 och regn. Jag släpade min trötta kropp in i en biosalong och kände mig sval på första gången på länge. Mamma mia 2 var tyvärr ingen megahit, men passade perfekt min något söndersmultna hjärna.

P1030085.jpg
P1030094.jpg
P1030100.jpg
P1030108.jpg

På söndag cyklade jag iväg till favoritstadsdelen Friedrichshain och gick på brunch på Schneeweiß, en österrikisk restaurang. Brunchens godaste? Potatisgratängen och mannagrynsgröten som antagligen var smaksatt med citron. Brunchen är ganska köttig men god och jag fick jättebra service (inte alltid en självklarhet i Berlin).

Mätt och glad traskade jag vidare till Boxhagener Platz för söndagsloppis. Här finns verkligen allt (och en massa människor). När jag flyttade till Berlin bodde jag ett stenkast ifrån Boxi och just de här kvarteren är mig extra kära. Därifrån cyklade jag sedan iväg till Berlins söndagsklassiker Mauerpark. Det är ett megastort loppis där också unga designers säljer sina produkter. Jag köpte ett dryckesspel som verkar sjukt roligt och strumpor. Ska visa senare!

P1030114.jpg
P1030115.jpg
P1030106.jpg
P1030104.jpg

Grejen med Mauerpark är att det alltid är massvis med folk. Jag köpte en radler (alltså öl med citronläsk) och gick omkring och tittade på folk och allt som hände. Vid amfiteatern hade några killar en akrobati/hip hop-show och jestas så de var bra! På väg ut från Mauerpark fastnade jag vid en stång där folk försökte hänga i två minuter för att vinna 50 euro (insatsen var 5 euro).

Jag stod där hur länge som helst och såg hur man efter man, ja faktiskt bara män förutom en kvinna, försökte hänga kvar men ingen lyckades. Stången roterar lite och varje gång de försökte byta grepp resulterade det i att de föll. Det kändes som en cirkuskonster från 1700-talet – liksom underhållningen behöver faktiskt inte vara så märkvärdig alltid. Samtidigt kände jag mig väldigt lättunderhållen.

P1030146.jpg
P1030144.jpg
P1030126.jpg
P1030130.jpg
P1030139.jpg
P1030153.jpg

Strax före utgången såg jag en kille i blommig hatt som satt där med en gammal skrivmaskin. Jag frågade på engelska om jag kunde ta en bild och hans första fråga var "ootko sä Suomesta", haha! Han skrev alltså dikter mot en frivillig donation så vi stod där och snackade en stund tills jag måste rusa iväg på nästa programpunkt, men den ska jag berätta om i ett helt skilt inlägg.

Huh, kanske inte så konstigt att jag känt mig lite trött i dag efter att ha flängt runt hela helgen. Jag har firat måndag som duktiga människor gör: jag har alltså jobbat. Har ännu lite jobb kvar jag ska försöka fixa undan i morgon och så hoppas jag sista veckan i Berlin kunde bli helt semestersemester. Men som företagare kan jag aldrig vara riktigt säker på det. Hoppas du har fått en fin start på veckan!

P.S. Vad tycker ni om så här bildrika inlägg? Yay eller nej?

P1030158.jpg

Semestra på jobbet eller jobba på semestern

Jag är säker på att många jobbar alldeles för mycket. Det har funnits perioder när jag jobbat alldeles för mycket. Därför är det otroligt viktigt att det finns perioder av vila. Ingen kan jobba hela tiden. Ingen. Eller okej, visst går det, men efter intensiva perioder känns det som om jag inte kan tänka en enda klar tanke och då går det knappast jättebra att vara speciellt kreativ? Och jag tror de flesta funkar på någorlunda samma sätt. Alla behöver vila och ladda om ibland.

I går landade jag i Berlin för att ha semester. Planen var att jag skulle vara klar med redigeringen av Nationen och bara ta det lugnt här i tre veckor. Nå nu gick det inte riktigt så. Den sista veckan i Finland valde jag att hänga med typer jag tycker om (och att stressa upp mig inför resan) så jag hade helt enkelt inte ro att sitta ner och skriva.

Men vet ni vad? Det gör faktiskt inte så mycket. Nu är jag i Berlin och har all i tid i världen. Det var ju till och med i den här stan jag började min författarresa. Så att sitta med datorn och manuset i några dagar är absolut inget problem. Att försöka bli klar med redigeringen före resan hade stressat mig mer än tanken på att redigera klart här i Berlin. Jag har också haft en del jobbgrejer. Lite översättning, en artikel, smått och gott. När juli byts till augusti är det inte heller otänkbart att mejlboxen plingar till lite oftare – eller så inte. Frilansarens ständiga ovetskap om vad som komma skall (fast nu har jag faktiskt ett lite större projekt som borde kicka i gång på allvar nångång under augusti).

  Att jobba lite är väl inte så farligt när en får vandra på gatorna i favoritstaden?!

Att jobba lite är väl inte så farligt när en får vandra på gatorna i favoritstaden?!

Tanken var som sagt att semestra i Berlin, men om min semester betyder att jag måste (eller kanske får?) jobba varje dag i någon timme så stör det mig inte alls. Jag tror egentligen att det är mitt ultimata tillstånd. Att åka bort för någon vecka eller tre och i princip vara ledig, men samtidigt ta hand om det som behöver tas hand om. För någon annan är det här säkert en mardröm men jag trivs så evinnerligt bra. Om jag jobbar en eller tre timmar, har jag ändå oändligt många lediga timmar kvar varje dag. Min skrivresa till Budapest var därför helt fantastisk – skriva och turista i ett = perfektion.

Samtidigt vet jag hur otroligt viktigt det är att verkligen ladda hjärnan. Ta en ordentlig paus. Men jag har fått göra det rätt så mycket i år så jag har inget emot det här upplägget nu i Berlin. Jag vet inte om jag semestrar på jobbet eller jobbar på semestern men det spelar inte så stor roll. Det viktigaste är att jag trivs och mår bra.

Hur funkar du? Kunde du tänka dig några timmar jobb också under semestern om det betyder att du skulle ha ett lite lugnare tempo resten av året? Nu garanterar ju inte det här upplägget inte att det blir stressigt nån annan gång för mig, men en kan ju alltid drömma, hehe.

Berlin du bist so wunderbar

upload.jpg

Första gången jag besökte Berlin (2010) fattade jag inte grejen. Jag tyckte inte att staden verkade så speciell som alla påstod. När jag flyttade hit 2013 tillsammans med min dåvarande pojkvän hade jag inte mycket bättre koll. Vi hade ingen aning om de olika stadsdelarna och var det skulle löna sig att bo. Av ren slump fick vi hyra en underbar lägenhet på fantastisk plats i Friedrichshain. Ju längre 2013 led desto mer förälskade jag mig i staden och nu är jag liksom fast. Jag älskar Berlin och kommer alltid att återvända. 

Ändå kände jag en viss panik i går. Liksom vad fan ska jag göra ensam i Berlin i tre veckor?? Jag har ingen plan. Hjälp! Om vi säger som så här: den skräcken försvann samma sekund jag steg ut ur Finnairplanet. Jag är i Berlin, jag behöver ingen plan. Här kan jag bara hänga! När jag klivit ner trapporna till U-bahnen (efter att först så klart ha åkt buss, går ingen spårtrafik till flygplatsen) kände jag direkt doften. Jag hade glömt att det doftar på ett visst sätt nere bland spåren. Jag andades djupt in och bara njöt. Äntligen är jag här!

upload.jpg
upload.jpg
  Gulligt par jag bara måste fotografera. 

Gulligt par jag bara måste fotografera. 

Berlin är ändå nödvändigtvis inte en stad en blir blixtförälskad i. Mycket kan göra en riktigt galen för att det helt enkelt inte funkar. På flygplatsen fanns till exempel exakt en toalett för kvinnor i en ankomsthall där två plan tömdes på samma gång (det finns alltså inte en stor ankomsthall utan många små, Tegel är minst sagt en besynnerlig flygplats). Ni kan tänka er hur den toalettkön såg ut... Nästa egenhet var vid biljettautomaterna. Jag hade tänkt köpa ett månadskort men ingen av maskinerna verkade acceptera kort och inte heller sedlar större än 10 euro. Jag skakade på huvudet och köpte en enkelbiljett med mynt och tänkte inte desto mer på den saken. Jag är så van att det mesta fungerar på ett lite "intressant" sätt här. När bussen körde ut från flygplatsen såg jag en reklam för hur Tegel ska omförvandlas så fort flygplatsen stänger i och med att den nya öppnar. Den nya flygplatsen skulle öppna 2012 tror jag, är inte färdigt än... 

När jag väl kom fram till min destination fick jag vänta ett tag på mina släktingar som inte var hemma än (pga att jag meddelat att mitt flyg landar en timme senare iom att jag kollat finsk tid, ehe). Jag åt en snabb sushilunch i solen och svettades cirka tusen liter. Jag bor alltså de tre första nätterna hos mina släktingar och från och med lördag ska jag flytta in i en annan lägenhet, ska skriva mer om det sen. Jag blev lika väl mött som alltid och fick se bilder från ett Kügelgenhaus i Ballenstadt och överlag en kort historielektion. Så intressant! 

upload.jpg
  Kanske inte ser ut som så mycket men den här bilden beskriver Berlin för mig. 

Kanske inte ser ut som så mycket men den här bilden beskriver Berlin för mig. 

Dagens tidiga väckning gjorde sen att jag däckade totalt på eftermiddagen och var helt mosig efteråt. Jag släpade mig ändå ut på kvällspromenad i kvarteret och åh åh åh! Det är så varmt att alla parker och uteserveringar svämmar över. Människor är glada och jag är glad, njuter av att få vara i favoritstaden. Nu ska jag dricka en radler, läsa bok och sen somna gott i denna underbart svala lägenhet. Framöver lär det bli en hel del Berlin både här på bloggen och Instagram (heter kuggekugge och laddar upp massvis med stories). Finns det nåt du vill veta om Berlin som jag kanske kan svara på i kommande inlägg? 

   Lycklig resenär med nytt läppstift .

 Lycklig resenär med nytt läppstift.

Om en månad vaknar jag i Berlin

berlinsolnedgång3.jpg

Om en månad har jag vaknat för första gången i Berlin under den här sommarens tre veckor långa vistelse. När jag bokade resan och fixade ett lägenhetsbyte kändes det som en eeeevighet tills jag skulle åka iväg, men om fyra veckor och en dag kliver jag ombord ett flygplan som transporterar mig till min favoritstad. Resan dit betyder två saker:

  1. Då ska redigeringen av Nationen vara färdig.
  2. Jag kommer att ha riktig semester!

Planen är alltså att jag är klar med den här redigeringsrundan av Nationen och helt och hållet kan slappa och njuta av Berlin. Jag var där tre (!) gånger i fjol, men jag får liksom aldrig nog av den staden. Dessutom regnade det nästan hela tiden när jag var där förra sommaren och jag längtar verkligen efter Sommarberlin. Jag längtar också efter att få vara helt ledig, utan att känna ett uns dåligt samvete. Men först måste jag då "bara" bli klar med redigeringen – ska blogga lite mer om den processen i morgon. Jag förstår att ni alla är så otroligt nyfikna!

eastsidegallery.jpg
oberbaumbrücke.jpg

I Berlin ska det bli så roligt att träffa alla kompisar, att äta all god mat jag saknar här i Finland, att bara cykla omkring och andas smutsig Berlinluft och dricka en och annan kall öl och Weissweinschorle. För tre år sen skrev jag följande hyllning till Berlin och jag har på känn att det mesta inte ändrats. Berlin alltså <3

Du är avgaser, smuts och skräp.
Du är trånga passager, svettlukt på U2.
Du är spontanfester på gatan, en evig konsert.
Du är nattklubbar som aldrig stänger, fester som aldrig tar slut.
Du är lummiga alléer och klätterställningar som lockar fram barnet i mig.
Du är guppiga cykelleder kantade av uteserveringar och ölhak.
Du är döner, currywurst och falafel im brot (mit alles!).
Du är en öl på en tisdag eftermiddag i U-bahnen.
Du är solnedgång vid Maybachufer, en utflykt till en sjö.
Du är picknick i parken med kall öl från Späti, Rotkäppchen ur plastmuggar.
Du är en oas för den som vill vara annorlunda, en inspirationskälla för den som skapar.
Du är drömmen som blir sann dag efter dag, som föds varje morgon på nytt.
Du är staden som ständigt förändras, men ändå stannar som du är.

Du är fattig men sexig påstås det.
Ändå så mycket rikare än många andra.
Du är min och du är alla andras.
Du är så mycket mer än jag någonsin kunde tro.

Poesitorsdag – 3 dikter om att resa

Det är ren dags för nästsista poesitorsdag här på bloggen! Känns faktiskt lite ledsamt och jag funderar på om jag kunde fortsätta med det här på nåt sätt. Betyder i så fall att jag borde krysta ur mig en dikt (eller tre) varje torsdag – men kanske det går. Vad tror ni? Kanske nåt jag får fundera på. Veckans poesitorsdagstema är resor. Enjoy! Tidigare veckors dikter hittar du här ifall du missat dem!

  Bild från budapest som jag blev helt kär i.

Bild från budapest som jag blev helt kär i.

21.4.2018

det är något speciellt med
gator en aldrig gått på
kartor en aldrig läst
ord en inte förstår

stunden strax före en kliver in
på ett nytt ställe
träffar en ny människa
hittar en ny favorit 

så mycket att upptäcka
så mycket som väntar
bäst att börja i morgon
och alla dagar efter det


25.4.2018

ibland åker jag långt bort
bara för att märka
att också här
hör jag hemma 

 

26.4.2018

de frågar mig
är det inte tråkigt
att resa ensam? 

jag svarar
är det inte tråkigt
att bara vänta på någon? 

  Min Airbnb-balkong var så drömmig! &lt;3

Min Airbnb-balkong var så drömmig! <3

Vänner runtom i världen

Tidigare i vår skrev jag ett inlägg om vänskap och framförallt bästisar – och att jag inte har någon bästis. Däremot har jag en hel del vänner och många av dem är utspridda lite överallt. En av fördelarna av att jag rest mycket ensam är ju att jag har träffat en massa härliga människor jag kanske inte annars hade mött.

Och det bästa med vänner här och där är att en kan åka för att besöka dem. Som jag redan skrev så var det så otroligt kul att bara få prata prata prata skrivande med Charlotte när jag hälsade på i Lund. Och inte bara kul, utan också otroligt värdefullt att ha någon att prata om skrivandet med. Någon som vet hur allt fungerar och som framförallt orkar älta allt med mig, haha. Plus att hon alltid peppar mig och kommer otroligt bra kommentarer på mina manus.

  Jag och Charlotte på Lundakarnevalen.

Jag och Charlotte på Lundakarnevalen.

Samma kväll som jag flög hem från Lund fick jag ett meddelande av min kompis Ari i Buenos Aires att han är färdig med sin film. När jag var där i fjol och hälsade på hemma hos honom och hans tjej Ailin (två dagar efter att vi av en slump hade träffats på en bar för att jag råkade beställa in en väldigt stor potatistportion som jag gärna delade med mig av) hade han nämligen filmat mig under kvällen. För nån månad sen bad han mig banda in snack på svenska och nu var då filmen klar.

Det kändes extremt dumt att babbla in något för mig själv på ett språk Ari inte förstår men jag pratade om hur jag saknar dem, vill hälsa på dem och hur jag känner dåligt samvete över att jag reser så mycket som jag gör. Det har han sedan klippt ihop till en liten filmsnutt. När jag klickade upp den och kollade filmen började jag nästan gråta för att jag blev så berörd. Jag frågade om jag fick ladda upp den på YouTube för att den är så fin, och det fick jag! Tänk vilken lyx, att bara få en film skickad till sig?!

I ljudklippet säger jag att jag kanske ska hälsa på dem nästa år men just nu planerar jag faktiskt att åka till Argentina för hela november. De fyra senaste höstarna har jag haft så otroligt stressigt och förra hösten var jag nog inte långt ifrån att gå in i väggen. Det här vill jag försöka undvika i år genom att va borta den gråaste och jobbigaste månaden. Tanken är att jag ska åka dit för att skrivsemestra. Antingen kommer jag att jobba med Nationen eller så något annat projekt, men poängen är främst att åka bort. Och att få hänga med kompisar så klart.

Jag har inte ännu köpt någon flygbiljett eller så (försöker hitta en bra deal), men känner jag mig själv rätt kommer jag snart att ha en flygbiljett i mejlboxen. Har jag bestämt något så har jag bestämt det. Jag älskar verkligen Argentina och i november borde det vara vår där – alltså perfekt klimat för mig. När jag var där i januari ifjol var det nästan för varmt för min nordiska kropp och själ. Jag är nog inte gjord för +30 grader.

  Jag, Ari och Ailin på en takterassfest i Buenos Aires.

Jag, Ari och Ailin på en takterassfest i Buenos Aires.

Det känns som en otrolig rikedom att ha vänner på många håll i världen och det är också en fantastisk orsak att packa väskan och dra iväg än en gång. Som sagt har jag konstant dåligt klimatsamvete för alla flyg jag hoppar på men ur mitt lilla egoistiska perspektiv känns det som en omöjlighet att sluta resa helt och hållet?! Mina resor, och framförallt mina ensamresor, har mer eller mindre format mig som person. Jag har fått så otroligt mycket och lärt mig ännu mer. Dessutom andas jag lite lättare på resor än vanligt.

Hur är du som resenär? Känner du dåligt samvete för att du reser? Om ja, har du i så fall medvetet dragit ner på dina resor för att minska på klimatångesten? Och hur gör en? För jag vet faktiskt inte hur jag skulle fixa att inte resa alls. Jag skulle väldigt gärna resa mer klimatsmart, men att resa klimatsmart till Argentina känns ju inte riktigt som ett alternativ.

För- och nackdelar med att resa ensam

Jag har rest mer ensam än tillsammans med andra, så för mig är ensamresandet nästan mitt naturliga resetillstånd. Men ännu för drygt tio år sedan kunde jag inte alls förstå varför nån skulle vilja åka bort utan sällskap?! Visserligen hade jag redan då åkt flera gånger ensam till ställen – men alltid för att hälsa på någon. 

Min första och största ensamresa gjorde jag 2009. Då reste jag runt i Syd- och Centralamerika i fem månader och största delen av tiden var jag ensam. Det är också den resan som var inspirationen för min debutbok. Efter 2009 har jag åkt en gång till Ecuador, en gång till Argentina och en gång till Budapest helt ensam (nu när jag skriver ut det låter det ju som himla lite?). Men sen har jag hälsat på otaliga kompisar och delvis hängt ensam en tid av resan. Så har ändå blivit mycket ensamresande.

  Desperat försök att ta en vettig selfie med den nya kameran i Budapest. Får träna lite på det här tror jag.

Desperat försök att ta en vettig selfie med den nya kameran i Budapest. Får träna lite på det här tror jag.

Och varje gång jag åker iväg nånstans känns det oftast sååå bra, men ibland är det så klart kul med sällskap. Jag säger absolut inte nej till att resa med kompis eller partner och hoppas så klart på att i framtiden få resa både tillsammans med andra och ensam. Men nu tänkte jag lista mina för- och nackdelar med att resa ensam. Fem fördelar och fem nackdelar, var så goda:

Nackdelar med att resa ensam

  1. Du har ingen att dela upplevelsen med just i den stunden – hur mycket du än delar bilder på sociala medier så är du ändå "ensam" just där och då.
  2. Du har ingen som kan fotografera dig. Visst, du kan be en främling eller ta en selfie (säkert därför jag är så bra på selfies, hehe).
  3. Solkräm! Need I say more? Hur i hela fridens namn är det meningen att en ska smörja in ryggen. VA?!
  4. Du äter nästan alltid middag ensam och får inte jubla över den goda maten med någon annan eller smaka på någon annans portion.
  5. Du kan varken planera resan på förhand eller snacka om den efteråt med någon som är lika engagerad som du. Visst kan du visa bilder och dela på some, men ingen annan har varit där.
  När en främling fotar dig och hen inte påpekar att du ser naken ut på bilden = underbart.

När en främling fotar dig och hen inte påpekar att du ser naken ut på bilden = underbart.

Fördelar med att resa ensam

  1. Du får göra precis som du vill. Stanna för en kaffe/öl på just det kaféet eller på den restaurang du tycker är mysig. Inget tjafs om var det ska ätas/drickas.
  2. Du träffar människor på ett helt annat sätt. Senast jag var i Argentina träffade jag ett underbart argentinskt par. Senast för några dagar sen hörde de av sig och frågade näääär jag ska komma och hälsa på dem. <3 Förhoppningsvis i november!
  3. Du kan läsa läsa läsa utan att vara tråkigt sällskap eller känna att du måste "underhålla" någon annan. Aaah, att läsa på resa = bäst!
  4. Du har chansen att lära dig ett språk. När jag rest ensam i Latinamerika har jag pratat såå mycket spanska. När jag i början av året var i Mexiko med mitt (nuvarande) ex blev det ju inte alls samma sak. Inte på grund av att han inte skulle ha orkat med det, men det kändes inte alls naturligt. Jag vill inte heller vara någon översättningsmaskin – känns ju skittråkigt att helt utesluta någon pga att hen inte kan språket.
  5. Du växer som människa. Det kanske låter hemskt egoistiskt, men mina ensamresor är helt klart de bästa resorna jag gjort. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och livet och skulle inte byta bort en enda resa och längtar redan efter nästa.

Också i går hoppade jag på ett flygplan alldeles själv – faktiskt mer eller mindre ensam i ordets sanna bemärkelse. I ett plan med 112 passagerarplatser var vi 6 (!!) resenärer. Jag kände mig som värsta sortens miljöbov. Några timmar senare landade jag i Malmö och hoppade på en buss mot Lund för att bli upplockad av min kompis och stjärnförfattaren Charlotte! Senast jag hälsade på hade jag nyligen stukat min vrist, var extremt heart broken och väntade fortfarande på att bli antagen. Och då var de "bara" tre i familjen, nu är de fyra.

  Jag och mitt privatplan bara.

Jag och mitt privatplan bara.

I går kväll hängde vi hemma, snackade förlagsbransch och livet. Det är så himla bra att ha kompisar som vet hur det här med böcker, skrivande och förlag fungerar. Skönt att få prata av sig. I morgon ska vi gå kolla på Lundakarnevalen – något som lär vara en riktigt stor studentikos grej, så det ska bli skoj!

Har du rest ensam? Vad tycker du är bäst/sämst med det? Har jag glömt någon väsentlig punkt från min lista? Och finns det nåt annat om mina resor/mitt sätt att resa du vill veta mer om? Det här känns ju så himla självklart för mig så det är ibland svårt att veta vad som är intressant.

  En NaPoWriMo-dikt om att resa ensam. Fler dikter ska förresten upp på bloggen så fort jag hinner!

En NaPoWriMo-dikt om att resa ensam. Fler dikter ska förresten upp på bloggen så fort jag hinner!

10 orsaker att åka till Budapest

Budapest är en underbar stad! Det kan ingen som följt med min resa ha gått miste om. Själv visste jag faktiskt inte så jättemycket om Budapest inför resan men hade så klart hört att många gillar staden. Ändå blev jag positivt överraskad och därför tänkte jag lista 10 orsaker att åka till Budapest.

  Gellertkullen.

Gellertkullen.

1. Nära från Norden

Flyget från Helsingfors tog drygt två timmar och det var också otroligt smidigt att ta sig in till centrum från flygplatsen. Buss 100E kostade cirka 3 euro (900 HUF, alltså ungerska forint) och bussresan gick på ungefär 45 minuter. Min flygbiljett var också under 200 euro, så helt överkomligt pris.

P1010158.jpg

2. Våren och sommaren kommer tidigare

Jag hade väl kanske tur, men det var ju sommarvärme under nästan hela min vecka i Budapest. Bara en dag behövde jag ha på mig långärmat. Dessutom blommade allt och det var grönt. Underbart när vi här i norr fortfarande väntar på att den sega våren ska kicka i gång ordentligt. Jag antar också att värmen håller i sig längre under hösten och tror Budapest kan vara fantastiskt i september och oktober!

  Av ruinbarerna är Szimpla antagligen den mest kända. Härligt kaotiskt ställe.

Av ruinbarerna är Szimpla antagligen den mest kända. Härligt kaotiskt ställe.

3. Billig öl & ruinbarer

Ölen är så otroligt billig på de flesta ställen och samma gäller maten. Mycket prisvärt och ofta gott! Jag bodde bredvid det sjunde distriktet, alltså de judiska kvarteren i Budapest, och där finns verkligen allt i mat- och dryckesväg en kan önska sig. Det är också här som de kända ruinbarerna finns. Vill du ha en öl eller något att äta kommer du inte att bli besviken, bara att dyka in på någon innergård.

P1000871.jpg

4. Langos

Friterad deg med gräddfil/creme fraiche, riven ost och vitlök. Need I say more?! Så himmelskt gott. Ångrar att jag inte åt det mer än två gånger under resan.

P1010100.jpg

5. Badhusen

De är inhysta i ståtliga och vackra byggnader som bjuder på en tidsresa. Massa olika sorters pooler, ofta både ute och inne plus ett antal bastur. Det går också att boka in massage och sånt om man är sugen. Jag besökte Széchenyi men var sugen på att gå till något annat ställe också. Nästa gång, så!

  Den här risotton åt jag på restaurang Kazimir. Jag hade ingen aning om stället, men det såg så inbjudande ut så jag gick in här. Jättegod mat och gott vin också. betalade 25 euro för risotto, efterrätt, vitt vin och rött vin.

Den här risotton åt jag på restaurang Kazimir. Jag hade ingen aning om stället, men det såg så inbjudande ut så jag gick in här. Jättegod mat och gott vin också. betalade 25 euro för risotto, efterrätt, vitt vin och rött vin.

6. Vinet

Det ungerska vinet är inte speciellt känt i resten av världen men aj jestas så de kan laga vin. Jag drack inte ett enda äckligt eller dåligt vin på hela resan. Dessutom gillade jag att de flesta restauranger bara hade ungerskt vin – vill ju helst dricka ungerskt vin när jag nu en gång är i Ungern. Jag gick också på en wine tasting som var otroligt lärorik och intressant, ska blogga om den senare.

P1010217.jpg

7. Spårvagnarna

Okej, det här är kanske lite nördigt men jag älskar verkligen spårvagnar som rasslar och skramlar fram på gatorna. När jag gick i högstadiet skrev jag till och med ett arbete om spårvagnen i Helsingfors. Överlag verkar kollektivtrafiken fungera jättebra i Budapest och det finns massvis med spårvagnar och bussar + Europas äldsta metro som också är ganska gullig.

P1010010.jpg

8. Du kan gå överallt

Väljer du ett någorlunda centralt boende är det gåavstånd nästan överallt. Det tycker jag också är det bästa sättet att upptäcka en stad. Vika in på en gränd och se vad en hittar där. För det mesta hade jag inte nåt speciellt mål utan gick dit fötterna ledde mig. Funkade hur bra som helst i Budapest. Så länge en undviker de mest turistiga gatorna kan det inte slå jättefel.

  Utsikt från Budaslottet. Hängde lite med den lokala slottskråkan, han berättade att de flesta turister är ganska störande.

Utsikt från Budaslottet. Hängde lite med den lokala slottskråkan, han berättade att de flesta turister är ganska störande.

9. Donau

Det är något mäktigt med stora floder och att gå över broarna mellan Buda- och Pestsidan är magiskt. Först på bron inser en hur himla bred floden faktiskt är och det kittlar i fantasinerven när jag tänker på alla båtar som färdats i de här vattnen genom åren. Blev också otroligt sugen på att åka på en båtresa?!

P1010320.jpg

10. En magiskt vacker stad

Överlag är Budapest en vacker stad med fin arkitektur, massa härliga små gränder och massvis att upptäcka. På Budasidan kan en dessutom klättra upp antingen till Gellertkullen eller så klättra eller åka bergbana upp till Budaslottet. Otroligt vacker utsikt över staden. Jag klättrade själv till Gellertkullen och kom flämtande och svettig upp på kullen – men så värt det!

Nå, vad säger du? Blev du sugen på att åka till Budapest? Själv tänker jag definitivt återvända, det känns som om att jag bara skrapat lite på ytan. Men hela stämningen i staden var så skön. Det såg ut som om ungrarna verkligen kan njuta av livet och sånt gillar jag. Som sagt: mitt första intryck av staden var att det är en mix av Berlin, Buenos Aires och Prag och då kan det liksom inte slå så fel.

Att åka bort för att skriva – hur funkar det?

Jag tror det finns två sorters skribenter – de som kan skriva var som helst bara de har sin dator med sig och de som behöver en lugn skrivvrå med alla viktiga papper och häften. Själv hör jag till de förstnämnda. Så länge jag har min dator skriver jag (nästan) var som helst och väldigt gärna på kaféer. Därför kändes sex dagar i Budapest som en perfekt omgivning att vräka ur mig ett antal ord.

Det är framförallt två orsaker som gör att skrivresa som koncept fungerar för mig. För det första sitter jag väldigt sällan och stirrar på en tom sida. Texten brukar nästan alltid komma och om den inte gör det just då stiger jag upp och gör något annat emellan. Därför är mitt skrivande inte speciellt bundet till någon plats eller viss ritual. Och för det andra är jag snabb.

  Skriv med rosévin &amp; cake på en flodbåtsrestaurang vid Donau är ett koncept jag borde köra oftare på.

Skriv med rosévin & cake på en flodbåtsrestaurang vid Donau är ett koncept jag borde köra oftare på.

I Budapest skrev jag på en del på mitt gulliga Airbnb, men oftast tog jag sikte på något mysigt kafé och satt där sedan i någon timme. Under dagens lopp förflyttade jag mig från plats till plats och skrev antingen i två eller tre pass. Som längst satt jag kanske en dryg timme med datorn framme innan jag gick vidare.

Jag kan heller aldrig sitta en hel dag och skriva. Att skriva i mer än tre–fyra timmar under en dag känns mer eller mindre som en omöjlighet och jag skulle knappast klara av att skriva tre timmar i ett sträck utan bli galen. Jag behöver variation för att orka skriva vidare och därför funkar det bra att dela upp dagen i flera skrivpass.

Men sen när jag skriver så brukar texten för det mesta flöda ur mina fingrar – så har det alltid varit för mig. Jag har skrivit otaliga artiklar under min journalistkarriär och nästan aldrig haft svårt att börja med en text eller att avsluta den. Klart det känns motigt ibland, men för det mesta sätter jag mig "bara" ner och skriver och gör det snabbt. Sån har jag alltid varit. Det finns inget fint eller bra att vara snabb, men jag råkar nu vara det.

Därför funkar det så otroligt bra för mig att åka bort för att skriva. Under resan skrev jag sammanlagt knappt tolv timmar (visar Toggl som jag använder för att tracka min tid) – alltså i medeltal ungefär två timmar per dag. Under de här tolv timmarna lyckades jag skriva ungefär 12–13 000 ord och kom väldigt långt i mitt projekt.

  Efter mitt första skrivpass på en uteservering. Extremt nöjd as you can see.

Efter mitt första skrivpass på en uteservering. Extremt nöjd as you can see.

Mycket mer än så hade jag nog inte heller klarat av. Varken per dag eller sammanlagt under resan. Eller visst, kanske jag hade gjort det, men jag kände mig nöjd och glad med det jag åstadkom. Nu har jag drygt 16 000 ord på mitt nya projekt (jag hade tjuvstartat lite före resan) och det är så mycket enklare att gå vidare med existerande text än med blanka sidor.

Två timmar av en dag är ju ingenting och resten av tiden kunde jag alltså lägga på att upptäcka Budapest. Dessutom upptäckte jag ju medan jag skrev också. Jag satt nämligen och skrev på nästan varje ställe jag satte mig ner på. Efter frukost, med en tekopp, ett glas vin eller en öl. Precis som jag gör hemma också, kafésurfar. Enda stället där jag nog inte skulle ha plockat fram datorn var i badhuset. Men annars så spelar det faktiskt ingen roll var jag sitter. Så länge datorn har batteriet laddat och jag har nåt att äta eller dricka så är jag good to go.

  När jag tröttnade på att skriva kunde jag upptäcka staden. Här är jag uppe vid Budaslottet och det blåste "lite".

När jag tröttnade på att skriva kunde jag upptäcka staden. Här är jag uppe vid Budaslottet och det blåste "lite".

Så för mig är en skrivsemester alldeles ultimat. När jag har skrivit "klart" för dagen kan jag lägga min energi på att upptäcka stället jag befinner mig på. Skulle jag ha tagit en likadan skrivvecka hemma skulle jag ha känt mig så otroligt rastlös och som en slacker. Då skulle det inte spela någon roll om jag skrivit över 3000 ord på två timmar, för en kan väl inte slappa resten av dagen om en bara jobbat två timmar under en dag?

Jag inser ju så klart att det här också är en låsning i min hjärna, ett sorts prestationskrav som inte är så hälsosamt och något jag ska försöka jobba bort. Men det är också en orsak till att jag får ångest av tanken på att vara författare på heltid. Jag kan ju verkligen inte sitta en hel dag och skriva. Däremot kommer jag garanterat att åka på fler skrivresor för det här var ju verkligen ett lysande koncept som funkade urbra för mig. Semester och skriva – en fantastisk kombination!

Har du varit på en skrivresa eller blev du sugen på det nu? Jag kan åtminstone varmt rekommendera Budapest en vecka i april! Jag blev ju som sagt väldigt kär i staden och i morgon tänkte jag faktiskt bjuda på tio orsaker att åka dit.

P.S. I morgon tänkte jag också skicka ut mitt inspirationsbrev, så om du inte redan prenumererar på det får du gärna göra det!

Att resa utan pass

Direkt jag kom till Helsingfors-Vanda flygplats i söndags insåg jag det: jag hade glömt passet. Eftersom jag hade tajmat så att jag inte skulle ha onödig tid på flygplatsen så var det frågan om jag skulle hinna åka av och an med taxi efter passet. Jag gjorde en snabbkalkylering i huvudet. Ungern är en del av EU, jag minns inte när jag senast visat passet på ett EU-flyg. Dessutom har jag bara handbagage. Och inte jättemycket lust att betala över 80 euro för att åka på en taxiresa som kanske gör att jag missar flyget helt och hållet.

För att vara på den säkra sidan frågade jag en som jobbade på Finnair. Hon sa att jag kunde åka iväg på egen risk. Jag frågade vilka risker det kunde handla om och så sa hon att om jag till exempel hamnar i trubbel med myndigheterna. Jag nickade och lovade mig själv att hålla mig borta från poliser och sånt hela veckan i Budapest.

  Det fanns så mycket vackra blommor i Budapest!

Det fanns så mycket vackra blommor i Budapest!

I Helsingfors kom jag igenom säkerhetskontrollen och ombord på planet utan problem. När jag landade i Budapest var det inte heller någon som var intresserad av mitt pass. Under veckan glömde jag nästan bort att jag inte hade något pass med mig, men i dag när det var dags att åka hem blev jag påmind om mitt passlösa tillstånd.

Allt började bra. Jag kom igenom säkerhetskontrollen endast med boardingkortet och inga passkrav nånstans.. Jag hade kommit i god tid ifall det skulle bli trubbel så jag hade tid att kolla på första handbollsfinalen mellan Dicken och HIFK men i slutet av matchen började jag ta mig mot rätt gate.

När jag ställde mig längst bak i kön såg jag något som fick pulsen att skena iväg. De kollade passen! De kollade allas pass. Skit-jävlar-helvete tänkte jag och funderade på vilken förklaring jag skulle ta till eller om jag kanske måste börja gråta och om jag överhuvudtaget skulle få gå ombord.

  När jag såg passkontrollen vid gaten önskade jag nog att jag hade varit en fågel som kunnat flyga utan pass.

När jag såg passkontrollen vid gaten önskade jag nog att jag hade varit en fågel som kunnat flyga utan pass.

Med pulsen dånande i öronen gick jag fram till boardingen och sträckte fram min telefon med boardingkortet. När kvinnan frågade efter mitt pass visade jag mitt körkort och spelade lite dum. Hon frågade om jag har ett pass eller ID men jag sa att nej, bara det här. Hon tog mig åt sidan och började konferera med sin kollega. Samtidigt grävde jag fram alla möjliga kort, mitt FPA-kort och presskort (alltså haha). Jag tänkte bara att jag ska försöka bevisa att det faktiskt är jag.

Jag kände paniken växa. Fan fan fan. Hur ska jag komma hem?! Tänk om jag verkligen inte får gå ombord? Sedan frågade de mig om jag är från Finland och jag svarade att jo, det är jag. Och så plötsligt lät de mig bara gå ombord. Jag vet inte varför men det kändes inte som rätt läge att börja ifrågasätta deras beslut. Det brukar ju sägas att det finska passet är det "mäktigaste" passet i världen, men jag tror att jag som vit finländsk kvinna hade avsevärt bättre chanser att också klara mig utan passet.

Jag har nog aldrig varit lika lycklig över att komma ombord på ett plan tidigare. Och så tror jag att jag lär komma ihåg passet ett antal resor framöver … Rekommenderar inte heller det här till någon. Ifall en nu inte vill ha lite spänning i livet då. Har du någon gång glömt passet och hur gick det då?

Jag skrivsemestrar vidare

Dag fyra i Budapest har varit minst lika bra som alla tidigare dagar. Den här resan känns som ett sånt genidrag. Tänk att jag har ett sånt liv och ett sånt jobb att jag kan åka på en sådan här resa? Dessutom har det varit extremt tomt i mejlboxen hela veckan. Inte ett enda (!) jobbrelaterat mejl har jag fått. Skulle jag vara i Helsingfors skulle jag antagligen ha panik och vara rastlös, men nu är jag lyckligtvis här och känner bara att universum har ordnat det här bra för mig.

  Dagens look. Nån hade skrivit i  enkäten  att hen gillar mina outfits. Mina outfits?! Jag tycker det här är så underhållande.&nbsp;Jag har ju aldrig outfits på bloggen??? Eller nudå okej, men annars?!&nbsp;

Dagens look. Nån hade skrivit i enkäten att hen gillar mina outfits. Mina outfits?! Jag tycker det här är så underhållande. Jag har ju aldrig outfits på bloggen??? Eller nudå okej, men annars?! 

I går fick jag ett meddelande av en kompis som skrev: "Kugge du är en inspiration. Hela konceptet! Din semester med dig själv, skrivandet, resan, allt. Njutandet framförallt! Mycket bra gjort!" Jag svarade henne att jag "bara" gör det som känns rätt för mig men inser sedan att det som är naturligt för mig knappast är det för någon annan.

Det känns som om det finns så otroligt mycket jag kunde skriva om den här resan så det kommer nog att bli en hel del inlägg. Jag tänker mig bland annat följande rubriker:

  • För- & nackdelar med att resa ensam.
  • Åka bort för att skriva
  • En kontorsplats eller några skrivresor?
  Dagens första office. Här kunde jag sitta varje dag.

Dagens första office. Här kunde jag sitta varje dag.

Finns det något annat du är nyfiken på och vill veta mer om gällande just den här resan och konceptet att åka bort föra att skriva? Jag märker att mycket är så självklart för mig att det lätt blir obloggat därför. Jag ska också absolut skriva ett inlägg om mitt fantastiska Airbnb-boende. Och tack förresten alla som svarat på enkäten, blir så lycklig av alla svar. Om du inte ännu svarat på den får du väldigt gärna göra det.

Nu ska jag dricka lite vin på balkongen och kolla på herrsemifinal i handboll från YouTube (ja, jag är nog lite skadad), sen hitta nåt mysigt middagsställe och faktiskt lämna datorn här "hemma". Jag tycker jag förtjänar en ledig kväll.

Mindfulness och kroppspositivism i ungerskt bad

P1010100.jpg

Jag glider ner i en varm pool och sneglar på andra i samma bassäng, men vågar inte titta för länge på dem så jag stirrar upp i taket. Vad är det egentligen meningen att jag ska göra ensam i ett ungerskt badhus? Varför ser alla andra så avslappnade ut? Hur gör de för att bara vara?

Medan jag stirrar i taket försöker jag släppa alla måsten och min skrivhets. För ja, hur mycket jag än försöker förhålla mig avslappnat till mitt skrivande på den här "kravlösa" resan så blir skrivandet en tävling. En prestation. Jag kan väl inte åka hem utan att ha skrivit minst så och så många ord? Och så nästa tanke: jag kan väl verkligen inte skriva allt det jag skrivit. Eller kanske skriva, men inte publicera. Jag vill censurera mig redan i det här skedet och det är inte bra. Just nu ska det inte finnas någon censur.

P1010108.jpg
P1010114.jpg

Så mycket tvivel, så mycket ångest, så många frågor. Samtidigt jublar jag inombords över att en person som jag verkligen vill intervjua för boken lovade ställa upp. Så där bara. Fastän hen har fullt upp och säkert får en massa förfrågningar från olika håll. Och ändå fick jag ett ja. Jag fick ett ja!

Jag förflyttar mig till nästa pool. Andas, låter vattnet värma min kropp. Jag släpper tankarna på texten och allt som måste skrivas, skrivas om. Jag låter mig bara vara. I ångbastun sluter jag ögonen och släpper de sista tankarna på prestation och njuter av värmen och fukten som omsluter mig.

  Här pågår den märkligaste vattengymnastiken jag beskådat. Instruktören såg inte det minsta intresserad ut av vad hon gjorde. Men alla i poolen verkade nöjda och glada.

Här pågår den märkligaste vattengymnastiken jag beskådat. Instruktören såg inte det minsta intresserad ut av vad hon gjorde. Men alla i poolen verkade nöjda och glada.

P1010107.jpg

Under förra veckans coaching talade vi om att jag vill vara mer tillåtande med mig själv. Alltså inte hela tiden kräva prestation efter prestation. Det är helt okej att hänga några timmar på ett ungerskt bad när en är i Budapest. Men bara för att bevisa att jag inte bara är någon öldrickande slacker skriver jag naturligtvis över 3000 ord i dag. Jag tillåter mig själv njutning, men kräver också prestation.

Utomhuspoolen är varm och full av människor. Jag kan inte låta bli att le. Det känns som om jag skulle vara så mycket längre borta hemifrån än ett två timmars flyg. Det känns som om jag varit i Budapest minst en vecka, inte knappt tre dagar. Jag flyter omkring och bara njuter. Just nu njuter jag faktiskt.

Jag går efter pengar och kamera från mitt skåp. Jag vill försöka föreviga det här lite märkliga men underbara badbesöket men mest av allt vill jag ha en kall öl. När jag fått min öl sätter jag mig på en bänk. Kanske jag verkligen slutat bry mig eller så har jag bara insett att den här kroppen är min, men jag sitter helt utan skam så att alla kan se att min mage korvar sig. Oj oj så den korvar sig.

P1010086.jpg
  BLev orimligt glad av de här gubbarna. Jag tänker mig att de träffas varje tisdag här för att spela kort och för att lufta ölmagarna.

BLev orimligt glad av de här gubbarna. Jag tänker mig att de träffas varje tisdag här för att spela kort och för att lufta ölmagarna.

Jag laddar upp en bild på Insta stories där jag skriver "här jobbar vi inte för beach 2018 utan beer 2018". På bilden syns magkorvarna mer än tydligt. Jag älskar min kropp och allt den klarar av men samtidigt är det otroligt ångestladdat att ladda upp en sådan bild. Ska jag verkligen tvinga mina magkorvar på folk? Alla kommentarer jag får bevisar att vi behöver visa upp alla sorters kroppar.

Precis som på ett ungerskt badhus. Här ryms kroppar i alla storlekar, former och färger. En kropp är en kropp är en kropp. Det finns varken bra eller dåliga kroppar. Det finns bara kroppar. När jag lämnar Széchenyi-badet känner jag mig lite lyckligare och lite mer tillfreds än jag gjorde innan. För en stund släpper jag prestationskraven och njuter.

P1010084.jpg

Budapest – kärlek vid första ögonkastet

God kväll från Budapest! Mina två första dagar här har överträffat alla mina förväntningar. Redan från flygplansfönstret kunde jag se staden som delas av floden Donau och kände direkt att det här blir bra. Efter det har jag varit idel leenden. Mitt första intryck av Budapest är att det är som en mix av mina två favoritstäder Berlin och Buenos Aires med ett litet stänk av Prag.

Varför har jag aldrig tidigare varit här?

  En stad med spårvagnar är automatiskt en lite bättre stad.

En stad med spårvagnar är automatiskt en lite bättre stad.

Jag går omkring på gatorna och beundrar arkitekturen, blir glad över spårvagnarna som skramlar förbi, svettas i mängder och spontanshoppar sandaler så jag kan befria mina fötter från mina sneakers, jag dricker vin och öl på diverse uteserveringar, fotograferar det mesta jag ser och skriver skriver skriver. I dag har jag faktiskt skrivit 2600 ord.

I början av ett nytt skrivprojekt finns det en sorts nervös spänning. Idén till det här har jag fått redan för över ett år sedan. Jag har velat och funderat, kan det här bli något? Jag pitchade idén till min redaktör som ställde sig lite tveksam, men alla andra tycker att idén för det här (än så länge hemliga) projektet är bra. Det här är så väldigt annorlunda än något jag gjort hittills och mycket personligare, men desto viktigare känner jag.

  Dagens första skrivpass i en fejkad körsbärsträdgård. Jag trodde först det var riktiga körsbärsblommor, men de var plast. Sån besvikelse alltså, men vackert ändå.&nbsp;

Dagens första skrivpass i en fejkad körsbärsträdgård. Jag trodde först det var riktiga körsbärsblommor, men de var plast. Sån besvikelse alltså, men vackert ändå. 

Så jag skriver, famlar nånstans mellan tankar, ord och skriven text svart på vitt. Samtidigt passar jag på att njuta av Budapest och funderar redan på när jag ska få komma tillbaka hit. Och hittills har jag bara sett en bråkdel! Jag ser fram emot att fortsätta upptäcka staden de kommande dagarna.

Fastän jag aldrig varit här förr trivs jag direkt och det känns som att de här gatorna är mina, det är här jag hör hemma. Visst är det magiskt när något sånt händer? Om du vet om något finsk-ungerskt samarbete som gynnar författare för du mer än gärna tipsa mig om det. Och om ingen annan finansierar min resa hit blir det garanterat fler med egna pengar.

Det finns bara ett "problem" här. Min ungerska är obefintlig. Jag förstår inte vad det står på skyltarna, jag lyckas inte hittar bubbelvatten i affären och när jag frågar en som jobbar där om flaskan jag håller i är "sparkling water" svarar hon bara "no English". Det slutar med att jag köper ett vatten som inte är bubbligt, men det är en ganska liten motgång känner jag.

  Min nyaste kompis som blev sjukt ivrig över att agera modell.

Min nyaste kompis som blev sjukt ivrig över att agera modell.

I övrigt tycker jag faktiskt att det inte är några som helst problem att klara sig med engelska här. Och fastän jag blev varnad om att betjäningen kan vara lite trumpen (visst har det ordet fått en helt ny betydelse efter Trump förresten?) har jag för det mesta fått ett fint bemötande. Och egentligen är det rätt skönt att inte förstå precis all text runtomkring.

Mitt Airbnb är också precis så ljuvligt som jag föreställt mig, men det får bli ett helt skilt inlägg. Nu ska jag nog kliva upp till loftet där jag sover, läsa en stund och sedan somna nöjd och glad efter ytterligare en härlig dag i min nya favoritstad. Har du varit i Budapest? Blev du lika förälskad som jag?

En månad till Budapest & skrivresa

I dag vaknar jag till ett grått Helsingfors som nog blir ljusare för varje dag men våren verkar vänta på sig. Och det är väl kanske helt okej, är ju fortfarande mars, men snart tycker jag faktiskt att vi skulle förtjäna lite vår.

Om våren inte så småningom hittar till Helsingfors så hoppas jag verkligen att den hittat till Budapest om en månad. Då ska jag nämligen åka dit för sex dagar! Jag spontanbokade en skrivresa åt mig själv för några veckor sedan när jag hittade världens gulligaste AirBnb.

  Här ska jag sitta och skriva, måste ju bli fantastisk text i den här miljön?!

Här ska jag sitta och skriva, måste ju bli fantastisk text i den här miljön?!

För det första heter stället Rooftop atelier – bara det är underbart. För det andra verkar det så otroligt inspirerande. Jag kände liksom direkt när jag såg bilderna att här, här kan jag skriva. Jag kollade inte ens (!) var i Budapest lägenheten finns, jag blev så kär i inredningen och balkongen och beskrivningen att jag tänkte att läget inte spelar nån roll. Sen visade det sig att det ligger väldigt centralt så det är ju bra.

Nu är ju förväntningarna rätt så höga, men jag tror att att det här kommer att bli så bra, så bra. Målet är att bli någorlunda klar med Nationen (för den här rundan) ungefär till påsk, men det kan hända det drar ut med nån vecka. I Budapest ska jag däremot skriva på nåt helt nytt. Mitt hemliga projekt. Ja tänk! Till och med jag har hemliga skrivprojekt, would you believe it?

Har du varit i Budapest? Nåt jag absolut inte får missa? Själv tänker jag mig skriv på balkongen, skriv på stämningsfulla kaféer, ett (eller flera) besök i badhus, dricka ungerskt vin och öl, äta flottig mat och bara betrakta människor, promenera längs gatorna, beundra byggnaderna och vid sidan om allt detta låta texten bli till utan större krav eller ångest.

Att vara den "coola" resenären

"Hur klarade du dig utan smarttelefon??" Det frågade en kompis som nu är ute och ensamreser efter att jag berättade att jag 2009 reste i fem månader utan en smarttelefon – för att sådana helt enkelt knappt existerade. Visst fanns iPhone redan, men jag kände inte många som hade en smarttelefon då. Och hade definitivt inte en själv.

Jag hade med mig en gammal och vanlig Nokia, som sen dessutom slutade fungera i något skede så jag fick köpa en ny (typ ännu sämre) telefon för 60 dollar. När jag ville skriva nåt på min reseblogg eller höras med kompisar gick jag till ett internetkafé och betalade några dollar för att få uppdatera Facebook.

  Vid kanske ett av världens mest turistiga ställen – Macchu Picchu – 2009.

Vid kanske ett av världens mest turistiga ställen – Macchu Picchu – 2009.

I dag reser en på ett helt annat sätt. Smarttelefonen är med och Instagram och övriga sociala medier fylls av bilder och stories. En ska ju liksom dela med sig av sin resa. Och det leder ofta (i mitt fall) till att jag känner en press att göra coola grejer.

Att jag hela tiden måste bevisa på sociala medier att min resa är faktiskt underbar!

Samtidigt vill en kanske inte berätta att en just betalat för världens sämsta middag eller blivit grundlurad på en marknad. Det är mindre coolt att hänga med andra turister än att försöka infiltrera sig med lokalbefolkningen. Om en missat det där coola ölhaket på resan är det ju så himla pinsamt.

Men hörni nej. Så är det ju inte alls. En resa (eller livet överlag faktiskt) är ju ingen prestation eller tävling. En behöver inte göra något speciellt på en resa. Det är okej att göra vad som helst. Nu i efterhand är jag faktiskt glad att jag 2009 inte hade någon smarttelefon. Jag fick vara "töntig" och göra precis vad jag ville – utan att tänka på hur jag skulle presentera det i en insta story.

  I Buenos Aires i fjol.

I Buenos Aires i fjol.

Så till den här kompisen som nu är ute och reser och hade haft en dålig dag sa jag följande: Det hör till att ha dåliga dagar på resor, ofta blir en sur på grund av att något inte riktigt möter förväntningarna. Det är också jätteokej att göra superturistiga grejer eller att låta bli att göra dem. Du som reser väljer själv. Det är din resa.

Och allt det här ska jag försöka komma ihåg när jag själv är i Mexiko. Planen är faktiskt inte så himla spännande. Det enda jag önskar mig är sol & en avokado och öl om dagen. Så vill jag också gärna sova och läsa. Allt utöver det är liksom ett stort plus. Utmaningen den här gången blir att jag inte är ensam – hur gör en när en reser tillsammans med nån? Har typ glömt bort det, men lär väl lära mig det.

Med det sagt: aj jestas så jag längtar till denna semester. Mantrat i mitt huvud går "på måndag vaknar jag i Mexiko, på måndag vaknar jag Mexiko". Förra veckan och denna har jag skrivit/kommer att skriva åtta artiklar, gjort en korrekturläsning och samtidigt borde jag då redigera cirka 60 sidor roman. Hittills har jag åstadkommit drygt 20 sidor. Ja ja, på måndag vaknar jag i Mexiko!

Reser du helst ensam eller tillsammans med någon?

Två månader till Mexiko

För det första: TACK alla ni som kommenterat och tryckt på hjärtat i förra inlägget. Är så himla roligt att se att det fortfarande finns folk som gärna kikar in här trots min vääääldigt dåliga uppdatering i höst. Trots goda ambitioner i slutet av förra veckan blev det inget nytt blogginlägg förrän nu. Ingen vill väl höra om hur fullt upp jag har det just nu, men kan säga att det finns en och annan deadline att hålla.

Hela hösten har faktiskt känts som ett enda försök att hålla mig själv flytande. Jag har haft massvis med jobb och annat program och fastän det mesta är roligt börjar jag märka att jag börjar bli så där extratrött som jag brukar under hösten. Det är tungt att stiga upp på morgonen och jag skriver to do-listor på to do-listor för att inte glömma något och hjärnan går på högvarv.

En av mina poänger under föreläsningen i Vasa handlade om vikten av att ta ledigt. Det är så otroligt viktigt att som egenföretagare också komma ihåg att pausa och göra ingenting. Själv är jag urdålig på det. Det finns ju alltid nåt jag kan göra och jag har svårt att koppla av helt och hållet. Allt bara snurrar på och snurrar på.

  Lycklig kvinna med glass i Buenos Aires.

Lycklig kvinna med glass i Buenos Aires.

Men det finns ett botemedel: nämligen att resa. Gärna långt bort. Min resa till Argentina i januari kan vara bland det bästa jag gjort i vuxen ålder – jag har aldrig känt mig lika avslappnad som under den resan. Det behövdes verkligen! Ingen dator, inga måsten, aaaah. Jag sov bättre än på länge och bara njöt av att få göra precis det jag vill.

Och nu! Eller okej, om två månader, så hoppas jag på exakt samma effekt. Jag ska nämligen åka två veckor till Mexiko och jestas så jag väntar på det. Tänker mig sol, massvis med böcker, kall öl, någon mayaruin och chansen att få babbla spanska. Eeeeeexakt vad jag behöver. Gäller att klara sig två månader ännu men sen! Ajaj!

kuggeöl.jpg

Har du nån vinterresa bokad? Eller andra tips hur en ska överleva i mörkret? Jag var tvungen att köpa en ny lampa så att jag kan jobba på eftermiddagarna hemma hos mig utan somna av mörkret. Hur är det så himla mörkt? Och HUR glömmer en alltid detta på sommaren?

P.S. Fortsätt gärna trycka på hjärtat i slutet av inlägget i fortsättningen också (om du alltså tycker att inlägget är värt ett)! Puss!

Ett bröllop i England

upload.jpg

Den här veckan har verkligen innehållit mycket. Måndag till onsdag gjorde jag blixtvisit till England för att fira Steffi och Ian. Ett fint och roligt bröllop på den engelska östkusten – så kul att bli bjuden på fester på andra håll än Finland.

Jag fick prata massvis med tyska och engelska och bestämde lite spontant i tåget på måndag kväll att jag skulle hålla ett tal. Jag är van vid bröllop där det är tal efter tal, men utöver mig var det bara två andra, men jag lär ha gjort bra ifrån mig.

upload.jpg
  Hade på mig skönaste och snyggaste klänningen från  E/S Design .

Hade på mig skönaste och snyggaste klänningen från E/S Design.

Själva festen ordnades alltså på ett hotell lite norr om Scarborough – så jag har naturligtvis gått omkring och nynnat på "are you going to Scarborough fair" i flera veckor, haha!

Jag hade aldrig tidigare varit på nån av Englands kuster så det var en otroligt fin upplevelse. Vilken häftig natur alltså! Är också ett jättestort fan av den brittiska serien Poldark och bara tänkte på att jag fick uppleva en modern version av det. På onsdag morgon hann jag gå en kort promenad och bara imponerades av naturen och omgivningen. Så otroligt vackert!

ravenscarr2.jpg
upload.jpg

Resten av veckan har jag fått jobba ikapp allt jag inte hann med under början av veckan – det märks verkligen att hösten kommit i gång. En hel del jobb och många uppdragsgivare vilket alltid är kul. Från och med årsskiftet kommer jag inte längre att jobba för Addeto (som jag jobbat 50 procent för sedan 2013), så det gäller att hitta nya kunder så jag lyckas hålla ekonomin i skick. Det är alltså inte jag som får sparken utan tyvärr läggs projektet ned.

Men så där som i livet i allmänhet så brukar det lösa sig. Jag tar ingen stress. I den bästa av världar säljer jag 10 000 ex av min bok (ehehehehee!) eller så dyker nåt annat upp. Det brukar alltid göra det. Och väldigt väldigt sällan är det jag som aktivt sökt ett jobb – är så otroligt tacksam över att bli rekommenderad.

To do-listan för nästa vecka är i alla fall lång. Jag ska bland annat vara på Arbis i Helsingfors och på fredag är det bloggträff (kom, kom!!) plus att jag har en massa deadlines och annat. I morgon ska jag också äntligen avslöja vem som vunnit boken i tävlingen. Sorry att det dröjt!

Från fest till fest till fest

eatwelltraveloften.jpg

Här går det undan! Torsdagens förlagsfest var så himla himla bra. God mat, gott vin, bra sällskap, en del överraskande samtal, nya bekantskaper. Och karaoke på slutet, det blir ju inte bättre än så! Kan inte säga annat än att jag verkligen trivs hos mitt förlag, det är som att få vara del av ett litet familjeföretag. Otroligt fint!

På fredag styrde jag sedan mot Åbo och vår tredje sista kurshelg i Litterärt skapande. Det var så roligt att få träffa alla igen (många av kursarna var också på höstfesten, så behövde inte stå ensam i ett hörn). Det allra allra bästa med LittSkap är nog alla fantastiska typer. Jag skrattade så otroligt mycket under kurshelgen – precis som alltid. I ett skede under söndagen skrattade alla så mycket att det knappt gick att andas.

  Vårt fantastiska gäng minus Lotta och Ingrid.

Vårt fantastiska gäng minus Lotta och Ingrid.

På lördag kväll firade vi äntligen vår antologi Människohundarna som vi slitit med och angstat över i ett drygt år. Så fint att det blev en antologi och att den dessutom fått ett så fint mottagande med många fina recensioner. Lördagens fest var jättelyckad med roliga och fina tal, uppläsningar och champagne (!!) tillsammans med eminenta handledare.

Just nu sitter jag på flygplatsen för att sent i kväll landa på den brittiska östkusten (gäller bara att klara av två flyg och en tågresa först). I morgon ska nämligen en av mina bästa Berlinvänner Steffi gifta sig med sin Ian. De bilder från festplatsen jag sett ser helt magiska ut, så jag förväntar mig ett sagolikt bröllop!

människohundarrelease.jpg

Nu ska jag försöka väcka till liv lite tyska och engelska i huvudet och får försöka återkomma till bloggen senare. Det händer så mycket nu att jag knappt hänger med själv, men åtminstone hinner jag inte få tråkigt.

P.S. Ska också å det snaraste avslöja vem som vunnit min bok! Så stay tuned!

Stockholm lost & found

  Viktigt meddelande som Lisen och jag hittade i tidningen Metro.

Viktigt meddelande som Lisen och jag hittade i tidningen Metro.

En lite trött och sliten resenär här hej! Min resa började mindre bra med att jag lyckades klanta till det och glömma min Kindle på flygplanet. Historien fick ändå ett lyckligt slut när jag (240 kronor fattigare) åter har förenats med e-boksläsaren. Jag lyckades också köpa fel mascara på flygplatsen – eller jag köpte ett fransförlängningsvax (?!) i stället för själva mascaran. Håhå alltså, hade verkligen inte hjärnan med mig på torsdag!

Men i övrigt har jag inget att gnälla över. Jag har fått äta en massa gott och hänga med Lisen och Clara. På fredagen visade Stockholm sig från sin bästa sida och jag lavjade Sandra Beijer fullt ut: picknick, kort kjol, cava och babybel-ost. Min bok blev spådd i tarotkort och jag fick en ny kompis. Sedan fortsatte vi ut i Stockholmsnatten.

  På Claras favoritställe:  Lemon Bar  där vi dansade oss svettiga. Jag lärde mig också att jag inte alls hatar GT som jag trodde. Helt bra att veta om en skulle råka bli bjuden på en GT i framtiden.

På Claras favoritställe: Lemon Bar där vi dansade oss svettiga. Jag lärde mig också att jag inte alls hatar GT som jag trodde. Helt bra att veta om en skulle råka bli bjuden på en GT i framtiden.

På lördag gick vi en shoppingrunda och jag hittade ett par nya skor, en kul dekorationsgrej till releasefesten och annat smått och gått. I dag köpte jag något jag länge drömt om: en gul regnrock. På lördagskvällen åt vi pizza och drack sedan öl utomhus och hade en så där bra sommarkväll en kan ha.

  Supergod pizza på  Omnipollos hatt .

Supergod pizza på Omnipollos hatt.

Nu väntar jag på att planet mot Helsingfors ska lyfta. Ska bli riktigt skönt att sova i egen säng – behöver verkligen ladda upp för nästa vecka. Bara tre nätter tills releasefestdagen som har potential att bli årets roligaste dag full av kramkalas och glädjetårar. Nästa vecka borde också boken dyka upp i affärerna! Guldgusti är sannerligen värd sitt namn.

  Jättegod ramen på  Ki Mama Ramen , men mina dumplings (som inte syns på bild) var ännu godare.

Jättegod ramen på Ki Mama Ramen, men mina dumplings (som inte syns på bild) var ännu godare.