Hemma igen – det här saknade jag

Tre veckor borta hemifrån var precis det jag behövde. Jag har inte jobbat ett dugg utöver att jag svarat på några enstaka mejl som kommit in, men annars har jag verkligen haft totalpaus. Hjärnan har fått vila. Jag hade tänkt att jag eventuellt kunde skriva lite under resan, men utöver en text som var nästan färdig redan före resan har jag inte skrivit. Knappt blogg heller (som ni märkte). Men herrejess vad det har gjort gott. Dessutom verkade det som om att universum hade koll på att jag var ledig, tackade nej bara till ett jobb jag gärna hade gjort medan det nu börjat trilla in nya jobbförfrågningar.

Efter resan känner jag att jag har så mycket ny energi och kreativa resurser. Inte så att jag sprutar ut en massa idéer just nu, utan snarare att jag kan förvalta och förverkliga dem mycket bättre nu efter än före då jag var rätt så trött och sliten. Den senaste veckan har jag också allt mer börjat sakna jobbet och ser det som en bra grej för det betyder ju att jag trivs med mitt jobb.

upload.jpg

Annat jag saknat under resan är:

  • Yogan. Visst kunde jag ha yogat under resan också, men utan matta är det inte så najs. I januari yogade ju varje dag, ska försöka fortsätta med det nu. Kanske inte varje, men nästan! Min rygg mår så mycket bättre av det. Jag ska klämma in en kvällsyoga ännu före jag lägger mig!

  • Skrivandet! Har massa energi och pepp. Ska finslipa en kort text och sen ta itu med chickliten jag skrev under NaNoWriMo 2016 medan Nationen hänger hos min redaktör.

  • Handboll och annan svettig träning. Vi har så klart promenerat mycket och en dag cyklade vi ju en rätt lång runda (men en stor del av det var nerförsbacke) så jag saknar det där riktiga flåset.

  • Grönsaker. Vi har mest ätit på restaurang och då blir det inte alltid så hälsosamt och fräscht. Jag har drömt om broccoli och kylskåpskall gurka. Det var också det första jag handlade i dag.

  • Vardagsrutiner. Handla, laga mat, slappa i soffan, träffa vänner. Blogga!

  • Tid för Friday lab. Vi får ett fredagsmejl fullt med massa intressanta poddar, artiklar och Ted talks men jag har bara snabbt ögnat igenom mejlen under resan så jag ser fram emot att fördjupa mig i dem. Vi hade just en session och är så taggad på att ta mig an de nya uppgifterna. En uppgift kan du som läser faktiskt hjälpa med!

  • Finländskt kranvatten. Det första jag gjorde när jag kom hem i dag var att gå direkt till köket, ta fram ett glas, fylla det med vördnad och dricka. Aaah. Bästa känslan!

Ja det var väl ungefär det jag saknat. Mest ganska vanliga saker alltså. Men jag tycker det bara betyder att resan varit just perfekt längd. Tre veckor kändes som en jättelång tid och jag hann börja sakna vardagen och rutinerna så det känns hur bra som helst att komma hem nu. Att Helsingfors och Finland valde att charma med sol och snyggväder var dessutom den allra bästa välkomsten hem!

Vad brukar du sakna när du reser?

Argentina, Chile och Uruguay 5500 km senare

upload.jpg

Resans sista dag är här, om några timmar åker vi mot flygplatsen i Buenos Aires och landar i ett (vad jag förstår på sociala medier) slaskigt Helsingfors i morgon kväll. Trots ambitioner om att hålla bloggen vid liv under resans gång har det ekat tomt här, det har helt enkelt inte funnits tid. Eller tid och tid, allt är ju så relevant. Men efter att vi åkte iväg från Bariloche den sista februari har vi haft ett hektiskt tempo och hunnit besöka Valparaíso i Chile (och därifrån en day trip till Casablanca Valley för att besöka två vingårdar), mer vin i Mendoza, en färjeresa till Uruguay och Montevideo och lite Buenos Aires ännu här på slutet.

Förra veckans måndag vaknade vi ännu i Chile men hoppade sedan på en buss mot Argentina och staden Mendoza. Och vilken busstur då! Helt otroliga vyer! Jag satt med näsan fastklistrad i fönstret och har ungefär hundra bilder på mobilen, hehe. Bilderna gör naturligtvis ingen rättvisa för hur fint det var, men en liten glimt kanske. Efter bussresan har det inte varit många lugna stunder. På tisdag var vi på wine tour i Mendoza och efter det tog vi direkt nattbuss till Buenos Aires för att sedan ta färja till Uruguay för en natt för att träffa en kompis och för att Markus skulle få se ett nytt land och jag huvudstaden Montevideo där jag aldrig varit tidigare (har däremot varit i den lilla staden Colonia två gånger). 

upload.jpg
upload.jpg

I Montevideo var det stekande hett och efter några intensiva resdagar bestämde vi oss för att betala för en late check out och hängde så gott som hela torsdagen vid hotellets takpool. Ett riktigt gott beslut kan jag säga! Härligt att ta en helt kravlös dag med sol och bad. På torsdag kväll tog vi färjan tillbaka till Buenos Aires över stormiga vatten. Flaskorna flög omkring i kaféet och personalen delade ut spypåsar (!!) till alla som ville ha. Två franska tjejer bredvid oss spelade sänka skepp. Nu tycker jag det är lite underhållande, i stunden kändes det som en ganska morbid lek. Och jag måste berätta en lite lustig detalj från färjan: före vi klev ombord fick vi skoskydd som alla skulle ta på sig, antagligen för att inte smutsa den heltäckande mattan (som faktiskt var rätt smutsig). Men kändes ju rätt galet att flera hundra personer går omkring på en katamaran med skoskydd. Som en gigantisk och gungande lägenhetsvisning. 

De sista dagarna av resan har vi mest gått runt, tagit det lugnt och ätit. På lördag åkte vi till en närliggande by med våra kompisar och det var så kul att hänga med dem. Vilken rikedom ändå att ha vänner på så många ställen i världen. Jag hoppas verkligen att de kommer och hälsar på i Finland så vi kan få bjuda på samma gästvänlighet som vi fått ta del av. Under resan har vi faktiskt träffat kompisar i alla länder. I Chile hängde vi med Christa och Micke som reser runt i Sydamerika i tre månader och i Uruguay åt vi middag med Meeri. Alltid kul att träffa folk på andra håll i världen tycker jag. 

upload.jpg

Det här inlägget blev nu ett lite kaotiskt och snabbt försök att summera den senaste veckan men jag ska skriva ihop några mer detaljerade inlägg från resan. Jag hade lite krångel med min Lightroom-prenumeration så jag har inte heller kunnat editera några bilder från kameran, så det får bli mitt projekt så fort vi är hemma igen. Har en del riktigt fina bilder som jag är nöjd med. Om du har några frågor eller funderingar om resan får du gärna ställa dem så ska jag svara enligt bästa förmåga!  

Och för den som undrar: ja, resan har varit fantastisk! Vi har fått uppleva så mycket, sett otroliga vyer och ätit en massa god mat. Kan inte tänka mig hur resan eller sällskapet kunde ha varit bättre. Nu är jag mer än redo att komma hem och börja jobba. Känns som att hjärnan verkligen fått vila och att jag har massvis med ny energi som jag vill ta i bruk. Så en perfekt semester med andra ord! 

upload.jpg

Oväntade möten och höga höjder

Vi har första veckan av resan bakom oss men det känns som om vi skulle ha varit borta mycket längre än så. Jag vet inte vad det är med Sydamerika men så fort jag landar på kontinenten släpper alla bekymmer och jag glider in i en riktig semesterkänsla. Visst har jag kollat mejlen och också svarat på några jobbrelaterade mejl men det känns inte alls störande för det är ändå en så liten del av allt annat. Jag har aldrig stört mig på att jobba lite när jag är ledig eftersom det inte på något sätt stör min ledighet. Med det sagt har jag jobbat otroligt lite här och knappt tänkt på jobb, to do-listor eller något sånt. Och jag har haft datorn framme kanske tre gånger?

Det hjälper så klart att vi kör semester för fullt och upplever något roligt, nytt eller spännande varje dag. I går var vi till exempel till ett escape room här i Bariloche (och klarade oss ut på ganska exakt 60 minuter), åkte linbana upp till Cerro Otto på 1400 meter som bjöd på fantastisk utsikt och på kvällen åt vi middag på stans kanske bästa restaurang och en helt otroligt god biff. Jag njöt verkligen av varje tugga. Middagen blev extra kul tack vare att vi satt i ett stort bord och hade sällskap av en italiensk journalist som är pressperson för en motocrossförare och ett holländskt par som båda jobbar med hjärnforskning. Det måste nog vara det bästa med resor – alla dessa möten med intressanta människor. De flesta träffar en ju aldrig igen, men det spelar inte så stor roll i stunden.

upload.jpg

I dag på eftermiddagen hoppar vi på en buss mot Chile. Vi ska korsa Anderna och jag är otroligt taggad på det. Och i morgon på morgonen, efter 19 timmar, anländer bussen i Chiles huvudstad Santiago där vi byter buss och styr mot kusten och den färgglada staden Valparaíso. Jag var bara en eller två nätter där under min resa 2009 men har ett minne av att jag verkligen älskade stället så ser fram emot det. På lördag har vi bokat några wine tastings på några vingårdar ungefär en timme bort och så får vi se vad annat vi hittar på.

Vi har som sagt hunnit med väldigt mycket under veckan som gått och ska hinna med mycket mer under den resterande resan. I går bestämde vi att vi ska åka till Uruguay nästa vecka – liksom varför inte! I dag blir det en sorts pausdag när vi hänger på hostellet och väntar på att bussen ska åka. Men hittills är jag mer än nöjd med resan. Så kul att resa ihop och uppleva allt det här tillsammans. Älskar också att det finns människor i alla åldrar här på vårt hostell. Jag sa faktiskt till Markus att jag vill resa på det här sättet ännu när jag är 60. Få se om mitt framtida jag håller med eller om jag blir mer bekväm med åren, hehe.

upload.jpg

Av förklarliga skäl fylls den här bloggen av väldigt mycket reserelaterat just nu. Så om du inte är så sugen på att läsa om vårt äventyr här får du tyvärr vänta i någon vecka till att livet och bloggen återgår till det normala. Förra veckan skrev jag faktiskt på en kortare text som snart börjar bli färdig och det kliar i fingrarna att göra andra skrivgrejer – men jag tror att det är bra. Att ge hjärnan en välbehövlig paus, samla energi och nya intryck och helt enkelt ha så mycket mer att komma med när jag väl sätter i gång och skriver och jobbar.

För övrigt så har jag äntligen svarat på alla kommentarer som droppat in de senaste veckorna. Så ledsen att det dröjde så länge! Tack att ni är så många som skriver och kommenterar, det gör mig jätteglad. Och för er alla som inte är på resa just nu och är trötta på vintern och allt det där så kommer här en påminnelse från mig själv från 2017. Dags att sätta skumpan på kylning! Typ.

upload.jpg

En cykeltur i Patagonien

upload.jpg

Efter 23 timmar på buss kom vi i går fram till Bariloche i norra Patagonien. Jag har varit här 2009 när jag reste runt i Latinamerika i fem månader men jag hade väldigt svaga minnesbilder härifrån. När vi planerade vår resa med Markus ville jag ändå att han skulle få se så mycket som möjligt under våra tre veckor och Patagonien kändes nästan som ett måste. När vi började närma oss med bussen ändrades landskapet långsamt och vi kunde se berg i horisonten och här är vi nu, mitt bland sjöar och berg i ett helt otroligt vackert landskap. Bariloche är egentligen en skidort och påminner väldigt mycket om Österrike och Schweiz. Nu när det är sommar på den här sidan jorden är det hiking, paddling och cykling som gäller. 

I går när vi kollade på några broschyrer på hostellet blev vi mest sugna på en kombination av cykling och paddling. 27 km på cykel och en timme paddling på en rutt som kallas circuito chico. Så i morse hoppade vi på en lokalbuss mot cykeluthyrningen (det fantastiska är att här funkar samma busskort som i Buenos Aires!) och en halv timme senare blev vi utrustade med cykel, hjälm reflexväst och en karta. I väskan hade vi vatten, bröd, avokado och kokta ägg. Sedan var det bara att cykla iväg! 

upload.jpg
upload.jpg

Den första etappen var bara 3 km fram till kajakuthyrningen. Där fick vi en kajak och flytvästar och paddlade runt en lugn och otroligt vacker sjö i ungefär en halv timme. Solen sken, vattnet var nästan spegelblankt och vi njöt av utsikten. Efter det började den tuffa biten. En brant backe upp till en utsiktsplats. Tuffare personer hade kanske cyklat upp för den branta backen men vi nöjde oss med att promenera. När vi stånkat hela vägen upp blev vi så klart belönade med naturens mäktiga skönhet. Sällan känner en sig så liten som bland enorma berg som stått där i evigheter.

Sedan var det backe upp och backe ner i ungefär 20 kilometer till. I nerförsbackarna var det härligt att susa ner, i uppförsbackarna ledde vi cyklarna. Vi pausade för lunch vid en vacker bro och gick ner till stranden. Vattnet var kristallklart och utsikten otrolig. Jag njöt av varje sekund vi satt där. Så mäktigt, så vackert. 

upload.jpg
upload.jpg

Inför resan hade jag en vag minnesbild av att Bariloche är vackert men i ärlighetens namn kom jag inte ihåg att det är så här vackert. Värt alla timmar på buss och flygplan. Blev du sugen på Patagonien nu? 

upload.jpg

Asado, amigos & autopistas

Hej från Buenos Aires! De första dagarna här har vi kämpat med att inte smälta sönder. Temperaturen har varit kring +35 dag och natt. Svetten rinner konstant och när vi kommer in på ställen med luftkonditionering är det som om att det äntligen går att tänka. Den lilla fläkten på vårt rum är en klen tröst men bättre än ingenting. I övrigt är rummet just så pampigt som jag kom ihåg, ett gammalt palats i den charmiga men lite slitna stadsdelen San Telmo. 

Jag går på gatorna med den självsäkerhet jag fick under förra resan. Jag hittar överallt (delvis tack vare Google maps i och för sig) och kan nästan prata om stammisställen. Sedan onsdag har vi hunnit uppleva mycket. Äventyret började redan på flygplatsen. I stället för att ta en dyr taxi in till stan valde vi att ta lokalbuss för en bråkdel av priset. När vi funderade på var exakt vi ska stiga av var det en kvinna som förstod situationen, frågade vart vi ska och sa att vi skulle stiga av tillsammans med henne. Tidigare i dag stod vi i ett gathörn och stirrade på kartorna i mobilen tills en man pekade vart vi ska. Den här omedelbara vänligheten överraskar mig varje gång, de flesta vill verkligen vara snälla. 

upload.jpg

Dagarna har gått både snabbt och långsamt. Vi har hunnit se mycket. Den turistiga och färgglada stadsdelen La Boca i olidlig hetta, japanska trädgården, den underbara bokaffären El Ateneo, det rosa presidentpalatset, museet Alba med latinamerikansk konst, San Telmos stämningsfulla mercado. Vi har svettats på bussar och i metron med lokalborna. Och höjdpunkten hittills var när vi i torsdags var bjudna till en asado hos mina vänner Ari och Ailin jag träffade av en slump för två år sedan. Vi blev upplockade i centrum och susade sen iväg till Ciudadela, förortsstaden utanför Buenos Aires. 

Ari hade köpt 2,5 kilo kött och eldade kol trots den tryckande värmen. Fazerchokladen vi hade med oss från Finland hade smultit i paketet men salmiakspriten var intakt. Ungefär två timmar efter att vi kommit fram sätter vi oss till bords och äter det otroligt goda köttet och morotspuré tillredd med olivolja och vitlök. Vi dricker rödvin trots värmen och blandar spanska och engelska. Efter maten smakar våra värdar på salmiakspriten som får, något överraskande, ett godkännande. Vi fortsätter prata och jämföra våra länder, pratar om sånt som hänt och vad vi drömmer om. Efter midnatt kör Ari oss tillbaka till vårt Airbnb. Vi susar fram genom natten på den nästan tomma autopistan och är "hemma" på mindre än en halvtimme. Vi kramas och bestämmer att vi ska ses en gång till före vi åker hem till Finland. 

Den japanska trädgården. 

Den japanska trädgården. 

Det här och mycket mer är orsaker till att jag trivs så bra här. Att jag vet att jag kommer att återvända en dag för att jag inte kan hålla mig borta. Jag älskar spanskan, det kaotiska, all vänlighet vi möts av. Av att aldrig veta hur det här äventyret, för att inte tala om nästa, kommer att bli. Det finaste är att kunna dela allt det här med Markus som aldrig varit här. Det är både kul och utmanande att resa ihop. Jag är en människa som behöver egentid men lyckligtvis är det lätt fixat med några timmar ensam på kafé. Är bara så glad för att vi äntligen är här och att vi ännu har över två veckor kvar!

I morgon landar jag i Buenos Aires

Hallå! De senaste dagarna har gått åt till att förbereda inför resan, jobba klart allt, träffa kompisar och stress-sova mig igenom nätterna. Men just nu sitter jag i en tråkig liten avkrok på Frankfurts flygplats och inom en timme lyfter planet mot Buenos Aires. 

Så sjukt att vi redan i morgon landar där?? Och att vi på torsdag ska på grillfest hos mina vänner. Det är alltid lite av en mindfuck att flyga så långt bort. Att liksom fatta att jag snart är på andra sidan jorden? Ytterst märkligt men alldeles underbart. Nu väntar ett tre veckors äventyr men mannen som alltid gör mig glad. Sån lyx att få dela det här med honom. <3  

upload.jpg

Planen är att försöka blogga någorlunda regelbundet och förhoppningsvis bjuda på en massa härliga bilder. Jag har kameran med och ska försöka bli bättre på det här med fotografering. Om du har några frågor eller funderingar kring vår resa svarar jag gärna på dem. Ska också svara på alla andra kommentarer som trillat in de senaste dagarna så fort som möjligt. Ni ska veta att jag blir SÅ glad för varje kommentar.  

Men nu ska jag strax kliva ombord, sätta igång nån bra film och sen försöka få hjärnan att förstå att jag redan i morgon är på ett av mina favoritställen i hela världen med en av mina favoritmänniskor.

6 veckor till semester!

I morse kändes det lite segt att komma upp ur sängen, men sen insåg jag det: det är bara sex veckor till semester! Och inte vilken semester som helst, utan Markus och jag åker till Sydamerika för tre (!) veckor. Ah, det kommer att bli SÅ roligt. För ganska exakt tio år sedan åkte jag på Mognadsresan, alltså en resa då jag backpackade runt i Syd- och Centralamerika i fem månader. Mitt livs längsta och säkert bästa resa på många sätt som ju resulterade i min debutroman Vad heter ångest på spanska? och så klart en massa härliga minnen – och inte minst en flytande spanska (som just nu är mest slumrande).

Ett favoritland under den resan blev Argentina, och det är också i Buenos Aires vi landar en tidig morgon den 20 februari. Jag har bokat rum på samma Airbnb som senast, för att jag tyckte det var ett så häftigt ställe. Efter några dagar i BA ska vi resa runt lite i Argentina, dra på en kort avstickare till Chile och kanske avsluta kalaset med ett besök till Uruguay. Vi får se vad tiden räcker till. Vi har redan två långa bussresor bokade (22 timmar respektive 19 timmar). Avstånden är enorma och vi har stora ambitioner och vi hinner inte alls med “allt”, men det kommer att bli så bra, så bra. Ett riktigt äventyr tillsammans. Jag längtar!

Bokade samma rum, på samma Airbnb som senast. Just så simpel är jag.

Bokade samma rum, på samma Airbnb som senast. Just så simpel är jag.

Och ja, needless to say så har jag enorm klimatångest över att flyga så långt bort. Peppe skrev om Den självgoda veganen och om hur en känner sig tvungen att inflika att ja, jag vet. Det är dåligt för miljön att flyga. Men vad ska jag liksom göra när ett av mina absoluta favoritställen befinner sig så där himla långt bort? När jag har vänner där som jag vill träffa?

En bättre människa skulle antagligen låta bli att flyga, men tyvärr är jag inte där. Dessutom tycker jag att vi i stället för att shamea individer borde bli bättre på att kräva förändring på politiskt och strukturellt plan (hej riksdagsvalet, jag tittar på dig). Med det sagt så vill jag gärna klimatkompensera mina flyg, men blir inte klok på vad som skulle vara det bästa alternativet. Så tipsa gärna om du har bättre koll. Och ja, jag vet, att klimatkompensera är inte samma sak som att låta bli att flyga, men nu är skadan redan skedd så jag vill göra det jag kan. Så snälla ge mig tips!

Glad med glass i Buenos Aires för två år sen.

Glad med glass i Buenos Aires för två år sen.

Ugh, så tråkigt att känna sig tvungen att säga allt det här när jag allra mest bara vill vara glad för att vi ska åka på en så lång och härlig semester tillsammans. Men som sagt: det går att ha två tankar i huvudet samtidigt och jag tänker att det här är en långsam (ja för långsam) process och vi gör alla så gott vi kan. Och ytterligare en disclaimer: jag vet att flygandets vara eller icke vara är ett i-landsproblem för människor med pengar.

Kan du tänka dig att avstå från att flyga eller har du kanske redan gjort det?