Vad är en kontorsplats värd – lönar det sig att betala hyra varje månad?

Reklamsamarbete med Wonderland

En av mina största funderingar kring att skaffa kontorsplats handlade om pengar. Är jag verkligen redo att lägga några hundra euro per månad bara för att få “sitta” nånstans? Det funkar ju ändå rätt bra att jobba hemifrån och om jag vill ha omväxling kan jag ta mig till ett kafé, bibliotek eller hem till en frilanskollega. När jag funderade på mina behov som företagare såg jag inte att en kontorsplats var nåt jag verkligen behövde. Jag tänkte på det mest som en onödig utgift och att jag hellre lägger pengarna på något annat.

I fjol började tanken om en kontorsplats dyka upp allt oftare, men jag var fortfarande tveksam till att betala för det. Min mardröm var att betala 300 euro i månaden för en halvsunkig och mörk lokal som jag delar med några andra som varken har lust att prata med mig eller städa efter sig. Antagligen kunde jag ha hittat ett hur mysigt och härligt ställe som helst, men det kändes inte alls som min grej att sitta på ett litet kontor. Inte heller nåt av de större kontoren/coworking-ställena lockade. Så jag avvaktade – tills jag trillade över Wonderland coworking i augusti.

upload.jpg

Wonderland öppnade runt hörnet från min ytterdörr och det kändes som om universum försökte säga mig nåt. Här är din kontorsplats, nu måste du satsa några hundralappar och testa! Eftersom ett flex-kontrakt på Wonderland inte förbinder till mer än en månad tänkte jag att nu har jag verkligen chansen att prova på att jobba på ett kontor. Att betala hyra för några provmånader kändes ändå som en summa värd att satsa – om jag inte trivs kan jag alltid återgå till mitt hemmakontor, tänkte jag.

Nu i efterhand har jag nästan svårt att förstå att jag tyckte att 220 euro + moms är en stor kostnad. Det är ju ingenting!

Sedan jag började på Wonderland har jag ändå fått en del kommentarer av andra om att det är dyrt – och ja, det behövs en viss omsättning för att kunna betala hyran, men om en lever på sitt jobb ska en hyresavgift inte stjälpa ekonomin. Av nån anledning tar det emot för många (inklusive mig) att börja betala för nåt, som jag ren tidigare skrev, inte behövs. Men nu inser jag att jag tänkte på det ur helt fel perspektiv:

Jag betalar inte bara för ett fysiskt ställe där jag kan slå upp min dator och börja skriva, jag betalar för så mycket mer. Låt mig förklara hur jag tänker.

upload.jpg

För det första får jag via mitt medlemskap i Wonderland vissa förmåner som under en månad kan uppgå till ett rätt högt värde om en tänker vad det skulle kosta om jag gjorde samma sak utanför Wonderland. Det här ingår i min hyra:

  • En flexplats. Alltså rättighet att sitta och jobba var jag vill och när jag vill. Med min nyckel kommer jag in när som helst och kan jobba mitt i natten om jag så vill.

  • Frukost varje måndag. Vi brukar bjudas på bröd, ibland karelska piroger och croissanter, ost och skinka, grönsaker, hummus/andra röror, yogurth med müsli, gröt, färska frukter osv. Är sällan besviken!

  • Yoga två gånger i veckan + fri användning för yogarummet när det är ledigt. Jag har yogat, jobbat, hängt med kompisar och sovit tupplur där.

  • Rabatt på lunchen i restaurang Alice. Med en app går det dessutom att samla på sig bonus så att var tionde lunch blir gratis. Perfekt för mig som ofta är för lat att ta mig nån annanstans.

  • Fredagens afterwork. Vi bjuds på öl/vin/alkoholfritt alternativ på fredagar. Samtidigt är det en chans att hänga mer avslappnat med andra som jobbar på kontoret. Ser fram emot fredagar mycket mer nuförtiden!

  • Fri tillgång till printer och scanner. Speciellt det där med printer är najs. H: författare som en gång betalade 40 euro (!) för att skriva ut ett manus

  • Så mycket kaffe, eller i mitt fall te, som jag vill och orkar dricka. Plus mjölk i kylen. Allmänt fri tillgång till kylskåp och kök med mikro.

  • Waffle Wednesdays (som förvisso är öppet för alla) men också annat roligt program som ordnas bara för oss som jobbar här – som till exempel den jättefint ordnade Halloweenfesten eller dagens alla hjärtans dagskalas. <3

Läs mer om priserna (obs att det är pris med moms) samt vad som ingår.

Allt det här är så klart väldigt najs men i ärlighetens namn är det inte ens de här grejerna vars värde kan räknas i pengar som är det som gör att jag trivs så bra här. Jag betalar för en kontorsplats, men det är så mycket mer än en plats på ett kontor – det här är verkligen en gemenskap.

Sedan augusti har jag fått många nya vänner och kompisar. Jag omringas av personer som jobbar med sin egen dröm och de inspirerar mig att fortsätta göra samma. Det finns alltid någon att prata med eller fråga råd av. Det sitter experter på allt från försäljning och fotografering till marknadsföring och SEO. Ibland slänger folk ut frågor på Slack som “är det någon som är bra på PhotoShop och kan hjälpa” och det brukar alltid finnas någon som svarar.

Ama och jag har (åtminstone) en sak gemensamt: vi älskar båda skumpa.

Ama och jag har (åtminstone) en sak gemensamt: vi älskar båda skumpa.

När jag skrev på kontraktet med Wonderland tänkte jag att jag äntligen har ett ställe att sitta på under vardagarna och ett ställe jag kan gå till för att jobba. Då hade jag nog ingen aning om hur mycket mer det här stället skulle ge. Jag mår helt enkelt mycket bättre nu i min arbetsvardag i och med att jag inte längre jobbar ensam eller hoppar från kafé till kafé.

Så om du funderar på om det är värt att betala för en kontorsplats har jag ett tydligt svar: JA! Men det gäller så klart att hitta rätt plats för just dig. För mig är Wonderland perfekt för att jag får jobba i lugn och ro, men ändå är en del av en större gemenskap. Är du det minsta sugen tycker jag att du ska komma och testa. Det enda du “förlorar” är drygt 200 euro för en månad. Men i stället hittar du kanske rätt ställe för dig plus en massa härliga nya vänner – vilket är värt alla pengar! För kolla nu på hur glada vi är på alla bilder från alla hjärtans dagsfirandet i dag?! <3

Minna, jag och  Jennifer . &lt;3

Minna, jag och Jennifer. <3

Kugge + bingo = kuggingo!

Det är onsdag och egentligen hade jag tänkt gå på combat men jag känner mig otroligt trött och hängig och vill absolut inte bli sjuk nu före resan (trötthet kan innebär sämre immunförsvar och risken att bli sjuk är således större) så jag stannar hellre hemma i soffan och vilar. Är nog också lite stressad över att få allt klart före resan – det mesta är sånt jag kunde göra klart från Sydamerika också, men jag vill verkligen verkligen försöka vara ledig där. Känner att min hjärna behöver en ordentlig paus och omladdning.

Medan jag scrollade runt på internet såg jag att Sandra Beijer hade gjort en bingo med sig själv (hon hade lånat idén av Julia). Jag tycker det var så roligt + att jag älskar bingo så jag passade på att göra en egen bingo, eller Kuggingo då för det är ju uppenbart att Kugge + bingo blir just det. Så nu kan du kolla om du är som jag.

Text placeholder.png

Blev det nån bingorad? Om ja, så lovar jag skriva en liten dikt om dig! Bara skriv en kommentar. Och var det nåt som överraskade dig? Glad onsdag!

Bankrån och resenedräkning

Sista hela arbetsveckan före årets första (och antagligen största) resa är här. Jag inledde dagen med att vakna på lande klockan 6.18, tio minuter före väckarklockan. Nästan alltid så. Har typ aldrig försovit mig. Inte ens till en enda morgontur på radion. Pappa skjutsade mig till bussen och strax efter nio var jag på kontoret efter en snabb sväng hemma. Jag hade tänkt yoga med mina kontorskolleger men huvudet och kroppen känns extra tungt i dag och jag hoppas att jag inte ska bli sjuk just nu före resan.

I dag ringde jag till Forex och reserverade argentinska pesos och jag lär ha haft tur. Det är tydligen svårt att få tag på den valutan men nu hade det just kommit in en leverans (ganska spännande bransch ändå, pengar och valuta). Jag skrev faktiskt en fri skrivövning förra veckan som började med orden: “Har vi rånat den här banken förut? Det känns som så?” Det blev en dystopisk kort text som påminde mig om hur mycket jag saknar att få en skrivövning och ungefär tio minuter tid på mig. De där övningarna kan verkligen resultera i vad som helst. Men inte riktigt samma att sitta ensam hemma. :(

Jag gestikulerar åt Johannes att han ska stå kvar där han är och rusar inåt i bankvalvet som är fyllt av disketter. Jag minns knappt papperspengarna från min barndom, har inte sett en riktig sedel på flera år. Ingen jag känner har längre pengar, bara de fattigaste som har några papperslappar kvar som inte längre har något värde. När disketterna kom hade de ingen chans att lösa ut dem och nu är det för sent. Ändå ser jag hur många försöker köpa mjöl och ägg med sedlarna i ett sista desperat försök att få mat.

Disketterna är försedda med ytterligare ett kodlås för att de inte ska hamna i fel händer men jag vet att Alva kommer att lösa det. Hon kan koda om vad som helst. Däremot har jag ingen aning om vilka summor disketterna innehåller. Enligt ryktet har allt fler banker börjat ha fejkade disketter i valven för att det sker så många rån. De kan inte längre kontrollera koderna, vi är mycket snabbare på att hacka in oss än de är på att skapa skydd.

INTE dagens väder. Nu går Helsingfors i en sorglig gråskala.

INTE dagens väder. Nu går Helsingfors i en sorglig gråskala.

Fastän det är måndag är det ingen handboll i kväll. Känns så märkligt. Nästan kriminellt att ha en hel måndag kväll i soffan? Så inrutad är den där träningen. Undrar vad jag ska hitta på? Kanske lyssna på ljudbok, läsa fysisk bok och äta choklad. Det låter väl bra?

Den här veckan ska jag göra ett antal intervjuer (bland annat i Karis och på det nya barnsjukhuset i Helsingfors), skriva tre artiklar, korra översättningar jag gjort, ha mentorträff med mina adepter, träffa en hel massa vänner och släcka alla bränder före resan. Jag skrev det faktiskt in i min Todoist för fredag: släck alla bränder. Bara to do tycker jag.

Jag ska också jobba med en text som jag delvis hade gett upp på men som jag ändå bestämt mig att skriva. Ska för en gångs skull inte säga så mycket mer. Eller jag kan säga att det är svårt och besvärligt att skriva i en genre och stil som jag inte är van vid. Men jag tänker mig att det är bra att utsätta sig och testa. Tänk om det ändå är min grej? Jag brukade ju fnysa åt alla som yogade och nu älskar jag det.

Det är liksom aldrig för sent att ändra sig (hej dagens största kliché). Så kanske jag en dag ger ut både poesi och novellsamlingar. Eller så inte. Nej huhhu nu svamlar jag. Min hjärna funkar inte riktigt i dag. Bara 5,5 arbetsdagar kvar nu. Sen väntar äventyr i min absoluta favoritvärldsdel.

Kan du inte berätta nåt roligt/härligt/knasigt som hänt dig den senaste veckan för att pigga upp mig?

Sagosöndag: Ett äventyr

När jag var fem år gammal skrev jag min första berättelse. Eller jag dikterade sagan för min dagistant (antar att det inte längre är okej att säga dagistant, men för mig är och förblir mina dagistanter dagistanter) som skrev ner den och så illustrerade jag själv. Eftersom jag tycker att den är rätt gullig tänkte jag att jag skulle dela med mig av den. Författare von Kügelgens första verk!

upload.jpg

Ett äventyr

Det var en gång en kapten och sjöman. Och en skeppspojke. En dag fick de lust att fara ut på havet. Sagt och gjort. De packade sina saker, tog sin skeppskatt och sitt munspel och steg ombord.

Båten seglade iväg på böljan den blå och det var solsken ibland och då simmade de. Hajar måste de vara rädda för. Ibland stormade det väldeliga.

upload.jpg

Båten var trevlig med kaj och kabyss och skeppspojken kokade god mat. Båtens namn var Blåblå.

En vacker dag kom de till en ö som de trodde var öde. De steg i land och upptäckte en stig. Stigen ledde in i djungeln. Plötsligt kom kaptenen med besättning till ett hus. Runt om var många indiantält.

I huset bodde indianernas kung. Kaptenen knackade på dörren och indiankungen bad dem alla att stiga på. Han undrade storligen över att de kommit så långa vägar.

upload.jpg

Kaptenen med besättning frågade kungen om de fick bosätta sig i indianbyn och bo där i hela sitt liv. Kungen sade ja och frågade om han fick visa dem omkring.

Kaptenen, sjömannen, skeppspojken och katten fick varsitt indiantält. På kvällen var det stor fest i indianbyn med dans och lägereldar och munspelsmusik.

Båten Blåblå användes härefter till att göra utfärder med och det var alla indianerna glada över. Så levde de alla lyckliga på ön i hela sitt liv.

Slut

upload.jpg

Ändå en ganska fin historia, jag är så glad att den sparats. Extra glad över att min dagistant faktiskt tog sig tiden att skriva ner berättelsen. <3 Och så gillar jag berättelsens kärna. Tänk om vi kunde förhålla oss till alla som vill komma hit på samma sätt? Säga så klart ni ska bo här med oss och sen ordna fest!

Vem är jag när jag inte skriver?

Jag har velat bli författare ända sen jag var fem år gammal. Jag började studera journalistik “för att jag tycker om att skriva”. Jag skriver artiklar och översätter varje dag men det senaste året har jag känt mig väldigt borttappad i mitt eget skrivande. Jag har fastnat i tanken om att jag måste producera och leverera. Jag har lagt fokus på slutprodukten – en utgiven bok – i stället för att skriva bara för att.

Jag valde rätt spontant att gå med i Friday lab för att jag helt enkelt kände att jag måste få nån sorts yttre push åt nåt håll. Inte nödvändigtvis rätt håll. Bara nåt håll. Så de senaste veckorna har jag verkligen försökt gå till botten med mitt eget skrivande och framförallt mina egna spärrar. Jag insåg att alltför mycket av mitt skrivande handlar om just slutprodukten, fastän det egentligen är en väldigt liten del av själva skrivprocessen. Jag har saknat min skrivglädje. Jag har saknat inspiration. Jag har helt enkelt saknat en skrivrutin.

Därför försöker jag nu svänga tanken. I stället för att skriva med nån sorts slutprodukt i åtanke ska jag skriva bara för att. För att det är roligt. För att jag mår bättre när jag skriver. För vem är jag när jag inte skriver? Den här tanken har gått så långt att jag funderar på om min författardröm är en lögn. Det är den ju inte, men ibland känner jag mig som en sån enorm bluff.

Om jag verkligen älskar att skriva, varför gör jag inte det då?

Färgade håret och köpte ny skrivbok. Allt för inspirationen.

Färgade håret och köpte ny skrivbok. Allt för inspirationen.

Förra veckan intervjuade Karin Erlandsson för SLS årsbok och blev så otroligt inspirerad av vårt samtal. Hon har utkommit med åtta (!!) böcker på sex (!!) år och det var så befriande att tala med henne. Det är faktiskt jätteokej att vara produktiv. Jag har så många gånger fått höra att en bra bok ska tid, att en inte ska utkomma med böcker för ofta osv osv. Det finns så många oskrivna regler som jag har svårt att förhålla mig till. Jag är produktiv och har flera olika projekt på gång och det känns som att det inte är “fint”. Men följande mening Karin sa under intervjun fick mig verkligen att stanna upp: “Jag tänker inte på status, jag tänker inte på något annat än att skriva.”

Resten av artikeln måste jag tyvärr panta på tills den är utgiven. Men jag lovar att du vill läsa den. Karin säger så mycket klokt och bra! Jag var faktiskt rätt nervös för att skicka den färdiga texten till henne men fick världens snällaste och finaste respons av henne. Förra våren intervjuade jag en annan författare, Ulla-Lena Lundberg, för SLS tidning Källan, och grävde i dag fram artikeln. Här ett kort utdrag ur texten:

Att hitta skrivtid handlar ändå om ett allvar och ett behov som ibland är omöjligt att tillfredsställa.
– Det är lätt att plottra bort sig. Man tänker att först gör jag det, sen det och sen det. Och sen kan jag kanske skriva. Det är ett motstånd mot att göra det man helst vill göra.

Känns ändå trösterikt att en så erfaren författare som Lundberg beskriver de känslor jag går omkring med. Det är en så universell känsla. Alla fastnar i sina texter och tankar men när en har svårt att komma i gång känns det mörkt. Så otroligt mörkt. Men i dag hade jag skrivdejt med Anne som tvingade mig att skriva och peppade och hejade. Hon påminde om att det är okej att ta pauser i skrivandet och det vet jag ju. Men jag vill skriva. Jag vill hitta en skrivrutin.

Jag vill skriva för att det är det jag allra helst gör. För vem är jag när jag inte skriver? Och vad ska jag göra för att riva ner alla dessa spärrar? Jag tror att jag är en god bit på vägen men det känns som att jag måste ändra hela mitt mindset och sånt gör en inte i en handvändning. Men jag vill ju skriva.

Vad gör du när du fastnar i ditt skrivande eller nåt annat kreativt projekt?

Sameblod

I dag är det samernas nationaldag – en dag som gott kunde få mycket mer uppmärksamhet tycker jag. Jag har firat med att kolla på filmen Sameblod som dök upp på Arenan i dag. Jag har sett den en gång tidigare och blev otroligt berörd då och filmen var minst lika bra nu när jag såg den en andra gång.

Sameblod var så klart mycket maffigare på en stor screen, men vacker och berörande också på en mindre skärm. Den är vackert filman och skådisarna är otroligt bra. Blev också väldigt sugen på att åka till Lappland nästa sommar! Om du inte har sett filmen ska du passa på nu när den finns på Arenan!

Foto: Sophia Olsson.

Foto: Sophia Olsson.

Jag tycker att det är skamligt att vi knappt lärde oss nåt om samer och den samiska kulturen i skolan. Under de senaste åren har jag bland annat via jobb lärt mig mer om samer. Jag har mått illa av hur samerna har behandlats (och behandlas än i dag) och varit glad över att det samiska är något som lyfts fram allt mer. Det finns många unga samer som kämpar för att synliggöra sin kultur. För två år sedan skrev jag för Addeto om en nätbaserad ordbok för samiska. Ett otroligt intressant och viktigt projekt!

Hur mycket vet du om samer? Hur många samiska ord kan du? Helsingforsbon Katri Koivula insåg för några år sedan under ett samtal med Niillas Holmberg att hon inte visste så gott som något om samer.

– Jag visste verkligen noll och insåg att jag inte kan säga något på ett enda av de samiska språken. Så jag bad Niillas lära mig några fraser, berättar Koivula.

Sen är det ju också lite roligt att jag lärt mig massvis om samer tack vare en skåning – nämligen Charlotte som skrivit Idijärvitrilogin som baserar sig på samisk mytologi. Jag fick testläsa den första romanen före Charlotte ens hade kontrakt och är så glad över allt jag fått lära mig via att läsa romanerna. Jag vet att Charlotte gjort massvis med research och också haft en grupp unga samer som läst igenom böckerna och hjälpt med faktakollen. Jag kan verkligen rekommendera böckerna (Middagsmörker, Gryningsstjärna & Midnattsljus) ifall du inte läst dem ännu. Det är välskriven och medryckande fantasy!

Hur mycket vet du om samer och brukar du uppmärksamma dagen?

Gör det som känns obekvämt – gå utanför bekvämlighetszonen

För ungefär en månad sedan när jag var på gymmet orkade jag inte köra uppvärmning på löpmattan utan tänkte att jag ska göra nåt roligare. På mitt gym är det möjligt att göra virtuell träning, alltså träningspass från video. Jag hade lust att dansa så jag satte i gång ett dansprogram.

Ensam i den enorma salen började jag sedan dansa. Eller “dansa”. Jag rörde armar och ben åt diverse håll, snurrade och hoppade och kände mig så otroligt obekväm. Det är stora fönster in i salen och alla som tränade utanför såg exakt hur hopplöst dålig jag var på dansandet. Halvvägs in i programmet kom en tjej in i salen för att göra magmuskler. Jag sa nåt i stil med “jag ber om ursäkt för mina otroligt dåliga dance moves” och hon sa “ingen fara, jag skulle aldrig våga göra det där, jag skulle skämmas så mycket” (i vänlig ton obs!) och så svarade jag: “hördu, jag skäms nog jag också” men fortsatte sen att dansa.

Var det obekvämt? Utanför min bekvämlighetszon? Ja. Verkligen! Vad hände? Jag skämdes lite, fortsatte dansa och skrattade rätt mycket åt min uselhet på dansgolvet. Tjejen som gjort magmusklerna och jag råkades senare under gymbesöket och hon log stort och uppmuntrande mot mig. Jag överlevde! Det var ingen fara! Allt var okej! Till och med skammen avtog lite.

Lika obekvämt som en orytmisk von Kügelgen på dansgolvet kändes det att publicera gårdagens inlägg om pengar och hur mycket jag tjänar. Men jag hade bestämt att jag skulle göra det. Utmana mig själv och se vad som händer. Nå vad hände? Jag fick massvis med positiv respons och direkt när jag hade klickat publicera kändes allt okej.

Ni vet den där känslan när en borde ta ett snack med en kompis eller partner eller chef och det känns helt omöjligt att få allt ur sig? Det är skrämmande och obehagligt och jobbigt och hemskt. Men sen efteråt känns det alltid bättre. Alltid! Den känslan kanske inte kommer direkt, men den kommer. Att våga säga eller göra något som känns obekvämt brukar i de allra flesta fall leda till något ännu bättre. Därför tycker jag att vi alla borde bli bättre på att gå utanför vår bekvämlighetszon.

Till exempel så tyckte jag att mina veckoplaner här på bloggen kändes lite obekväma. Jag tänkte “vem bryr sig” och skämdes lite. Men sen publicerade jag veckans planer, fick bra respons och fortsatte med det. Ibland är det faktiskt inte svårare än så.

Foto av ett foto från Fotografiska. Jag tänker att det här är en bra påminnelse för alla som funderar på att gå utanför sin bekvämlighetszon. Du har bara tristessen att förlora!

Foto av ett foto från Fotografiska. Jag tänker att det här är en bra påminnelse för alla som funderar på att gå utanför sin bekvämlighetszon. Du har bara tristessen att förlora!

VECKANS PLANER

Måndag: Frukost på kontoret, sprang akut hem får att ta emot gubbar som fixade min söndriga persienn, skrev klart några artiklar och skickade till uppdragsgivaren, gjorde en översättning för Utbildningsstyrelsen och under eftermiddagen jobbade med andra översättningar. På kvällen är det bloggisträff och handboll.

Tisdag: Jag ska göra en intervju, jobba med översättningar och andra texter. På eftermiddagen har jag bokat frissatid och ska sedan på en tidig middag till Kicka & Jon (barnfamiljstider). På kvällen är det dags för modul 2 i Friday Lab med fokus på målsättningar.

Onsdag: Jag börjar dagen med seminariet När business möter konst på Sveriges ambassad i Helsingfors. Jag tror det blir sjukt intressant! Efter det vanligt jobb och på kvällen BodyCombat.

Torsdag: Jobb, skrivdejt med Anne (som har en ny webbsida!) och träningsdejt med min syster Anna.

Fredag: Jobb, fixa undan allt som hänger löst och göra mig redo för helgen. Efter jobbet tänkte jag delta i releasefesten för Min lilla gröna. Det ska bland annat bli klädutbyte!

Lördag & söndag: Match i karis på lördag och så förhoppningsvis allmänt chill. Har också en del att fixa inför resan.

Hur ser dina planer ut för veckan? Och tror du att du skulle kunna klämma in ett litet besök utanför bekvämlighetszonen?