Dåliga recensioner

Den andra maj tänker jag mig att åtminstone många finländare känna sig lite sega och trötta efter festligheter två dagar i rad. Vissa kanske har ångest över nåt de sagt eller gjort (obs! nästan alltid helt i onödan) eller känner sig allmänt bara dåliga. Därför tänkte jag att det här är en ypperlig dag att gräva sig ner i dåliga recensioner. Så här kommer några mindre smickrande ord om Vad heter ångest på spanska? som kanske får dig att känna dig mindre dålig (ifall du då kände dig dålig av nån orsak).

“Men i övrigt är språket enkelt och funktionellt, utan undertext. Det kräver sin författare att skriva på det sättet utan att det blir platt, och von Kügelgen är ännu stilistiskt och berättartekniskt osäker. Det blir på sina ställen både övertydligt och långrandigt, medan kvardröjande klumpigheter ger texten inte så lite Starletvibbar.”
Recension i Hufvudstadsbladet

“Jag var inte särskilt imponerad av denna banala chicklitt. Bortskämda småflickor som gnäller över att livet är såå jobbigt - inte en bra romanintrig. Jag tror att Kügelgen råkade skriva fel berättelse: hon borde ha skrivit om den tuffa tiden innan huvudpersonen åker till Ecuador istället för att skriva en dag-för-dag repetitiv reseberättelse. Jag förstår varför det blev så när jag tittar in på författarens blogg - hon är resenörd, och tänker nog att det är själva reseskildringen vi ska bli imponerade och intresserade av. Men det är ju i backstoryn det finns en massa stoff för en intressant berättelse! Att bara läsa om drinkar och fjortisliknande sms-gräl med nya pojkvännerna... mindre fängslande. Inte särskilt fängslande alls, faktiskt.”
Bokbloggaren Sannas bokhylla

bokochkarta.jpg

“Vad heter ångest på spanska? påminner mest om en ungdomsroman på gränsen till kiosklitteratur. En lång bit in i boken skakar man nämligen på huvudet: personerna saknar djup och känns mera irriterande än äkta. Känslosvallen verkar påklistrade och romanens händelser är triviala och drar snabbt förbi utan att lämna större intryck än diverse annorlunda färger och smaker från ett fjärran Ecuador.”
Recension i Östnyland

Vi kände oss som målgruppen men blev besvikna, eftersom boken inte hade fler lager. Den var en harlequinn/chiclit som höll sig till klichéer men lämnade oss suktande efter mer: djupare karaktärer, relationer, miljöskildringar. Mer sex tack! […] Vi saknade feministiskt tänk och ett mer medvetet klassperspektiv. Klarar boken bechdeltestet? Vi hade gärna kommit närmre Ecuador, Erikas förflutna och Ingrid.
Åbokklubben

Ja så här har det låtit när folk recenserat min bok. Men som vi vet så gillar inte alla allt. Inte ens min debutroman! Jag tar inte längre åt mig av de här recensionerna, men det är klart att det sved i stunden. Nu tycker jag många av recensionerna är främst underhållande. Sen tycker jag också att det är viktigt att kunna ta emot kritik – så länge den är konstruktiv. Det är ju inte som att jag inte vill utvecklas i mitt skrivande, det är klart jag vill!

När jag skulle leta efter recensioner för det här inlägget blev jag ändå positivt överraskad – de flesta recensioner jag fått är ju faktiskt väldigt väldigt fina. Vissa hade jag glömt och blev glad över att läsa dem igen. Tänk ändå att så många läst och gillat? Här har jag samlat några favoriter, men kunde kanske uppdatera med några till.

Snart börjar redigeringen av Nationen och då ska jag glömma allt vad recensioner och läsare heter och bara fokusera på att skriva en roman jag själv tycker om. Det går ändå aldrig att göra alla nöjda, så det är bra att börja med sig själv!

Har du fått någon riktigt dålig recension? Eller hur tänker du kring eventuella framtida recensioner?

Vappen med vänner

upload.jpg

Vi träffas alltför sällan men när vi väl gör det är som om vi hade setts i går. Jag vet inte hur många timmar jag hängt på Soc&kom med de här fantastiska människorna, hur många fester vi fixat trerätters för närmare hundra personer, handlat absurda mängder mat på tukkun (partihandeln), burit upp öl för Nylles trappor, stigit upp tidigt nästa dag för att städa eller ordna en sillis.

P1060781.jpg
P1060775.jpg

Med de här människorna har jag skrattat och gråtit och lärt mig så mycket om vänskap. Ju äldre vi blir, desto mer sällan träffas vi och det är synd. Men när vi umgås glömmer alla liksom bort det. Alla pratar i mun på varann, fyller på kompisens skumpaglas, ploppar ner isbitar i snapsglasen för att kyla ner den rumsvarma Koskenkorvan. Vi skrattar så högt och länge att flera av oss får ont i käkarna, några måste torka bort tårar ur ögonen. Vi skrålar snapsvisor tillsammans. För det mesta låter det inte bra men ingen bryr sig. Viktigast är att vi alla sitter runt bordet den här kvällen. Tillsammans.

P1060808.jpg
upload.jpg

En vilohelg och vappenvecka

Både natten till lördag och söndag sov jag ungefär nio timmar. Både lördag söndag blev det också en tupplur. Det var liksom omöjligt att hållas vaken. Kroppen ropade verkligen efter vila och lugn. Eftersom jag trackar min arbetstid vet jag att det inte blev något timrekord i april, men jag tror jag aldrig jobbat mer intensivt än den här månaden. Jag har betat av uppgift efter uppgift, nästan som en maskin bara för att mig an nästa uppgift. Det syns inte i arbetstimmarna, men jag känner det i skallen. Så en vilohelg var verkligen vad jag behövde.

Egentligen gjorde vi absolut ingenting. Vi cyklade lite på lördag och pysslade med Markus balkong. Jag tvättade alla kuddfodral och dammsög för att göra balkongsängen klar! Markus köpte nämligen en ny säng i vintras och den gamla har nu fått flytta ut på den gigantiska balkongen. Så där låg jag på söndag, läste bok och blev serverad champagne. Inte så illa!

Den här veckan blir igen lite halv – tredje veckan i rad med bara fyra “vanliga” arbetsdagar. Fastän jag kan jobba precis när jag vill så brukar jag ändå försöka vara ledig när alla andra är det. Men den här veckan får jag äntligen avsluta ett antal jobbprojekt och får skicka ut en fet hög med fakturor (har redan skrivit utkasten färdiga så att jag bara kan skicka i väg när kunden ger grönt ljus). Jag ser verkligen fram emot att kunna kryssa av alla jobb från to do-listan. Men nya väntar så klart runt hörnet – och det är jätteglad och tacksam för.

upload.jpg

Nu ska jag strax åka iväg till Britas bollhall för att spela säsongens sista handbollsmatch (om vi bortser från världens roligaste turnering Sjundeå Cup sista helgen i maj). Eftersom matchen börjar först klockan nio tänker jag ta en lugn morgon hemma i morgon, ska baka världens enklaste och godaste baguetter för vappenfesten, jobba undan det sista och sen gå en sväng till kontoret för att skåla in vappen med några av mina härliga kontorskollegor. På kvällen blir det fest med studiegänget, ska bli så kul att se alla. Alltför länge sen sist. Blir så ledsen när jag tänker på hur sällan jag träffar mina vänner nuförtiden.

Resten av veckan ska jag försöka vänja mig vid ett lite lugnare jobbtempo – det brukar alltid ta ett tag att förstå att jag inte har en massa ogjorda uppgifter som väntar på min uppmärksamhet. Det blir också en bloggisträff med Jennifer, Malin och Corinne som jag ser fram emot. På helgen hoppas jag det blir ungefär lika lugnt som förra helgen. Tror verkligen kroppen längtar efter lite mer vila och återhämtning. Och så måste jag ju ladda mina batterier för att redigera Nationen. Borde börja med att printa ut manuset och läsa igenom det själv. Undrar seriöst vad som egentlige står där. Är ju snart ett halvår sen jag kollat på texten?!

Sen vill jag påminna dig om att nog kommer du väl också ihåg att vara snäll med dig själv och din kropp? Periodvis går det att jobba hårt, men det måste alltid vägas upp av vila. Annars kan det sluta illa. Riktigt illa. Så var snäll med dig själv, ta en tupplur, kolla en serie eller gör ingenting alls. Det är både viktigt och skönt.

Hoppas du får en fantastisk vecka med mycket serpentiner och ballonger!

En månad till EU-valet

En månad till val! “Va?”, tänker du kanske nu. Vi röstade ju just! Ja, det gjorde vi men nu är det dags för ett nytt val. Nämligen EU-valet där vi väljer ledamöter till Europaparlamentet för de följande fem åren. Det är alltså det gäng som vid sidan om Europeiska unionens råd är den ena lagstiftande institutionen inom EU. Med andra ord fattar europaledamöter beslut om lagar och förordningar som medlemsländerna följer.

Valdeltagandet i EU-valet är skamligt lågt i Finland och övriga Europa. I förra valet för fem år sedan röstade under 40 (!) procent av de röstberättigade. Det är alltså en minoritet som bestämmer om vem som ska styra och ställa i EU. Så vill vi väl inte ha det?

EU-valet är överlag ett val som de flesta, inklusive jag, inte har jättebra koll på. För fem år sedan intervjuade jag statsvetaren Teija Tiilikainen för Addeto. Då sa hon bland annat: “Politiken har upplevts avlägsen. Det att Finland ”bara” har 13 meppar (representanter) ger också en felaktig bild av påverkningsmöjligheterna.”

Eftersom jag är en sann vän av demokrati och val vill jag göra en liten fortsättning på min valskola som jag hade inför riksdagsvalet. Den här gången intervjuar jag en av mina vänner, Mia Haglund, som ställer upp i EU-valet. Mia har ställt upp i ett antal val och jag har följt med kampanjarbetet från nära håll. Det är tufft och tidskrävande, men Mia brinner verkligen för politik och vill jobba för ett bättre samhälle för alla. Därför valde jag att göra en intervju med Mia där hon bland annat förklarar varför vi ska bry oss om EU-valet.

Foto: Unsplash

Foto: Unsplash

EN INTERVJU MED MIA HAGLUND

Varför ställer du upp i EU-valet?

Utmaningar som klimatförändringen och människors behov av rörlighet kan endast lösas med hjälp av internationellt politiskt samarbete. Jag ställer upp i valet eftersom jag är intresserad av internationell politik, vilket jag också arbetar med som generalsekreterare för Nordisk grön vänster, en organisation som samlar alla nordiska vänsterpartier. Det enda sättet att tackla klimatförändringen är att samarbeta över gränser.

En annan orsak är att jag anser att vi behöver en motkraft till högerpopulismen. Vi behöver politiker som kräver öppna gränser, bättre fördelningspolitik och har en human människosyn.

Hur ser kampanjarbetet ut?

I EU-valet är hela landet samma valkrets vilket innebär att kandidater måste göra kampanj överallt. Det är en stor utmaning, speciellt ekonomiskt. För min del kommer jag att resa främst i trakten Helsingfors-Åbo-Tammerfors-Jyväskylä, ordna evenemang, dela ut valmaterial och försöka få uppmärksamhet via sociala medier.

Finland är ett ganska litet EU-land – hur mycket kan vi påverka?

Alla politiker i EU-parlamentet har samma mängd röster – en. Mer än vilket land du är ifrån påverkar dina kunskaper att få till politiska allianser och samarbete hur mycket du påverkar i parlamentet. I parlamentet arbetar politikerna i politiska grupperingar, precis som i nationella parlament, och där är det också möjligt att vara inflytelserik på egna meriter oberoende vilket land man är ifrån. Finland har haft många uppskattade parlamentariker och kommer förhoppningsvis att ha det i fortsättningen också.

mia ulkona-4.jpg

Vilka är de viktigaste frågorna för EU de följande fem åren?

De viktigaste frågorna kretsar kring hejdandet av klimatförändringen och ökandet av jämlikhet både inom länderna och mellan länderna. Europa behöver en grön omställningsplan, i stil med Green New Deal som diskuteras i USA, som kombinerar klimatpolitik, ekonomisk politik och arbetsmarknadspolitik.

Fri rörlighet är en annan fråga som kommer att vara på agendan. Det är viktigt att fortsätta hålla fast vid fri rörlighet mellan EU-länderna, men också att lyfta fråga hur vi ska kunna få tryggare vägar till Europa från andra världsdelar. Att Medelhavet numera är en massgrav är en otrolig skam som kommande generationer kommer att ställa oss till svars för. Europas lösning kan inte vara att betala Turkiet och Libyen att ta hand om folk på flykt, däremot måste vi öka vår kapacitet att ta emot människor. I och med klimatförändringen kommer allt fler att behöva lämna sina hem, så detta är inget fenomen som kommer att gå om, tvärtom kan vi lösa många kommande konflikter på förhand om vi tar tag i vår gränspolitik nu.

Vi hade just riksdagsval, hur ska vi engagera folk att rösta nu igen?

Det var ett stort engagemang kring klimatfrågan under riksdagsvalet. EU-valet är ett ännu viktigare klimatval, vilket borde få alla att bli intresserade. Det är vår allas uppgift att engagera varandra, så tack för att du gör det Kugge genom att uppmärksamma valet på bloggen!

***

Jag hoppas Mias svar inspirerar dig till att rösta i EU-valet och läsa på om kandidater och framförallt partier som känns rätt för dig. Det mest spännande är att hela Finland är en och samma valkrets, vilket betyder att du kan rösta på en kandidat från grannbyn eller nån från helt andra ändan av landet!

Så vad säger du? Ska du rösta i EU-valet? Kommentera eller klicka på hjärtat i så fall!

Ljuset i to do-list-tunneln, cykel och låneklänning

Äntligen! Den här månadens monsterlånga to do-list börjar så småningom vara avverkad. Jag har jobbat med tio olika kunder så hjärnan har fått gå på högvarv. Utan mina listor, påminnelser och planer skulle det inte bli något av mitt jobb. Samtidigt frigör mina hundra olika listor utrymme i hjärnan när jag inte jobbar. Men mer om det en annan gång, planerar nämligen ett mastigt inlägg om mina arbetsrutiner och alla verktyg som hjälper mig.

I dag har jag haft en fartfylld dag. Jag började dagen med en av mina äldsta vänner som jag träffar alldeles för sällan men när vi väl ses så är det som om vi hade setts i går. Vi simmade några varv i poolen i Allas och åt sedan frukost där (eller inte i poolen då, utan restaurangen). Efter det cyklade jag hem, jobbade några timmar för att cykla in till centrum igen för att träffa Catja som är på besök från Köpenhamn – en annan vän jag ser alldeles för sällan! Ska göra ett stopp i Köpenhamn under min interrail i sommar så vi planerade lite vad vi ska göra. Så taggad!

Efter det var det dags för inflyttningsfest hos en av mina nya kunder som jobbat med sedan början av året. Jätteroligt att få snacka med personen jag mejlas med flera gånger i veckan. Fick också höra att det antagligen inte blir någon paus i sommar, vilket är positivt med tanke på ekonomin. I normala fall brukar sommaren vara ett stort svart hål i företagets kassa. Jag har inte heller något behov av en jättelång och enhetlig sommarsemester, tycker det är mer än okej att jobba nån timme då och då.

upload.jpg

Från festen cyklade jag hem i vårkvällen som inte var speciellt vacker eller varm, men cykel! Älskar att susa fram på gatorna, känner alltid en sån otrolig frihet när cykeln åker fram på våren. Det känns som om Helsingfors krymper och allt är möjligt på ett helt annat sätt än på vintern? Till exempel i morse tog det drygt tio minuter att cykla till Allas. Älskar att komma lätt och snabbt överallt.

Jag har också förgyllt dagen med min fantastiska nya låneklänning som jag fått massvis med beröm för. Verkligen älskar den här. Som vanligt känner jag att jag skulle vilja köpa en likadan till mig själv, men hittills har den känslan alltid gått om när jag lånat nåt ännu finare nästa gång. Har jag sagt hur mycket jag älskar att låna kläder? Så himla himla himla bra. Nästan lika bra som cykel och vår och kortare to do-listor. Eller kanske minst lika bra.

Och i morgon är det fredag och det pirrar i kroppen av helgkänslor. Är helt slut i kropp och hjärna (jag skrev först ljuset i to do-list-djungeln i rubriken, haha!) men plötsligt känns allt så bra. Jag har nog varit rätt stressad i april med alla jobbprojekt så jag ser fram emot lite lugnare jobbtempo framöver och förhoppningsvis mer energi för bloggen! Hoppas du haft en skön dag. Om du inte haft det: det blir en ny dag i morgon. Ge den en chans!

10 inspirerande inlägg om skrivande

I går kände jag mig lite sur och rastlös. Inte för att påsken skulle ha varit dålig eller jag inte skulle ha haft tid att vila, utan snarare tvärtom. Jag kände mig utvilad och taggad på att jobba igen men ändå lite rastlös. Efter ett antal år som skrivande människa har jag lärt mig att det är min kropp och hjärna som signalerar om skrivlängtan. Mitt Camp Nano-projekt kollapsade totalt efter en vecka och det har inte hänt nåt med min chicklit efter det, så ingen skrivenergi eller tid för det har synts här på länge.

Under våren har det överlag varit väldigt skralt med skrivande för min del och därför har också skrivinläggen lyst med sin frånvaro. Men misströsta ej! Lyckligtvis är internet fullt av bra och inspirerande inlägg om skrivande som jag läst och sparat för att kunna tipsa vidare om. Så här kommer en hel drös skrivinspiration till dig som behöver det just nu!

Foto: UNsplash

Foto: UNsplash

1. Vad är ett synopsis?
Rebecka Edgren Aldén har många bra tips på sin blogg och i det här inlägget skriver hon om synopsis. Hur ser ett synopsis ut? Vad ska vara med? Varför är det bra?

2. Regler?
Ytterligare ett inlägg av Edgren Aldén, den här gången om skrivregler. Det här med regler är en grej många tvistar om, det här inlägget listar ett antal klassiska skrivregler och tips.

3. Hur redigera enskilda scener?
Christin Ljungqvist skriver bra och tydliga skrivtipsinlägg. Det här handlar om scener och hur hon redigerar. Bra och konkreta tips för hur du ska tänka kring scener så att de fungerar i manuset!

4. Den dramaturgiska valen
Anna Ahlund brukar dela med sig av skrivtips på Instagram och inledde för ett tag sen en följetong om dramaturgi, det här är det första inlägget, men jag rekommenderar att du kollar in alla! Bonustips: Rebecka Edgren Aldéns inlägg om dramaturgiska kurvor.

5. Fem element i ett riktigt bra manus
John Häggblom från bokförlaget Forum berättar vilka fem element han ser på när han läser manus som skickas in till förlaget.

Foto: Unsplash

Foto: Unsplash

6. Att hitta sin berättarröst
Emelie Novotny som bloggade på Debutantbloggen i fjol skriver om hur hon lär känna karaktärerna och via den också rätt röst och ton för berättelsen som hon skriver. Många bra och konkreta tips här!

7. Så här redigerar jag En enda risk
Simona Arhnstedt skriver om sin redigeringsprocess. Älskade verkligen Simonas skrivtips (tyvärr bloggar hon inte längre). Alltid konkret och så att det satte mina tankar i gång!

8. Your 3-Step Plan for Outlining A Novel
Ytterligare ett inlägg om synopsis, den här gången på den engelskspråkiga bloggen Writers helping writers. Tydligt och enkelt förklarat så att till och med de värsta synopsishatarna kan gilla!

9. Three Ways Writers Tell, Not Show (And How You Can Fix Them)
Alla som skriver har hört mantrat: show, don’t tell! Alltså gestalta och visa det som händer i stället för att skriva ut “Lisa är rädd”. Jag brukar markera alla såna ställen i mina manus med SDT och cirka hundra utropstecken. I inlägget finns tips som kan vara till nytta när du kämpar med SDT.

10. Writing Memorable Characters, via Finding Nemo
Hur ska en skapa intressanta, bra och minnesvräda karaktärer? I det här inlägget får du läsa om karaktärer ur ett Finding Nemo-perspektiv som ger mycket att tugga på fastän du inte ska skriva en Disneyanimation.

***

Nu hoppas jag att jag laddat dig full med inspiration och energi att ta tag i ditt skrivprojekt. Själv får jag tyvärr låta chickliten vila lite till, för snart ska jag nämligen få tillbaka Nationen från min redaktör. Har inte kollat på manuset sen december och knappt tänkt på det sen dess, undrar liksom vad jag riktigt skrivit? Litar på att redaktören har många bra och skarpa kommentarer och antagligen kommer jag själv att ha en tanke eller två efter att jag läst igenom manuset. Ska bli riktigt kul faktiskt! Tror jag.

Men vad säger du? Blev du inspirerad? Extra sugen på att ta tag i skrivandet efter denna inläggsbonanza? Jag hoppas det!

Jag som var så rolig att dricka vin med

Det är semester och du firar med en kall öl eller skålar i skumpa. Du hänger med dina vänner, ni dricker alkohol. Du har haft en tung dag på jobbet och förtjänar ett glas vin. Du har lagat en extragod middag och förgyller den med ett glas rött. Låter det bekant?

I år har jag läst/lyssnat på två böcker om alkohol som fått mig att fundera en hel del på min och andras alkoholkonsumtion. För faktum är att vi marineras i alkohol. Alkohol hör till fester men också till mångas vardag. En del dricker vin varje dag, andra kanske en gång i månaden. Vissa aldrig. De som inte dricker får ofta förklara varför de inte gör det. I Finland brukar vi godta graviditet och chaufförskap som orsaker till nykterhet. Om du inte dricker är du tråkig, liksom äh, slappna nu av och drick ett glas. Det hör ju till. Skål!

Jag är ju definitivt inte den som spottar i glaset och måste, tyvärr, erkänna att jag också stundvis varit den där jobbiga alkoholhetsaren. “Klart du kan dricka ett glas fast du kör.” Under studietiden handlade alkohol i hög grad om att gå på fest och bli full, numera föredrar jag ett riktigt gott vin eller en god drink i stället för största möjliga mängd alkohol för minsta möjliga peng. Jag har aldrig haft en vit månad, men jag har heller aldrig svårt att avstå från alkohol och känner inget beroende.

En bok om alkohol avnjuten tillsammans med saft.

En bok om alkohol avnjuten tillsammans med saft.

Men jag har funderat en hel del på det här med alkohol medan jag läste Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med och lyssnade på en finsk bok, Tiedostavan siemailun taito (typ Konsten att kunna dricka medvetet), av Ani Kellomäki. Åhlunds bok är skriven ur hennes eget perspektiv, Kellomäkis bok en ganska klassisk fackbok som kryddats med en hel del intervjuer.

När Åhlund flyttade till London kändes det som om hon var på konstant semester och på semestern dricks det vin. Så småningom började hon dricka allt mer. Det fanns en öppnad vinflaska i kylen som bara försvann under dagens lopp, hon gick till olika affärer för att kunna köpa vin på flera ställen, det fanns alltid någon som ville komma som sällskap till puben. Hon slår sig gul och blå, glömmer bort vad hon gjort och var hon varit och lovar sig själv att sluta dricka. Men löftet håller sällan mer än några timmar och hon ger efter för suget i kroppen.

Boken börjar med att Åhlund skriver om sin 40-årsdag. Hon blir överraskad av sina vänner och hennes första tanke är att det är intervention – de vill att hon ska sluta dricka. Men nej, det är fest och hon dricker, dricker, dricker. Efter festen inser hon slutligen att det gått för långt och boken är en dagbok över hennes alkoholfria liv. Åhlund berättar hudlöst och så att det känns.

Boken om hennes beroende är otroligt beroendeframkallande. Jag läser den på några timmar, kan inte sluta. Efter att jag läst klart är jag inte speciellt sugen på alkohol ett tag. Jag kan verkligen rekommendera Rebecka Åhlunds bok. Så otroligt bra, intressant, tankeväckande och ja – beroendeframkallande!

Vinrankor i Chile.

Vinrankor i Chile.

I dag lyssnade jag klart Kellomäkis bok. Den är mycket “torrare” till sin utformning. Hon skriver delvis om sitt eget förhållande till alkohol men den känns väldigt förnuftig – hon är och har inte varit någon storsupare. Däremot tar hon fasta på hur mycket av våra liv som omringas av alkohol och jämför alkoholreklam med tobaksreklam som numer är förbjuden – hur skulle vi till exempel reagera om kryssningsbåtarna skulle locka med två cigaretter i stället för två skumpaglas i sin reklam? Boken är intressant men fångar mig inte alls på samma sätt som Åhlunds bok, dessutom tror jag att den hade funkat bättre om jag hade läst den, inte lyssnat.

Efter de här båda böckerna kan jag inte låta bli att fundera ett extra varv på vår alkoholkonsumtion. Nu under påsken har flödet i sociala medier fyllts av skumpaglas, öl och mycket mer. Själv drack jag alkohol varje dag från onsdag till söndag. Inte så att jag var full en enda kväll, vissa dagar blev det bara en öl, men jag har druckit. Alkoholen är närvarande så gott som hela tiden. Vi kan liksom inte fira, eller leva, utan alkohol. Eller så verkar det som.

Så länge alkoholkonsumtionen hålls på en rimlig nivå och inte orsakar problem är det faktiskt inget problem, men faktum är att alkohol bidrar till problem i väldigt många hushåll. Jag vill inte säga att vi ska förbjuda alkohol (dessutom skulle det vara typ omöjligt), men jag tror att var och en skulle må bra av att tänka på sin egen alkoholkonsumtion. Behöver jag dricka i dag? Vilka följder har mitt drickande? Påverkar mitt drickande andra? Och om det känns som ett problem på minsta lilla sätt: prata med någon och sök hjälp.

Hur förhåller du dig till alkohol? Blev du nyfiken på nåndera av böckerna?