Kära dagbok, i dag fick jag blommor

Kära dagbok, vilken torsdag! Min dag började redan några minuter före sex när jag vaknade av mig själv och inte fick sömn igen. Lika bra att stiga upp, tänkte jag och före klockan åtta hade jag redan hunnit jobba en stund. Oklart vem denna människa som skriver detta är, men ibland går det så här. Den tidiga starten var precis vad jag behövde. Det stora översättningsjobbet har orsakat lite stress (också på grund av att jag fått felaktiga dokument och översatt onödiga grejer, grr!), men i dag lyckades jag avverka en hel del.

I dag valde jag faktiskt att jobba hemma. Det var skönt att hänga i myskläder och lyssna på musik utan hörlurar. I dag jobbade jag också med “bara” två olika projekt och det märks genast på hjärnan – jag är inte alls lika slut. På eftermiddagen var det dags för dagens yoga, lite städning och ett besök till mataffären. Jag skulle nämligen få gäster!

När jag kom hem från affären väntade en blomleverans på min dörr! Jag blev väldigt förvånad och glad. Min första tanke var att jag kände mig som Sandra Beijer som brukar få en massa leveranser. Min andra tanke var att det måste vara Markus som valt att skicka blommor. Hur fint? Har aldrig fått blommor levererade hem så fällde en liten glädjetår. Dessutom fanns det choklad, vad kunde vara bättre?

Jag brukar blanda i sparrisen men det blev så mycket risotto att den inte rymdes i stekpannan, haha.

Jag brukar blanda i sparrisen men det blev så mycket risotto att den inte rymdes i stekpannan, haha.

Efter att jag hade återhämtat mig från blomleveransen var det dags för sista träffen med mina adepter som jag mentorerat sedan november. Jag bjöd på min bravurrätt sparrisrisotto och så mudcakeglass med jordgubbar till efterrätt. Vi pratade om allt som hänt under det gångna halvåret och jag hoppas verkligen att jag kunnat bidra nåt till de här studerandena. En av dem sa faktiskt i dag att hon nu ser fler möjligheter än tidigare och det blev jag väldigt glad över. Tjejerna överräckte dagens andra (!) blombukett och en flaska vin. Liksom två blombuketter på en och samma dag? <3

När mina adepter gått hem var det dags för dagens sista etapp: en återträff med vår superfina Friday Lab-grupp. Vi har hörts i Facebookgruppen efter vår sista träff för en månad sedan, men det är helt annat att “ses” via videosamtal. Känner så otroligt mycket värme och kärlek för de här kvinnorna jag lärt känna via kursen. Alla är så hjälpsamma och bjuder verkligen på sig själva. Så otroligt viktigt med nätverk som består av människor ur helt olika bakgrunder. Det som är självklart för mig kan vara en utmaning för nån annan och tvärtom. Fint att kunna dela med sig!

Blev SÅ glad när jag kom hem till detta. &lt;3 Tyvärr fick jag ingen snygg bild på blommorna, måste plocka fram kameran!

Blev SÅ glad när jag kom hem till detta. <3 Tyvärr fick jag ingen snygg bild på blommorna, måste plocka fram kameran!

Nu sitter jag i soffan och bloggar. Jag kollade just klart den fjärde finalmatchen i damernas handbollsserie från Arenan. Matchen spelades alltså redan tidigare i dag, men då hade jag gäster. Pappa ringde faktiskt i halvlek och jag gissade att han skulle säga nåt om handbollen så det första jag sa var “säg inget om matchen, jag ska kolla den senare”. Haha. Var tvungen att ringa honom när jag kollat klart för att diskutera den helgalna matchen. Tror det är faktiskt det vi pratar mest om med pappa – diverse matcher/idrottsevenemang.

Så kära dagbok, en fullspäckad dag med mycket kärlek. En riktigt riktigt bra torsdag. Och i morgon är det fredag och jag får pussas med han den där underbara som skickade blomleverans i dag. <3

Maj oh maj

Det har redan gått sju dagar av maj, men jag tänkte att det ändå är på sin plats att berätta lite om vad som ska hända den här ljusa vårmånaden. För det första kan jag ju börja med att säga att det inte alls blir så lugnt som jag hade trott att det skulle bli. Jag har fortfarande rätt mycket jobb, men jag ska verkligen inte klaga. Jag räknade i lördags att med det jag fakturerar under årets första fem månader plus den fakturering jag vet att jag kommer att ha i höst behöver jag inte tacka ja till ett enda jobb under resten av året för att klara mig. Jag gör till och med ett bättre resultat än i fjol? Så sjukt, så tryggt!

Vad jag jobbar jag med då? Jag har skrivit en artikel om en dagismormor, intervjuat en forskare som forskar om fotbollsklubbar (!), gjort en översättning för en webbsida och så har jag ett stort översättningsprojekt som ska vara klart om två veckor. Utöver det här ska jag skriva fyra artiklar och göra några översättningar för min fasta kund Y-Studio. Så kul att få skriva om företagande!

Foton från i fjol. Jag hoppas jag skulle hinna se körsbärsblomningen i Kasberget i Helsingfors.

Foton från i fjol. Jag hoppas jag skulle hinna se körsbärsblomningen i Kasberget i Helsingfors.

På fredag ska jag träffa min redaktör och se vad vi kan göra med kaoset jag skapat i Nationen. Vi ska båda fram till fredag fundera på vad som kan strykas och jag ska försöka komma med nåt mer konstruktivt än “allt”. Nä, det ska nog bli bra och jag är så glad över att få jobba med min proffsiga och klartänkta redaktör. Jag vet att hon kan styra mig i rätt riktning. <3

Utöver jobbet och skrivet händer en hel del. Det blir sista träffarna med mina adepter som jag mentorerat sedan november. Känns om att vi just kom i gång och nu ska vi sluta? Jag ska också gå en fotokurs och lära mig redigering i Lightroom, väldigt taggad! Eftersom jag ska resa en stor del av juni hoppas jag också på mycket kompishäng. I slutet av månaden ska jag gå på Hanaholmens sommarfest och ser redan fram emot alla goda snittar de bjuder på, mmm!

P1010512.jpg

På sportfronten är yogautmaningen från januari tillbaka. Jag yogar alltså varje dag och nu efter sex dagar (började andra maj) känns det redan så mycket lättare. De första dagarna märkte jag att jag hade svårt att koncentrera mig, att det kändes tungt och omotiverande men nu börjar jag hitta lugnet igen. Funderar faktiskt på att köra den här yogautmaningen varje månad resten av året, haha. Eller i alla fall se till att få in en yogarutin. Både min rygg och mitt huvud mår bättre av det. Sista helgen i maj blir det också Sjundeå cup, alltså en handbollsturnering som spelas utomhus och alltid är lika rolig!

Så ja, en hel del på gång den här månaden. Lite irriterande med tanke att jag hade tänkt att det skulle bli en lugnare månad. Jag insåg också just att jag är helt värdelös på stresshantering. Genast när jag har mycket jobb blir jag lite sur och jobbig (förlåt alla). Hoppas vårsolen och yogan fungerar som en motvikt till det. Och så gäller den gamla sanningen: så fort jag gnällt lite på internet känns allt bättre.

Vad har du för planer i maj?

Den jobbiga kreativa processen

“Min roman är nästan färdig, det är inte så mycket arbete kvar förrän den kan gå i tryck.”

Eh, nej. I dag har jag läst igenom en pappershög på 300 sidor och känt mest att vad fan håller jag på med och vad är det för fel på mitt förlag som vill ge ut en sånhär skithög? Jag fick också kommentarer av redaktören och vi kan väl säga så här: det bästa är att vi är eniga. Jag protesterade inte mot (nästan) något hon skrev i sin respons. Hon uttryckte sig ändå väldigt mycket snällare än jag om min egen text. Ja, alltså lite mer konstruktivt än “Kugge det här är fruktansvärt dåligt och du kanske ska fundera på att byta bransch, kanske bli elmontör eller vildmarksguide”.

I korthet: De första 100 sidorna saknar tempo och driv. Jag pladdrar på som fan. Visst finns det en del roliga och träffsäkra scener, men grejen är att de flesta inte hör hemma i den här boken. Ugh! Så min tanke om att det blir en lätt och mysig redigeringsrunda i sommar stämmer ju inte riktigt.

Vad kul att jag tyckte att det jag skrev i november var bra. Nu tycker jag det är skit. Grattis!

Vad kul att jag tyckte att det jag skrev i november var bra. Nu tycker jag det är skit. Grattis!

Jag blev faktiskt väldigt modfälld av att läsa min egen text. Hur kan den vara så dålig? Hur kan jag vara så dålig? Ska det här verkligen bli en bok?

Men, det här är inte enbart negativt. För det första tycker jag att det är bra att jag ser bristerna i min text. Jag går liksom inte runt och tror att jag skrivit världshistoriens bästa roman, utan jag vet att den måste bearbetas. Mycket. För det andra så är det ju grejen med redigering, att det blir bättre, att det som inte fungerar kan raderas eller utvecklas. Det här är ju trots allt bara min andra roman. Med min första hade jag ingen aning om vad jag sysslade med. Nu kanske jag har lite bättre koll. Åtminstone i teorin, haha.

Det största problemet är nog att jag skrivit det första utkastet till den här romanjäveln i november 2014. Det är för snart fem (!) år sedan. Jag har utvecklats otroligt mycket efter det och romanen kanske hade mått bra om jag helt enkelt hade skrivit om den från början till slut i stället för att peta och peta och göra den sämre. För det är liksom det som händer med mina texter, ju längre jag petar på dem, desto sämre och babbligare blir de tills en redaktör kommer och styr upp kaoset snällt men bestämt.

Och det är ju en sån enorm lyx att ha en redaktör. Jag ser fram emot att snacka igenom manuset med henne och få nån ordning på det. Vad kan jag stryka? Vad måste jag förstärka? Jag tror att det blir rätt mycket kill my darlings, men vet ni vad, det kommer nog bara att göra den här romanen bättre trots att min första tanke (som vanligt) var att slänga hela skiten, men jag är ju inte en sån som ger upp.

Så en roman ska det bli. En bra sådan dessutom. Synd bara att jag är så trögfattad och kräver tremiljoner redigeringsrundor för att få det rätt. Men sen, sen blir det bra. Det är den här romanjäveln värd!

P.S. Snälla sänd kärlek och tröst. Det behövs! H: nedstämd_författare86

När jag slutade prokrastinera
Foto: Emma Matthews/Unsplash.

Foto: Emma Matthews/Unsplash.

Ah, prokrastinering! Alltså att i stället för att ta tag i något viktigt göra tusen mindre viktiga grejer. Ni vet, när en ska skriva en artikel, ringa ett samtal, slutföra en arbetsuppgift, ja då är allt annat än just det jobbet tusen gånger intressantare. Det är för mycket damm i hörnen och disken måste fixas och kanske jag ska rensa ut garderoben för första gången på fem år? Jag tror de flesta känner igen sig och Facebook påminde mig i morse om hur otroligt svårt jag hade att komma i gång för ett år sedan.

Skärmavbild 2019-05-03 kl. 11.31.09.png

Förra våren när jag hade en coach pratade vi väldigt mycket om det här. Att komma i gång, bara göra, få saker gjorda. Att vara en bra och rättvis chef för sig själv. Just då hade jag rätt så lite jobb och inga deadlines som pockade på, så jag hade ju liksom tid att göra ingenting. När jag flyttade till Berlin 2013 var jag mästare på just detta ingenting. Jag jobbade halvtid för en webbsida men kunde sitta fem dagar i veckan framför datorn och scrolla lite. Och jag mådde så otroligt skit av det. Jag gjorde ju inget vettigt, utan jag låtsasjobbade men fick ändå inte så mycket gjort.

Eftersom jag ju faktiskt är min egen chef och inte behöver jobba åtta timmar om dagen har jag en enorm frihet i att bygga upp mina arbetsdagar. Men med frihet kommer ansvar, det vet alla. Jag måste själv måste prioritera mina jobb och se till att slutföra dem. Det är ingen som håller koll på mig (förutom mina kunder, men de hör antagligen inte av sig förrän jag missat en deadline).

Men hur lyckades jag sluta prokrastinera?

Jag vet egentligen inte ens riktigt hur det gick till. Kanske jag helt enkelt tröttnade på att inte få saker gjorda. Jag är ändå en “doer” och gillar att bli klar. Eller snarare: jag hatar ha halvfärdiga uppgifter hängande. Nuförtiden är jag färdig med nästan alla jobb flera dagar före deadline – för att jag helt enkelt vill bli klar med dem och skicka en faktura. Under hetsiga perioder har jag inte ens så mycket val. Då måste jag jobba effektivt för att komma vidare till nästa projekt och uppgift. Om jag då endast skulle gå enligt den deadline min uppdragsgivare gett mig skulle det bli panik flera gånger i månaden.

Med det sagt kan jag inte påstå att jag aldrig prokrastinerar. Det är klart jag gör det. Jag tror inte att det går att slippa helt, men jag tror att det går att minska på det. Bli bättre på att ta tag i saker i stället för att skjuta upp dem. För att hjälpa dig på vägen kommer här några tips jag själv haft nytta av.

Foto: Emma Matthews/Unsplash.

Foto: Emma Matthews/Unsplash.

5 TIPS FÖR ATT UNDVIKA PROKRASTINERING

1. Planera dina dagar
Fundera på vad du vill åstadkomma och gör upp en realistisk plan. Se till att få alla arbetsuppgifter gjorda hur seg du än känner dig. Klappa dig på axeln när du är färdig och fortsätt inte med något nytt. Nu är du färdig för i dag, bra jobbat kompis!

2. Hitta orsaken till att du prokrastinerar
Varför skjuter du upp något? Är du orolig för att misslyckas? Känner du dig inte sugen på att ta tag i just den här uppgiften? Fundera på orsakerna och vad du kunde göra för att ändra på din inställning. Kanske kunde du få andra uppdrag? Kanske borde du vara lite ledig? Kanske måste du bli bättre på att prioritera och planera?

3. Utnyttja varje tidslucka
Förr tänkte jag ofta “äh, jag har bara en halv timme tills jag ska ringa upp intervjuobjektet, jag kan lika bra surfa runt lite”. Nej! Nuförtiden tänker jag: “oj, en halv timme, jag hinner med vad som helst”. Åtminstone många av mina arbetsuppgifter är sådana att de sällan tar mer än en halv timme. Och det gör ju inget om jag inte blir färdig med en gång, det är bara att fortsätta en annan gång. Pomodorotekniken kan också vara ett bra knep för att komma i gång!

4. Tänk på hur skönt det är när det är gjort
Under Friday Lab pratade vi mycket om så kallade surdegar. Alltså grejer som förblir ogjorda och som en inte har lust att ta tag i. Men det är ju ofta sånt som en ändå går omkring och grubblar på och känner dåligt samvete för. Ett tips är att boka en timme i kalendern varje vecka för att göra allt det som du inte lyckas få gjort och vips har du ett mycket lättare sinne. Nu är det gjort!

5. Var inte så hård mot dig själv
Vissa dagar lyckas inget. Du klickar runt mellan olika dokument, gör lite smått här och där men får egentligen inget gjort. Har du en lite sämre dag kan du lova dig själv att det räcker att du gör en grej. När den är gjord får du vara ledig resten av dagen. Med gott samvete! Gå till ett museum, kolla på Netflix eller läs en bok. Om du är snäll med dig själv en dag brukar det resultera i mer energi och bättre resultat nästa dag. (Sista biten i tipset kanske inte funkar jättebra om du är löneanställd.)

Missa inte heller det här otroligt bra Ted Talket om prokrastinering!

Jag vet att mina tips kan låta äckligt hurtiga och klämkäcka. Som en Nike-reklam. JUST DO IT! Men faktum är att det enda sättet att sluta med prokrastinering är att sätta i gång. Göra nåt. I de flesta fall kommer ingen annan att göra det du borde göra, så var lite snäll med ditt framtida jag och gör undan det du kan redan nu. Genast. Jag vet att du fixar det! Heja!

Brukar du prokrastinera? Och hur klarar du av att undvika det?

LÄS OCKSÅ: Rutiner i arbetsvardagen – så här gör jag

Dåliga recensioner

Den andra maj tänker jag mig att åtminstone många finländare känna sig lite sega och trötta efter festligheter två dagar i rad. Vissa kanske har ångest över nåt de sagt eller gjort (obs! nästan alltid helt i onödan) eller känner sig allmänt bara dåliga. Därför tänkte jag att det här är en ypperlig dag att gräva sig ner i dåliga recensioner. Så här kommer några mindre smickrande ord om Vad heter ångest på spanska? som kanske får dig att känna dig mindre dålig (ifall du då kände dig dålig av nån orsak).

“Men i övrigt är språket enkelt och funktionellt, utan undertext. Det kräver sin författare att skriva på det sättet utan att det blir platt, och von Kügelgen är ännu stilistiskt och berättartekniskt osäker. Det blir på sina ställen både övertydligt och långrandigt, medan kvardröjande klumpigheter ger texten inte så lite Starletvibbar.”
Recension i Hufvudstadsbladet

“Jag var inte särskilt imponerad av denna banala chicklitt. Bortskämda småflickor som gnäller över att livet är såå jobbigt - inte en bra romanintrig. Jag tror att Kügelgen råkade skriva fel berättelse: hon borde ha skrivit om den tuffa tiden innan huvudpersonen åker till Ecuador istället för att skriva en dag-för-dag repetitiv reseberättelse. Jag förstår varför det blev så när jag tittar in på författarens blogg - hon är resenörd, och tänker nog att det är själva reseskildringen vi ska bli imponerade och intresserade av. Men det är ju i backstoryn det finns en massa stoff för en intressant berättelse! Att bara läsa om drinkar och fjortisliknande sms-gräl med nya pojkvännerna... mindre fängslande. Inte särskilt fängslande alls, faktiskt.”
Bokbloggaren Sannas bokhylla

bokochkarta.jpg

“Vad heter ångest på spanska? påminner mest om en ungdomsroman på gränsen till kiosklitteratur. En lång bit in i boken skakar man nämligen på huvudet: personerna saknar djup och känns mera irriterande än äkta. Känslosvallen verkar påklistrade och romanens händelser är triviala och drar snabbt förbi utan att lämna större intryck än diverse annorlunda färger och smaker från ett fjärran Ecuador.”
Recension i Östnyland

Vi kände oss som målgruppen men blev besvikna, eftersom boken inte hade fler lager. Den var en harlequinn/chiclit som höll sig till klichéer men lämnade oss suktande efter mer: djupare karaktärer, relationer, miljöskildringar. Mer sex tack! […] Vi saknade feministiskt tänk och ett mer medvetet klassperspektiv. Klarar boken bechdeltestet? Vi hade gärna kommit närmre Ecuador, Erikas förflutna och Ingrid.
Åbokklubben

Ja så här har det låtit när folk recenserat min bok. Men som vi vet så gillar inte alla allt. Inte ens min debutroman! Jag tar inte längre åt mig av de här recensionerna, men det är klart att det sved i stunden. Nu tycker jag många av recensionerna är främst underhållande. Sen tycker jag också att det är viktigt att kunna ta emot kritik – så länge den är konstruktiv. Det är ju inte som att jag inte vill utvecklas i mitt skrivande, det är klart jag vill!

När jag skulle leta efter recensioner för det här inlägget blev jag ändå positivt överraskad – de flesta recensioner jag fått är ju faktiskt väldigt väldigt fina. Vissa hade jag glömt och blev glad över att läsa dem igen. Tänk ändå att så många läst och gillat? Här har jag samlat några favoriter, men kunde kanske uppdatera med några till.

Snart börjar redigeringen av Nationen och då ska jag glömma allt vad recensioner och läsare heter och bara fokusera på att skriva en roman jag själv tycker om. Det går ändå aldrig att göra alla nöjda, så det är bra att börja med sig själv!

Har du fått någon riktigt dålig recension? Eller hur tänker du kring eventuella framtida recensioner?

Vappen med vänner
upload.jpg

Vi träffas alltför sällan men när vi väl gör det är som om vi hade setts i går. Jag vet inte hur många timmar jag hängt på Soc&kom med de här fantastiska människorna, hur många fester vi fixat trerätters för närmare hundra personer, handlat absurda mängder mat på tukkun (partihandeln), burit upp öl för Nylles trappor, stigit upp tidigt nästa dag för att städa eller ordna en sillis.

P1060781.jpg
P1060775.jpg

Med de här människorna har jag skrattat och gråtit och lärt mig så mycket om vänskap. Ju äldre vi blir, desto mer sällan träffas vi och det är synd. Men när vi umgås glömmer alla liksom bort det. Alla pratar i mun på varann, fyller på kompisens skumpaglas, ploppar ner isbitar i snapsglasen för att kyla ner den rumsvarma Koskenkorvan. Vi skrattar så högt och länge att flera av oss får ont i käkarna, några måste torka bort tårar ur ögonen. Vi skrålar snapsvisor tillsammans. För det mesta låter det inte bra men ingen bryr sig. Viktigast är att vi alla sitter runt bordet den här kvällen. Tillsammans.

P1060808.jpg
upload.jpg
En vilohelg och vappenvecka

Både natten till lördag och söndag sov jag ungefär nio timmar. Både lördag söndag blev det också en tupplur. Det var liksom omöjligt att hållas vaken. Kroppen ropade verkligen efter vila och lugn. Eftersom jag trackar min arbetstid vet jag att det inte blev något timrekord i april, men jag tror jag aldrig jobbat mer intensivt än den här månaden. Jag har betat av uppgift efter uppgift, nästan som en maskin bara för att mig an nästa uppgift. Det syns inte i arbetstimmarna, men jag känner det i skallen. Så en vilohelg var verkligen vad jag behövde.

Egentligen gjorde vi absolut ingenting. Vi cyklade lite på lördag och pysslade med Markus balkong. Jag tvättade alla kuddfodral och dammsög för att göra balkongsängen klar! Markus köpte nämligen en ny säng i vintras och den gamla har nu fått flytta ut på den gigantiska balkongen. Så där låg jag på söndag, läste bok och blev serverad champagne. Inte så illa!

Den här veckan blir igen lite halv – tredje veckan i rad med bara fyra “vanliga” arbetsdagar. Fastän jag kan jobba precis när jag vill så brukar jag ändå försöka vara ledig när alla andra är det. Men den här veckan får jag äntligen avsluta ett antal jobbprojekt och får skicka ut en fet hög med fakturor (har redan skrivit utkasten färdiga så att jag bara kan skicka i väg när kunden ger grönt ljus). Jag ser verkligen fram emot att kunna kryssa av alla jobb från to do-listan. Men nya väntar så klart runt hörnet – och det är jätteglad och tacksam för.

upload.jpg

Nu ska jag strax åka iväg till Britas bollhall för att spela säsongens sista handbollsmatch (om vi bortser från världens roligaste turnering Sjundeå Cup sista helgen i maj). Eftersom matchen börjar först klockan nio tänker jag ta en lugn morgon hemma i morgon, ska baka världens enklaste och godaste baguetter för vappenfesten, jobba undan det sista och sen gå en sväng till kontoret för att skåla in vappen med några av mina härliga kontorskollegor. På kvällen blir det fest med studiegänget, ska bli så kul att se alla. Alltför länge sen sist. Blir så ledsen när jag tänker på hur sällan jag träffar mina vänner nuförtiden.

Resten av veckan ska jag försöka vänja mig vid ett lite lugnare jobbtempo – det brukar alltid ta ett tag att förstå att jag inte har en massa ogjorda uppgifter som väntar på min uppmärksamhet. Det blir också en bloggisträff med Jennifer, Malin och Corinne som jag ser fram emot. På helgen hoppas jag det blir ungefär lika lugnt som förra helgen. Tror verkligen kroppen längtar efter lite mer vila och återhämtning. Och så måste jag ju ladda mina batterier för att redigera Nationen. Borde börja med att printa ut manuset och läsa igenom det själv. Undrar seriöst vad som egentlige står där. Är ju snart ett halvår sen jag kollat på texten?!

Sen vill jag påminna dig om att nog kommer du väl också ihåg att vara snäll med dig själv och din kropp? Periodvis går det att jobba hårt, men det måste alltid vägas upp av vila. Annars kan det sluta illa. Riktigt illa. Så var snäll med dig själv, ta en tupplur, kolla en serie eller gör ingenting alls. Det är både viktigt och skönt.

Hoppas du får en fantastisk vecka med mycket serpentiner och ballonger!