Vill du gå en skrivarkurs?

När jag började skriva på det som efter många vändor blev min debutroman saknade jag ett skrivande sammanhang. Just då bodde jag visserligen i Berlin så det fanns inte så himla många svenskspråkiga skrivarkurser att gå (eller vad vet jag? kanske det hade funnits om jag hade letat?) men när jag flyttade tillbaka till Helsingfors hösten 2014 letade jag frenetiskt efter kurser att delta i. Jag gick en helgkurs som Nylands Litteraturförening ordnade och en kurs på Arbis i Helsingfors men ville ha mer!

Foto: Unsplash.

Foto: Unsplash.

Hösten 2015 skickade jag sedan in min ansökan till Litterärt skapande och blev antagen – hurra! Det blev tolv helger LittSkap på två år. Utöver det deltog jag i kurser som NyLitt ordnande och också en helgkurs på VNF. Före jag började gå på skrivarkurser hade jag lite svårt att förstå konceptet korta skrivövningar. Det kändes så “onödigt” – jag vill ju skriva på den stora romanen och inte slösa tid på annat. Håhå alltså. Mitt skrivarkursdeltagande kulminerade 2017 då jag skrev i sammanlagt nio (!) helger. Efter det var jag faktiskt lite trött på konceptet, men visst är det härligt ändå?

Därför tänkte jag tipsa dig om två ypperliga kurser! Båda riktar sig till dig som vill ta ditt skrivande på större allvar men också få hjälp och stöd på vägen. Båda kurserna drivs av fantastiska, skarpsynta och inspirerande kursledare! Det är väl klart att du vill delta i Skriftskolan med kursledarna Johanna Holmström och Hannele Mikaela Taivassalo eller Författarskolan med kursledarna Mia Franck och Monika Fagerholm?!

Kan varmt rekommendera det här klippet med Monika Fagerholm om du inte redan sett det!

Jag har bara hört gott om bägge kurser och har faktiskt fått mina texter lästa av tre av fyra kursledare – så jag känner att jag nog med gott samvete kan rekommendera båda. Skriftskolan ordnas i Helsingfors och Författarskolan vid Västra Nylands Folkhögskola i Karis. Båda kurserna är ettåriga så du har verkligen tid att fördjupa dig i ditt skrivande – eller kanske till och med ha ett mer eller mindre färdigt råmanus i handen när kursen är över?

Om du undrar nåt gällande kurserna lönar det sig att vända sig till arrangörerna – eller så kan du fråga mig och jag kan försöka fiska fram ett svar. Oberoende så tycker jag att du ska söka om du är det minsta lilla intresserad! Finns liksom inget härligare än att få gå in i det där skrivande sammanhanget och få pepp, stöd och råd på vägen!

Nå – ska du söka eller blev du intresserad? Eller har du ytterligare tips på nån härlig kurs vi inte ska missa?!

Erfarenheter av att vara mentor

I dag var det dags för den avslutande mentorträffen i gruppmentoreringen vid Helsingfors universitet. Jag har alltså mentorerat tre studerande och vi har träffats en gång i månaden i sex månader plus inledande och avslutande träff. Före mentoreringen var jag rätt nervös. Är jag för ung? För oerfaren? Kommer jag verkligen att kunna bidra med något?

Nu, så här sex månader senare, är jag otroligt nöjd över att jag chansade och blev mentor. Dels har mentorskapet fått mig att fundera på mina egna värderingar, hur jag ser på liv och jobb och framtid. Dels har jag gett lite framtidstro och hopp åt mina adepter. Vi har diskuterat hur de kan ta sig vidare mot sådant som känns meningsfullt, hur de kan nätverka och osäkerhet på arbetsmarknaden. Det är mycket snuttjobb och få guldklockor som delas ut i dagens samhälle.

Under avslutningen i dag ordnades en diskussion bara mentorer emellan och en annan mentor som mentorerat tidigare sa att hon nu märkte en tydlig skillnad i attityder. Tidigare har många velat ha en toppkarriär och att jobba hårt har setts som en självklarhet. De studerande hon mentorerade den här gången funderade mycket på sin egen hälsa och ork och var inte lika karriärorienterade. För mig känns det mer eller mindre som en självklarhet att allt fler prioriterar ett meningsfullt liv som helhet (och inte bara jobb), men för henne kom det som en överraskning. Det är självklart att jag vill jobba och uppnå en massa olika saker, men jag vill inte bränna ut mig på vägen.

Plommonträd i blom har inget med inlägget att göra, men tycker det blev en så härlig bild. <3

Plommonträd i blom har inget med inlägget att göra, men tycker det blev en så härlig bild. <3

Därför är jag så glad för att vi pratat mycket om det här med mina adepter och att det är ett tema de själva kände att var viktigt. En av dem konstaterade att det inte handlar om hur många timmar en jobbat, utan vad en faktiskt gör med de timmarna. Exakt så! Dessutom fick jag en jättefin papperslapp där de tackade mig med följande ord. Tack Kugge för:

  • både konkreta tips och att du pushat oss med frågor & rak kommunikation

  • fräscht och nymodigt tänkande!

  • ifrågasättande av normer och traditioner

  • givande diskussioner och många goda skratt torts att vi också behandlat allvarliga teman

  • bok- och poddtips och användbara appar

  • jämställdshetsboost

Så nåt har jag väl gjort rätt?! Nä men ärligt talat blev jag väldigt rörd när jag kom hem och vek upp pappret. <3 Själv tror jag ju på att allt blir bättre i grupp och via samtal. Det finns inget värre än att sitta ensam med sina tankar och funderingar. En annan mentor kommenterade också att många unga kvinnor har ett oförtjänt dåligt självförtroende – så tjejer bli bättre på att säga vad ni är bra på! Det är inte skämmigt att lista sina kompetenser, det är klokt! Ibland kan det ändå vara svårt att uppfatta sina egna styrkor och då kan mentorering, coaching eller bara peppande samtal med kompisar vara rätt väg att gå.

Har du deltagit i mentorering (eller kanske mentorerat), testat på coaching eller hur brukar du reda ut dina funderingar kring liv, karriär, framtid och sånt? Om inte annat kan jag tipsa om att livsdejta sig själv!

Tre heldagar i paradiset
majlande-1.jpg

På torsdag kväll körde Markus och jag ut från Helsingfors och anlände en dryg timme senare på hans lande. Ett gulligt gammalt hus med skild bastu intill en sjö – perfektion! Eftersom mitt lande är ett “vanligt” hus som råkar vara mitt i skogen tycker jag att det alltid är exotiskt att åka till en “riktig” stuga med utedass. Att det dessutom ligger intill en sjö gör inget sämre precis.

De senaste dagarna har vi läst, tupplurat, kollat på Eurovision, rensat och räfsat på gården, badat bastu, doppat oss i sjön, ätit grillmat, druckit goda drinkar och helt enkelt gjort det vi haft lust på. Jag har fortsatt med min yogautmaning och yogade första dagen på gräsmattan men en myrinvasion gjorde inte det särskilt zen (jag ogillar verkligen myror). När jag flyttade ut på bryggan blev det mycket bättre. Kände mig som nån sorts superyogi?!

majlande-3.jpg
majlande-2.jpg

Jag borstade inte håret på flera dagar, såg mig själv knappt i spegeln och brydde mig verkligen inte om hur jag såg ut. Jag bryr mig inte jättemycket annars heller (ja ni har väl koll på mina skönhetstips?) men det är så otroligt befriande att bry sig ännu mindre.

I går postade jag en bild på Instagram där jag visar upp dagens outfit och den har fått så otrolig mycket gillningar, blev helt överväldigad. Jag tror själv att det är otroligt viktigt att vi visar upp olika sorters kroppar (i mitt fall en extremt blek kropp då, det är ju som att jag lyser sönder hela bilden med min extrema vithet, haha). Dessutom det bästa med att gå runt med räfsa och gummistövlar är att det faktiskt inte alls handlar om hur jag ser ut, utan om det jag gör.

upload.jpg

I dag körde vi hem till verkligheten och jag saknar redan den lugna stämningen och känslan av att inte ha några måsten. Jag vet att jag tjatat en hel del om min arbetsmängd på sistone, men det har faktiskt varit för mycket. Nu ska jag försöka ta lärdom och bli bättre på att jobba mindre/ta emot färre uppdrag. För så här vill jag inte ha det. Lyckligtvis väntar sommaren runt hörnet och det brukar betyda att det blir betydligt tystare i mejlboxen!

Jag hade tänkt börja fundera mer aktivt på Nationen medan vi var på lande, men jag bestämde att det får vänta. Jag är ännu lite för splittrad i tankarna och vill inte skynda mig i onödan. Dessutom marinerar jag tankarna längst bak i huvudet hela tiden. Hellre göra något ordentligt och bra, i stället för att göra något hastigt och endast med halv uppmärksamhet. Snart har jag jobbat undan en stor del av mina andra jobb och då ska jag inleda en mer intensiv redigeringsperiod. Jag längtar redan efter det!

upload.jpg
upload.jpg
Varför skäms vi för att berätta om våra drömmar?

När jag började skriva det som skulle bli min debutroman berättade jag inte om det för nästan någon. Jag vet inte om jag egentligen skämdes, det kändes väl mest som att blotta en av mina största drömmar. Och den tanke de flesta tänker: tänk om det inte lyckas? Då är det ju sjukt pinsamt om jag gått omkring och berättat att jag skriver på den stora romanen och så blir det ingenting. Vad ska folk liksom tänka om mig i så fall?!

Men nej. Så är det inte alls. För min egen del blir mina drömmar och förhoppningar mycket verkligare och mer konkreta när jag säger dem högt för någon. Ingen behöver så klart dela med sig av sina allra innersta drömmar på till exempel en blogg, men då jag själv forfarande var aspirerande författare slukade jag alla blogginlägg om skrivande, att bli refuserad och sedan publicerad etc.

Jag tror vi människor helt enkelt vill höra hur andra gjort, fastän vi aldrig ändå kan kopiera just det sättet. Men många väljer att låta bli att berätta – och det är ju hur okej som helst! Det intressanta är att jag ofta uppfattas som modig för att jag berättat om refuseringar och hjärtesorger. Men det drabbar ju alla! Det är det som är grejen. Eller okej, refuseringar drabbar inte varje kvinna på gatan, men de allra flesta som försöker komma in på en skönlitterär bana.

Drömfångare i Buenos Aires.

Drömfångare i Buenos Aires.

Malin Kivelä tar fasta på det här i sitt tal till Arvid Mörne-vinnarna. Jag var inte själv på plats under festen, men Förlaget publicerade talet på sin webbsida och Kivelä uttrycker det så bra:

“Vem är jag som tror att det jag tänker, det jag skriver, kan intressera någon, kan vara lika viktigt eller viktigare än det någon annan skriver? Vem är jag som tar mig den här tiden, att sitta stilla och bara tänka, långsamt? Fila på ett kommatecken. För det andra: det man skriver, det är alltid länkat till skam. Dels handlar över hälften av alla texter om skamfyllda situationer eller känslor. Grovt beräknat.

Dels är skammen så närvarande i olika stadier av skrivprocessen: I att presentera det man skrivit, i att stå där och vara den person som har skrivit det här. Att få en text ratad är skamligt förstås.”

Vem är jag som tror att det jag skriver ska intressera någon? Jag tror att det är en rätt så vanlig tanke. I vissa fall är den till och med helt hälsosam. Att ha total hybris och tro att det en producerar är det bästa någonsin är kanske inte en speciellt bra taktik. Men att inte tro på sig själv alls är en lika dålig taktik.

Drömmarna då?

Att dela med sig eller inte och skammen som kopplas ihop med det och sedan skammen kring skammen – liksom varför skäms jag för att drömma högt?

Tidigare i vår skulle vi göra en vision board i Friday Lab. Alltså bläddra i tidningar för att hitta bilder och texter som tilltalar oss och klistra ihop det hela till en drömtavla. Med limkladdiga fingrar visualisera det vi drömmer om, det vi vill nå.

Jag funderade länge om jag ska publicera min vision board och blotta vad jag drömmer om. Jennifer bloggade nyligen om sina tidigare och berättade hur det gått med de drömmarna, men lämnade (klokt nog?) de nuvarande drömmarna ute från bloggen. Jag har inga gamla vision boards, utan bara den här nya som blickar framåt. Ska jag verkligen publicera detta? Och varför egentligen? Är det ens nån som bryr sig? Eller tänker folk att jag skryter (hur det är möjligt att skryta med drömmar är dock lite oklart) eller helt enkelt har fått storhetsvansinne? Men jag tror att jag skulle må bra av lite storhetsvansinne. Jag är en extremt rationell människa som borde bli bättre på att drömma stort och öppna upp för nytt i stället för att rata det som omöjligt. Drömmar och rationalitet är inte en jättekonstruktiv kombination om en verkligen vill nå något utöver det vanliga. Eller så tror jag i alla fall.

Så här kommer de – mina innersta drömmar och förhoppningar. Eller åtminstone lite klipp och klistra med sånt jag råkade hitta i de tidningar jag bläddrade i. Vad tror ni, kommer jag att uppnå mina mål?

upload.jpg
Bli bättre på att strukturera och planera ditt jobb

Att det är bra att strukturera och planera sitt jobb vet väl de flesta, men det är faktiskt lättare sagt än gjort. Precis som många andra grejer här i livet kräver det övning. Lite trial and error för att hitta ett system som funkar just för en själv. Oberoende av om du är egenföretagare eller anställd gissar jag på att ditt arbete består av många olika pusselbitar som du ska hålla koll på. Men hur ska en göra för att det blir bra?

Jag har diskuterat time management (tidshantering på svenska?) med väldigt många olika människor på sistone. Det är uppenbart att väldigt många prokrastinerar och har överlag ganska dålig koll på sitt arbete och vad som ska göras och när. Själv har jag under det senaste året varit tvungen att skapa ett system som fungerar för mig för att jag helt enkelt varit inblandad i många olika projekt med många olika kunder. Det är omöjligt (och också rätt dumt) att hålla allt det i huvudet – och varför ens göra det när det finns en massa olika verktyg som kan avlasta?

För mig är det viktigt att ha ett system som jag kan lita på och som sparar mycket utrymme i min överbelastade hjärna. Det hjälper mig också att fokusera på det jag gör just i den stunden, i stället för att tänka på alla andra projekt och jobb som är på hälft och måste bli gjorde. Samtidigt har jag blivit bättre på att prioritera det viktigaste för dagen och också göra upp rimliga scheman/målsättningar för mig.

Foto:  William Iven /Unsplash.

Foto: William Iven/Unsplash.

Men hur gör jag då? Jag tycker ju att jag har ett fantastiskt system som jag gärna delar med mig av.

Mina viktigaste arbetsverktyg just nu är Excel, Trello, Toggl och Todoist. Jag använder alla dagligen. Mina T-verktyg har jag alltid öppna i webbläsaren som olika flikar tillsammans med den minst lika viktiga e-posten. Det tar kanske en stund att sätta nya verktyg i system, men när du väl gjort det sitter de i ryggmärgen. Jag behöver inte ens längre tänka när jag använder de här verktygen, det går automatiskt. Men nu ska jag berätta lite mer hur jag använder de olika verktygen. Länkarna nedan leder till själva verktygets startsida eller så ett exempel på hur jag gör.

EXCEL

Jag har en Excelfil där jag skriver in alla uppdrag per månad, hur mycket jag ska fakturera för dem och om fakturan är skickad/betald. Det här gör jag genast när jag avtalat om något så att det ska komma in i mitt system och inte glömmas bort. Jag har också en kolumn där jag skriver in hur mycket jag fakturerar per månad så att jag har koll på helhetsfakturering under året och kan följa med ekonomin i realtid.

Jag skriver också upp alla utgifter i företaget såsom hyra, telefonräkning och pensionsförsäkring och privatuttag (eftersom jag har ett personbolag lyfter jag inte lön i företaget utan gör privatuttag). Det här är ingen exakt bokföring, det har jag en bokförare för, men gör att jag kan följa med läget och kommer också ihåg att fakturera alla jobb.

Skärmavbild 2019-05-14 kl. 18.48.08.png

TRELLO

I Trello har jag en jobb-board där varje månad är sin egen lista/kolumn. Här skriver jag in alla jobb/projekt för månaden i fråga – precis som i Excel skriver jag in jobben direkt. Om jag gör flera uppdrag för samma kund brukar jag skapa en checklista som jag kryssar i (ah så skönt!) när varje enskilt moment är färdigt. Jag brukar också klistra in detaljer från mejl, till exempel önskemål av kunder, eventuella intervjufrågor etc.

Eftersom de flesta jobb har en deadline brukar jag lägga in ett förfallodatum. När jobbet är klart klickar jag i “deadlineboxen” och markerar kortet med röd färg och drar det längst ner så att det inte “stör” min vy över det som är ogjort. Mest använder jag Trello alltså för att hålla koll på alla jobb och få en överblick över vad som behöver göras nu, vad jag måste komma ihåg att planera in etc.

TODOIST

I Todoist spjälkar jag upp arbetet i så små beståndsdelar som möjligt och skriver upp allt jag måste komma ihåg och vilken dag något ska ske. Jag brukar ha uppe vyn för de kommande sju dagarna för att få en överblick om vad som måste göras just den här veckan/de följande dagarna. Tidigare kategoriserade jag uppgifterna, men nu kör jag allt på samma – det viktigaste är att jobben finns nedskrivna. Så här brukar anteckningar min Todoist se ut:

  • 10 intervju med person NN, personens telefonnummer

  • skriv ut artikel

  • översättning av artikel Y

  • korrekturläs artikel X

  • boka intervju med person HH

  • har person MM svarat på mejlet?

  • blogg: strukturera jobbet

Jag skriver in allt jag måste komma ihåg. Ofta lägger jag in nästa fas i projektet när jag är färdig med den förra. Här lägger jag också grejer jag ska komma ihåg typ i januari nästa år. Just nu finns det till exempel i januari 2020 en påminnelse om att jag ska redovisa stipendiet jag fick av Kulturfonden.

Eftersom jobbet sällan tar slut, eller det alltid finns mer jag kunde göra, strävar jag efter att lägga in lämplig mängd arbetsuppgifter för en dag. När jag är färdig med dem är jag ledig, hurra! Med andra ord ger jag uppgifter åt mig själv som jag fixar och sen klappar mig själv på axeln för att jag gjort det. Genialt eller hur?!

Så här har jag jobbat i maj. Älskar rapporten som Toggl ger!

Så här har jag jobbat i maj. Älskar rapporten som Toggl ger!

TOGGL

Toggl är nästan mitt favoritverktyg som i all enkelhet går ut på att tracka min arbetstid. Jag älskar ju statistik och att veta hur mycket tid jag lagt ner på olika jobb är så otroligt intressant – plus att jag lätt kan räkna om den typen av jobb är lönsamma eller om jag borde höja priset.

Jag har delat upp mitt arbete i olika bitar såsom frilansartiklar, översättning, e-post, mina skrivprojekt, bloggen etc.

I början tog det en stund att komma ihåg att klicka på play när jag började jobba med något, men nu går det automatiskt. Dessutom innebär det där play-klickandet att jag verkligen går in i det jag ska göra och fokuserar. Om jag trackar tid för att skriva en artikel ska jag inte gå in i e-posten och läsa och svara på mejl eller börja scrolla Facebook, det är ju liksom att fuska, hehe!

E-POST

Jag vet att e-posten för många är ett störande moment. Själv hatar jag att ha olästa/obesvarade mejl i inkorgen och brukar oftast svara väldigt snabbt och se till att “rensa” inkorgen. Jag brukar inleda arbetsdagen med att beta av mejlen för att kunna koncentrera mig på allt annat. I de flesta fall vill jag också svara snabbt för att ärendet ska fortskrida – ofta väntar jag på ett svar som är viktigt för att jag ska kunna jobba vidare.

Jag läser e-post i tid och otid, men alltid kan jag inte svara direkt. Då markerar jag alltid det mejlet som oläst så att jag kommer ihåg det. Annars skulle det försvinna och glömmas bort för all evighet. I vissa fall vill jag inte heller svara direkt. Om jag får ett jobbrelaterat mejl på kvällen föredrar jag att svara under arbetstid (fråga inte varför jag läser dem just då, men jag är nu bara sån). Nyligen har Gmail också fått en ny funktion som möjliggör schemaläggning av mejl, så bra!

***

Så här gör jag alltså jag! Jag vet faktiskt inte vad mitt jobb skulle vara utan alla dessa verktyg? Utan dem skulle jag i alla fall gå omkring med en konstant känsla av att ha glömt något. Nu vet jag att mitt system håller och att jag kan lita på det – jag kommer inte att missa en enda deadline eller att glömma skicka ut en faktura. Det är lite som att gå till ett “riktigt” jobb och ha en chef som ger en uppdrag och håller koll på en, men med skillnaden att det är jag som ger uppdragen till mig och själv har koll.

Mitt system är kanske inte helt rätt för just dig, men kanske du kan bli inspirerad? Själv har jag blivit lyckligare och mer harmonisk tack vare mitt system. Just för att jag vet att jag kan lita på det och att läget är under kontroll. Jag har också en fysisk papperskalender som en extra back up. Det värsta som finns är att ha en hög med uppgifter men inte nån aning om hur eller när jag ska börja tackla dem. Det gäller både när jag har mycket jobb och lite jobb.

Vad säger du, skulle det här fungera för dig? Blev något oklart? Har du ett ännu bättre produktivitets- eller strukturtips?

Fotoredigering hela helgen
Skärmavbild 2019-05-12 kl. 20.12.18.png

Nu byter vi samtalsämne här på bloggen, från bokredigering till fotoredigering! Jag har nämligen gått en helgkurs för att lära mig redigera i Lightroom. När jag köpte min kamera förra våren passade jag samtidigt på att köpa redigeringsprogrammet Lightroom. En gång när Jennifer skulle visa mig nåt eller jag frågade nåt (minns inte längre) märkte vi att “mitt” Lightroom såg helt annorlunda ut än hennes. Det visade sig att jag hade köpt “fel” program, en lättare version och inte fullversion.

Nu har jag redan för några månader sedan skaffat mig “rätt” version men känt extremt motstånd varje gång jag öppnat programmet. Jag har helt enkelt inte fattat hur i fridens namn det fungerar så jag passade på att anmäla mig till en kurs och den kursen har jag nu deltagit i under helgen. Det var samma lärare som på fotokursen jag gick i januari och hon var lika bra som senast. Ungefär hälften av det vi gick igenom på kursen kände jag till (åtminstone på nåt plan) men sen fick jag lära mig en hel del tips och tricks som jag kommer att ha nytta av. Plus att jag under helgen hann gå igenom och redigera nästan alla bilder från vårens resa till Sydamerika. Äntligen!

Skärmavbild 2019-05-12 kl. 20.13.18.png

En del (kanske framförallt människor som inte fotar så mycket?) säger att de aldrig redigerar sina bilder. Många kanske tänker på det som fusk. Själv tänker jag på det lite som på textredigering. En första version är sällan jättebra. Du kanske vill fixa lite, fokusera på en grej, dölja nåt annat, framhäva en tredje? Precis som texter kan redigeras fram kan också fotografierna.

Själv tycker jag om att leka med bilder för att få fram en viss känsla eller helt enkelt förstärka svaga färger. På mobil använder jag appen Snapseed och testar mig fram. Jag tycker om bilder med mycket färg, men tycker också att det är roligt att leka med andra uttryck – jag har antagligen inte hittat “min” stil ännu. Dessutom är det ju mer än okej att testa olika stilar och just leka. Jag ser verkligen fram emot att fördjupa mig mer i Lightroom och hitta mitt bildspråk. Jag tror också att ju mer jag jobbar med mina bilder desto bättre blir jag kanske på att se grejer redan när jag fotograferar.

Skärmavbild 2019-05-12 kl. 20.14.53.png

I och med att jag suttit framför datorn halva helgen är jag ganska mör i dag och känner att jag nog hade behövt lite mer vila för att orka ta tag i den nya arbetsveckan som börjar i morgon, men sånt är det ibland. Längtar verkligen verkligen verkligen efter sommar och lite lugnare tempo. Och nästa helg ska jag faktiskt göra nåt extra härligt, men mer om det en annan gång.

Nu är jag nyfiken: Brukar du redigera bilder? Använder du nån app eller nåt program för det?

Min redigeringsprocess

I dag har jag alltså träffat min redaktör. Efter att i söndags ha läst igenom mitt manus och tyckt att det mesta var riktigt skit känner jag mig mycket mer upplyft nu. Precis som vilket annat projekt går det här är att fixa. Det är så klart en hel del arbete som ligger framför mig, men jag tänker att det är via det där arbetet, via mina misstag, via att göra som jag lär mig.

Jag fick följande fråga tidigare och tänkte att jag nu ska försöka svara på den: Är du nöjd med hur du jobbade med ditt förra manus vad gäller redigeringen eller är det något du tänker göra annorlunda denna gång?

Ända sedan jag läste Nationen nu i söndags har jag tänkt på vad det var som gick snett i den senaste redigeringen och jag har kommit fram till nån sorts teori om hur jag gjort. Jag gjorde mer eller mindre samma sak senast. Efter att jag fått kommentarer på manuset går jag in i nån sorts crazy mode och trycker in massvis med grejer i texten. Jag pladdrar på och förklarar och “fördjupar” och typ skriver sönder min historia. Antagligen för att jag fortfarande själv söker efter de pusselbitar som saknas och i stället för att i lugn och ro sätta mig ner och fundera börjar jag skriva på som en galning.

Det här resulterar i ordspya. Tomma ord, tomma kapitel som upprepar sig och gräver ner sig i samma saker om och om igen. Det blir tomgång i texten och inget berör. Det blir för mycket och för utskrivet. Det blir inte bra. Inte alls.

Foto:  Mel Poole /Unsplash.

Foto: Mel Poole/Unsplash.

Under nästan alla redigeringsrundor, både med Nationen och Vad heter ångest på spanska? har jag haft sjutusen andra projekt i gång samtidigt. Någon annan kanske klarar av att redigera i ett sånt kaos, men jag inser att jag behöver mer ro. Jag behöver ett lugn. Jag behöver en tillvaro där jag inte måste hoppa mellan femhundra olika tankar varje dag. Jag behöver fokus.

Så nu ska jag försöka lära mig av allt kaos jag skapat och försöka hitta ett lugn. I stället för att rusa in i texten ska jag suga på den. Kanske skriva ett synopsis, ta till post it-lappar, fundera och analysera. Vad är viktigt för berättelsen? Varför ska just den här scenen vara med? Det räcker inte med att något är träffsäkert och roligt, det måste också sitta in i historien och föra den framåt. Inget ska finnas med av lättja eller av en slump. Allt ska ha en betydelse.

När jag funderat klart ska jag börja med att stryka. Mycket. Av de 100 första sidorna kommer antagligen hälften att ryka. Kanske mer? Vi får se. Lyckligtvis är jag inte en som känner ångest för att slänga text. Är det dåligt kommer ju boken bara bli bättre av att jag slänger. Om det är bra kan jag spara det till senare. Eller publicera på bloggen som nåt sorts extra material, hah!

Men framförallt ska jag inte skriva något nytt. Min redaktör sa det säkert fem gånger i dag: skriv inget nytt. Så egentligen ska jag ju bara radera och komprimera lite. Hur svårt kan det liksom bli, hehe?

I stället för att känna hopplöshet försöker jag tänka att det är just så här det skulle gå. En liten omväg bara för att göra boken bättre. Foto:  Thiébaud Faix /UNSPLASH.

I stället för att känna hopplöshet försöker jag tänka att det är just så här det skulle gå. En liten omväg bara för att göra boken bättre. Foto: Thiébaud Faix/UNSPLASH.

Så i korthet: jag tror att jag har lärt mig rätt mycket om mig själv om min skrivprocess och nu ska jag försöka undvika de misstag jag gjort tidigare. Det är helt uppenbart att jag behöver mer fokuserad skrivtid för att det ska bli bra. I stället för att skynda fram ska jag fundera fram. I ett lugnare och mer eftertänksamt tempo. Så länge jag lyckas med det är jag helt säker på att den här romanen kommer att bli så himla bra.

Dessutom är jag så otroligt tacksam för att jag har min proffsiga redaktör att bolla med. Planen är att jag ska skriva om (eller snarare banta ner) de första hundra sidorna, skicka den nya början till henne och sedan ska vi se vad som händer med resten. Men bok ska det bli! Jag vet egentligen om jag svarade på frågan om redigeringen, men kanske jag är lite klokare efter den här rundan och kan skriva ett nytt svar sen. Kanske.

Hur brukar du tänka när du ska redigera ett manus eller göra om ett större projekt? Var börjar du? Vad är din strategi?