Härliga dagar i Lund

upload.jpg

Hösten 2014 skickade jag iväg ett mejl till Charlotte och frågade om hon behövde en testläsare. Jag hade läst på hennes (numera begravda) blogg att hon skulle skicka Middagsmörker till en lektör och tänkte att jag också gärna läser manuset och det fick jag! Direkt när jag läst de första kapitlen visste jag att det skulle bli succé.

Det blev inte bara litterär succé i och med Charlottes debut i början av 2016, utan tack vare mitt mejl började nåt magiskt som jag är så otroligt glad för. Jag fick en vän! Vi träffades för första gången på en glassdejt i Malmö när jag hälsade på en kompis som bodde där då och efter det har vi setts minst en gång om året. Det här är tredje gången jag hälsar på hos henne och resten av familjen i Lund. Nästa gång ska vi ses i Helsingfors, det har hon lovat!

Skrivandet är ofta otroligt ensamt och att då ha en skrivkompis som Charlotte är guld värt. Varje gång hon läst mina manus har hon kommit med massvis av bra kommentarer. Hon peppar och hejar, men ifrågasätter också det som inte fungerar. Efter varje gång hon läst mina texter har de blivit så mycket bättre. Mitt skrivande har blivit bättre.

På den fina innergården till charlottes frilanskontor inne i Lund.

På den fina innergården till charlottes frilanskontor inne i Lund.

De senaste dagarna här i Lund har varit precis vad jag längtat efter. Vi har pratat typ nonstop om skrivandet, om bokbranschen, om drömmar, om tvivel, om att hitta en bra skrivrutin. Vi har diskuterat hennes skrivprojekt, vi har pratat om Nationen och allt annat jag vill skriva. Vi har snackat om hur det ska gå till om en vill sälja fler böcker – kanske till och med leva på sitt författarskap. Om vi säger som så här: Charlotte är ju mycket närmare det än jag. Därför är hon också en så bra kompis och förebild.

Jag kan faktiskt inte tänka mig en bättre boost inför min stundande redigering än de här dagarna i Lund. I dag jobbade vi ihop på hennes frilanskontor – Charlotte skrev på ett manus medan jag jobbade med de sista artiklarna och översättningarna jag ska fixa under den här resan. Snart snart snart är to do-listan avverkad. Åtminstone för en stund.

I morgon hoppar jag på tåget mot Berlin och kan knappt förstå att det är där jag somnar i morgon kväll. I min favoritstad? Vill äta frukost på alla favoritkaféer, cykla runt stan, dricka öl och prata tyska. Och så klart hänga med både mina släktingar och vänner som bor där. Men det bästa är nog att en viss härlig kille dyker upp i Berlin på onsdag kväll. Ser fram emot att visa honom det bästa av det bästa. Pussas på uteserveringar och cykla tillsammans genom Berlinnatten. Det blir så bra, så bra. <3

Stockholm, Stockholm och alla dessa känslor

Utsikt från hotellrumsfönstret via spegel. För annars skulle det ju inte vara någon utsikt alls.

Utsikt från hotellrumsfönstret via spegel. För annars skulle det ju inte vara någon utsikt alls.

Jag går över 15 000 steg. De flesta är i början åt fel håll. Det här är ingen dålig metafor, jag hittar helt enkelt inte i Stockholm. Jag har ingen egen karta i mitt huvud. Det slår tomt när någon säger Östermalm eller Norrmalm eller Gamla stan. Jag vet att alla dessa platser finns, men jag har ingen aning i vilken riktning. Också med Google Maps går jag fel. Efter några hundra meter inser jag att pluppen rört sig åt fel håll. Igen. Det här händer sällan någon annanstans än i Stockholm och jag undrar varför? Kanske det inte finns någon förklaring. Jag skämtar att jag hittar bättre i Buenos Aires än i Stockholm.

Jag äter lunch med Corinne, hänger med henne för tredje dagen i rad. Nu ses vi antagligen inte på flera veckor. Vi är väldigt olika. På många plan. Och just därför älskar jag att prata med henne. Höra hur hon tänker. För ett drygt år sedan visste jag knappt vem hon är, nu vet jag mycket mer. Från lunchen skyndar jag i väg för nästa träff med Johanna som jag lärt känna via Friday Lab. Fastän vi bara setts på internet är det som om vi känner varandra. Genast från första Zoom-träffen kände jag att hon är en människa jag kommer att tycka om.

Elin, jag och champagnen.

Elin, jag och champagnen.

Det är andra dagen i rad jag träffar en internetkompis. I går kväll har vi suttit i tre timmar med Elin och pratat om böcker, skrivande, bokbranschen, dialekter. Ja allt. Före gårdagen hade vi träffats som allra hastigast på bokmässan i Göteborg 2017. Vi dricker champagne, goda drinkar och bara pratar pratar pratar. Också det här är en människa jag visste att jag kommer att tycka om.

Nu är klockan bara halv tio en fredag kväll i centrala Stockholm och jag bloggar från sängen i mitt hotellrum. Jag är trött. Jag har verkligen maxat i att träffa människor de senaste dagarna. En massa fina i Vasa, alla i Stockholm. I dag hann jag också med promenad- och glassdejt med Madde. Och under förmiddagen jobbade jag några timmar. Då kunde jag inte hålla tillbaka frustrationstårarna. Den här resan är ingen semester, jag har hela tiden vetat det, men jag vill bli färdig med mina artiklar. Med mitt “riktiga” jobb. Fortfarande två kvar att skriva från scratch, två som jag ska översätta till finska. Och så en annan översättning. Sen får jag vara ledig.

En otroligt god öl, Omipollos Raspberry Aniara. Som godis.

En otroligt god öl, Omipollos Raspberry Aniara. Som godis.

Eller nej. Sen ska jag redigera. Försöka få nån ordning på de första hundra sidorna i Nationen som jag babblade sönder under förra redigeringsrundan. Det finns så mycket av mig i det där manuset samtidigt som jag är så trött på det. Och rädd. Jag har för fan skrivit råmanus i november 2014. Det kommer att ha gått över fem år från första ordet till att den kommer ut. Alltför ofta tänker jag att folk som läser den kommer att tänka “hur kan Kugge ha jobbat med det här i fem år när det är så skit som det är”.

Jag varvar den här resan med att läsa Karin Erlandssons nya bok Alla orden i mig. En bok om att skriva. En bok om att leva. En bok om att försöka få de två bitarna att gå ihop. Hon skriver naket och ärligt. Mycket håller jag med om och känner igen mig i, en del är helt främmande. Jag imponeras av hennes skrivlust och rasande skrivtempo. Skäms för att jag knappt skrivit i år. Funderar på varför jag skriver. Vad är det som driver mig? Egentligen.

Jättegod risotto på hotellbaren i kväll, njöt av varje tugga.

Jättegod risotto på hotellbaren i kväll, njöt av varje tugga.

Den här veckan har jag slutligen blivit säker på att jag inte kommer att vinna något pris i Hans Ruin-essätävlingen. Priserna delas ut om mindre än två veckor och vinnarna lär väl ha fått besked. Jag får inte heller ett stipendium jag sökt. Jag undrar vad jag ska göra med essän nu. Den är ju faktiskt bra. Tycker jag. Inte tävlingsjuryn. Jag undrar också vad jag ska göra med min idé som inte är värd ett stipendium. Mitt hemliga skrivprojekt som jag kanske bara borde begrava. Jag vet inte?

Varför alla dessa känslor och tankar, just nu? Kanske för att jag längtat efter den här resan. Markus frågade tidigare i vår vad jag mest ser fram emot. Att tänka fritt svarade jag. Jag har jobbat så mycket det här året så det känts som om jag inte orkat tänka – det har inte funnits utrymme för det. Jag saknar tomhet och tristess. Jag saknar skrivandet.

Kanske kanske får jag skriva den här resan. Kanske jag äntligen kommer lite till ro. Jag hoppas verkligen det.

Vart är Kugge på väg? Interrailen börjar nu!

I morse hoppade jag tillsammans med Corinne på ett tåg till Vasa och ska inte tillbaka till Helsingfors förrän om ungefär tre veckor. Jag ska nämligen iväg och interraila! Den här idén föddes redan tidigt på våren och jag köpte min interrailbiljett faktiskt redan i mars men jag har knappt hunnit tänka på att jag ska iväg nånstans. I går packade jag väskan och i dag stressade jag iväg till järnvägsstationen. Jag hann ändå knäppa en selfie på tågstationen innan tåget rullade norrut.

Resan börjar i Vasa eftersom jag blev inbjuden till releasefesten för Svenska Yles nya serie Så jävla duktig. Jag har redan sett alla avsnitt och kan verkligen rekommendera, men mer om serien och den tematiken en annan gång. Eftersom Yle betalade för tågresan hit och mitt hotellrum uppstod det en liten förvirring när jag dök upp på mitt hotell. De hittade inte någon bokning med mitt namn, men jag fick ändå ett rum.

När jag kommer in på rummet inser jag att det knappast var ett sådant här rum jag skulle få. Jag bor nämligen i en svit. Med soffgrupp och bastu och hela köret, haha! Inte precis vardag om vi säger som så. Tre minuter efter att jag kommit in på rummet ringde telefonen och receptionisten sa att hon hade hittat bokningen, men då hade jag redan fått mitt rum så här fick jag stanna. Vilken lyx! Tänker avsluta dagen med kvällsyoga (för det var ju självklart att min älskade yogamatta skulle hänga med på min tågluff).

Yogamattan skymtar lite bakom den stora ryggsäcken.

Yogamattan skymtar lite bakom den stora ryggsäcken.

För eftermiddagen hade jag stämt träff med Linn för att göra en intervju för Y-Studio (lovar länka sen när artikeln har publicerats, garanterar att ni vill läsa!). Linn och jag känner faktiskt varandra sedan ett handbollsläger i slutet av 90-talet och det är alltid lika kul att ses. Extrakul att vi båda jobbar i samma bransch. Eller, kolla Linns Instagrampost, hon förklarar det hela tydligt och bra.

Hela dagen har faktiskt varit ett härligt virrvarr av människor jag känner och gillar. Malin hängde med på releasefesten – det var så kul att se henne efter en lång paus. För den som inte vet så gjorde hon och jag en podd våren 2016. Projekt framgång hette den! På releasefesten träffade jag också många tidigare jobb- och studiekompisar från Yle och Soc&kom. Så kul att få träffa alla och få höra vad som händer i deras liv.

Det är också lite grejen med min interrail. Jag åker iväg för att träffa bra typer som finns lite här och där. I morgon flyger jag till Stockholm – ja tyvärr blev det flyg, fastän jag hade tänkt ta båt till Umeå och sen tåg, men det lyckades inte på grund av tidtabell. I den svenska huvudstaden ska jag träffa några författarkompisar (bland annat Elin!), en Friday Lab-kompis och en studiekompis. På lördag fortsätter äventyret söderut mot Charlotte och Lund.

Jag har på känn att den här bloggen blir lite av en resedagbok, så jag hoppas ni orkar med det. Jag ska också börja redigeringen av Nationen, men först måste jag jobba undan det sista för att sedan koncentrera mig fullt ut på det kreativa. Så kanske det smyger sig in några inlägg om bokskrivande mellan alla tåg- och dagboksinlägg. Nu finns också en ypperlig chans att ställa frågor eller önska inlägg. Vad vill du veta om min redigering? Om att interraila? Om att ha kompisar utspridda i flera olika länder? Om att va kär? Om att … ja vad du nu råkar vara nyfiken på!

I framtiden vill jag äga färre saker

Egentligen befinner vi oss redan i en sådan framtid. I stället för att äga en massa grejer, kan vi dela på dem med andra. Det mesta går att låna och jag förespråkar verkligen ett samhälle där vi konsumerar mindre produkter och i stället kan lägga pengar på tjänster, upplevelser och mat. Gårdagen var ett perfekt exempel på att det mesta går att låna.

Vi var bjudna på min kusins bröllop och jag passade naturligtvis på att låna en klänning från Vaaterekki. Jag hittade en härlig grön av Uhana Design när jag var förbi klädlånestället tidigare i veckan. Jag har haft samma tyg i både grönt och rosa tidigare, men i en annan modell. Den här med längre ärmar var verkligen fin. Blomman jag hade i håret har jag köpt 2011 tror jag och plockar fram den då och då. Gillar fortfarande mycket!

LassiLinda010619-10.jpg

Bröllopsfesten var i Tölö och i stället för att ta taxi (eller kollektivt) testade vi Drinenow för första gången. Jag hade registrerat mig för att jag blev erbjuden 30 gratisminuter (ja väldigt bra sätt att få folk att nappa på erbjudanden). När vi skulle i väg kollade jag i Drivenow-appen var närmaste bil fanns – 300 meter bort, reserverade den och några minuter senare hoppade vi in i bilen och körde mot Tölö. Väl framme var det bara att parkera på en laglig plats. Så otroligt smidigt!

Kvällen avslutades med att vi skippade efterfesten i centrum (främst för att de beställda taxibilarna aldrig dög upp) och hoppade i stället på ett par stadscyklar som stod i en ställning knappt 100 meter från feststället. Tio minuter senare parkerade vi cyklarna nära mig och avslutade kvällen med några öl på en lokal bar. Perfekt dag på många sätt! <3

Det mesta går att låna, så varför behöver vi ens äga så mycket själv? Vad kunde du tänka dig att låna och vad vill du absolut äga?

Majsammanfattning

Maj, maj, maj. Månaden som skulle bli lugnare på jobbfronten, ha! I stället känns det som att det galna tempot som jag haft mer eller mindre sedan oktober har fortsatt. Den här månaden har jag skrivit artiklar för Y-Studio om bland annat rekrytering och intervjuat en affärsängel. För Folkhälsan skrev jag en artikel om en dagismormor. Utöver det har det blivit några artiklar som inte ännu är publicerade och så översatte jag en hel årsberättelse. Puh! Andra helgen i maj gick jag också en kurs i fotoredigering.

Mentoreringen avslutades och ungefär i samma veva öppnade Friday Lab Community, alltså ett nätverk för sådana som nu går eller tidigare gått Friday Lab. Vi har redan haft vår första träff och diskussionen har kommit i gång i vår Facebookgrupp. Jag tror att det här kommer att bli mycket bra. Nätverk och att kunna hjälpa och få hjälp av andra är bland det bästa jag vet. Jobbar vi ihop kan slutresultatet bli vad som helst, det bevisade ju herrlejonen för mindre än en vecka sen!

majlångabron-2.jpg

Maj innebär också slutet på handbollssäsongen. De första veckorna känns alltid lika konstiga. Annars spelar jag ju handboll minst en gång i veckan. En av de bästa grejerna den här månaden var definitivt vår landeretreat med Markus. Vi lyckades pricka in fantastiskt väder och det va så otroligt skönt att bara hänga några dagar. Är också väldigt stolt över att jag yogat alla dagar förutom tre den här månaden. Det är nåt jag verkligen vill fortsätta med! Annat kul som hände den här månaden var en blomsterleverans från Markus, att jag cyklat så mycket, Corinnes 25-årsbrunch förra helgen och så klart ESC!

Den här månaden har jag också träffat min redaktör för att snacka om Nationen. Min plan var ju att börja redigera redan nu i maj, men jag insåg att det är bäst att jag jobbar undan så mycket som möjligt före min interrail som börjar nästa vecka så att jag bättre kan fokusera på skrivandet i sommar.

Så god skagenröra i sviten (!) på Hanaholmen. De vet nog hur en fest ska ordnas!

Så god skagenröra i sviten (!) på Hanaholmen. De vet nog hur en fest ska ordnas!

Månaden avslutades med Hanaholmens sommarfest i onsdags, pizza, ett besök till Odes nyöppnade terrass och filmen Rocketman (om Elton John) med Markus i går och en jobbdejt med Corinne i dag. Jag har också hunnit med ett frissabesök och blivit sommarblond.

Maj var en bra månad, men också en månad jag inte vill göra om. Jag har igen (!) lärt mig så mycket om hur jag vill jobba, hur jag inte ska jobba och vad jag mår bra av. Eller jag har i alla fall försökt ta lärdom. Visst är det kul att tjäna pengar, men det var ju inte alls därför jag startade eget och valde att vara min egen chef. Sedan oktober har jag skickat ut en hel del feta fakturor, men sedan oktober har jag också känt att något skaver. Jag saknar skrivandet, jag saknar stillhet och tysthet. Jag saknar det liv jag trodde jag skulle leva.

I morgon är det juni och jag välkomnar sommarmånaden med öppna armar. Ännu har jag inte nått botten av min to do-lista, men nästan! Efter det vill jag skriva, tänka, läsa, inte göra något alls. Och så ska jag ju iväg för tre veckor för att hälsa på nära och kära i Sverige, Danmark och Tyskland. Men det ska jag skriva mer om en annan gång.

kuggemarkus-2.jpg

Så tack maj, nu säger jag hejdå till dig och hoppas verkligen på att jag lärt mig nåt. Alltså att mängden jobb inte minskar så länge jag tackar ja till allt. Egentligen kan jag tacka nej till (nya) arbetsuppdrag resten av året och undrar om jag kanske kan lyckas med det? Åtminstone ska jag bli väldigt selektiv (eller ta ännu bättre betalt). Wish me luck, hehe!

Hur var maj för dig? Vad var bäst? Vad var sämst?

Tips för dig som ska jobba i sommar

Reklamsamarbete med Wonderland

Den här veckans lördag är det redan juni och juni betyder sommar. Åtminstone på ett mentalt plan. För mig brukar sommaren innebära en tystare period med mindre jobb – och också ofta mindre klirr i kassan. De tidigare åren har sommaren bidragit med en del ångest. Hur ska jag kunna vara ledig med gott samvete och utan oro, om jag vet att jag inte kan fakturera nästan något?

I år är min situation lyckligtvis annorlunda. Efter en väldigt bra start på det här året behöver jag för en gångs skull inte oroa mig för kassaflödet, men det krävs ändå en omställning i hjärnan. Kan jag verkligen ha semester? Hur mycket ska jag jobba? Hur mycket vill jag jobba? Vad ska jag göra när jag inte har något att jobba med?

Jag kommer inte att ha så mycket arbete jag kan fakturera för, däremot har jag en roman att redigera och en del andra projekt att fundera på. Ett som är säkert är att det blir ett lugnare tempo, äntligen!

upload.jpg

Företagarens sommar?

Sommaren brukar vara lite av ett frågetecken för företagare, så jag passade på att fråga mina kontorskollegor Jennifer och Ama från Kumous hur de tänker jobba i sommar. Så här svarade de!

JENNIFER:
Jag har några veckors resor inplanerade, men mellan det är min tanke att kunna varva effektivt jobb med att vara ledig och kunna njuta av ledigheten. Vill inte göra om samma misstag från förra sommaren då jag jobbade hela dagar och stressade över att jag borde vara ledig. Och om jag var ledig tänkte att jag borde jobba.

Så vad jag ska göra är helt enkelt att bestämma att jag jobbar exempelvis 7–12 mån–fre eller kanske hela dagar om det är dåligt väder. Jag ska sätta upp ett mål dels om hur många timmar jag ska jobba och vad det är jag ska fokusera på – och sen vara ledig med gott samvete.

Ett projekt jag planerat för sommaren är en idé jag haft en längre tid som nedprioriterats till förmån för betalda jobb. Men i och med att sommaren ofta är lugnare från kundsidan är det perfekt att göra sånt som man funderat på en tid och kanske inte genererar inkomst direkt utan på sikt.

Jag kommer också satsa på att gå upp tidigt och göra undan jobbet på förmiddagen! Jag kommer också att vända mig till företagarkollegor för att få pepp och stöd i detta. Det kommer bli en utmaning – så önska mig lycka till!

Jennifer i somriga jobbtecken på mitt lande för ett år sedan.

Jennifer i somriga jobbtecken på mitt lande för ett år sedan.

AMA:
Själv tycker jag om promenadmöten. Nu när vädret blir bättre är det härligt att ha sådana. Ett promenadmöte kan till exempel avslutas i somrig stämning på Borgbacken i form av en kaffepaus (se bilden nedan). Under sommaren ska jag ta mig an närområdena och ha promenadmöten och kaffepauser på olika ställen. Det är härligt att sitta ute och äta lunch.

Under sommaren är det också kul att cykla (stadscyklarna!) eller gå till olika möten – det ger en annan känsla än att ta metron. När solen skiner är det bästa att cykla till möten, samtidigt får man vara ute och känna av sommaren. Wonderlands terrass har eftermiddagssol så det är också ett ypperligt ställe att ha möten på.

Och som företagare måste man komma ihåg semestern. Fastän man skulle ha hur mycket jobb som helst är det viktigt att ta ledigt under sommaren och ta en paus från vardagen.

Fem tips för en bättre jobbsommar som företagare

Själv siktar jag på att på ett helt enkelt jobba mindre under sommaren. Om en vecka åker jag i väg på en tågresa igenom Europa för att hälsa på kompisar i Sverige, Danmark och Tyskland och försöker jobba undan så mycket “riktigt” jobb före den resan. Resten av sommaren hoppas jag på att kunna fokusera på mitt skrivande och vara helt ledig. Längtar!

Med flera års erfarenhet av frilansande och företagande vet jag ändå att sommaren ibland kan kännas som en enda lång pina, så här kommer fem tips för hur din jobbsommar blir så bra som möjligt.

1. Planera ditt arbete & lägg upp rimliga mål
När ska du jobba, hur mycket och vad ska du åstadkomma? Lägg upp rimliga mål för dig själv och följ upp hur det går. Det är okej att jobba mindre under sommaren så var inte för ambitiös och tänk att du ska hinna med allt.

2. Ta ledigt resten av dagen
Om du har bestämt att du ska jobba tre timmar varje dag ska du inte jobba mer än så. Gör till exempel som Jennifer och kläm in jobbet i början av dagen och ta sedan ledigt med gott samvete. Bästa sättet att släppa jobbet är att göra nåt roligt och lämna datorn hemma. Finland är som bäst under sommaren, så passa på att njuta!

3. Gör det du inte annars hinner med
Har du ett stort projekt i tankarna du aldrig hinner med annars? Använd sommarens lugnare tempo till att börja förverkliga en idé du funderat på men inte haft tid med annars. Gör upp en detaljerad plan. Att ha till exempel “skriva bok” på to do-listan är inte tillräckligt konkret för att du verkligen ska få det gjort. Bryt ner det i mindre bitar!

4. Jobba ihop med andra
Har du företagar- och frilanskollegor du kunde slå ihop dig med? Jobba hemma hos någon eller åk till en stuga för lite lugnare arbetsmiljö. Det är mycket roligare att jobba på sommaren om du har sällskap!

5. Var ledig
Som företagare tar jobbet aldrig slut – det finns alltid något du kan göra. Men om du ska orka med hösten som kommer är det jätteviktigt att du är helt ledig åtminstone i några veckor för att ladda batterierna. Dessutom är det så mycket roligare att återgå till jobbet efter lite hederlig vila.

På Wonderland finns alltid en stol ledig för dig. Foto: Wonderland.

På Wonderland finns alltid en stol ledig för dig. Foto: Wonderland.

På tal om nummer fyra vill jag dela med mig ett tips för dig som vill ha lite kollegor i sommar. Wonderland har ett supererbjudande för alla frilansare. För 120 euro (+ moms) får du testa coworking i tio dagar. För att göra erbjudandet ännu bättre innehåller det dessutom lunch i Alice i nedre våningen. Eftersom en lunch vanligtvis kostar drygt 10 euro, tycker jag att det här verkligen är ett ypperligt tillfälle att komma och kolla in stället.

Alla måste vi ju äta, varför inte göra det tillsammans med andra som också jobbar i sommar? Mejla på hello@wonderlandwork.fi eller kom till Wonderland och säg hej. Kanske vi ses på kontoret?

Ska du jobba i sommar eller vara ledig? Och har du nåt bra tips för den som ska jobba i sommar?

Att vinna som ett lag

Finlands herrar vinner hockey-VM och hela nationen blir tokig. Jag vet faktiskt inte om det finns lika mycket som förenar vårt folk som hockeyn? Jag måste erkänna att jag följde rätt slarvigt med början av turneringen (främst för att jag inte längre har någon tv hemma), men när Finland slog Sverige i den otroliga kvartsfinalen i torsdags visste jag att jag måste se vad de här killarna kan åstadkomma. Och oj vad de kunde! Guld! Finlands tredje för herrarna och en nation som blir yr av glädje. Själv har jag fällt glädjetår efter glädjetår och blir rörd av alla memes, kolumner och som cirkulerar som bäst.

Jag kollade finalen hos en kompis och när Finland vunnit bestämde vi oss för att köra in till centrum och se vad som händer där. Det var så otroligt mycket bilar, finländska flaggor, folk som hängde ut ur fönstret och allmänt bra fiilis. Vi spelade alla hockeylåtar för full volym och när det blev trafikstockning var det ingen som försökte tränga sig in, utan alla gav plats åt varandra och människor som gick förbi stillastående bilar vrålade ut sin glädje och lyfte upp händerna i high fives. Aldrig har jag sett så många glada människor på ett och samma ställe.

Jag kan varmt rekommendera den här knäppa videon på Facebook. Den beskriver Finland (och hur vi firar) på ett underbart sätt.

Så glada efter vinst!

Så glada efter vinst!

Det är något speciellt med idrott. Att vara en del av ett lag. Alla idrottare vet hur det känns att förlora men alla drömmer också om att vinna.

Jag intervjuade nyligen en forskare som forskar om fotbollskultur. “Att folk betalar pengar för att bli besvikna” tycker hon var konstigt och syftade alltså på fans som betalar på att gå på match efter match – oberoende av hur det går för det egna laget. Jag tycker egentligen inte alls att det är konstigt. Det är så mycket känslor inblandat i att kolla på sport. Ibland förlorar laget, men så finns de där guldstunderna som väger upp för allt annat. Gårdagens match var en av de bästa hockeymatcherna någonsin. Spännande från början till slut. Helt otroligt. Och vilken insats av Finland!

Hela dagen i dag har jag läst analyser och artiklar om guldlejonen som ingen (!) trodde på när turneringen började. Laget bestod främst av unga killar, inga etablerade NHL-spelare och sammanlagt 18 VM-debutanter. Men det som det här laget bevisade är att det just handlar om ett lag. Det är inte antalet meriter eller personliga supertricks som är grejen, det är laget. Alla vinner och förlorar tillsammans. I en laginsats kan det aldrig hänga på bara en eller några få spelare. Alla behövs.

Själv har jag hållit på med en lagsport sedan jag var sex år gammal. Det bästa med det är att jag inte spelar handboll ensam, utan jag gör det med andra. Är jag en del av ett lag gör jag mitt allt. Jag dyker upp på träningar och matcher – i en lagsport måste alla ställa upp. Säsongen avslutades under helgen i ett regnigt Sjundeå Cup som var precis lika roligt som alltid. Vanligtvis brukar jag träna handboll på måndag kvällar men nu har sommarsäsongen börjat så vi har ingen träning förrän i september. Känns faktiskt märkligt att inte stiga in på handbollsplan i kväll. För det här skulle ju vara den perfekta dagen för lagsport.

Så tack hockeylejonen för den här lagvinsten. Jag tror ni gjorde så otroligt mycket gott för det ofta svaga finländska självförtroendet. Ni skrev historia och ni gjorde det tillsammans. Som ett lag.