Öppna dörren till läsning

När en läsare plockar upp min bok vill jag att läsningen ska kännas lätt och lockande. Jag vill att läsaren glömmer bort tiden och känner suget att vända blad efter blad. Jag skriver inte krångligt, enligt vissa kanske jag till och med skriver för enkelt, men frågar ni mig så finns det inte något sådant som för enkelt. Ifall nu inte nån råkar skriva en roman endast bestående av treordsmeningar (och det gör väl ingen?).

En av de allra bästa kommentarerna jag fått på min debutroman lyder som följande: “Dessutom förde läsningen med sig en helt oväntad följd som jag skilt vill tacka för. Jag har ända sen barnen (alltså sen 2012) haft svårt att hitta ro att njuta av skönlitteratur, men den här boken återuppväckte min kärlek till att läsa och nu läser jag igen varje kväll innan läggdags. Tack för att din bok öppnade den dörren igen, jag har saknat läsning!!”

Jag har ibland skämtat att min debut kan vara en gateway drug för mycket hårdare substanser. Börja med att läsa min bok så kommer du garanterat att hitta läslusten. Eller ja, beror ju så klart på vem du är, enligt en recension så är min bok inte särskilt lockande alls: “Snabbläst har folk beskrivit den som. För mig tog det två dagar att läsa första 30, sidorna. Sen ville jag ge upp: varför öda tid på dålig litteratur när det finns så mycket bra?” Så ja, inte en bok för alla. Precis som ingen bok är det. Vill du läsa fler dåliga recensioner på min bok hittar du dem här, eller varför inte ta till dig några hyllningar också?

lyckligförfattare.jpg

Under min releasefest för Vad heter ångest på spanska? hade jag en frågesport där en av frågorna löd så här: Vad är bokens lix-index (läsbarhetsindex)? a) 29 = mycket lättläst, barnböcker, b) 36 = lättläst, skönlitteratur, populärtidningar, c) 43 = medelsvår, normal tidningstext. Den frågan hade ingen rätt svar på. Bokens lix-index är nämligen 29! Det fick jag reda på genom att klistra in hela romantexten i en Lix-räknare.

Någon som är ute efter att skapa stor romankonst skulle kanske bli förnärmad om den egna romanen skulle klassas lika lättläst som en barnbok, själv blev jag bara glad. Det betyder ju att boken är tillgänglig också för personer som inte har lika lätt att läsa som just jag.

Det bekräftades än en gång i dag. Jag blev nämligen taggad i ett Instagram-inlägg som ledde mig till den här recensionen. Utöver de superfina orden i bloggen hade läsaren skrivit följande på Instagram: “Detta är mitt personliga rekord. Jag har nog aldrig tidigare läst slut en bok på under två veckor.” Ja vet ni, det gjorde mig himla glad! Ännu gladare är jag att min bok som nu i dagarna fyller två år fortfarande hittar nya läsare!

Hurdan är du som läsare? Föredrar du lättläst eller mer litterära romaner?

Måndag är veckans första dag

“I dag får jag jobba”, var morgonens första tanke. Sedan förra veckan gäller ju mitt nya skrivliv onsdag till fredag, vilket betyder att traditionellt lönearbete ska ske måndagar och tisdagar. Jag lyckades faktiskt hålla mig från jobb-jobb i slutet av förra veckan och hade således en drös översättningar och en artikel som väntade på mig i morse. Har varit otroligt effektiv i dag så åtminstone veckans jobb kommer jag att klara galant av att fixa så här. I dag har jag också sällskap av Jennifer på kontoret, och det är ju bara bäst!

På lunchen frågade hon faktiskt om jag redan vet vad jag ska göra under mina kreativa dagar den här veckan. Jag skrattade lite nervöst och sa att jag inte riktigt vet. Just nu väntar jag ju nämligen på kommentarer av min redaktör på senaste versionen av Nationen. Vi ska träffas i september så det är ännu en tid dit och än så länge ska jag inte pilla i manuset. Men jag ska i alla fall skicka lite inspirationsbilder för omslaget till grafikern och pyssla med smått och gott.

Dagens sällskap <3

Dagens sällskap <3

En viktig tanke med mina kreativa dagar är ju att det inte behöver hända så himla mycket. Jag får liksom göra vad jag vill. Egentligen kliar det i fingrarna att börja med chickliten men jag tror det får vänta till senare i höst. Jag vill inte komma i gång med den för att sedan avbrytas av Nationen igen. På fredag ska jag träffa Anna för en skrivdejt så då ska jag åtminstone skriva nåt, vi får se vad det blir. Hur spännande?!

Fastän det bara gått en vecka – och en vecka genast efter semester dessutom – känner jag redan på mig att det här upplägget kommer att funka för mig. Tidigare fick jag ångest av en hel skrivdag för att jag visste att jag inte helt enkelt kan skriva i åtta timmar. Men det är ju just det som är grejen nu, att jag inte behöver, men jag får göra precis som jag vill. Lyxigt ändå!

Foto:  Annie Spratt

På torsdag är det också konstens natt i Helsingfors, så jag ser fram emot att gå runt på stan. Mitt förlag ordnar program och så såg jag att Lilla teatern ska ha öppen repetition. Plus att det så klart händer hundra andra saker och gatorna är fyllda av glada människor som gillar konst (och antagligen skumpa).

Men nu vill jag ha lite hjälp! Vad ser du framför dig när du tänker på Nationen – hur ska omslaget se ut? Ett hurdant omslag om studielivet på en fiktiv studentnation skulle du lockas av?

Vad en blivande 33-åring önskar sig
FOto:  Amy Shamblen

Om femton dagar fyller jag 33 år (tänkte först skriva fyllar jag, hehe). Tycker det är en snygg siffra, men för varje år som går verkar födelsedagen spela mindre roll. Det är så klart kul att fylla år men de senaste åren har jag inte önskat mig så mycket – för det mesta vill jag ju inte ha så mycket prylar och sånt, men i år har jag faktiskt en del grejer jag inte skulle tacka nej till att få. Nu förstår jag att ni spricker av nyfikenhet att veta vad exakt jag önskar mig, så här kommer en lista!

En ny yogamatta som skulle vara bredare än standard. Jag känner ofta att mina händer och fötter liksom spiller över mattan och jag skulle gärna ha en lite bredare (och bättre) matta. Mandukas mattor lär vara bra, men har nog faktiskt inte så bra koll.

Ett yogablock skulle vara praktiskt i vissa situationer.

Ett yogakort till Roots eller Oh my goodness. Jag yogar ju mest hemma och på kontoret, men det skulle vara kul att ibland kunna gå till en yogastudio!

Tvätt av mina balkongglas. Jag hatar att tvätta fönster + att jag är sjukt dålig på det (eller så är det en lögn jag berättar för mig själv och alla andra för att slippa tvätta fönster), så mina balkongglas är så otroligt smutsiga och i behov av en omgång fönsterputs.

Foto:  Chris Lee

Foto: Chris Lee

En ny krukväxt. Jag är rätt så förvånad över att min enda (!) krukväxt (utöver en kaktus) överlevt och skulle gärna vilja ha en ny. Någon som är fin och lättskött.

Ett nytt läppstift. Känner att det skulle vara dags att ha ett nytt läppstift i repertoaren. Varför inte en lady danger? (Och visst är namn på läppstift helt fantastiska?!)

En spasemester till Estland. Jag älskar spasemester i Estland och googlade runt förra veckan och hittade ett superbra paketerbjudande på Aqva spa i Rakvere.

Presentkort till Escape room. Som jag skrev tidigare i veckan så hör Escape room till något av det roligaste jag vet och jag kunde spela hur ofta som helst!

Det var mina önskemål! I ärlighetens namn bryr jag mig inte om jag får en enda av dessa grejer, men skulle så klart bli glad för allt. Vad brukar du önska dig till födelsedag? Eller brukar du ens fira? För mig är min födelsedag ofta ett bra svepskäl att ordna fest och fest blir det också i år, ska bli så kul! Att få kalasa med ett gäng vänner är hundra gånger viktigare än födelsedagen och presenterna. <3

Läs mer böcker
Bokhandeln El Ateneo i Buenos Aires.

Bokhandeln El Ateneo i Buenos Aires.

Att läsa är en av de bästa saker jag vet, men i perioder är det så otroligt svårt att få in läsningen. Jag brukar jämföra läsning med träning, när rutinen inte finns är det nästan omöjligt att varken öppna en bok eller gå ut och springa. I sommar har jag läst mer än på länge och jag känner mig så glad över alla böcker jag hunnit med (men vi ska inte tala om hur lite jag sprungit, eh!).

Läsningen är absolut ingen prestation för mig, men jag mår helt enkelt bättre när jag läser. Lite på samma sätt som att jag mår bättre när jag skriver. Och läsning och skrivande går ju faktiskt hand i hand. Jag är helt övertygad om att det inte går att vara en bra författare utan att själv läsa.

Sedan 2015 har jag skrivit upp allt jag läser på Goodreads. De senaste åren har jag också haft en årlig reading challenge. Inte för att jag måste, utan för att jag vill. Dessutom har jag världens sämsta minne och kommer aldrig ihåg böcker om jag inte skriver upp dem någonstans. Än mindre kommer jag ihåg vad jag tyckt om dem, så jag brukar ofta skriva en minirecension på Goodreads. Hittills har jag läst 32 böcker i år (varav faktiskt så många som 12 nu i sommar!). För resten av året hoppas jag på 20 till. Det ska jag väl fixa?

Jag har läst alla böcker förutom Märta Tikkansens Måste försöka skri- som jag inte ännu börjat med. Och nu inser jag att jag faktiskt läst böckerna just i den här ordningen, haha!

Jag har läst alla böcker förutom Märta Tikkansens Måste försöka skri- som jag inte ännu börjat med. Och nu inser jag att jag faktiskt läst böckerna just i den här ordningen, haha!

Trots att jag nu läst en hel del och kommit bra in i läsningen betyder det inte att det alltid kommer att vara lätt, men sist och slutligen handlar det ju om ett val. Vad vill jag lägga min tid på? Att scrolla sociala medier eller läsa? Inte ett så svårt val egentligen, men ofta verkar mobilen finnas lättare till hands.

Och på tal om just den här problematiken det kan jag rekommendera en lite knasig men intressant kortdokumentär om en man som vill läsa mer. Utöver att lära sig tips och tricks för att läsa mer besöker han också en drös fantastiska bokaffärer runtom i världen. Sist ut är faktiskt El Ateneo i Buenos Aires som jag besökt två gånger, senast nu i våras. Så otroligt fint ställe, som om typ Svenska teatern skulle göras om till en bokhandel!

Hur mycket läser du och hur ofta brukar du läsa? En av mina utmaningar i juli var att läsa varje dag och det höll jag fast vid och har fortsatt med det nu i augusti. Rutiner är bra för det mesta och rutiner är jättebra för att hålla i gång läsandet. Och om du finns på Goodreads (vilket jag verkligen rekommenderar om du inte redan finns där!) så vill jag så klart vara din kompis! Skicka en förfrågan så accepterar jag. Och medan du är i farten kan du väl passa på att ge ett fint betyg åt Vad heter ångest på spanska? – jag tycker nämligen att medeltalet skulle få klättra lite uppåt, hehe!

Mitt nya skrivliv

När jag startade eget för snart fem år sedan var en av mina främsta tankar att jag ville skapa utrymme och ro för mitt skrivande. Hösten 2014 gjorde jag inhopp på radionyheterna och frilansade och det blev helt enkelt för mycket, så jag valde att sluta på nyheterna och helt satsa på frilansande och mitt skrivande. Att vara min egen.

Åren gick och för varje år gick också frilansandet bättre. Jag fick större kunder som betalade mer men också krävde mer. Mellan oktober i fjol och maj i år har jag jobbat som en dåre. Levererat till hundra olika håll, varit sur och stressad. Och det värsta? Jag har knappt haft någon tid för mitt skrivande.

processed_IMG_20190803_182848-01.jpeg

Mer än en gång under våren tänkte jag: det var ju inte alls så här det skulle gå. Jag blev min egen chef för att ha mer tid och energi för att skriva, inte mindre. Så nån gång i maj satte jag mig ner med penna och papper och skrev följande ord: Så här ser min drömhöst ut. Efter det följde en lista som ser ut så här:

  • yoga varje dag

  • firmajobb måndagar & tisdagar

  • skriva onsdag–fredag (med undantag för mejl varje dag)

  • två veckors skrivresa i oktober/november

  • säga nej till allt som känns fel i magen eller inte är tillräckligt välbetalt – fråga: vill jag verkligen lägga min tid på detta?

  • läsa varje dag/minst en bok i veckan

  • fria skrivövningar

  • gå på museum 1–3 gånger per månad

Det jag längtade efter var att få tänka fritt, att få vara kreativ, att skapa något i lugn och ro, att skapa något som inte behöver bli något. Leka, testa, undersöka. Helt enkelt hitta nån sorts skrivglädje igen. Så som jag jobbat på sistone har jag inte haft någon kapacitet att skriva. Skrivandet har hamnat längst ner på listan och när jag avklarat allt annat på to do-listan orkar jag inte vara kreativ, så jag skippar skrivandet, vilket å sin sida leder till att jag är sur och tvär för att jag inte hinner/får/kan skriva. En klassisk ond cirkel.

processed_IMG_20190802_222123-01.jpeg

Så nu, i dag faktiskt, har jag börjat mitt nya skrivliv. Det började mer än väl. Jag skickade in den redigerade versionen av Nationen till min redaktör och en testläsare. Jag vet att mycket arbete ännu återstår, men nu känns den faktiskt mycket bättre och rätt så färdig (men vi får säga vad jag får för kommentarer). I dag är det också faktiskt exakt två år sedan Vad heter ångest på spanska? kom från tryckeriet, så det blev en fin symbolik. Som ni kanske vet älskar jag sånt, att hitta symmetri och likheter i tillvaron. Det ramar in livet på nåt sätt.

Efter att jag hade skickat in manuset kände jag mig nöjd och glad och sedan … Lite vilsen. Vad är det liksom meningen att jag ska göra under alla dessa kreativa dagar? Och är det verkligen tillåtet att göra så här? Att inte “jobba”? Sedan påminde jag mig själv om att jag faktiskt jobbat svinhårt första halvan av året och att jag har en väldigt snäll chef som inte bryr sig om traditionella arbetstider och lutherska värderingar. Att jobba måndag till fredag, nio till fem är så himla 1990-tal.

För att råda bot på min ångest skrev jag en lång lista på saker som jag kan göra under mina kreativa dagar. Hittills har jag kommit på 23 grejer, antagligen kommer jag på många fler. Men som exempel kan jag göra till exempel följande: göra skrivövningar, läsa en bok, ta en tupplur, yoga, läsa igenom gamla texter och se om det finns nåt i dem, cykla eller åka buss till random stadsdelar, gå på gator jag aldrig gått på, anteckna allt, skriva poesi, se inspirerande Ted talks, tjuvlyssna på folk.

Alltså helt enkelt försöka skapa utrymme för nya tankar, lite luft i tillvaron.

processed_IMG_20190806_083038-01.jpeg

Jag är så otroligt nervös för att jag inte kommer att lyckas med det här, att jag liksom glider in i jobb-jobbet och tackar ja till sånt jag inte vill, orkar eller hinner med. Att mitt “riktiga” jobb äter upp av min kreativa tid. (När ska jag lära mig att mitt kreativa jobb också är riktigt jobb?)

Det kommer att bli en utmaning att hålla sig ifrån att skriva artiklar eller boka intervjuer om jag inte har nåt annat än tupplurar och tjuvlyssning på dagens agenda. Men jag lovar att jag ska göra mitt bästa! Jag ska också försöka göra upp nåt sorts regler, typ att jag får jobba en timme varje dag om det känns värt att göra det. Men max en timme och inget mer. Sen är det museum, okända gator och poesi på listan.

Vad tror du, kommer jag att lyckas? Jag är också nyfiken på om du gjort något liknande och har tips. Överlag vill jag höra vad du tycker om mitt experiment. Är det liksom okej att göra så här? Eller va fan, klart det är okej! Jag behöver ingens tillstånd.

Bryta sig ut ur fängelset med kompisarna

Reklamsamarbete med Escape Berlin.

Det börjar vara några år sedan jag lyckades ta mig ut ur ett escape room för första gången. Ni vet konceptet: du och dina kompisar blir inlåsta i ett rum och har sextio minuter på er att lösa ett antal gåtor. Klockan tickar ner, ni löser en gåta men fastnar vid följande och i något skede är ni tvungna om att be om tips för att komma vidare. Typ världens roligaste grej att göra med kompisar. Nervöst, spännande och kul!

I somras fick jag än en gång chansen att besöka Escape Berlin, den här gången för att testa deras nya spel Knast 13. Knast betyder fängelse, så vi fick leka eget prison break. Med mig hade jag Minna och Martin som också var med senast och så Markus (fyra mäktig M!). Spelet började med att vi blev inlåsta i en fängelsecell och så började det sedvanliga letandet och klurandet. Hur ska vi komma ut ur fängelset och undvika att bli bakom lås och bom för evigt?

Foto: Escape Berlin.

Foto: Escape Berlin.

Knast 13 är ett lite mer fysiskt spel än de jag vant mig vid. Om vi säger som så här: vi var rätt nöjda över att vår gravida kompis inte kunde komma med, hon hade eventuellt inte fixat spelet. Det här är ett stort spel och det skulle gå att spela emot ett annat lag i stället för att spela på tid bara mot sig själv. Det finns alltså två exakt likadana spel intill varandra. När vi spelade hade vi ingen motståndare, men jag tror att detta skulle funka perfekt om det är ett lite större gäng.

Eftersom det handlar om ett escape room kan jag naturligtvis inte avslöja så mycket mer än att vi klarade oss, med några minuters marginal! Vi tyckte alla om spelet men Minna och Martin tyckte, precis som jag, att Sherlock Holmes-spelet vi spelade i fjol var snäppet vassare. Det roliga med Knast 13 var just det fysiska och lite annorlunda upplägget. Jag tror också att det skulle ha varit jättekul att spela mot ett annat lag för lite extra spänning!

Foto: Escape Berlin.

Foto: Escape Berlin.

Det var nu min femte gång som jag var i ett escape room utomlands och kan verkligen rekommendera det! Ett bra alternativ till klassiskt turistande plus att konceptet ju alltid är det samma. I alla spel jag spelat har också instruktioner funnits på engelska, så språket är inte heller ett hinder. Så nästa gång du är i Berlin ska du kanske skippa muren och testa ett av spelen hos Escape Berlin i stället? Escape-Game finns också i flera andra tyska städer, så du hittar garanterat ett spel i den stad du ska besöka!

Har du testat på escape room? Vad tycker du? Själv älskar jag konceptet! I år har jag födelsedag på en måndag (om tre veckor!) och tänkte att det skulle vara kul att hitta på nåt eftersom det just är måndag. Så kanske ett escape room? Tipsa gärna om nåt bra!