Vi är alla så olika – hurdan är du?
foto:  Felicia Buitenwerf /Unsplash.

foto: Felicia Buitenwerf/Unsplash.

Personlighetstest på internet kan inte påstås vara världens mest exakta vetenskap, men visst är det kul. I och för sig tror jag att det är lite som med horoskop: du läser bara det som passar in på dig och struntar i resten. Trots det kan testerna vara intressanta och ögonöppnande. Liksom jaha, jag är ju faktiskt så där. Ännu roligare blir det om du skickar testet till kompisar eller en partner. I många fall kan det ju faktiskt göra det lättare för en själv att förstå andra (och sig själv).

I somras trillade jag över det här roliga testet gällande kreativa personligheter. Enligt det här supervetenskapliga testet kan vi människor delas in i åtta olika kreativa fack, själv är jag en producer. Mina kreativa styrkor är att jag är bra på ledarskap och får saker gjorda, jag är alltså inte den som drömmer stort utan är väldigt praktisk i min kreativitet. Enligt testet då. Men jag är faktiskt benägen att hålla med.

Foto: Gretchen Rubin

Foto: Gretchen Rubin

I Friday Lab gjorde vi nyligen Gretchen Rubins Four tendencies-quiz, där vi människor delas in i fyra olika personligheter. Själv är jag en upholder, alltså en person som fixar att hålla löften både till mig själv och andra. Det var så intressant att ta del av andras resultat. Vi känner ju inte varandra jättebra i gruppen (ännu), men jag kunde ändå konstatera att de flesta nog passar in i sin tendency.

Ett annat test jag brukar göra med jämna mellanrum är Via Character Strenghts Survey. Senast jag gjorde testet var humor, uthållighet, ärlighet, hopp och vänlighet mina fem mest framträdande karaktärsdrag. Jag har gjort testet några gånger och det är alltid lite olika, men oftast samma grejer i topp tio.

Som sagt: ingalunda exakt vetenskap, men ganska kul ändå. Kan du inte i kommentarerna berätta “vem” du är om du gör testerna? Trots nonsens tycker jag det är kul att diskutera det här. Är det faktiskt jag? Stämmer det?

Efter fest kommer vardag (och en ny ålder)

Undantagstillstånd. Jag har använt det ordet rätt många gånger de senaste dagarna. Det har hänt så mycket kul och jag har lite glömt bort att det finns en vardag och en blogg och rutiner och sånt. På torsdag var det ju alltså mitt förlags höstfest. Så otroligt roligt!

Jag fick en chans att agera fan girl i både Kjell Westös och Juha Itkonens sällskap. Jag läser nämligen deras bok 7 + 7 Brev i en orolig tid och älskar typ vartenda ord. Har ännu mycket kvar och vill nästan inte läsa för att jag att jag inte vill att boken ska ta slut. Sån paradox alltid. Men väldigt fin bok och väldigt fina författare. Höstfesten avslutades på kvarterskrogen med Anne som är praktiskt taget min granne!

Klädd i låneklänning – what else?!

Klädd i låneklänning – what else?!

På fredag var jag rätt seg och tillät mig själv att sova länge och inte göra så mycket alls. Jag släpade mig ändå till kontoret strax innan fyra – det vankades nämligen afterwork! I stället för att ha AW varje vecka testade på att ha en AW per månad i stället och det var sån lyx! Vi fick pizza och en massa annat gott att äta, spelade spel och det var så himla kul. Kontorsgemenskapen på Wonderland är verkligen guld! <3

På lördag var det sedan dags för årets mest efterlängtade och planerade fest: balkongkräftskiva hos Markus! I fjol var vi tolv personer runt bordet, i år femton och så himla himla kul det var. Mina vänner är högljudda, roliga och världens snällaste. Kräftskivan avslutades med karaoketaxi (!!) som körde oss till Siltanen där vi kunde fortsätta dricka skumpa utomhus. Helt bäst! På söndag återupplevde jag fredagens tröghet och gjorde absolut ingenting, så otroligt skönt.

processed_IMG_20190824_164947-01.jpeg

Och på måndag var det dags för mig att fylla år! Hela trettiotre år har jag hängt här på jorden. Jag firade med frukost serverad av Markus, yoga, escape room och så pizza med Jennifer och våra killar. Presenterna då kanske nån undrar? I lördags fick jag en superfin krukväxt, pappa har lovat tvätta mina balkongglas och Jennifers present var Steve Jobs bok – som egentligen bara är ett lån. Haha älskar det!

Så nu är jag då plötsligt (okej inte så plötsligt) ett år äldre och förhoppningsvis ett år klokare. Linn skrev ett himla bra inlägg i början av året när hon fyllde år och jag hade tänkt köra på samma idé, men i stället för trettiotre sanningar eller visdomar kommer här tre:

  1. Det kommer alltid nya jobb, nya killar, nya möjligheter. Våga!

  2. Livet blir mycket roligare om du tror att allt ordnar sig, för det brukar det ju oftast göra.

  3. Du förlorar aldrig något på att vara snäll. It’s nice to be nice, som jag säger!

Gårdagens pizza på Via Tribunali var så otroligt god!

Gårdagens pizza på Via Tribunali var så otroligt god!

Efter alla dessa festligheter känns vardagen lite mystisk. Vad händer liksom en vanlig tisdag? Men faktum är att jag längtar efter vardag och rutiner, jag vill att hösten ska komma i gång, att det ska börja hända saker. Snart händer det säkert alldeles för många saker, men så är det ju. Aldrig är det bra och ändå är det bäst – eller det blir just så bra som jag bestämmer att det ska vara. Och oftast bestämmer jag att det ska bli fantastiskt.

Hurra för mitt trettiofjärde år som är inne på andra dagen, bara 365 dagar (ja, är skottår nästa år!) tills jag fyller trettiofyra. Tror faktiskt det här blir ett riktigt bra år, så jag tycker du ska fortsätta hänga med mig här på bloggen, eller vad säger du?

Hur långt är du beredd att gå?

Det finns en sliten sanning som säger att de som blir publicerade författare inte nödvändigtvis är de som är bäst på att skriva, utan de som inte ger upp. Samma gäller för mycket annat. Det spelar liksom ingen roll om någon är bäst eller snabbast om hen inte är redo att jobba hela vägen ut. Det är jättelätt att börja något, men tusen gånger svårare att avsluta.

När jag blev refuserad första gången i februari 2015 hade jag två val. Antingen att ge upp eller kämpa vidare. Jag kan lova er att jag hade lust att bränna upp manuset, gräva mig ner under täcket och aldrig mer skriva en skönlitterär mening till. Men jag är ju inte sådan. Den tillfälliga svackan klargjorde också för mig att jag inte skriver bara för skojs skull, utan att jag verkligen verkligen vill skriva. Och inte bara det, jag ville ju verkligen också att det jag skriver skulle läsas av andra.

Men vad är då skillnaden mellan en som drömmer om att skriva och en som faktiskt skriver? Jag snubblade över en bra artikel som jämför amatörer och proffs med en massa olika påståenden. Listan är lång, men jag plockade ut några favoriter som jag översatte till svenska:

  • En amatör har en målsättning. Ett proffs har en process.

  • En amatör ser feedback och coaching som kritik av den egna personan. Ett proffs vet att hen har svagheter och vill ha uppbyggande kritik.

  • En amatör fokuserar på att ha rätt. Ett proffs fokuserar på att hitta bästa möjliga lösning.

  • En amatör tänker kortsiktigt. Ett proffs tänker långsiktigt.

  • En amatör skyller ifrån sig. Ett proffs tar ansvar över det egna arbetet.

  • En amatör är snabbare. Ett proffs når längre.

Är du redo att Hoppa och satsa fullt ut?

Är du redo att Hoppa och satsa fullt ut?

Nu är det ju så att alla som skriver inte kan (eller vill) bli författare och alla som springer inte har siktet på att vinna OS-guld (haha jämförde jag just författarskap med OS-guld?). Det är mer än okej att ha en hobby som är kul, men som inte behöver leda någonstans. Skillnaden uppstår om du verkligen vill blir författare eller OS-medaljör. Det är så himla lätt att ge upp halvvägs, så himla svårt att komma i mål.

Nu ärjag på väg på Förlagets höstfest. För tre år sedan drömde jag bara om den. Mitt manus fanns hos dem och jag hade varit och diskuterat med dem, men inget var säkert. Jag visste inte ännu då om det skulle bli en bok. För två år sedan höll jag min debutroman i handen för första gången. Nästa vår är jag författare till två böcker. Inget har kommit gratis, nästan inget har varit lätt, stundvis har det varit väldigt frustrerande.

Men skulle jag byta bort en dag? Nej. För det här är ju faktiskt det jag vill. Jag är inte världens bästa författare, men jag kan avsluta, jag kan ta emot kritik, jag kan ändra min text om den inte fungerar. Jag vill utvecklas, jag vill bli bättre och jag vill skriva många många romaner och böcker till.

Vad vill du och hur långt är du beredd att gå för att nå det?

Rastlöshet och det glada tjugotalet
Det orientaliska rummet på utställningen Sorglös stad.

Det orientaliska rummet på utställningen Sorglös stad.

Ända sedan jag började jobba efter semestern har jag känt mig lite rastlös. Det kryper i kroppen och jag går mest omkring och väntar. Jag vet inte ens riktigt på vad. Eller visst, jag väntar på kommentarer på Nationen, jag väntar på andra små grejer och besked, jag väntar på att handbollssäsongen ska kicka i gång och det blir vardag “på riktigt”. Jag har rätt lämpligt med jobb nu, men i och med att jag är så effektiv som jag är betyder det att jag ofta sitter och väntar på att nåt ska gå vidare. Jag väntar på mejlsvar och jag väntar på annat.

När jag blir rastlös måste jag känna att jag har nåt att göra, så nu har jag fått för mig att göra om hela min blogg och webbsida. Igen. I går och i dag har jag lagt ner en massa timmar på att göra om designen. I dag chattade jag närmare en timme med deras support för att fixa en del kluriga grejer jag helt enkelt inte lyckades lösa hur mycket jag än googlade. Det känns som att jag kunde plöja ner hur många timmar som helst i det här. Och jag är ju inget proffs, men tycker det är kul att leka med designen.

processed_IMG_20190814_150614-01.jpeg
processed_IMG_20190814_151822-01.jpeg

Men, en kommande bloggdesign och min rastlöshet är väl inte speciellt spännande teman så därför tänkte jag fokusera på nåt roligare – nämligen det glada tjugotalet! Under sommaren har jag kollat om alla säsonger av Downton Abbey på Arenan (för kanske femte gången?) och än en gång uppslukats av den världen. Serien börjar redan 1912 men går långt in i 1920-talet. Fastän jag inte är nån modeälskare så älskar jag alla klänningar kvinnorna i serien bär. Överlag måste Downton Abbey vara en av de bästa tv-serierna nånsin? Så bra karaktärer, så snyggt, så lockande. Det tappar lite på slutet men ändå. Jag ser så fram emot filmen som kommer i höst!

Ett annat tjugotalstips är utställningen Sorglös stad i Villa Hagasund som jag såg förra veckan. En otroligt kul utställning om Helsingfors på 1920-talet. Det finns många roliga detaljer och det är som att bokstavligen kliva in i tjugotalet. Min favorit var det orientaliska rummet som låg dolt bakom tjocka gardiner. I alla rum fanns också böcker med gamla urklipp och foton, det kändes nästan som att kliva in hos någon och bläddra i deras fotoalbum. Utställningen stänger redan nästa vecka, så det gäller att passa på om du vill se den!

Gator som bytt namn.

Gator som bytt namn.

processed_IMG_20190814_145931-01.jpeg

Och hur sjukt det än känns så är det ju bara drygt fyra månader kvar tills vi faktiskt kliver in tjugotalet, den här gången 2020. Undrar om det blir en lika glad tid som under förra århundradet? Lika mycket sprit ur tekoppar, blottade knän och en vurm för det inhemska? Börskraschen från 1929 kan vi däremot skippa, men den lär väl komma i nåt skede ändå. Men så galet att vi snart levt igenom två årtionden (!) på 2000-talet?!

Om du får spekulera vilt – hur tror du att 2020-talet kommer att bli? Jag tror att vi kommer att se en eskalerad klimatkris, men också många lösningar på den. Mest hoppas jag på en framåtanda och öppenhet, men det kanske är önsketänk?

Första halvåret en succé – åtminstone ekonomiskt

Så här med över hälften av augusti bakom oss känns det en aning sent att komma med nån sorts halvårsrapport, men jag tänker att bättre sent än aldrig! Om inte nån annan är intresserad så blir det åtminstone kvar för mig själv. Har ju som känt världens sämsta minne och minns aldrig hur något varit eller vad som hände (däremot kommer jag ihåg alla datum för allt som är inspikat i framtiden, hmm?).

Det här året har på många sätt varit helt annorlunda än mina tidigare år som företagare – kanske främst för att jag nu känner att jag verkligen etablerat mig. Eller åtminstone har jag lyckats håva in ett antal återkommande kunder – men det kanske inte är så konstigt med tanke på att det är mitt femte år som företagare och sjunde som frilansare. Det här året har också bidragit med en hel del lärdomar, men mer om det senare.

Nöjd sommarkvinna med supergod mocktail.

Nöjd sommarkvinna med supergod mocktail.

BRA GREJER

  • Återkommande kunder. Jag har sedan början av året jobbat rätt mycket för en stor kund plus att jag har en del återkommande kunder. Det gör att jag inte ständigt behöver oroa mig för om pengarna och jobben räcker till, snarare har jag fått tacka nej till en hel del.

  • Stipendium för chickliten. I våras blev jag superglad när jag fick 3000 euro från Kulturfonden för att bearbeta min chicklit.

  • Friday Lab & nätverket. Under januari-april deltog jag i Friday Lab och vi gjorde en massa bra övningar som fick mig att fundera på mitt liv och mina prioriteringar. Nu har labbet utvecklats till ett fantastiskt nätverk.

  • Höjda priser. Fastän det känns svårt har jag blivit bättre på att höja mina priser och se till att få bra arvoden vilket naturligtvis leder till …

  • Bra ekonomi. Under årets första sex månader fakturerade jag lika mycket som under hela fjolåret! Hur sjukt är inte det? Jag har i medeltal fakturerat drygt 6000 euro per månad hittills, men det kommer att sjunka under hösten. Jag tror att jag landar nånstans kring 5000 euro på månadsnivå. Det kanske låter som mycket, men jag har utgifter på ungefär 1000–1500 euro varje månad.

  • Tre veckors semester. I februari-mars var jag helt ledig under vår resa till Sydamerika. Så nöjd över det. Dessutom verkade universum veta att jag var ledig, jag fick knappt några jobbrelaterade mejl alls!

  • Mentoreringen. Jag mentorerade ju tre studerande vid Helsingfors universitet och det var så otroligt givande – också fastän jag kände att jag kunde ha gett så mycket mer om jag inte hade haft så mycket jobb.

Jag köpte en skrivdagbok i Argentina. Nu borde jag bara skriva i den också.

Jag köpte en skrivdagbok i Argentina. Nu borde jag bara skriva i den också.

MINDRE BRA GREJER

  • För mycket jobb. En bra ekonomi innebär att jag också jobbat en hel del. Faktiskt för mycket. Jag har varit stressad, sur och håglös.

  • Noll skrivinspiration. Hela våren kämpade jag med att hitta nån sorts skriv-iver, men utan resultat. Jag orkade helt enkelt inte skriva och sköt upp det hela tiden. Jag hade tänkt redigera chickliten i april men begravdes i jobb i stället.

  • En del arbetsuppdrag. Jag hade en strulig kund i våras där inget riktigt framskred och jag hela tiden väntade på att nåt skulle hända. Som tur är hade jag bokat in andra jobb, så att ekonomin inte föll på det här. Jag borde också ha tackat nej till vissa uppdrag.

  • Inget pris i essätävlingen. Jag skickade en essä till Hans Ruin-tävlingen, men blev utan pris. Det suger så klart, men sånt är det. Jag undrar faktiskt om jag nånsin kommer att vinna nåt litterärt pris?

LÄRDOMAR

  • Tacka nej till allt som inte känns rätt i magen. Det är svårt att tacka nej som företagare – vad vet jag om vad som händer nästa månad? Men jag måste våga lita på att det kommer nya uppdrag, för det har det alltid gjort hittills. Så alla jobb med dålig magkänsla: nej tack!

  • Skapa tid och rum för mitt skrivande. Jag kan inte förvänta mig att jobba stenhårt och tro att jag kommer att ha någon energi kvar för att vara kreativ. Jag måste helt enkelt se mitt skrivande som lika viktigt som mitt “riktiga” jobb.

  • Friskvård. Jag mår bättre när jag tränar, läser och skriver. Jobbvardagen får inte bli för hektisk, jag måste ha tid att ta hand om mig själv och göra sånt jag mår bra av.

  • Semester. Det är smart att vara ledig, gärna så att jag är helt bortkopplad såsom jag var i Argentina. Eftersom jag är min egen chef måste jag se till att planera in ledigheten – ingen gör det för mig!

processed_IMG_20190227_155533-01.jpeg

Som helhet landar det här halvåret helt klart på plussidan. Dessutom har jag roliga grejer på gång, varav en del är sånt som jag inte kan berätta om riktigt ännu, men ni får höra så fort det blir aktuellt!

Den otroligt bra ekonomin under första halvåret ger mig också lyxen att inte behöva jobba riktigt lika hårt i höst. På sikt hoppas jag kunna jobb-jobba ungefär två eller tre dagar i veckan och skriva kreativt resten av tiden – alltså precis såsom jag planerar att göra i höst. Just nu känns det inte ens som någon omöjlighet och det gör mig totalt pirrig av lycka. Det är ju typ min dröm?!

Hoppas ni gillade den här halvårsrapporten! Ställ gärna frågor om ni undrar över nåt eller klicka på hjärtat så vet jag om jag ska skriva liknande inlägg i fortsättningen!

Psst! Läs också: Hur mycket tjänar jag? En företagares ekonomi

En vilohelg och Måste försöka skri-

Den här helgen har varit en verklig vilohelg och en verkligt behövlig sådan. Jag vet inte riktigt varför, men jag har känt mig ganska trött och hängig hela veckan. Det kan inte handla om för mycket jobb, för det har varit rätt lämpligt med jobb faktiskt, så kanske det bara är nån ålderskris eller allmän trötthet inför hösten som kommer att bli intensiv. Eller kanske det tar en stund att komma in vardagen igen?

I fredags åkte jag hem till Markus och hängde resten av helgen där. Vi har fixat och donat på balkongen inför nästa veckas kräftskiva, men mest tagit det lugnt. Markus gamla säng finns numera på balkongen, så vi sov faktiskt i den båda nätterna. Så himla mysigt att somna på balkongen som Markus fixat så att den är otroligt fin och stämningsfull. Lite mindre mysigt i morse när solen lyste klar och stekhet på oss från ungefär klockan sju. Markus gav upp och gick in och sova, själv svettades jag tappert i solen. Snart blir det ju mörkt och kallt så lite värme ska jag väl klara av nu?

processed_IMG_20190818_003259-01.jpeg

När vi inte fixade för kräftskiva har jag mest legat i vågrätt läge och läst Märta Tikkanens brevbiografi Måste försöka skri- (recensionsexemplar från Schildts & Söderströms). Jag kan ingalunda påstås ha samma meriter som Tikkanen och har bara en yttepyttebråkdel av hennes erfarenheter av bokbranschen, men ändå fanns det mycket i texten som jag kände igen. Kanske allra mest den där osäkerheten och oron som tydligen aldrig lämnar en.

Är det jag skriver intressant? Det är ju intressant! Varför förstår inte kritiker och prisnämnder det? Inte för att jag känner att jag blivit snuvad på några priser, men jag kan ändå tänka mig hur det kan vara. Kanske kommer det att vara så för mig? Vem vet?

Eftersom boken består av Tikkanens brev till vännerna Åsa Moberg och Birgitta Stenberg under en period från 1970-talet till 2000-talet är texten väldigt ärlig och rå. Tikkanen gömmer sig inte bakom något – och varför skulle hon gömma sig, hon skriver ju till sina vänner. Och i många fall för sin egen skull. I ett brev skriver hon att hon måste säga en grej till vännen för att inte behöva säga det till någon annan.

processed_IMG_20190818_193216-01.jpeg

Speciellt breven från 70-talet är intressanta och medryckande. Ibland är det ändå lite svårt att hänga med i alla svängar – vem eller vad pratar hon nu om? Samtidigt känns det inte lika viktigt som hennes behov att skriva om det. Hon skriver om litteraturpriser, recensioner, förlagstrubbel men också om familjen som hon ständigt tar hand om och finns till för. I ärlighetens namn förstår jag inte hur hon varken lyckas skriva brev eller några romaner med allt och alla som hon tar hand om.

Breven ger en bild av författaren, hustrun, föräldern, dottern och kvinnan Märta Tikkanen. När jag läser blir jag rasande och ledsen och imponerad. Vad hade Tikkanen varit utan alla bekymmer och förehavanden hon tog sig an? Jag menar trots allt det är hon ju en fantastisk författare, men vad kunde hon ha varit utöver det här? Ofta skriver hon också om att hon allra mest längtar efter att få vara för sig själv ute på stugan i Barösund.

Måste försöka skri- är en intressant brevbiografi och inblick i Tikkanens liv. Mot slutet tappar jag lite intresset, men tycker boken absolut är läsvärd för alla som är nyfiken på Märta Tikkanen, skrivandet – och ett människoliv. Jag hade gärna vetat mer, men kanske det kommer i ett annat format en annan gång?

processed_IMG_20190816_124227-01.jpeg
Höstens planer

När min superinspiration och bloggkompis Jennifer bloggar om hösten blir jag inspirerad och tänker: jag vill också! Jag har ju mitt nya veckoschema som ni vet, men det händer en hel del roliga grejer i höst och nu ska jag berätta vad! För det är ni förstås jättenyfikna på!

höstlöv2.jpg

Förlagets höstfest. Alltid lika roligt att hänga med författarkollegor. Vi brukar också bjudas på god mat och dryck, vilket höjer stämningen lite extra. Jag har lånat en av Katri Niskanens sammetsklänningar från Vaaterekki. Den är lite för tight och lite too much = perfekt för höstfesten tänker jag (och det tyckte också majoriteten på Instagram när jag ställde frågan på stories).

Balkongkräftskiva! Nästa helg ska vi äta kräftor med ett härligt gäng på Markus balkong. Vi blir rätt många i år och det ska bli så kul!

Handbollen sätter i gång i september och jag är så taggad för att springa efter den klibbiga bollen. Har överlag gjort upp ett träningsschema för mig som i huvudsak består av handboll, BodyCombat och yoga.

Föreläsning om frilansliv. Den sjunde september ska jag föreläsa i Hangö på Publicistseminariet. Ska bli jättekul!

Nationen ska bli färdig, omslag ska planeras, baksidestext och mitt tack ska skrivas och nya författarporträtt ska tas. Som jag längtar efter att skicka boken till tryckpressarna! (Fast jag vet inte när det blir, kan också hända det går över på nästa års sida.)

Fjolårets kräftskiva, fotograferad av fantastiskt bra Jennifer! &lt;3

Fjolårets kräftskiva, fotograferad av fantastiskt bra Jennifer! <3

En landehelg på Markus lande i september. Färggranna löv, bastubad och kanske dopp i den förmodligen kalla sjön. Sitta med en bok och ett glas rött framför brasan. Åh!

Friday Lab Retreat. Ska bli så kul att träffa andra som gått Friday Lab och ta del av intressanta föreläsningar och god mat. Tips! Fredagens program är öppet för alla!

En kompisresa blir det också i höst. Är väldigt taggad, men ska berätta mer senare.

Helsingfors bokmässa. Jag har inget officiellt program där men det är så klart alltid roligt att strosa runt på mässan (och smyga in på mat- och vinmässan också). Den finlandssvenska bokhösten är mycket intressant, så det finns säkert en hel del bra diskussioner att lyssna på!

Två veckor i Köpenhamn. I slutet av oktober åker jag på ett utbyte! Det är via Art Residency Swap och Finlands kulturinstitut i Danmark står för resorna. En dansk tjej ska bo i min lägenhet i två veckor och jag i hennes. Så kul!

Redigering av Allt jag (inte) ångrar, min stackars chicklit som jag lämnade vind för våg när jag drunknade i jobb i våras. Ser så fram emot att arbeta med den! Tanken är att jobba stenhårt med den i Köpenhamn (plus före och efter också så klart!).

Berlin. Efter två veckor i Köpenhamn ska jag ta tåget till Berlin i några dagar och det ska bli så roligt. Undrar om jag nånsin tröttnar på den staden?

alexanderplatz.jpeg
u-bahn.jpeg

Som ni ser: en hel del program och roligheter i höst! Viktigast för mig är ändå att få min nya veckorutin att fungera och att redigera chickliten (jag fick ju stipendium så det är verkligen på to do-listan!). Plus att jag verkligen längtar efter att få dyka in i nåt nytt. Nationen har jag harvat runt nu med i fem (!) år.

Utöver det här blir det så klart en hel del jobb-jobb. Skriver regelbundet om företagande för Y-Studio och kommer också att skriva några artiklar för SLS tidning Källan. För första gången på många år är jobbläget faktiskt så bra att jag inte alls behöver oroa mig för ekonomin. Vilken lyx alltså?!

Hur ser dina planer för hösten ut? Nåt du ser extra mycket fram emot? Eller är allt ännu helt öppet?