Berlinpanik

Paniken. Den där hemska paniken om att man (läs: jag) måste hinna se, uppleva och äta allt som Berlin har att bjuda på. Vi har ännu en månad på oss här och redan nu kryper paniken omkring i min kropp och viskar i mitt öra att jag inte får slösa en enda dag utan måste göra! Uppleva! Under helgen gjorde jag mitt bästa för att stävja paniken. På lördag cyklade vi först till en av Berlins en miljon parker. Det var så hett att jag inte ens kunde ligga i solen, utan satsade i stället på skugga. Därifrån cyklade iväg till Bite Mitte.

bitemitte3 bitemitte2

Där fanns ett antal matförsäljare församlade och vi smakade på colombianska arepas, ananastacos och glass som kyldes ner med flytande kväve. Minst sagt imponerande. JÄTTEGOTT dessutom. Man fick själv välja vad man ville ha för smak i glassen. Jag valde färska hallon, brownie och krokant, mmm!

bitemitte4

Vi sköljde ner all mat med varsitt glas Weinschorle (spritzer) och njöt av det varma vädret och den slappa stämningen. Samtidigt diskuterade vi tysk alkoholpolitik vs finländsk alkoholpolitik. Det var absolut ingen som var full på evenemanget, men jestas så skönt att kunna dricka ett glas vin, eller en drink eller ta en whisky från whiskybaren om man så vill. Utan att man ska sitta innanför ett visst område och dricka. Helsingfors blir hela tiden roligare och roligare och liknande matevenemang blir vanligare (hurra!) men alkoholpolitiken sackar efter. Så tråkigt. Är vi finländare inte på riktigt tillräckligt civiliserade för att kunna dricka ett glas eller två under ett liknande evenemang?

bitemitte5 bitemitte1Lördagen avslutades med femrätters veganmiddag på fine dining-restaurangen Lucky Leek. Åh så gott det var, och menyn + vin kostade 66 euro per person. Alltså 66 euro för fem rätter + fem glas vin. Så himmelskt gott och så otroligt billigt med tanke på service, kvalitet och allt. Få se om vi hinner ännu en gång till Lucky Leek innan vi flyttar, för det var så gott att jag nästan kunde tänka mig bli vegan. Men bara nästan...

På söndag satsade vi på DDR-romantik vid Strandbad Müggelsee. Badstranden och hela området var ganska gulligt, men tyvärr var själva sjövattnet inte speciellt fräscht. Man hade inte precis lust att doppa huvudet i vattnet och det fanns inte heller några duschar. Skulle antagligen inte åka dit på nytt, men var en intressant upplevelse i alla fall. Och så var det ju otroligt fint väder!

müggelsee2 müggelsee1 müggelsee3

För att komma till badstranden åkte vi spårvagn längs dessa spår. Kanske den gulligaste och skogigaste spårarutten jag nånsin åkt!

I morgon är det Finland och fullkomlig avkoppling som gäller i en vecka. Längtar så efter att göra ingenting, hurra för semester!

Köp en tv, få öl på köpet!

Alltså Tyskland är nog ett ganska lustigt och märkligt land egentligen. Just när jag var i en elektronikaffär så såg jag följande erbjudande: 2014-06-12 15.12.40

Köper du en ny tv så får du en korg öl på köpet – helt GRATIS! Jag antar att ett liknande erbjudande skulle vara olagligt i Finland... Men nu börjar ju fotbolls-VM och då måste man ju ha en tv! När våra vänner Jan och Elisa flyttade till München (eller egentligen Freising) för två år sedan var de tvungna att panikköpa en tv för att kunna se EM-finalen i fotboll, hehe.

Vi har som tur är en stor och fin tv så läget är under kontroll! Dessutom ordnas det en hel del public viewings runt omkring i Berlin. Har förstått att det är ganska bra fiilis där, måste nog testa stämningen. Får rapportera om det sen. Och ikväll kommer ju Frida till Berlin, så kvällens öppningsmatch blir extra festlig!

P.S. Helgen i Köln var helt sjukt rolig. Måste lite samla tankarna ännu innan jag bloggar om det!

Älskade Ecuador!

Det är ju snart över två månader sedan jag kom hem från Ecuador, men med tanke på att mitt resereportage publicerades i Hbl förra veckan (18.4) så tänkte jag att det kanske skulle vara bra med en liten sammanfattning. För teckenmängden jag hade på mig i artikeln var ju på alla sätt otillräcklig när det gäller att beskriva ett så magiskt land som Ecuador. ecua1

Jag insåg nu på min andra resa i landet att jag verkligen älskar Ecuador. Har varit nästan tre månader där sammanlagt och kunde lätt vara tre månader till. Jag vet inte ens riktigt vad det är som fascinerar mig. Kanske är det för att Ecuador var det första landet i Sydamerika jag besökte, det första landet utanför Europa (om vi bortser från USA och Australien som ändå är västerländska).

ecua5

När jag tänker på Ecuador är det inte god mat det första jag tänker på, utan fantastiska landskap, vänliga människor, äventyr och möjligheter att träffa spännande och intressanta människor med helt andra livsöden än jag. Och så älskar jag ju att få prata spanska. Blev helt förvånad över att min spanska faktiskt var rätt bra. Har inte talat spanska aktivt sedan jag läste min sista kurs på uni våren 2011. Gick en kurs i höstas i Berlin och tror det gav en bra push. Men ändå, magiskt att min hjärna verkligen klarar av fem språk.

ecua2

Men Ecuador då? Det finns så mycket jag kunde rekommendera. Min första rekommendation är att se allt om du bara kan. För de fyra olika regionerna är verkligen olika. Jag älskar höglandet, de fantastiska utsikterna, höga höjderna, djupa dalarna, molnen som hänger så nära. Jag älskar också djungeln, Amazonas. De märkliga landskapen, djuren, fåglarna, till och med de konstiga kräken. Jag älskar stranden, för vem gör nu inte det? Kilometer efter kilometer av rätt så tomma stränder. Ofta rätt mulet, men ändå varmt och fint.

ecua4

Och så Galápagos. Jag ska kanske inte ens börja berätta hur fantastiskt det var (för fem år sedan). Måste verkligen hålla i pengarna för att inte boka en Galápagosresa nu senast. För om det är något jag är redo att äta gröt för resten av mitt liv så är det en till vecka på Galápagos. Kanske världens mest magiska öar.

sjölejonBonusbild på min bästis från Galápagos 2009.

Dessutom är Ecuador ett bra land att turista i (speciellt om man kan ens lite spanska). Det är ganska billigt, det är ganska säkert (jag blev inte rånad en enda gång för fem år sedan och inte nu heller), det är ganska litet vilket gör att avstånden är överkomliga, men framför allt: i Ecuador finns många av Sydamerikas bästa bitar i en kompakt förpackning. Ett land som definitivt är värt ett besök. Jag sitter redan och funderar när jag får åka nästa gång. För jag är helt säker på att det blir en nästa gång. Det bara måste.

Äggstravaganza!

Hejhej, bloggen har hamnat lite i skymundan när jag försökt komma tillbaka i vardagen. De två första veckorna efter att jag kom hem från Ecuador hade jag en megaseg flunsa och sedan förra veckan har jag äntligen känt mig normal. Det finns nog inget bättre än att vara frisk alltså. Det är drygt tre veckor sen jag lämnade Ecuador men det känns nästan som en evighet sedan. Som tur åker vi till Spanien på torsdag! En av dom bästa grejerna med att vara hemma är att få (jo, få!) laga mat. För en vecka sedan hade vi riktig äggstravaganza. Vi åt sparris med hollandaisesås och pocherade ägg och så bakade vi en sjukt god citronpaj med ungefär sjuhundra ägg i (eller okej, på riktigt är det väl tretton). Men tretton (!!) ägg är ju rätt mycket för en enkel citronpaj eller hur?

Receptet är Heston Blumenthals (eller Hästen Blomkål som vissa i vårt hushåll kallar honom) och vi blev inspirerade av hans äggiga avsnitt. När jag såg den där citronpajen visste jag att jag bara måste testa den. Det såg SÅ gott ut! Receptet hittar ni här.

citronpaj

Bakning är ju mer eller mindre kemi och det kändes tryggt med ett recept som angav exakta grader som man skulle följa för att veta om något är färdigt eller inte. Så när fyllningen på kakan var 70 grader trodde vi snällt på herr Blomkål och tog ut kakan fastän den var hur skakig och lös i mitten som helst. Jag vet inte riktigt vad som gick snett där, att jag inte fattade att bara stoppa in den i ugnen igen och bara försöka se med egna ögon när kakan är färdig. Men vi bara upprepade till varandra "bakning är  kemi, bakning är kemi, vi ska tro på receptet".

Så på lördag gjorde vi ett nytt försök. Vi måste ju bara få det rätt! Och nu vet jag vad som gick snett – vi hade termometern hela tiden i ugnen, i stället för att bara testa med jämna mellanrum. Antagligen blev vår billiga Ikea-termometer så het i själva ugnen att den påstod att fyllningen var 70 grader fastän den inte var det. Så hett (hehe) tips: ha inte termometern i ugnen, utan pröva med att sticka in den i kakan med jämna mellanrum!

Egentligen är receptet inte jättesvårt, men det är hundratusen olika moment så det kan ju bli lite störande. Men jag lovar att smaken är värt det! Jag modifierade receptet lite - främst för att det blev så otroligt mycket deg över senast, så jag gjorde bara 2/3 av degen och det räckte hur bra som helst. Jag minskade också nu på antalet socker i själva fyllningen.

Pajbotten

  • 200 g vetemjöl
  • 100 g osaltat smör
  • ½ tsk salt
  • 80 g pudersocker
  • 2 stora gulor
  • ½ vaniljstång (fröna utskrapade)
  • det rivna skalet av en halv citron
  • 1 ägg (för "äggtvätten")
  • Resten av vaniljstången

Fyllning

  • 5 citroner (både rivet skal + pressade)
  • 3 dl grädde
  • ca 300 g socker
  • 9 stora ägg
  • 1 äggula

Börja med att vispa ihop mjöl, smör och salt tills det blir som fin sand. Mixa ihop pudersocker och gulor och häll i sandsmeten. Släng i citronskalet och skrapa (så gott det går) ur vaniljstången. Vispa/mixa/rör ihop tills det blir en degklump och lägg klumpen (invirad i plastfolie) i kylskåpet för en timme.

När degen svalkat sig tillräckligt är det dags att kavla. Det går lättast att göra mellan två ark av bakplåtspapper – då klibbar inte degen fast nånstans utan blir tunn och fin. Vi (alltså Jon) kavlade ungefär hälften av degen så att vi fick bottnen täckt och så "klistrade" jag in deg på kanterna. Det var kanske inte den snyggaste lösningen, men funkade iaf lätt och fint. Sedan ställde vi pajformen ännu för en stund i kylen.

Sen kommer det roliga: ta ett av bakplåtspappren och knyckla ihop det tillräckligt många gånger så att det blir mjukt. Ta pajformen ur kylskåpet, stick en massa hål i det med en gaffel och lägg sedan bakplåtspappret i formen och häll över en massa mynt ur din pojkväns mynthögar. Mynten ska se till att kakbottnen inte stiger och att värmen fördelas jämnt. Släng i kaka och mynt in i ugnen för 20 minuter, 190 grader.

mynt

Ta ut kakan, lyft upp mynthögen och pensla på med äggtvätten (som du mixat ihop av lite restdeg och ett ägg). Det här för att täppa till hålen som du gjort med gaffeln. Släng i bottnen för ytterligare 10 minuter i ugnen. Låt bottnen sedan svalna och börja förbereda dig på att knäcka en massa ägg.

Blanda ihop alla ingredienser till fyllningen och värm upp till 60 grader i vattenbad. Ställ kakbottnen i ugnen under tiden (120 grader). Sila sedan fyllningen i en annan skål, öppna ugnsluckan och häll i fyllningen "i ugnen". Rekommenderar varmt det här, eftersom det annars kan bli svårt att transportera den vätskefyllda kakan in i ugnen.

blandning

Vi hade vår kaka till slut närmare en timme i ugnen, men det beror säkert på vad man har för pajform och hur bra ens ugn är, så egentligen är det bäst att med jämna mellanrum gå och kika på kakan, skaka på den och kolla om fyllningen stelnat. Vår fyllning var till slut lite på 70 grader (typ 72?) när vi tog pajen ur ugnen. Sen måste du orka vänta tills den svalnat.

Det här är definitivt nåt jag kommer att baka fler gånger. Skulle också vara kul att testa i mindre portionsformar, men såna har vi inte här, så det får vänta till Helsingfors. Och om du inte ännu bestämt dig för vad du vill baka på påsken (för vem vill nu ha memma?) så baka den här. Vad är väl godare än en citrongul paj på påsken? Alla våra gäster har också intygat att det är gott!

äggis

Grodan i toaletten och andra historier från djungeln

Nattbussen från Quito till Lago Agrio kan inte påstås vara en speciellt behaglig upplevelse, men jag kom fram! Jämfört med fem år sedan är vägen ändå asfalterad och i klart mycket bättre skick. Det hjälper ändå inte så mycket när det är kurva efter kurva efter kurva. Jag var ändå så pass trött att jag sov största delen av tiden, men vaknade också med jämna mellanrum. Lite efter klockan 6 på morgonen på fredag morgon var bussen framme. Från bussen delade jag taxi med några andra turister till restaurangen där vi skulle bli upplockade. Jag frågade restaurangen om de kunde visa Finlands match mot Sverige, men tyvärr visade inte OS-sändningen matchen så jag fick lyssna via Yle puhe. Nå det gick ju som det gick, buh! Men så blev det ju ändå ett brons, måste nog se matchen när jag är hemma igen!

Så småningom under morgonen blev alla andra upplockade medan jag satt och tittade runt i den allt tommare restaurangen. Till slut blev jag upplockad av chauffören till en annan lodge. Några timmar senare kom vi fram till floden (varifrån vi skulle ta motoriserad kanot), åt lunch och skulle sedan fortsätta mot vår lodge. Det rådde allmän yrsel om vart jag egentligen skulle åka, men till slut blev det Siona Lodge i stället för Jamu Lodge som jag hade bokat. När jag satte mig i kanoten var jag fortfarande osäker på om jag var på väg till rätt ställe och ingen kunde heller komma med nån vettig förklaring. Hur som helst blev det Siona Lodge och jag har inget att klaga på gällande stället!

Jag trodde att jag skulle sova i ett rum med 4-8 sängar och delad toalett, i stället fick jag ett eget rum med två sängar, egen dusch och toalett och en terrass med hängmatta. Så lyxigt och fräscht!

Under kanotfärden mot lodgen (ca två timmar) satt jag mest och njöt av att igen få vara i regnskogen. Det var grönt, grönt  grönt. Längs med vägen följde blå fjärilar vår kanot, vi såg apor på ett ställe och två anakondor! På kvällen gick vi en promenad i skogen och såg en massa äckliga spindlar och annat suspekt, haha.

Middagen första kvällen var jättegod och så fortsatte det hela tiden. God mat och enorma portioner. Man gick definitivt inte omkring och önskade sig mer mat. Personalen var också supertrevlig, sista kvällen satt jag och spelade kort med dem och försökte förklara fenomenet midnattssol.

Under första dagen fick jag uppmaningen om att alltid fälla ner toalettlocket så att inga kräk skulle ta sig in där. Jag lydde order, men kikade ändå varje gång noga in - och tur det! Första kvällen hittade jag nämligen en stor fet groda i vessan! Modigt skrek jag till så att alla hörde det, haha. En från personalen kom och plockade ut grodan, men den hoppade i stället på väggen i duschen. Därifrån lyckades den ändå bli tillfångatagen och utsläppt i naturen. Förstår ännu inte heller hur grodan hade tagit sig in i toalettstolen...

På lördag gick vi en längre hajk i skogen och vår guide pekade ut en massa växter och träd som kunde användas för diverse problem, till exempel magsår. För mig såg de flesta träden helt likadana ut så kan inte påstå att jag har jättebra koll. På kvällen tog vi en båttur för att leta efter kajmaner, små krokodiler. De är lätta att hitta i mörkret eftersom deras ögon lyser. Vi såg nästan en på nära håll, men sen dök den snabbt in i vattnet igen. På väg tillbaka såg vi fiskar som hoppade rätt högt i vattnet och plötsligt hoppade en liten fisk in i båten, precis vid mig! Skrek igen till, för hade ingen aning om vad det egentligen var. Någon annan fick tag i fisken och slängde ut den, så också den historien fick ett djurvänligt slut.

På söndag var det dags för besök i Sionornas community. Vi lagade yuccabröd och träffade shamanen. Tyvärr överskuggades allt det här av att det verkade vara guidens personliga skvallerstund med alla i communityn och vi blev mest ignorerade. När vi träffade shamanen fick han säga ungefär fem meningar, resten babblade vår guide på. Dessutom översattes allt ännu till tyska pga ett äldre tyskt par som inte kunde engelska. Minst sagt en långrandig och rätt tråkig upplevelse.

När vi var på väg tillbaka från Siona-communityn började det regna. Vi fick dra på oss våra illaluktande regnponchon och största delen av båtfärden såg jag inte mycket annat än kanterna på ponchons huva. Just innan vi kom tillbaka till lodgen upphörde regnet bara för att börja igen en halv timme senare. Det var som om himlen öppnade sig och hällde ut hinkvis med vatten. Det verkligen öste ner, det åskade och slog blixtar, helt sjukt häftigt. Och så höll det på i nästan två timmar. Det här var kanske den bästa upplevelsen på hela djungelresan!

image

På måndag hann vi inte med annat än frukost, sedan var det båt tillbaka som gällde. Tyvärr regnade det nästan hela båtresan, så vi såg inte hemskt mycket. Väl iland började en typ 24 timmars resa ut mot playan. Den häftigaste utsikten bjöd de första timmarna i bussen från Lago Agrio till Quito. Vi åkte högt bland molnen på kurviga vägar. Om bussen skulle ha störtat ner skulle fallet ha varit minst tusen meter. Tittade med skräckblandad förtjusning på landskapet, det var omöjligt att slita blicken ifrån det samtidigt som jag var rädd för att luta mig för mycket och stjälpa hela bussen. Mycket sannolikt, jag vet.

Sent på kvällen var jag framme i Quito, därifrån tog jag en (rätt hemsk) buss till Guayaquil. Jag var framme åtta på morgonen och hoppade på bussen mot kusten och Montañita och kom äntligen fram tolvtiden på tisdag. Vid det skedet var jag ganska trött och sur, men nu känns allt redan bättre. Det är konstigt hur humörhöjande lite sol, strand och hav kan vara. Dessutom träffade jag en finlandssvensk tjej på mitt hostell idag, helt sjukt! Men imorgon åker jag redan iväg till nästa beachort. Ska vara åtta nätter i Canoa lite längre norrut på kusten. Har fina minnen därifrån så jag hoppas det blir lika härligt som senast!

Just nu sitter jag på stranden, dricker en öl och väntar på solnedgången. Life is good, men visst skulle det vara fint att ha nån man tycker om med sig. Kram alla finisar i Berlin och Finland!

image

Ecuador!

Hej fran Ecuador! Jag vet inte riktigt var jag ska borja, det enda jag vet att inlagget kommer att bli jattelangt... Skriver ocksa fran ett internetkafe sa det blir utan prickar och bollar, men ni forstar sakert anda! :) Kan knappt forsta att jag bara varit har fyra dagar! Kanns som att jag hunnit med sa mycket redan. Pa tisdag och onsdag bekantade jag mig med Quito igen. Hade nog glomt bort hur magisk staden verkligen ar. Gatorna ar fullspackade av manniskor och Quito sjuder av liv. image

Pa tisdag akte jag till Virgen del Panecillo, Quitos kanda utsiktsplats. Utsikten var fantastisk. Kunde ha stirrat en evighet pa alla nyanser av gront i bergsvaggarna. Pa onsdag akte jag till historiska delen av Quito och gick omkring pa gatorna och forsokte minnas hur man skulle hitta overallt. Konstigt bra kom jag ihag hur man hittar dar. Jag alskar verkligen centro historico. Det ar inte alls for turistigt och de kullerstensprydda gatorna och alla husen viskar historiska hemligheter. Det ar inte i onodan omradet ar ett av Unescos varldsarv. image

image

Pa onsdag akte jag till historiska delen av Quito och gick omkring pa gatorna och forsokte minnas hur man skulle hitta overallt. Konstigt bra kom jag ihag hur man hittar dar. Jag alskar verkligen centro historico. Det ar inte alls for turistigt och de kullerstensprydda gatorna och alla husen viskar historiska hemligheter. Det ar inte i onodan omradet ar ett av Unescos varldsarv.

Pa onsdag eftermiddag hoppade Sabina, hennes 2-ariga dotter Daphne och jag pa en buss mot Otavalo. Jag slutar aldrig hapnas over att det alltid finns en buss som avgar just nar man sjalv ska aka ivag. Alltsa alltid. Sa ocksa nu. Ungefar fem minuter efter att jag kommit till terminalen akte bussen ivag. Naturligtvis visades en dubbad actionfilm pa tv:n - som for ovrigt var extremt modern. Ljudvolymen var sa hog att jag nastan fick ont i oronen. Men ingen annan verkade bry sig om volymnivan.

Tva timmar senare var vi framme i Otavalo och kunde konstatera att de flesta restauranger var pizzerior. Vart hostell var jattefint och frascht, men jag sag inget av utsikten eftersom det redan var morkt. Nasta morgon var det harligt att oppna dorren och se bergen som omringar Otavalo. image

Vi at frukost uppe pa takterrassen och fragade sedan vad som ar kul att gora i narheten av Otavalo och tipsades om sjon Cuicocha. Vi tog forst en buss (som naturligtvis avgick genast) till en narliggande by och darifran akte vi taxi till sjon. Det var som att komma fram till paradiset. Otroligt lugnt, gront, lummigt och fint. Tillsammans med nagra andra turister tog vi en battur kring sjon som uppstatt fran en vulkan. Nar chaufforen stannade baten kunde vi se sma bubblor som bubblade upp mot vattenytan - det var gas fran vulkanen. image

Pa eftermiddagen besokte vi den beromda marknaden i Otavalo. Det saljs trojor, vantar, mossor, tyger, tavlor, smycken, instrument... Allt! Har redan hittat en hel del fint at bade mig sjalv och andra (men mest at mig sjalv, hehe). Men det ar nastan lite svart att beharska sig dar. Det finns SA mycket fina grejer. Det mesta ar dessutom ratt billigt. image

I dag besokte vi en fagelpark och sag ornar, kondorer och en massa andra faglar. Dessutom var det otroligt fin utsikt fran parken. Star och stirrar varje gang jag ser utsikten fran en ny vinkel. Tror det ar omojligt att trottna pa utsikterna som det har landet bjuder pa!

For en stund sedan vinkade jag hejda till Sabina och Daphne (otroligt sot liten tjej forresten!) som akte tillbaka till Quito. Sjalv stannar jag annu en natt har i Otavalo och tidigt i morgon ska jag pa en privattour till sjon Mojanda och berget Fuya Fuya. Vi ska hajka upp langs berget och sedan cykla ner tillbaka till Otavalo. Traffade redan guiden och han verkade jattetrevlig. Men kanns lite sjukt att jag har rad att aka pa en privattour. Men det sager val mer om prisnivan har an om min ekonomi... Men ser verkligen fram emot det har! Dessutom blir det bara spanska, spanska, spanska! image Karta på Otavalo och närområdet.

I onsdags bokade jag ocksa lite ex tempore en resa till Amazonas. Satt och vandades i turistbyran och var osaker om jag gjort ratt val eller inte, men nu ar jag jattenojd med mitt beslut och ivrig infor sjalva upplevelsen. Ska vara fyra dagar (tre natter) pa Jamu Lodge. Det aventyret borjar nasta veckas fredag. Innan det ska jag annu en natt till Quito och sedan fyra natter till Baños. Har otroligt bra minnen fran Baños sa ser jattemycket fram emot det ocksa!

P.S. Bade sopbilen och gasbilen (som delar ut gasbehallare) har en egen melodi. Det ar som glassbilen, men anda inte! Och jo, jag kan redan melodierna utantill.

Recept på tyskt internet

Efter många om och men har vi äntligen fått fungerande internet hem. Vi trodde att vi skulle få internet den 21.1, sedan den 28.1, sedan 4.2 och i dag, 6.2, har vi äntligen fungerande internet! Här är mitt recept för hur man skaffar sig  internet i Tyskland:

  • 1 formulär på tjänsteleverantörens sida för att beställa internet
  • 1 modem som skickas hem
  • 8 telefonsamtal auf Deutsch (från leverantören, till kundtjänsten, diverse tekniker och gårdskarl)
  • 3 olika teknikergubbar
  • 2 chatsessioner med kundtjänsten
  • aktivering av internet på en webbsida

Fyll i formuläret, rör om alltihop, låt jäsa i en månad och du har internet! Medan du väntar kan du till exempel riva dig i håret, gråta en skvätt eller skratta för att allt är så galet i det här landet.

Alternativt kan man baka en gigantisk runebergstårta, titta på handboll (på tv, helt sådärbara!) från nyinköpt megastor tv-skärm, antasta Futurices kontor för att få låna internet, virka en mössa och försöka ignorera det faktum att man faktiskt skulle behöva ett fungerande internet.

runebergstårtaGigantisk runebergstårta bakad med hjälp av Minna.

 

Ger han oss internet?

Som de flesta vet har vi nu flyttat. Flytten gick på några timmar tack vare att vi inte har så mycket grejer (men helt för mycket grejer ändå). Nu har vi så småningom blivit hemmastadda i den nya lägenheten. Den har både golvvärme (hurra, det är nämligen kallt i Berlin nu), diskmaskin och badkar. Många fina egenskaper men det är en egenskap vi saknar: internet. Vi beställde ett abonnemang redan för flera veckor sedan. De skulle komma och installera allt förra veckans tisdag. Och jo – det behövs verkligen en tekniker som installerar det åt oss. Det är nämligen inte sådärbara att plugga i en manick och sedan ha internetuppkoppling.

Jag var i Stockholm då de skulle komma och fixa allt. Teknikern hade naturligtvis försökt ringa mig (som hade den tyska telefonen avstängd) och inte fått tag på Jon. Våra namn stod inte på summern/dörren och i Tyskland sysslar man naturligtvis inte med sånt som lägenhetsnummer så teknikern hittade inte fram utan att få tag på oss.

Jon väntade alltså i onödan på teknikern som aldrig hittade fram. Senare på eftermiddagen ringde de till Jon och sa att teknikern skulle komma om en vecka i stället (alltså i går). Följande dag ringde dom igen. Deras bristfälliga engelska i kombination med Jons bristfälliga tyska ledde till ett kommunikationsrådd vi inte riktigt kunnat utreda ännu.

På torsdag morgon ringde min telefon och det var en man som skulle komma och fixa något. Han dök upp inom en kvart och kollade att tekniken fungerade – och jo, det gjorde den. Han var riktigt trevlig och vi klagade på den tyska byråkratin till honom. Han skrattade till och sa att jovisst, det är lite krångligt. Men att vi nu skulle kolla med leverantören och boka en tid för själva installationen. Vi bara intygade att det hade vi gjort redan. På tisdag skulle de komma.

I går på tisdag fick jag ett sms om att jag skulle ringa upp ett nummer och konfirmera att teknikern kommer. Jag ringde numret och gissa vem som svarade? Jo, den sympatiske teknikern som hade varit hos oss i torsdags. "Det är mannen i helrött" förklarade han för mig. Jaha, hmm. Sedan började vi fundera om det alls skulle komma någon tekniker och fixa vårt internet igår.

Då insåg vi att vi kunde chatta med leverantören på deras webbsida. Efter ungefär tio minuter kom vi fram till att nej, ingen var på väg till oss för att installera internet och nästa lediga tid skulle vara om en vecka. Jag var för trött och arg för att formulera mig snyggt på tyska och frågade till slut. "Och den här teknikern som kommer då, ger han oss internet?" Fick ett ja som svar. Så på tisdag nästa vecka, mellan klockan 12 och 16, ska vi få internet.

Tills det fortsätter vi leva internetlöst liv och jag dricker alltför många tekoppar på diverse kaféer med gratis wifi. Att nog kan dom göra saker och ting krångliga i det här landet.

Det stora frisyrinlägget

Min blogg är nog så onischad den bara kan vara. Lite Berlin, lite bakning, lite frisyrer... Men kanske det är okej. Huvudämnet i min blogg är ju trots allt jag (hehe). Dessutom är det här inlägget ett önskeinlägg (!) av bland annat Ina och Mira. Så nu kommer det! Och det är långt, så jag råder alla som är ointresserade av frisyrer att hoppa över det här. Mitt intresse för frisyrer började egentligen 2006 då jag var sitshöfvding för StudOrg. Under sitsdagarna var jag i gång från ungefär klockan 11 på förmiddagen med tukkubesök. Sedan blev det fixande och festande till 4 på morgonen nästa dag. Jag hann sällan hem under dagen och gillade inte att ha håret löst. Ville inte heller ha det på ponnare – kändes för mycket som om jag skulle vara på väg och träna.

Så jag började öva, öva, öva på att göra frisyrer. I början var dom nog inte speciellt snygga, men så småningom blev jag lite bättre. Det absolut viktigaste hjälpmedlet var badrumsspegeln där jag kunde se håret bakifrån tack vare spegelbilden. Det kräver ju en del övning att vänja sig att se allt spegelvänt, men sen när man lärt sig det är det ett jättebra hjälpmedel!

I dagens läge består nästan alla mina frisyrer av åtminstone en fläta (ofta fler!) och det lärde jag mig "först" våren 2010. Det var väl ungefär då som det började dyka upp en massa flätfrisyrer och jag ville ju också lära mig. Visste i princip hur man skulle göra för att fläta en fransk fläta men fick aldrig till det ändå. Sedan började jag kolla på YouTube-klipp och det hjälpte.

I början blev flätorna inte så fina, men nu gör jag en vanlig fransk fläta på några minuter – med eller utan "backspegel". Mina fingrar vet helt enkelt vart dom ska ta sig. Oftast gör jag en utbakad fläta på mig själv, på engelska kallas det oftast dutch braid eller reverse braid. Tycker själv att det är lättare att göra en utbakad än en inbakad (klassisk fransk fläta) fläta på mig själv. Då tar man alltså håret under "mittpartiet" i stället för över som i en vanlig fransk fläta.

Till exempel i den här YouTube-videon förklarar tjejen ganska tydligt hur man gör både inbakad och utbakad fläta. Till slut visar hon ännu hur man gör en fiskbensfläta, något som jag själv måste träna på ännu!

När man har lärt sig flättekniken är det bara att öva, öva, öva så att man blir van vid det. Sedan kan man börja öva på alla möjliga flätor. Surfar man runt på YouTube hittar man en massa inspirerande videor och kan få nya idéer till frisyrer.

Till StudOrgs årsfest i november gjorde jag en hel massa frisyrer och jag tror faktiskt nästan alla frisyrer hade minst en fläta. Det viktigaste när man gör frisyrer är bra hårprodukter. Mousse, mousse, mousse. Jag brukar säga att man ska ha tre gånger mer mousse än man tror att är lämpligt. Och jag skämtar nu alltså inte. Det ska vara stadga i håret. Sedan kan det också vara bra att tupera håret lite (speciellt om man har tunt hår som jag).

I dag finns också massvis med frisyrprodukter som hjälper en att laga jättefina och proffsiga frisyrer. En hårdonits är jättebra att ha om man vill ha en vanlig knåka. Det finns också ett svinryggsstöd (eller vad man nu ska kalla det) som är en jättebra hjälp när man vill göra en svinrygg.

Till Mira gjorde jag just en svinrygg med hjälp av svinryggsstödet.

mira2 mira1

Frisyren består av två flätor. På höger sida en inbakad vars ända gömmer sig inne i svinryggen och på vänstra sidan en utbakad. Grundidén då man gör en svinrygg är att man drar håret från ena sidan till ungefär mitten av bakhuvudet och fäster sedan det med spännen. Här har jag gjort det genom flätan på högra sidan. Sedan "svänger man över" håret från andra sidan.

Med hjälp av svinryggsstödet är det sedan lätt att forma frisyren, men det går också att göra utan. Då kan man t.ex. ta hjälp av sin hand för att svänga håret. Sedan gäller det att fästa  håret ordentligt med spännen och sticka in allt hår som spretar ut. När man sprayar ska man se till att inte vara för nära. Då blir det lätt fult och hårsprayet bildar små "kristaller" som inte ser snygga ut.

kicka2

Till Kicka gjorde jag  en lös utbakad fläta på vänstra sidan, fäste flätan och resten av håret i en ponnare rätt högt uppe på huvudet och gjorde knåkan med hjälp av en donits. När man använder en donits ska man alltså först ha håret i hästsvans och sedan trä håret över donitsen så att man täcker den och sedan fästa med spännen. Det här funkar också med ganska kort hår!

kugge1 kugge2

Min egen frisyr är för invecklad för att jag skulle kunna förklara den här, men i grund och botten handlade det om en massa olika flätor som jag vävde ihop. Det var inte svårt egentligen – man måste bara behärska flättekniken.

Så vill man lära sig att göra frisyrer gäller det att öva, öva, öva. Använd mycket hårprodukter, tupera vid behov. Använd gärna en "backspegel". Ha tålamod. Lycka till!

 

 

När jag var i Sydamerika...

Snart är ni tvungna att höra den där frasen igen. Exakt om två (!!) månader åker jag nämligen till Ecuador för fyra veckor. Kan knappt fatta att jag verkligen är på väg. Quito i februari 2009.

Då jag landar där i februari har det gått ganska exakt 5 år sedan jag landade i Ecuador för första gången. Språkkursen och resan som följde är bland det bästa jag gjort i mitt liv. Har fortfarande svårt att förstå att jag verkligen har rest runt i Syd- och Centralamerika i fem (!) månader. Och nu får jag åka dit igen!

Vulkanen Cotopaxi.

Den här gången blir det "bara" fyra veckor, men aj jestas som jag ser fram emot det. Ska naturligtvis hänga i Quito och bland annat träffa svenska Sabina som jag träffade under språkkursen och som bestämde sig för att stanna kvar i Ecuador.

Utöver det vill jag till Baños, djungeln (siktar mig in på Yasuní) och kusten. Allra mest ser jag fram emot att åka tillbaka till den lilla byn Canoa. Helst skulle jag ha åtminstone tre månader på mig, men är glad att jag har chansen att över huvud taget åka.

Baños.

Speciellt en extragrå dag som denna är det skönt att veta att jag får tillbringa åtminstone en del av vintern vid ekvatorn. Ecuador, snart ses vi igen!

Solnedgång i Canoa.

Julstämning i München

Under helgen var vi i München för andra gången i år (och nånsin). Vi var, precis som senast, på besök hos Jan, Elisa och Roger som bor i Freising ungefär 30 km norr om München. Freising är en sympatisk liten stad med kullerstensgator och en extremt imponerande kyrka (som tyvärr inte fastnade på några vettiga bilder).

På lördag åkte vi in till München. Målsättningen var att besöka julmarknader och dricka Glühwein. I centrum var det fullt med människor, men vi lyckades hitta en liten sympatisk julmarknad lite längre bort. Där drack vi dagens första Glühwein och gick sedan vidare till nästa julmarknad, och nästa, och nästa...

münchen4

Dagen fylldes av brända mandlar, Glühwein, mat och bra sällskap. Få se om vi hinner ännu en sväng till München innan vi flyttar tillbaka till Finland. Det skulle vara roligt att se lite mer av staden. Men tågresan från Berlin börjar nog vara i längsta laget om man bara åker för två nätter. Men det är alltid roligt med små resor, speciellt om man får träffa kompisar samtidigt!

Och när vi kom hem var julstämningen fullbordad – i postlådan väntade två Veikkauskalendrar på Jon och mig. Veikkaus julkalender har blivit en tradition som jag trodde jag måste leva utan i år, men icke. Tack mamma!

På min fotoblogg finns mer bilder från München och Freising.

Språkligt kaos

Efter finlandsbesöken brukar jag vara trött i en vecka. Så också nu. I Helsingfors vill jag ju hinna träffa alla, göra allt och ha program från morgon till kväll. Det går bra så länge jag är i Finland, men då jag kommer tillbaka till Berlin känner jag mig som en zombie på autopilot. Nu har jag varit nästan en vecka tillbaka och är så gott som återställd, hehe. Och det var ju ljuvligt att få vara i Helsingfors! Höjdpunkten blev så klart årsfesten – ska posta ett litet frisyrinlägg senare (på publikens begäran). Men det härligaste var så klart att få träffa alla igen, men jestas så man kan bli trött. Och tydligen också språkligt förvirrad.

Träffade nämligen min tandemkompis dagen efter att jag kommit tillbaka till Berlin och kunde knappt säga nånting på tyska. Som om min tyska skulle ha försvunnit ur hjärnan på en vecka. Samma gällde spanskan. Det var riktig hjärngymnastik på spanskalektionen samma kväll. Dessutom var vi bara fyra personer på plats, så jag kunde inte ens sitta tyst och lyssna. Krånglade mig också in i en komplicerad förklaring om Helsingfors historia – på spanska. Men jag tror jag blev förstådd.

Jag har inte tidigare reflekterat så mycket över det, men ibland känns det helt sjukt att jag kan fem språk. Mina kunskaper varierar så klart från språk till språk, men jag kan ändå kommunicera på fem språk. Dessutom har jag lärt mig finska, svenska och engelska så gott som gratis. Tyskan har jag heller aldrig riktigt behövt kämpa med och spanskan öppnade sig för mig i Sydamerika. Så jag har ju verkligen haft bra språklig "tur" och är glad för att jag verkar ha så lätt med språk.

Men då och då blir det helt enkelt för mycket och jag säger tyska ord när jag inte kommer på spanska och använder engelska när jag inte kommer på ett ord på tyska. Men för det mesta blir jag ändå förstådd och det är det absolut viktigaste (åtminstone för mig!). Dessutom tycker jag det är bra att jag verkligen får använda alla språk jag kan – varje vecka!

Jon och jag har också på sistone råkat ganska mycket ut för att folk undrar vad det egentligen är för ett språk som vi pratar. Senast på tåget till Prag. Det var en tjeckisk tjej som studerade i Tyskland och hon hade försökt räkna ut vad vi pratar för språk och måste alltså till slut fråga oss (på engelska, men blev lättad då jag kunde tyska). Hon blev kanske bara mer konfunderad när vi sa att vi pratar svenska, men är från Finland och bor i Tyskland...

Nu har jag dessutom så gott som bestämt mig för att lära mig ett språk till. Varför inte liksom? Har mest funderat på italienska, tror att jag kunde lära mig nån sorts italienska relativt enkelt tack vare spanskan. Men italienskan får vänta tills vi är tillbaka i Finland. Är ändå inte så galen att jag börjar läsa en grundkurs i italienska auf Deutsch.

Bananpizza

Det låter kanske lite suspekt, men det var jättegott. Bananpizza alltså. I det här fallet en söt version (bör påpekas eftersom det lär finnas salt pizza med banan). Receptet är från Glorian Ruoka&Viini-tidning som jag fick av mamma. I stället för tomatsås är det en söt sås med creme fraiche och kanel och i stället för riven ost är det riven mörk choklad. Så gott, jag lovar! RECEPTET

Pizzabotten

  • 25 g jäst
  • 2 dl vatten
  • 0,75 tsk salt
  • 2 msk olja
  • ca 4,5 dl vetemjöl

Lös jästen i 37-gradigt vatten, lägg i salt, olja och 2 dl mjöl. Låt bunken stå i varmt vattenbad tills degen börjar bubbla (ca 10 minuter). Lägg sedan i resten av mjölet och knåda degen tills den känns bra (lossnar från bunkens kant och dina fingrar). Kavla ut degen riktigt tunt (eller outsourca jobbet till din pojkvän) och lägg på en plåt med bakplåtspapper.

Om du råkar ha ett eget favoritrecept på pizzabotten funkar det lika fint. Tycker också att den här degmängden räcker till mycket mer än till en pizza (det blir snarare två). Om man bara gör en pizza kan man frysa resten av degen och använda en annan gång.

bananpizza

Fyllning (för en pizza)

  • 150 g creme fraiche
  • 1 msk socker
  • 1 tsk vaniljsocker
  • 0,5 tsk kanel
  • 4 övermogna bananer
  • 60 g riven eller hackad mörk choklad

Mixa ihop creme fraiche, socker, vaniljsocker och kanel. Man kan bra ha i mer/mindre kanel och socker – helt enligt egen smak! Bred sedan såsen på bottnen, skiva bananerna på längden och lägg dem på pizzan och strö till slut över chokladen.

Grädda 20 minuter i ugnen på 200 grader. Servera gärna med glass. Nästa dag kan pizzabitarna värmas en kort stund i mikron och de är nästan lika goda som direkt ur ugnen. Jag kan tänka mig att pizzan också skulle bli god med äpple eller andra frukter/bär. Det är bara att testa sig fram!

bananpizza2Dagen efter var pizzan minst lika god!

Marshmallowfondant

Om man inte tycker om sugarpaste eller tycker det är onödigt dyrt kan man bra göra egen marshmallowfondant (mmf) och täcka tårtan med den. Det är ganska klåttigt och råddigt, men jag tycker det är lättare att jobba med mmf än sugarpaste och dessutom är det godare. Här i Tyskland finns inte heller marsipan/sugarpaste i butiken (eller jag har åtminstone inte hittat!). Det blir också rätt billigt att laga egen mmf. Receptet för mmf har jag tagit härifrån. För fotbollsplanskakan gjorde jag 1,5 sats. Det var lite för mycket, men hellre så än att man är rädd att det inte räcker till. För en sats (som räcker till att täcka en vanlig rund tårta) behövs:

  • 300 g marshmallows
  • 2 msk vatten
  • 1 msk matolja
  • ca 7 – 8 dl florsocker

Man börjar med att smälta marshmallowsen i mikron tillsammans med vatten och olja. Jag hade det sammanlagt ungefär två minuter i mikron, ungefär 1 + 1 minut. Det lönar sig att kolla läget alltid ibland så att man inte bränner geggan. Tanken är alltså att det ska bli en smält gegga. Om man vill färga hela mmf:en lönar det sig att göra i det här skedet. Själv använder jag pastafärg, vilket jag verkligen rekommenderar. Man behöver inte så mycket och det blir en jämn och fin färg.

Efter att man färgt mmf:en börjar man blanda i florsocker och det är nu som det blir kletigt och klåttigt. Själv satt jag de smälta marshmallowsen i min Kitchen Aid och blandade i florsockret med hjälp av maskinen. Trots det är det kletigt och man ska vara förberedd på att det klibbar fast överallt. Det lönar sig att olja in händerna med matolja så är det lite enklare.

tumblr_mub6d9r67u1sg75feo1_500

 

Kitchen Aiden orkade inte hela vägen så till slut knådade jag ännu degklimpen för hand. Konsistensen ska vara lite tuggummiaktig när man är färdig. Sedan ska man vira in klumpen i plastfolie, lägga i en lufttät burk och låta den vila över natten i rumstemperatur. Själv har jag alltid gjort mmf dagen innan jag behöver den, men den lär hålla 2-3 veckor!

Nästa dag när man tar fram den kan det behövas ännu mer florsocker. Om man har färgat degen behöver man inte vara rädd att den skulle bli vit av florsockret, det smälter in i degen och om det blir vita "fläckar" kan man putsa bort dom enkelt med handen. Mycket florsocker är receptet till framgång!

Det lönar sig att knåda degklumpen ganska länge och kavla några gånger och se till att det lossnar från underlaget så att fondanten inte går sönder när man lyfter den över kakan. Överlag tycker jag att det är mycket lättare att jobba med mmf än med sugarpaste. Den går att kavla relativt tunn och den sätter sig fint på kakan. Den överflödiga mmf:en skär man lätt bort med en vass kniv.

tumblr_mub6d9r67u1sg75feo5_1280

It's complicated - eller hur man anmäler sig till en tyskakurs

I somras bestämde jag att jag måste hitta på mer grejer här i Berlin för att hållas underhållen. En av grejerna var att jag absolut vill gå en tyskakurs. Jag hade ursprungligen tänkt mig en grammatikkurs för att slipa på dativen och ackusativen, men jag hittade ingen lämplig kurs. I stället hittade jag kursen "Berlin in der Literatur" – en konversationskurs om berlinlitteratur.

För att få anmäla mig till kursen (som går i Neukölln) var jag tvungen att gå på personlig "rådgivning" till Volkhochschulen. Jag kollade när den närmaste Volkhochschulen har tyskaberatung och tog mig dit en tisdag eftermiddag. Det var fullt kaos där och jag fick en nummerlapp. Jag satt mig snällt ner för att mitt nummer skulle ropas, men när inget verkade hända steg jag upp och kollade läget.

Det visade sig att nummerlappen inte hade någon betydelse. Folk stod ändå och köade och gick in i rummet lite hur som helst. I rummet skulle man få skriva ett prov för att kolla nivån. En annan tjej frågade en i personalen om en grammatikkurs och fick gå in på kvinnas arbetsrum för att boka kursen. Jag nappade tag i kvinnan när hon var färdig med bokandet av grammatikkursen och förklarade att jag inte behöver gå någon nybörjarkurs, utan vill anmäla mig till en specifik kurs jag kollat upp.

Vi går in på hennes rum och hon frågar vilken kurs det handlar om. "Berlin in der Literatur" säger jag och berättar att kursen går i Neukölln. "I Neukölln? Men inte kan jag anmäla dig till en kurs i Neukölln från Friedrichshain", säger kvinnan.

Jaha, nähä. Vid det skedet hade det gått ungefär en halv timme och jag var fortfarande inte anmäld till kursen. Nästa dag ringde jag kursansvariga (på RÄTT folkhögskola), men han var inte på plats, så jag ringde på torsdag morgon igen. Jag hade redan missat första lektionen och följande lektion skulle vara samma eftermiddag - jag ville inte missa en lektion till. Det var igen en sekreterare som svarade och frågade mig vad jag har för ärende. Jag berättade vilken kurs jag vill gå och frågade om det är möjligt att göra en Beratung per telefon.

Nejnej, det går absolut inte. Jag måste själv komma på plats. Jag suckade uppgivet och sa att jag vill ju gå på kursen i eftermiddag. Då prasslade hon i några papper och kunde sedan berätta att dagens lektion är inställd och att jag då kan komma på Beratung på eftermiddagen. Så jag åkte till Neukölln, min Beratung tog fem minuter (behövde definitivt inte skriva nåt prov), jag betalade och allt var färdigt. Inte alls svårt eller hur?

Men nåja, nu är jag anmäld, har redan haft några lektioner och slutet gott allting gott. Men nog är dom här tyskarna duktiga på att krångla till allt.

2013-09-05 16.14.48

P.S. I dag ska jag på min första spanskalektion här i Berlin. Till den kursen fick jag anmäla mig på webben. Kela så fantastiskt!

Tillbaka till vardagen

Alltså jag är ju eventuellt världens sämsta bloggare, men nu ska jag försöka skärpa mig. Nu är vardagen här igen och det känns faktiskt ganska skönt. Jag jobbar två dagar i veckan med Addeto, jag går på tyskakurs, har en ny tandemkompis (som vill lära sig finska, mer om det i ett annat inlägg), jag tränar och livet känns allmänt bra. Ganska skönt med lite rutiner efter sommaren. Viktigaste för mig är att se till att jag har tillräckligt med program så att jag inte tråkar ut mig, men nu känns det som att jag har dagarna rätt fyllda. Och det är bra! Dessutom är jag full av iver inför en massa nya "projekt". Jag ska försöka laga nån ny maträtt varje vecka (tips tas emot!), jag köpte en kamera till mig själv i födelsedagspresent och nu borde jag väl kanske lära mig att använda den och så är jag ivrig på att förbättra på både tyskan och spanskan.

Tyskakursen har som sagt redan börjat och spanskan börjar om två veckor. Det känns lite galet att gå på spanskakurs i Berlin, men det är som tur en konversationskurs och jag hoppas att allt går på spanska. Funderar också lite på att hitta nån spansk tandemkompis här, få se!

Dessutom innehåller hösten många besök och resor. I morgon åker jag till Bryssel för att hälsa på Madde och under hösten kommer bland annat Jons familj och mina föräldrar på besök. Ina och Julia var här i slutet av augusti och det var jätteroligt! Så välkommen till Berlin, här finns jag!

P.S. Ett inlägg om Plitvice i Kroatien är nog på väg!

Resan har börjat!

Varning för extremt lång utläggning! I går morse åkte vi tidigt iväg från Berlin. Väckningen var ställd på 3.30. När vi gick mot Warschauer Straße för att ta U-bahn var festen ännu i full gång på gatorna i Berlin. Det fanns en spontan (?) konsert och ett helt gäng som dansade, vi blev bjudna på vin av en överförfriskad festare och i tåget mot Hauptbahnhof spillde en tjej öl över oss. Ett antal timmar och tågbyten senare kom vi fram till Hechingen. Därifrån skulle det åka en buss till Burg Hohenzollern, men bussen dök aldrig upp. Vi var inte de enda turisterna som väntade på bussen och till slut delade vi taxi med 3 andra turister.

Själva slottet var jättefint. Det står högt uppe på en kulle och utsikterna var helt otroliga. Dessutom var det fint väder och solen sken. För att komma ända upp till slottsbyggnaden måste vi gå upp för ett antal trappor och en brant backe. Fastän sträckan var rätt kort hann jag bli ordentligt svettig på vägen upp. Men slutdestinationen var ju definitivt värd lite svett.

När vi skulle tillbaka till Hechingen märkte vi att busstidtabellen inte stämde och vi var dessutom osäkra på om det ens kommer nån buss, så vi bestämde oss för att lifta ner. Vi fick skjuts av en tysk man som körde oss ända till tågstationen. Jättesnällt!

Från Hechingen åkte vi till Stuttgart. Vi var båda helt slut efter en lång dag, men ville ändå se lite av staden. Vi åt en sen middag på restaurang Basta, helt gudomlig mat och bra service. Vi hade redan bestämt att vi skulle bara gå tillbaka till hotellet, men sedan såg vi ett mysigt ställe och gick för att ta ett glas vin på trappan till en gammal byggnad som omvandlats till bar/nattklubb.

Det satt massvis med folk på trappan och det var mysig stämning. Det var varmt i luften och alla verkade ha det bra. Och vem skulle nu inte ha det bra när ett glas vin (0,25 cl!!) kostar 4 euro. Det är synd att ett liknande ställe inte skulle kunna finnas i Helsingfors på grund av alla regler och restriktioner.

I morse steg vi upp 8 för att hinna äta frukost innan tåget mot Ljubljana skulle avgå strax innan 10. Vi gick till ett kafé som rekommenderas i Lonely Planet och det var jättegott. Tyvärr hade vi så bråttom att vi måste ta halva frukosten med oss för att springa till tåget. Vi hann hur bra som helst, men sen visade sig att tåget har tekniska problem och startade nästan en timme för sent.

Just nu står tåget stilla i Geislingen på grund av ett ytterligare fel och vi har ingen aning om när vi kommer fram till Ljubljana. Men tågbänkarna är mjuka och vi har inte bråttom. Så sist och slutligen har jag inget att klaga på. Resan fortsätter nog snart. (Hoppas vi!)

Berlin zoo

Jag hade hört mycket gott om Berlin zoo och förväntningarna infriades verkligen. Vi var där för några veckor sedan med Bianca och Johan och vi gillade stället jättemycket. Det sämsta var antagligen glassen som vi köpte (eller åtminstone min glass var en besvikelse). Området är jättestort och vi gick omkring där i över tre timmar. De flesta djuren verkade hänga på områden som de lätt kunde sticka iväg från, men de var nog alla snällt på plats. Det mest skrämmande var tigrarna och lejonen. Vi var och hälsade på dem just innan de skulle få mat och de verkade väldigt hungriga. Tigrarna vankade bara av och an och slickade sig om munnen. Huj!

Själva matningen var intressant. Det slängdes in enorma köttklumpar åt djuren och de flesta bara slet åt sig köttet. Jag skulle nog aldrig våga mata de där djuren!

Här en liten bildkavalkad ännu:

flodhäst2 Den här flodhästen var enorm och sjukt cool. Kolla nu vilken mun och tänder. Skötarna slängde ner bröd till den men den hade nog inte så hemskt bra koordination... Hehe! flodhäst1 bianca Det fanns en smådjursavdelning där barn (och vuxna) fick hälsa lite närmare på djuren. Här är Bianca och hennes två nya kompisar! pingviner Pingvinerna var jättesöta och lekfulla. noshörning Det här kunde ha varit intressant, men antingen blev det inget eller så missade vi all action. vorsicht Här varnas det för att lejonen kissar igenom gallren. Jag var nog inte så rädd för kisset, mest för att vi skulle bli uppätna. Vågade inte ens fota lejonen, men dom var STORA. orangutang Supersöta orangutanger. De här två verkade vara ett par eller så kompisar. De satt hur länge som helst och krafsade varandra i ryggen och grävde fram typ insekter. Överlag var orangutangerna de coolaste djuren. Vi var alla helt fascinerade av dem.

Midsommar i Berlin

Det kändes minst sagt konstigt att fira midsommar i Berlin. Ingen bastu eller sommarstuga och den finska ljusa natten var endast en dröm. På fredag kväll åt vi middag på en italiensk restaurang nära oss och somnade innan midnatt. Tror det aldrig har hänt förr! På lördag  hade Jon och jag som tur sällskap av många andra finländare, så lite midsommarfiilis blev det ju ändå. Vi fick låna Jons kollegas grill och åkte iväg till Tempelhof med vårt pick och pack. Vi hade så mycket grejer att vi måste "hyra" bil, ska skriva om Drive Now i ett annat inlägg. Det kändes nästan som om man sku vara på väg till någons lande! Hehe.

Vi var ett gäng på ungefär 10 personer. Alla hade med sig god mat och dryck och vi satt i flera timmar och njöt av solsken, musik, god mat och gott sällskap. De viktigaste midsommaringredienserna fanns alltså där.

På torsdag kväll kommer vi till Helsingfors, det ska bli härligt att uppleva ljusa sommarnätter. Det är kanske det som jag saknar mest med Finland. Ljuset i Finland under sommaren hör till det bästa som finns!

midsommarmiddagMidsommaraftonens middag på en italiensk restaurang riktigt nära oss.

midsommarpackningVår lilla packning... Jordgubbskakan blev jättegod och den var lättlagad. Ska skriva receptet i nästa inlägg!

tempelhof1Det var jättefint vid Tempelhof.

tempelhof2Vädret var alldeles fantastiskt och solnedgången vacker.

Sjundeå Cup och mitt första lopp

Nu har det gått så lång tid sedan jag senast bloggade att jag börjar nästan känna mig lite bloggskygg - men let's give a go! Helsingforsveckan var (precis som väntat) fullspäckad av program. Höjdpunkterna bestod definitivt av följande:

  • Sushi med gymnasiegänget och av att få träffa den lilla nykomlingen Benjamin.
  • Sjundeå Cup med tillhörande (hehe) vinst i B-finalen! Go Oldies (eller Dicken 1 som vi hette för dagen).
  • Nostalgisits! Snaps, sånger, dans, kalas! Och det bästa att komma hem klockan 5 på morgonen och det Sommarhelsingfors som allra finast.
  • Söndagsbrunchen med bästabästa flickorna. Finlands förlust i bronsmatchen sved inte ens så mycket när sällskapet var bra.

Utöver det hann jag fira min 17-åriga kusin (liksom när hände det, hon var ju just 12?), jobba ett antal morgonturer med X3M-nyheterna (ursäkta, Yle Nyheterna), cykla kors och tvärs över stan och naturligtvis simma på simstadion.

Efter att jag kom tillbaka till Berlin var jag så slut att det nästan tog en vecka för mig att återhämta mig, men jag hade ändå ett litet eldprov redan fredag kväll samma vecka. Jag deltog i Futurices lag i Berliner Firmenlauf. Sträckan var "bara" 5,5 km, men med tanke på att jag egentligen inte gillar att springa och att jag hade sprungit en lenkki på hela våren så var jag lite nervös. Dessutom var det mitt första lopp någonsin.

Jag hade ingen aning om en hurdan tid jag kunde lyckas prestera och hoppades att jag klarar det på under 40 minuter. Döm om min förvåning när jag vid 4 km tog fram telefonen för att kolla tiden och jag insåg att jag kanske klarar det under 3o minuter. Till slut blev min officiella tid 29.27. Jag är helt löjligt stolt över det här. Jag vet att folk springer maraton till höger och vänster, men för mig var det här en helt fantastisk prestation. Blev nästan sugen på att börja löpa, men nästa dag hatade mitt knä mig så mycket att jag tror att det är bäst att låta bli...

Till slutet av detta svammel en fantastisk bildkavalkad, var så goda!

sjundeåcup Så här glad blir man då man vinner B-finalen i Sjundeå Cup!

hforsmorgon Finaste älskade ljusa Helsingforsnatt.

firmenlauf1 Glada och ivriga inför loppet.firmenlauf2 Väl i mål firar man naturligtvis med alkoholfri öl. Det här är ju Tyskland trots allt!